Comments (2)

By Mathias Klang, January 11, 2012 12:34 pm

Jag blev intervjuad om, och ställde mig kritisk till, att Göteborgspolisen skulle använda sig av Facebook som en kommunikationskanal mellan myndigheten och medborgare. Av naturliga skäl blev mitt inslag nerkortad för att passa in i formatet men jag har egentligen fem bekymmer med myndighetsnärvaro på Facebook – och detta gäller särskild polisen med tanke på deras ställning.

Inget av denna kritik handlar om polisens spanings- eller övervakningsarbete i sig.

En Facebooksida för polisen kan naturligtvis användas för att skicka ut allmän information (lås dörren, tänk på ficktjuvar osv) men kommer även att skapa en ökad möjlighet till kommunikation. Detta innebär att medborgare (och andra Facebookanvändare) kommer att skicka information till Polisen via deras Facebooksida. Även om polisen menar att sidan inte skall användas till detta så kommer inte vi läsa regelverket utan vi kommer att berätta saker till dom genom denna kanal.

1. Infrastruktur: FRA, PUL & förtal
All information som skrivs på Facebook skickas till servrar i USA. Detta innebär att all information som någon användare väljer att delge polisen via Facebook hamnar på servrar i USA. Informationen tas inte bort, den raderas inte även om den raderas av polisen eller användaren som skickade materialet.

FRA-lagen har gett Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att bedriva signalspaning på kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser. All kommunikation via Facebook passerar Sveriges gränser och omfattas därför av FRA-lagen.

Personuppgiftslagen (PUL) behandlar all slags behandling av personuppgifter och sätter speciellt vikt på behandling av känsliga personuppgifter. Information rörande brott och kriminalitet faller in under begreppet känsliga personuppgifter. Naturligtvis finns undantag för myndighetsutövning inom PUL eftersom lagstiftningen inte skall kunna agera som ett hinder för tex polisarbete. Men det som är bekymmersamt är frågan om det är nödvändigt att polisen tar risker med personlig data och samarbetar med utländska privata företag för att samla in data (se mer nedan punkt 3).

Förtal. ”Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning.” Självklart kan inte förtalsbrottet (BrB 5 kap) förhindra vanlig polisär arbete men det är värt att ställa frågan kring hur information som kommer in till polisen via Facebook kommer användas av Facebook (se mer nedan punkt 3).

2. Statens regleringsansvar
När myndigheter bygger sin kommunikation på utländska, privata aktörers infrastruktur är det viktigt att överväga vilka konsekvenser dessa handlingar får. Här ser jag tre problem (a) resursfrågan (b) exklusivitet (c) användaravtalet.

Resursfrågan handlar om att skapa ytterligare en kanal som måste övervakas. Dessa resurser tas från andra aktiviteter. Därför måste en resursfördelningsavvägning göras.

Exklusivitet: För att medborgare (och andra) skall kunna nyttja denna tjänst som polisen upprättar måste de i sin tur gå med i Facebook. Detta innebär i förlängningen att staten i princip agerar försäljare åt ett privat företag.

Användaravtalet: För att kunna använda Facebook krävs att man accepterar en lång och invecklat serie användaravtal. Dessa avtal är svåra att läsa, inte lätta att förstå och ändras utan förvarning eller meddelande.

Regelverket som existerar mellan svenska myndigheter och befolkning är demokratiskt utarbetat och transparent genomförd. Men om vår kommunikation till våra myndigheter går genom privata aktörers avtal riskerar vår demokratiska öppna kommunikation förvridas och missbrukas.

3. Facebooks användande av data
Facebook finns för att samla data om Facebookanvändare. Det finns ingen altruism eller samhällsnytta. Facebook använder all data som samlas in för att bygga profiler över oss och återskapa den världsbild som de tror vi vill ha (detta är en betydligt allvarligare diskussion än jag får plats med här – jag rekommenderar Eli Parisers bok The Filter Bubble) Dessutom säljer Facebook vår data till andra företag och organisationer samt lämnar ut det till myndigheter.

