Comments (5)

By Mathias Klang, January 19, 2011 4:53 pm

Nationalekonomer lär sig att människan är rationell och främst motiverat av vinning. Helst ska det vara tydliga ekonomiska drivkrafter. Lagen har accepterat denna norm och väljer att straffa vissa brott (tex bedrägeri) enbart om de begås för egen vinning (eller andras skada).

Om vi accepterar denna världsbild är konstförfalskning en enkel sak. Förfalskaren försöker berika sig genom att lura andra. Enkelt eller hur? Men vad gör vi när modellen inte stämmer? New York Times rapporterar om Mark A. Landis är en konstförfalskare – men en annorlunda sådan. Han målar förfalskningar och sedan donerar dom utan ersättning till museer. Gratis alltså. Ibland har han fått en lunch eller någon liten gåva från museets butik.

Det intressanta är naturligtvis frågan om hans brott. Han har förfalskat en målning. Förfalskning kan vara bedrägeri. Bedrägeri återfinns i 9 kap. 1 § brottsbalken och handlar om “…att någon förmår annan till handling eller till att underlåta något som medför vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde”. Han har agerat bedrägligt gentemot museet. Men inte för någon ekonomisk vinning. Och inte heller för att skada museet. Har han begått ett brott?

Comments (6)

By Mathias Klang, November 13, 2010 12:42 pm

Kan man göra sig skyldig till upphovsrättsintrång när man länkar till material på webben?

I veckan avslutades Canal Plus eller streamingfallet som handlade om en man som samlade länkar på sin hemsida som ledde den som klickade vidare till

”…den nätadress som gav tillgång till den streaminglänk som innehöll sändningarna av ishockeymatcherna och att sändningarna omedelbart blev tillgängliga och kunde ses på besökarens egen dator.” (från domslutet)

Alltså han länkade till en sida där länkar till matcher fanns.

Mycket utrymme i domslutet ägnas till diskussionen om upphovsrätt skall gälla på hockeymatcher Tingsrätten skriver:

“En förutsättning för att ett verk ska föreligga i upphovsrättslagens mening är att det är resultatet av en individuell andligt skapande verksamhet. Verket ska uppvisa självständighet och originalitet. Några egentliga kvalitativa eller kvantitativa krav ställs inte. Även ett helt okomplicerat verk får upphovsrättsligt skydd, om det är tillräckligt originellt.” (från domslutet)

Om glömmer bort för en stund att det är omöjligt att bedöma originalitet utan kvalitativa eller kvantitativa krav så fortsätter domslutet med en långt utdrag från experten Jan Rosén som menar att kombinationen av saker som kameraklipp och vinklar skapar ett verk (Marianne Levin är oenig)

Jag kan på sätt och vis köpa argumentet att inspelningen av hockeymatcher har upphovsrättsligt skydd dock skulle jag vilja veta mer om inspelningen är en inspelning och har fixerats i ett medium eftersom utan en sådan fixering är det enbart en revy av verklighet för att skyddas måste urvalet fixeras.

När Tingsrätten sedan kommer fram till att de följer Jan Roséns linje verkar de helt släppa all intresse i vidare utredning. Det som saknas i domslutet är en utredning kring länkar som länkar till sidor med andra länkar som leder till streamade matcher.

Genom att fixera på upphovsrätt och släppa det tekniskt komplicerade länkande skapas en illusion av enkelhet i handlandet. Upphovsrätten är praktiskt eftersom den inte kräver av upphovsrättsinnehavaren att skydda sig (oavsett vad de vet om verkligheten). Den kräver inte heller någon större bakgrund till varför den som kränker handlar som han gör. Genom streamingfallet ser vi åter igen hur upphovsrätten skall töjas ut för att reglera onlinebeteende som vi inte ”tycker om”.

Ossi Carp (@ossicarp) har skrivit en mycket bra artikel i DN som utreder bakgrunden och presenterar experternas (Jan Rosén och Marianne Levin) åsikter om fallet.