4. Amerikanska statens tillgång till data
Genom Electronic Communications Privacy Act (1986) kan amerikanska myndigheter ta del av material som ligger ”i molnet” dvs på Facebook, gmail och andra servrar om det är äldre än 180 dagar eftersom det anses som övergivet. Detta innebär att allt du skrev på Facebook för mer än 6 månader sedan är öppet för amerikanska myndigheter. Jämför detta med skyddet för information som du lagrar i hemmet eller på din dator – där krävs en husrannsakningsorder.

5. Säkerhet
En sista punkt handlar om säkerhet. Självklart förväntar jag mig att polisen har säkra system men deras kommunikation via Facebook kan inte bli säkrare än Facebooks infrastruktur. Naturligtvis förväntar jag mig att polisen är varsamma och kloka med sina lösenord men hur är det bland användare som kommunicerar med polisen. En liten sak kanske men bör inte myndigheter tänka på även detta.

Comments Off

By Mathias Klang, October 25, 2011 7:52 am

Det finns individer som förändrat världen på djupet men förblir relativt okända för den bredare gruppen människor som är beroende av resultaten. Richard Stallman är en sådan person. Även hans Wikipediaartikel inleds med en lågmäld intro

…is an American software freedom activist and computer programmer. In September 1983, he launched the GNU Project to create a free Unix-like operating system, and he has been the project’s lead architect and organizer. With the launch of the GNU Project, he initiated the free software movement; in October 1985 he founded the Free Software Foundation.

Naturligtvis fortsätter artikeln med en lista över det han gjort och gör samt en lista på hedersdoktorat (9) och professurer (2) som en akademiker bara kan avundas. Ännu mer när man inser att han är inte en vetenskapsman. Det som Stallman har gjort är lagt grunden för fri programvara som GNU Linux samt skapat en hel industri med programmerare som arbetar med att bygga, utveckla och uppdatera vår grundläggande infrastruktur – utan kostnad och med frihet att kunna anpassa och ändra det.

Extremt mycket av de tekniska prylar i våra liv är beroende av hans grundläggande skapelse och den frihet säkerställt för framtida utvecklare. Mycket av webben och programvaran som används dagligen är just skapade på basis av hans filosofi.

Så nu i en tid när människor som Steve Jobs och Mark Zuckerberg höjs upp som samhällsbyggare kanske det skulle vara intressant att lyssna på någon som verkligen förändrat och format vår tekniska infrastruktur?

Richard Stallman kommer och pratar i Göteborg den 10 November. Missa inte detta.

Comments Off

By Mathias Klang, October 21, 2011 10:18 am

Nu på måndag (24 oktober) ska jag hålla en presentation kring integritet, internet och skola på Punkt SE (Ringvägen 100). Så här står det på hemsidan:

I ett arbete med Internet i skolan är integritetsfrågorna centrala. Men vad innebär egentligen integritet på Internet? Vad innebär integritet för Facebook, för Google?  Är det samma sak som vi som användare menar med begreppet? Hur ska vi som internet-användare förhålla oss?

När: 24 okt 2011 kl. 13.00-16.00

Plats: Ringvägen 100 9 trp

Om du vill vara med på föreläsningen (den är kostnadsfri) kan du anmäla dig på Webbstjärnan-integritet-anmälan.

Comments (1)

By Mathias Klang, April 7, 2011 6:24 am

Självklart är teknik en viktig del i protester och en demokratisk process men jag blir trött på cyberoptimismen att nätet skapar demokrati. Nordafrika’s protester och störtande av korrumperade ledare byggde på att människor vågade livet – inte på grund av Facebook.

Jag vill varmt rekommendera Evgeny Morozovs bok The Net Delusion där han argumenterar att uppkoppling inte oundvikligen leder till demokrati. För mer om boken och Morozov se denna animation från RSA Animate The Internet in Society: Empowering or Censoring Citizens?