Problemet är de konsekvenser som uppstår från en sådan domslut. Om man följer deras logik så är man skyldig till upphovsrättsintrång om man:

1. länkar till material som man vet är skyddade av upphovsrätt
2. länkar till The Pirate Bay där upphovsrättsskyddat material kan förekomma
3. länkar överhuvudtaget utan tillstånd

En konsekvent tillämämpning av Tingsrättens logik innebär att Webbanvändning är olagligt och obrukbar eftersom man inte kan klicka eller skapa länkar utan att be om lov först.

Canal Plus borde skickats hem. Det oönskade beteendet kunde lösas genom andra strategier. Enkla lösenord kunde användas och regleras genom avtal – då hade spridande av länkar varit dataintrång vilket enligt min mening had följt en bättre logik och inte kastat upp dessa skrattretande resultat. Det hade till och med varit möjligt att tillämpa dataintrång utan lösenord och avtal men då hade det varit svårare att bevisa skulden.

Och här ligger problemet. Upphovsrätten är en elegant skapelse från en annan tid. Den som skapade något blev ägare (rättighetsinnehavare) utan krångel och kunde söka skydd utan problem. Men det är just dess elegans och enkelhet som gör den sårbar för missbruk – som detta fall bevisar. Och missbrukets konsekvenser blir en Kafkaliknande korruption av upphovsrättens ideal.

Detta syns inte minst i det att Tingsrätten öppnar sitt domslut med “Upphovsrättslagen ger upphovsrätt till den som skapar litterära och konstnärliga verk.” och utan problem diskuterar inspelningar av sport! Utan att ens erkänna den mentala akrobatik som skulle krävas för att få sportinspelning till att bli litteratur eller konst.

Upphovsrätten har blivit en slasktratt som pga av dess enkelhet hålls gisslan och används till allt. Dess logik försvinner och den blir trasigare och trasigare. Bara väl skolade jurister kan mena (utan cynism eller skrattanfall) att den fungerar så som den var tänkt och streamingmålet är ytterligare bevis på detta.

Urval av tidigare diskussioner kring länkars legalitet:

En av de tidigaste diskussionerna kring internetlänkar och upphovsrätt kom 1996 i samband med Shetland Times v. Shetland News fallet där handlade det om en nättidning som länkade in skrifter från en annan tidning och presenterade texterna som sina egna. I sin utredning över fallet skrev James P. Connolly & Scott Cameron artikeln Fair Dealing in Webbed Links of Shetland Yarns Shetlandfallet avslutades med en överenskommelse mellan parterna.

1997 kom Ticketmaster v. Microsoft där parterna kom överens i en så kallad djuplänkning dispyt: ”Ticketmaster Corp. has settled its closely-watched lawsuit against the Microsoft Corp., the chief executive of Ticketmaster Online-CitySearch said Thursday, with the ticketing giant prevailing in the dispute over whether one Web site can freely link to pages deep within another site.” New York Times.

I Sverige fick vi MP3-fallet (2000) där Högsta Domstolen slog fast att länka kan vara olagligt tillgänggörande. Läs Daniel Westmans (@netlawswe) referat av rättsfallet.

År 2000 kom Ticketmaster v. Tickets.com beslutet som menade att länkar inte innebar upphovsrättsintrång eftersom det inte handlade om kopiering. New York Times: Legality of “Deep Linking” Remains Deeply Complicated.

Det tyska fallet Stepstone v. Ofir (2001) där domstolen menade att Ofir kränkte Stepstone databas rättigheter när de länkande in till jobbannonser som låg där fallet läs resultatet här.

Comments Off

By Mathias Klang, September 3, 2010 9:43 am

I en artikel som visar en annan dimension på upphovsrätt skriver Svenska Dagbladet om polisens skodatabas. Databasen innehåller bilder på skor -  Enligt polisen har man i dag 2 500 skomodeller i sin databas – och används för att identifiera olika fotavtryck som hittas vid brottsplatser.

“Bilderna har polisen fått tillstånd att ladda ned från skotillverkarnas egna webbplatser”, skriver polisen på sin hemsida. Men det stämmer alltså inte…

– Vi har tankat ner bilder från internet och gjort kopior på dem, för att sedan lägga dem i vår databas, säger l Christer Widemalm, chef för det forensiska analysteamet, FA, som ligger bakom prototypen till skodatabasen.

Eftersom nedladdning har skett utan tillstånd innebär det att bilderna kränker upphovsmännens rättigheter. Men det finns lite tolkningsutrymme:

Polisen stöder sig på 2 kap. 26 b § i upphovsrätten för litterära och konstnärliga verk : “Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse” – samtidigt verkar det som att professor Rosén inte håller med tillämpningen i detta fall:

Enligt Rosén finns det undantag från upphovsrätten, till exempel om polisen kan hävda att det är utredningsmaterial.

– Men så är det ju inte i det här fallet… Polisen måste ha tillstånd även om det inte handlar om en offentlig användning av bilderna. Det sker ju en exemplarkopiering och lagring i en databas.

bild: the old chucks av ★keaggy.com (CC by nc sa)

Comments Off

By Mathias Klang, August 25, 2010 12:01 pm

Idag är det stora integritetsfixering fokuserat på farorna med sociala medier med någon liten blick mot övervakningskamror och jag fick lite retrokänsla efter att ha läst en liten notis om en överläkare som åtalas för dataintrång. Jag blev nyfiken och försökte googla fram en uppfattning hur vanligt dataintrång inom sjukvården var. Problemet var att det fanns en överflöd av träffar. Om man dessutom tar bort läkare och bara söker dataintrång så hamnar man i en oöverskådlig mängd artiklar om situationer där myndighetsutrustning har missbrukats.

Det är svårt att hitta bra data men det verkar vara relativt vanligt att anställda saknar spärrar (mentala, administrativa eller tekniska) och har alltför lätt att göra fel. I vad som måste anses som de största händelsen som utlöste en flod av dataintrång var mordet på Anna Lindh. Datainspektionens tidning Magazin DIrekt (#4/2003) skriver att

…i samband med mordet på Anna Lindh gjorde mer än 300 poliser registerslagningar på ”35-åringen” och ”24-åringen”… men det är tveksamt om alla dessa verkligen hade legitima skäl att göra registerslagningar.

Redan för 10 år sedan lades fram en rapport från Brottsförebyggande rådet (författad av Lars Emanuelsson Korsell och Krister Söderman) som berörde skillnaden mellan kvinnor och män i relation till IT brottslighet. Rapporten IT-relaterad brottslighet, BRÅ-rapport 2000:2 (Ladda ner pdf) innehöll denna minnesvärda rad:

Män misstänks för dataintrång, de manipulerar, raderar och stjäl program, filer eller data. När kvinnor misstänks som gärningsmän handlar det mestadels om interna dataintrång, obehörig registerupplysning och radering av filer, program eller data. Endast tre kvinnor misstänks för databedrägeri.

Meningen har alltid stört mig i att den beskriver män som virila kraftfulla brottslingar medan kvinnor är nyfikna, skvallriga eller klantiga. Förhoppningsvis har detta förändrats så här 10 år senare.

Rent juridiskt beskrivs dataintrång som

Den som … olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan uppgift döms för dataintrång (4 kap. 9 c § brottsbalken)

Comments (1)

By Mathias Klang, August 6, 2010 9:20 am

En kvinna i USA misstänkte att hennes man var otrogen och började leta efter bevis på Facebook för att bekräfta sina misstankar. Hon hittade betydligt mer än otrohet. Hennes man hade inte bara varit otrogen, han hade dessutom gift sig med en annan kvinna och lagt upp över 200 bröllopsbilder på Facebook!

Click. And there it was, the stuff of nightmares for any spouse, cuckolded or not. Wedding photos. At Walt Disney World, no less, featuring her husband literally dressed as Prince Charming. His new wife, a pretty blonde, was a glowing Sleeping Beauty, surrounded by footmen.

“I was numb with shock, to tell you the truth,” says France, an occupational therapist from Westlake, a Cleveland suburb. “There was like an album of 200 pictures on there. Their whole wedding.”

Tvegifte är en märklig företelse men att vara så offentlig med informationen måste räknas som direkt klantigt eller kanske bara elakt? Gör Facebook oss dummare?