Morozovs pessimism har kritiserats av bland annat Cory Doctorow. Det är intressant att se hur åsikter om teknik leder till enkla utvärderingar och slutsatser från både cyberpessimister och cyberoptimister.

Comments (1)

By Mathias Klang, March 2, 2011 8:10 am

IDG rapporterar att Datainspektionen ska börja utreda om myndigheters användning av molntjänster kanske strider mot svensk lag.

Svenska kommuner har tagit några första steg mot att använda molntjänster som Google Apps, men satsningarna väcker oro. Nu inleder Datainspektionen en granskning mot två av dem.

Datainspektionen ska avgöra om företag och offentliga verksamheter som använder molntjänster bryter mot personuppgiftslagen, pul, och vilka krav som ställs utifrån lagen. Det gäller till exempel att användaren ser till att molnleverantörens säkerhetsåtgärder är tillräckliga för att skydda personuppgifterna. Först ut i granskningen är Salems kommun, som i november gick över från Microsofts Office och Exchange till Googles molntjänster för e-post och kontorsprogram, och Enköpings kommun, som bland annat använder synkroniseringstjänsten Dropbox.

Molntjänster har ansetts som det nya svarta och det har funnits otroligt lite kritisk analys i förhållande till juridik och moral. Företag och myndigheter har glatt hoppat in i molnet utan någon djupare riskanalys. Men det som är mest oroande är att myndigheter inte har tagit detta på allvar.

Anledningen till detta är att många uppfattar valet att gå till molnet som en teknisk beslut – enbart. Och därför ska det överlåtas till tekniker. Men vad spelar det för roll om tekniken är underbar om det strider mot lagen eller utsätter användare och medborgare för (icke-tekniska) risker. Jag har tidigare kritiserat detta i april 2010:

Redan tidigare har jag varit kritiskt till att min egen universitet (Göteborgs universitet) i 2008. Jag argumenterade i GU Journalen nr 2-09 …Utan vidare diskussion, utan djupare analyser av personrättsliga, offentligrättsliga, inköpsrättsliga, demokratiska och politiska konsekvenser fattades ett tekniskt beslut att sälja ut våra studenter…Anledningar till att välja Gmail som lösning var att det var kostnadsfritt samt att Linköpings universitet hade gjort det tidigare.

Och i maj 2009

Allt detta sker när vi nervärderar tekniska beslut till att enbart vara tekniska beslut och glömmer att all vår kommunikation är beroende av teknologi och alla förändringar i vår kommunikation påverkar vår demokratiska deltagande. Vilket leder oss tillbaka till utgångspunkten att reglering av teknologi är reglering av demokrati – och därför bör behandlas med den dignitet det förtjänar.

Och i min doktorsavhandling i 2006 Disruptive technology: effects of technology regulation on democracy

Comments Off

By Mathias Klang, February 2, 2011 8:08 am

Det händer mycket i Göteborg ikväll. Inte bara filmfestival men två föredrag som jag gärna skulle vara på går samtidigt. Christopher Kullenberg pratar om Internet och Egyptien och samtidigt pratar Christian Munthe om demokratins legitimitet.

FilosoForum: Hur ska demokratin berättigas? Vad avgör demokratins legitimitet? Är demokratin och dess beslut värdefulla? Är den nyttig? Vilka är demokratins gränser och hur omfattande ska de vara? Vem ska till exempel få vara med och rösta om vilka frågor? Hur ser idéerna ut i den politiska filosofin?

Onsdag 2 februari 2011, kl 19.00

Restaurang Trappan, Folkets Hus Järntorget, Göteborg

ABF Göteborg

Svårt val…

Comments Off

By Mathias Klang, January 31, 2011 11:50 am

“[Migrationsminister] Tobias Billström säger att regeringen av princip inte svarar på frågor där Wikileaks är källan. Vad är det för princip? Är det en princip som innebär att ledande politiker alltid ska bestämma om de gillar källan för att kommentera? Knäsätts den kommer ingen politiker att behöva svara på en enda fråga de ogillar framgent. Som princip måste den vara ny, eftersom ministrar tidigare svarat på frågor om Wikileaks och där Wikileaks varit källan.”

Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hultén i en debattartikel i dagens Aftonblad.

Att vägra svara för att man inte uppskattar källan är en tunn ursäkt för en folkvald….

Comments (4)

By Mathias Klang, January 24, 2011 2:01 pm

Håller på att roa mig med att läsa olika kommuners riktlinjer för Sociala Medier och har samlat in från Katrineholm, Sundbybergs Stad, Hammarö, Region Skåne, Linköping, Karlstad, Rättvik, Norrköping, Trelleborg, Kumla, Tyresö, Kalix, Lidingö Stad & Ystad. Saknas din kommun? Skicka gärna tips!

Ett av frågorna de första frågorna som uppstår är hur man ska uppfatta skillnader mellan riktlinjer, policy och råd? Sedan är det intressant att se på hur de olika dokumenten skiljer sig åt. Jag skulle nästan vilja göra en analys av deras val av typsnitt men det faller utanför syftet med arbetet.

Målet är att se hur olika kommuner försöker reglera en ny kommunikationsteknologi i relation till en etablerad regelverk.

Comments (5)

By Mathias Klang, December 7, 2010 1:22 pm

En FlashMob är (enligt Wikipedia)

En flash mob är när en grupp människor plötsligt samlas på en offentlig plats, och där gör någonting oväntat en kort period och sen skingras direkt efter. Enligt termens korrekta beskrivning organiseras flash mobs via internets sociala medier, virala emejl eller telekommunikation. Termen Flash mobs korrekta beskrivning inkluderar dock inte evenemang som är organiserade av PR-byråer, protester och reklamevenemang arrangerade av företag, vilka blivit allt mer vanliga under senare år.

Nu har Julian Assange arresterats av engelsk polis och twitter håller på att gå på högvarv. Hashtaggen #wikileaks rullar i en sådan hastighet att den knappt går att läsa. Men det som man kanske fångar upp är länken till http://www.justiceforassange.com/ (se text nedan)

På första sidan finns en text om en protest idag kl 13:30 utanför Westminister Magistrates Court. Och detta upprepas på Twitter. Men nu undrar jag vad är frågan? Handlar det om en Flashmob eller har det enbart blivit en mob? Namnet på sidan heter justice for assange – vari ligger orätvisan i det som har skett idag? Om något så följs lagen. De som verkar ropa om orättvisa verkar anse att det ska till någon form av särbehandling eller bättre behandling av Assange.

Comments (15)

By Mathias Klang, December 6, 2010 9:39 am

Tydligen kritiserar man inte Assange utan mothugg. Låt mig förtydliga:

Självklart är det märkligt och fel att Assange jagas på den nivå han gör för de brott han anklagas för. Men ska vi glömma att han är anklagad för ett brott? Att det finns en brottsoffer som inte heter Assange. Självklart håller jag med att Assange bör åtnjuta den skydd som vilken annan publicist och stödjer RSF

Reportrar utan gränser, RSF, uttrycker i ett uttalande på sin hemsida på lördagen upprördhet över hur Wikileaks jagas efter de senaste publiceringarna och oro över extrema uttalanden angående frontfiguren Julian Assange från amerikanska myndighetspersoner. (Dagens Nyheter)

Men det är nödvändigt att separera Assange som person från yttrandefrihet online. Genom att agera på sättet de har gjort, genom att Wikileaks går från att vara en neutral infrastruktur för informationsspridning till att bli en egen maktfaktor. Genom att att lämna samhällsnyttan för egennyttan – skapas ett intresse och legitimitet för regeringar att diskutera begränsningar av tryck och yttrandefrihet.

Menar jag att Assange/Wikileaks skulle offras på det publicistiska altaret för nät-yttrandefrihetens skull? Nej.