Comments Off

By Mathias Klang, July 28, 2010 11:05 am

I New York har en domstol slängt ut en fall av nätmobbing

Bakgrund från Techdirt: En grupp studenter skapar en privat Facebookgrupp som bland annat används för att mobba en annan student. Av domen framgår typen av material som spreds och domaren menar att:

A reasonable reader, given the overall context of the posts, simply would not believe that the Plaintiff contracted AIDS by having sex with a horse or a baboon or that she contracted AIDS from a male prostitute who also gave her crabs and syphilis, or that having contracted sexually transmitted diseases in such manner she morphed into the devil.

Eftersom det är osannolikt att en läsare skulle tro att något av detta var sant fanns det ingen grund för stämningen som riktades mot Facebook och föräldrarna till mobbarna. Men domstol avskrev allt med motiveringen att trots kommentarerna på Facebook var

“puerile attempts by adolescents to outdo each other,” and while they displayed “an utter lack of taste and propriety, they do not constitute statements of fact,” even though they made some factually false assertions.”

Domen (läs hela här) och Techdirt-artikeln visar en stor kulturell skillnad i hur mobbing och ansvarsfördelning uppfattas i USA jämfört med Sverige. I USA lägger man stor fokus på att läsaren skulle kunna tro att det som skrevs var sant i Sverige hade inte detta vägt lika tungt.

Comments Off

By Mathias Klang, July 28, 2010 9:21 am

En misstänkt massmördare har tillfångatagits i Filipinerna med hjälp av bilder på Facebook (BBC News). Det är inte första gången Facebook används för att fånga kriminella men det är första gången en såpass grov brottslighet kan ha stoppats genom Facebook.

Samma fråga som ställs när tex vårdpersonal lägger ut information som är sekretessbelagd kan ställas här: Är människan helt enkelt dum eller har tekniken en roll som gör att alla vill sprida information även om det är direkt skadligt?

Trots alla smarta kriminella i Hollywoodfilmer är antagligen inte kriminella överdrivet smarta men att som kriminell vara aktiv inom sociala medier måste vara ovanligt korkat. Samtidigt misstänker jag att tekniken spelar en viktig roll i spridandet av information som är skadlig för spridaren. Den stora frågan är: Är det dumhet eller tanklöshet?

My Dunce av kmakice (CC BY NC SA)

Comments (2)

By Mathias Klang, April 28, 2010 9:33 pm

Via Unni Drougge kommer denna viktiga nyhet. Helsingborgs Tingsrätt har kommit fram till att bloggare är inte ansvariga för eventuella förtalsbrott som begås genom kommentarer på bloggen. Det handlade om kommentarer som lämnades på Dragan Klarics blogg. Kommentarerna är att anses som förtal, men lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor omfattar inte förtalsbrott. (via Medievärlden)

“Enligt tingsrättens uppfattning kan mot bakgrund av den grundlagsskyddade yttrandefriheten och Europakonventionens fri- och rättigheter brottskatalogen inte utvidgas till att omfatta skyldighet för tillhandahållaren av tjänsten att också hindra spridandet av uppgifter som kan utgöra brottslig gärning enligt andra straffrättsliga regler, t.ex. förtal. Med hänsyn härtill kan Dragan Klaric inte heller vara att anser som medgärningsman till den som skrivit inlägget. Tingsrätten kan inte heller finna stöd för att undlåtenheten att avlägsna kommentarerna under två månaders tid medför skadeståndsskyldighet för Dragan Klaric.”

Comments Off

By Mathias Klang, April 7, 2010 9:30 pm

Det finns mer än en konflikt inbyggd i föräldrar/barn relationen. Ett av dessa måste vara konflikten mellan barnens rätt till integritet och föräldrars behov av att övervaka deras beteende. Situationen blir inte bättre när beteendet som skall övervakning är barnens handlande online.

Men varför utreda gråzoner när det finns klara övertramp? En förälder i Arkadelphia, USA har “hackat” sin 16 åriga sons Facebook-konto, ändrat hans lösenord och “…posted things that involve slander about his personal life.” En handlande som, om det stämmer, måste anses vara en klar övertramp av barnens integritet.

Sedan i en “only in America” handling har sonen reagerat med att vända sig till rätten och anmäler henne för kriminell trakassering som enligt Arkansas lagstiftning är:

A person commits the offense if with purpose to harass, annoy or alarm another person without good cause, he engages in conduct or repeatedly commits acts that alarm or seriously annoy another person.

Mor och son möts i rätten den 12 maj.

(via Slashdot)

Comments (8)

By Mathias Klang, March 23, 2010 11:18 am

Sitter i Manchester och deltar i konferensen Counter2010 just nu pratar EU representanten Phil Lewis (DG MARKT D3: Enforcement of IP Rights, European Commission) om hur arbetet mot förfalskade produkter genomförs inom EU. Han blandar helt friskt mellan fysiska och digitala produkter och har som utgångspunkt att förfalskade produkter är skadliga. Samtidigt som han menar att det finns en behov för bättre statistik kring förfalskade produkter utgår han från att de är skadliga. Målet är inte att jaga individer utan att fånga de organiserade brottslingar som ligger bakom marknaden.

Any Pair, 10 Euro by blandm CC (BY NS SA)

Min fråga är dock vem skadas av förfalskade solglasögon?

Förfalskning kan vara skadligt i till exempel falsk medicin eller kanske även i relation till undermåliga reservdelar till maskiner. Men här handlar det att säkerställa regleringen utifrån den skada som förfalskningen kan orsaka – inte att enbart fokusera på ensamrätter och varumärken.

Förfalskning kan vara kostsamt i relation till unika produkter. Oäkta konstverk är otroligt bekymmersamt men detta handlar snarare om bedrägeri än förfalskning.

Men är förfalskning fel/skadligt/kostsamt i relation till massproducerade konsumentprodukter? Att köpa en falsk handväska på gatan lurar ingen. Det är snarare ett tecken på en märkeshysteri. Att köpa en falsk hanväska orsakar inte heller verklig förlust eftersom de som köper förfalskningar skulle knappast ha råd eller intresse att köpa äkta vara.

Argumentet att förfalskade märkesvaror skadar produktens image är helt märkliga. Om inget annat så visar det att marknadsföringen har lyckats alltför bra. Om det inte går att se skillnad på kopia/äkta i märkesvara är det en fråga vad man egentligen betalar för?

Är konsumenten i fara? Den som köper falska skor (som på bilden) kan knappast tro att hon köper äkta vara med rätt att klaga på producenten.

Men detta leder till en naturlig följdfråga – varför skulle det behöva en kriminalisering av tillverkning och spridning av förfalskningar?

Konferensen fortsätter och jag hoppas på svar…

Comments Off

By Mathias Klang, January 14, 2010 7:24 pm

En kaxig kriminell har retat Englands poliser genom sin Facebook profil. Craig “Lazie” Lynch har varit på rymmen i fyra månader och retat och hånat polisen genom att lägga ut ledtrådar och förolämpningar på Facebook. Till jul la han upp en bild på sig själv med glitter i håret där han äter kalkon och visar fingret med texten “Here’s proof. How could I get my hands on a bird like this in jail. ha ha.” (Times Online)

Efter nyår skrev han “I got a fantastic video, me watchin the London firework display surrounded by thousands of incompetent pigs. I’m even recorded asking police for directions. Let’s get this show back on the road.”

Other messages include: “Craig ‘Lazie’ Lynch needs to get up and get motivated, too many things to do today!” and “Craig ‘Lazie’ Lynch Is thinkin, which lucky girl will be my first of 2010!!”

Another entry reads: “Craig ‘Lazie’ Lynch just nearly wrote my motor off again. F***** ice everywhere i went round the corner and ended up halfway on someones driveway!!”

Under “personal information” he wrote on his Facebook page: “You’ll have a laugh with me but it will end in tears. It always does.”

Han är inte den första boven på Facebook eller den första som åkt fast via information online men han verkar vara den kaxigaste.

Comments (14)

By Mathias Klang, January 4, 2010 3:26 pm

Tentaångest. Man sitter i salen och skriver. Ingen är lycklig, flera är stressade. Men det kan bli värre…

Mitt under en tenta kom två civilklädda poliser in och grep en av studenterna. Hans brott? Natten innan, under febril tentapluggande skrev han på sin Facebook statusrad att han skulle bomba skrivsalen (Spionen) sedan gick han och la sig, vaknade och gick till tentasalen. Han satt en timme och skrev på tentan innan polisen kom och hämtade honom.