Det som jag ifrågasätter är mannens motiv och ledarstil som har fått flera medarbetare att lämna organisationen. En ledarstil som har fått stödorganisationer att känna sig tvungna att avsluta sin stöd. Med stor makt kommer stor ansvar och det som syns är en brist på ansvar i en jakt på makt.

Det handlar inte om att informationen som har spridits inte skulle spridits. Det handlar om hur det sprids. Om man ser på konflikterna inom Wikileaks förstår man att det är inte självklart att alla ville att informationen skulle spridas när det gjordes. När det gäller information om kriget fanns information som utsatte civila för fara. Informationen måste spridas men att utsätta civila för fara är inte lika självklart.

Varför fattades då beslutet att sprida information som utsätter individer för fara? Kanske fattades beslutet utifrån ett utilitaristiskt perspektiv? Den totala samhällsnyttan är värd vissa individers olycka? Att någon irakier eller afghan är den kostnad vi får acceptera? I så fall är Wikileaks inte bättre än den “fiende” de påstår sig bekämpa. Och här ligger nästa problem. Wikileaks styrka är att de strävar efter öppenhet och sanning. När de anser sig att bekämpa en fiende då har målet förflyttats på ett obehagligt sätt.

När striderna kring Assange har lagt sig och kanske Wikileaks finns kvar – då är det viktigt att vi fortfarande har en yttrandefrihet online. Någon annan kan kämpa för Assange – jag vill försöka se till att vi har en yttrandefrihet kvar efter Assange-fallet.

Comments (4)

By Mathias Klang, November 26, 2010 6:35 am

Dagens – eller kanske till och med månadens – citat: “Telefoner bör vara avstängda, annars är det ett förakt för demokratin” kommer från Trelleborgs Allehanda som rapporterar om ett pågående oenighet om användning av sociala medier under möten

I en artikel från igår berättade vi att Ulf Bingsgård samtidigt som mötet pågick skrev inlägg på Facebook. I ett av dem kallade han mötet en “välarvoderad lekstuga”. Även andra ledamöter gjorde inlägg under mötet, vilket Inger Hansson tycker är olyckligt.

– Det hör också till god hyfs att inte sitta och leka med telefoner under ett sammanträde. Många har kanske simultankapacitet, men är man på ett sammanträde så ska man ägna sig åt det och vara uppmärksam på det som sägs. Telefoner bör vara avstängda, annars är det ett förakt för demokratin.

Priceless! Sedan är det intressant att icke-verbal kommunikation via telefoner ska betecknas som “leka med telefoner”.

Comments (5)

By Mathias Klang, November 24, 2010 1:07 pm

Public Domain är en fantastisk concept. Det handlar om materialet som inte är skyddad av upphovsrätt. Det kan vara att materialet inte har varit upphovsrättsskyddat eller att materialet har varit skyddad men numera har skyddstiden gått ut.

Vikten av public domain är att det är vår gemensamma kultur och därmed den plats vi går för att plocka sagor, metaforer, historier och ord för att bygga upp nya berättelser.

Ett problem är att vi saknar en svensk term för public domain. Visserligen kan vi använda den engelska termen men detta har nackdelen att juridiken skiljer sig mellan engelska och svenska begreppet. Att använda den engelska termen skapar språklig enkelhet men juridisk förvirring.

Vilken term ska vi använda? Här är några förslag – men jag behöver mer input i form av förslag och kommentarer

Allmän egendom (Ungefär 19 700 träffar på Google) flest träffar online, termen används av Svenska Wikipedia i beskrivningen av Public Domain. Problemet är att termen känns otroligt bred. Den omfattar inte bara kulturella produkter utan nästan all offentlig infrastruktur?

Allmän gods (Ungefär 373 träffar på Google): väl använd term men inte för precis det ändamål som public domain?

Allmänna domänen (Ungefär 126 träffar på Google): har använts av massmedia Ny tid kräver ny upphovsrätt (SvD)

Digitala Allmänningen (Ungefär 570 träffar på Google): har använts i massmedia Lessig vill öppna grindarna till den digitala allmänningen (Dagens Nyheter), Piraterna har en hel del att förklara (SvD). Fördel: Många träffar. Nackdel: Allt behöver inte vara digitalt. Mycket av vår kultur är analogt men kan i och för sig digitaliseras.