På något vis hade hans status­uppdatering nått polisen, som tog hotet på allvar. I stället för tenta blev det förhör på Mölndals polisstation.
- Efter många timmar blev jag frisläppt. Jag åkte in till stan och åt lunch med några kursare. Sedan gick jag direkt till tentasalen och pratade med en av vakterna, förklarade situationen och bad om ursäkt, berättar studenten som säger att han inte hade en tanke på att någon skulle kunna uppfatta hans uppdatering som ett seriöst hot. (Spionen)

Om polisen såg hoten som allvarig varför inte utrymma salen – direkt! Om hoten inte togs på allvar, varför hämta honom mitt under tentan. I den första situationen är det inkompetens, i den andra arrogans. Märkligt beteende hur som helst.

Comments (2)

By Mathias Klang, January 3, 2010 10:04 pm

Problemet med teknologi är att vi litar för mycket på den. Vi ifrågasätter det sällan. Ett fantastiskt exempel på vår teknikblindhet skedde när Farah Jama ställdes inför rätta anklagad för våldtäkt. Det fanns inget starkt bevis men det som fanns var DNA bevis.

Jama hävdade sin oskuld. Han var hemma med sin sjuka far.

Men det fanns dna bevis. Och vetenskapsmannen som vittnade menade att oddsen att oddsen att dna:n tillhörde någon annan än Jama var 800 miljarder. Alltså helt omöjligt.

Problemet är att det inte handlade om hur säkert DNA bevis är. Det hade begåtts fel i provtagningen och Jama tillbringade 16 månader i fängelse.

The Australian rapporterade:

Gans says there were a number of red flags in the Jama case that should have been detected by authorities — from the police who initially investigated the crime to the laboratory that handed over the positive DNA results — and yet all went unnoticed.

He says the first alarming aspect was that the DNA samples in the investigation were taken by the same forensic officer at the same laboratory just 24 hours apart.

Jama’s DNA sample was taken for another unrelated matter on July 14 and then the same person coincidentally took DNA from the woman found unconscious at the nightclub the next day.

” The big red flag on the DNA evidence in this case is the coincidence that the samples were taken in the same lab, by the same person and within 24 hours of each other,” Gans says.

Ingen ville egentligen ifrågasätta resultaten eftersom problemet var löst. Och inte bara det, oddsen att någon var fel var nästintill omöjliga. Oddsen att någon gjorde fel i provtagningen är dock betydligt mindre.

Några länkar om DNA:

Tillit till teknologi: DNA & brott

Vad innebär oskuld? poliser och DNA

Barn, DNA databaser & integritet

Redan 2005 skrev jag om risken med DNA databaser: Heltäckande DNA-register – allvarligt hot mot integritet

Comments Off

By Mathias Klang, December 30, 2009 4:55 pm

Vi får alla liknande mail:

This is to inform you that you have won a prize
money of Five hundred thousand, Great Britain Pound Sterlings (£500,000.00) for the month of
OCTOBER 2009 Lottery  promotion which is organized by YAHOO/MSN LOTTERY
INC & WINDOWS LIVE.
You are to contact the events manager on or before your date of Claim, Winners Shall be paid in
accordance with his/her Settlement Centre.

Ett av det vanliga frågorna kring spam är om det lönar sig. Därför är det intressant att läsa i Dagens Nyheter om den tragiska händelsen med den gamle mannen från Västerås som fick ett mejl som meddelade att han vunnit på lotteri…

Comments (6)

By Mathias Klang, December 18, 2009 10:14 pm

SVT Rapport skriver att en 19-årig man berättade på Facebook att han hade haft sex med en sovande 18-årig kvinna i sin bostad. När ledningen på 19-åringens skola fick reda på det polisanmälde de honom. Nu åtalas 19-åringen för våldtäkt. Det är intressant att en 19-åring skriver online vad han har gjort. Är det tekniken som invaggar en falsk känsla av säkerhet? Eller var det med stolthet som 19-åringen skröt online? Tekniken väcker många frågor – som vanligt.