Kulturella allmänningen (Ungefär 252 träffar på Google): har använts i massmedia Upphovsrätten sopar rent bland kulturskatterna (Sydsvenskan), Google avslöjar upphovsrätten som relativ (SvD)

Detta är inte första gången jag har försökt reda ut termen. Tidigare försök har fått fram dessa förslag:

• Allmänning
• Offentlig
• Fritt tillgänglig
• Offentlig egendom
• Allemansrättigheter
• Fri(a) att använda
• Allemansegendom
• Intellektuell allmänning
• i allmän (eller publik?) ägo
• det allmänna

Comments (8)

By Mathias Klang, November 20, 2010 9:34 am

För mig är Torbjörn Tännsjö en av det mest spännande moderna filosofer. Han analyserar kallt och följer sina slutsatser var de än må leva. Ingen nostalgi, ingen sentimentalism står i vägen för tanken.

Nu kommer en stor MEN…

För några dagar sedan läste jag Oscar Rossis recension av Tännsjös bok Privatliv i GP.

För ett par år sedan debatterade filosofen Torbjörn Tännsjö FRA-lagen och övervakningssamhället med pådrivaren Thomas Bodström. Då ansåg Tännsjö övervakning vara avskyvärt, men efter ”moget övervägande” har han kommit att byta åsikt. I boken Privatliv torgför han tanken om att ju öppnare samhälle, desto mer demokratiskt. Och ju mer demokratiskt, desto mindre är risken för övergrepp.

Tännsjö argumenterar för en radikal öppenhet men begår misstaget att tro att alla inom en sådan samhälle skulle vara jämlika i styrka, anseende, patos, talförmåga osv osv. Det som Tännsjö upplever är myten om det perfekta akademiska seminariet – men även bland en grupp utbildad akademiker är det konstruktiva seminariet en myt.

Men framför allt är problemet att Tännsjö inte verkar ha sett på eller läst tillräckligt mycket science fiction.

Allt från Orwells övervakade värld i 1984 till kollektiva hjärnor i olika kroppar (ser mer på wikipedia) som varulvarna i Twilight kan ses som tankeexperiment av Tännsjös teoretiska mardröm. Även om litteratur och tv inte behöver visa en sanning så finns det alltför många exempel inom genren som visar på potentiella faror som den öppenhet som Tännsjö nu tycker är positiv för demokratin.

Frågan är kan man ha för mycket öppenhet? Självklart! Även om jag är ärlig när jag berättar för en kollega att dennes nya jacka är ful så är min öppenhet inte nödvändigtvis till nytta för någon. Ärlighet kan vara skadligt – det vet väl alla som har berättat en vit lögn. Eller varför inte använda den klassiska (?) exemplet: Året är 1943 och du bor i Berlin. I din källare gömmer du två små judiska barn. Polisen knackar på dörren och frågar “Ursäkta men gömmer du några judiska barn här?” – vad är ditt ärliga svar?

Jag beklagar att jag börjar med Nazism direkt men den dörren var för enkel att inte låta bli att slå in.

Men övervakning då? Är övervakning är alltid god? Självklart inte! Ta bara diskussionen om nakenskanning som förs idag. Där “för vår säkerhet” tvingas vi behandlas som kriminella och visa upp oss nakna inför “säkerhetskontrollen” – Vilken dröm för en perverterad människa? Vilken dröm för en pedofil! En kränkning av tusentals människor för en tveksam ökning av vår säkerhet.

Det är lätt att hitta kritik till sytemet och nakenskanning ifragasättes även på EU nivå.

Om nu Tännsjö är en god och intelligent människa – vad leder sådana till att försvara minskningen av den personliga integriteten? Jag tror att det handlar om att han tillhör en privilegierad grupp och genom att tillhöra dessa grupper (vit, heterosexuell, man, utbildad, titulerad, avlönad osv) så glömmer (eller väljer att glömma) han att ett av demokratins viktigaste uppgifter är att folket (inte bara hans folk) ska skyddas och stärkas.

Även om Tännsjö inte störs av kränkningar som sker i hans privatliv så är det farligt att höja upp hans åsikt till ett försvar för att alla skall utsättas för samma intrång.

Och snälla kom inte dragande med “om du har inget att dölja så har du inget att frukta” argumentet. Att vara oskyldig är knappast något försvar. Demokratiska system kan begå övergrepp på svagare grupper i samhället – majoriteten är en diktatur i en demokrati.

Comments (1)

By Mathias Klang, November 6, 2010 4:13 pm

SvD har gjort en undersökning av några utvalda kulturinstitutioner för att skapa en ranking i Sociala Medier. Syftet med undersökningen är att se vilka är “bäst” på sociala medier (enligt de kritiker som SvD skapat själv).

De utvalda institutionerna är: Centrala museer samt Stockholms stads museer, Statliga, regionala och kommunala teatrar samt fria grupper i Stockholm med årligt statligt stöd & Operor, symfoniorkestrar och ensembler i statlig, regional och kommunal regi.

Följande kriterier användes (Läs mer om undersökningen här):

Finns blogg på hemsidan?
Finns forum/chatt/ kommentarsmöjlighet på hemsidan?
Finns de på Facebook?
Finns ”Följ oss på Facebook”-länk på hemsidan?
Finns de på Twitter?
Finns ”Följ oss på Twitter”-länk på hemsidan?
Finns möjlighet att dela innehåll på hemsidan via flera kanaler?
Finns de på Youtube eller annan videosajt?
Finns de på Flickr eller annan fotosajt?

För varje kriterium som uppfylls klättrar institutionen ett pinnhål i rankningen. Alla nio uppfyllda kriterier ger placering ett, noll uppfyllda kriterier ger placering tio.

Det är intressant att diskutera sociala medier och att se vilka medieformer som passar olika institutioner men jag är mycket tveksam till att ranka på detta sätt. En sådan ranking innebär implicit att alla medieformer passar alla institutioner – vilket behöver inte stämma.

Risken med att ta sådana rankingar på allvar är att man uppmuntrar institutionerna att skaffa tillräckligt med social media för att “vinna” enligt SvD – men utan innehåll, kompetens eller intresse. Att vara högst rankad på SvDs lista säger ingenting om institutionernas kommunikation, delaktighet och interaktion med allmänheten – allt det säger är att de har verktyg.

Detta motsvarar att kolla om alla institutioner har skrivare och papper men inte bry sig om att se om de är skrivkunniga.

Comments (1)

By Mathias Klang, October 28, 2010 3:17 pm

Dagens seminarium kring offentlighetsprincipen i en digital verklighet på CEFOS är avklarad och var en spännande möte. Eftersom det var mest statsvetare i rummet hade frågorna en helt annan vinkling än det jag är van vid vilket gjorde detta till mer än en presentation av en del av min forskning utan en värdeful diskussion. Möten som denna gör det tydligt hur viktigt det är med ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.

Mina slides finns som vanligt online:

Diskussionerna kretsade mycket kring makt och makthavare – vem har makt, vem som kommer ha makt i en alltmer digitaliserad värld. En perspektiv som jag inte fick med i presentationen men som togs upp i diskussionerna är den påverkan den privata aktören har på öppenhet och tillgänglighet i digitala miljöer.

Ytterligare en fråga var hur individer och myndigheter kan/bör agera. De framtida scenario kan ses i utopiska eller dystopiska synsätt. I utopin kommer informationsöverflödet göra att människor får en ökad förståelse för hur komplext verkligheten är – att myndighetsutövaren är en mångfaceterad människa – dystopin är att komplexiteten inte erkänns utan misstag fortsätter och vi lever i världar där privat/offentligt flyter ihop men vi är ansvariga som om vi alltid är myndigheter.