Comments (1)

By Mathias Klang, August 27, 2011 10:49 am

Eftersom jag inte uppdaterade bloggen menade jag att det var på dags att lägga ner (läs mer här). Men planer funkar inte alltid som man tänkt och när jag idag läste Arklands Mardröm så ville jag göra mer än Tweeta om det. Digitalisering och tillgänglighet av kulturföremål är ett av de viktigaste kulturfrågorna som berör allt från bevarande, tillgänglighet, zeitgeist, egendom, folklighet, capitalism, girighet, öppenhet & kulturimperialism.

Därför återpublicerar jag hela Arklands post – fler bör läsa:

by  Luciana Christante

I natt hade jag en riktigt läskig mardröm. I drömmen satt jag med morgonkaffet och morgontidningen och fann följande upprop på kultursidan:

Kära alla!

Alla vi som jobbar på kulturarvsinstitutionerna brinner verkligen för att  digitalisera våra samlingar. Tro inget annat!

Vi vill verkligen att kulturarvet ska bli mer tillgängligt och användbart.  Vi vill ju bli omtyckta för det vi gör. Vi vill bli uppskattade för vår bildning och kunskap. Vi vill visa hur stolta vi är över våra samlingar. Vi vill gärna locka Er att komma och hälsa på oss här på vår institution, se våra utställningar. Vi vill att fler ska komma till våra forskarrum och riktigt tok-beforska vårt material. Därför är det viktigt att våra samlingar finns på World Wide Webb så att Du vet vad vi har att erbjuda just Dig.

Men allt detta är inte möjligt om vi inte får mer pengar. Och vi behöver mycket mer pengar.

Varför, kan man då undra? Jo, kulturarvsinstitutionerna saknar idag helt medel för att digitalisera. Om vi inte får ökade anslag kommer vi inte kunna bevara och tillgängliggöra de kulturskatter som idag ligger instängda i våra magasin.

För vi vill verkligen att fler ska komma hit och ta del av våra samlingar. Det spelar ingen roll om Du är forskare, intresserad allmänhet, turist, skolbarn eller forskare – ja, vi vill att alla ska komma hit! Det är ju därför vi finns!

Så kära alla:  Om vi får massor av pengar – typ lika mycket som det kostar att bygga 4 km motorväg – per år, under 20 år -   lovar vi följande:

• Allt digitalt material kommer att lagras på så många olika system, tekniska lösningar och standards som möjligt.

• Allt material kommer enbart att tillgängliggöras på respektive institutions egenutvecklade webbplats. Vi kommer aldrig att lägga ut vårt material på de stora globala webbplatserna, man vet ju inte hur länge de finns kvar.

• Allt material kommer att presenteras på institutionsunika lösningar – mångfald är viktigt.

• Vi kommer att formulera användningsvilkor för användning av vårt material som eventuellt kommer att vara så motsägelsefull och fylld med förbehåll att Du måste kontakta oss så att vi genom ett trevligt samtal kan förklara villkoren. (Kan Du inte komma till oss, går det bra att kontakta oss via vårt skräddarsydda webbformulär. Saknar du data och internetmodem, går det bra att ringa, faxa eller eposta).

• Allt digitaliserat material – oberoende av vad lagen om upphovsrätt säger – kommer vi hävda full upphovsrätt på.

• Vi kommer att kräva att du noga redogör för hur Du tänkt använda vår information. (Använd vårt unika webbformulär eller pappersblankett som Du rekvirerar från respektive institution). Vi förbehåller oss rätten att förbjuda Dig från användning av vår information.

• Vi kommer att be Dig om hjälp att förbättra information i våra system. Du får naturligtvis inte ersättning för det.

• Vi kommer att avkräva Dig betalning i de fall Du avser att använda informationen på nåt annat sätt än att titta på den. Vi kommer att kontakta upphovsrättsjuridisk expertis för stämning om så skulle ske.

• Vi tillämpar differentierad prissättning. Har Du gott om pengar och tänker tjäna pengar på vårt materal kan Du få betala 10 000-tals kronor.  Är du fattig och exempelvis ska göra ett skolarbete kan du få materialet helt gratis. Hembygdsföreningar kan i vissa fall komma att få erlägga en årlig avgift på 50 – 1300 kronor per objekt och år. Vi gillar mångfald!

• En del av det digitala materialet kommer Du bara att få se smakprov på. För att se hela den digitala posten kommer Du att behöva köpa ett abbonemang. Skälet till det är att det är dyrt att bygga betalsajter. Vi vet, i har byggt många).

• Vi kommer bara att digitalisera sånt som vi själva tycker är viktigt och det som de vi känner efterfrågar (typ forskare).

• Kommersiella verksamheter göre sig icke besvär att överhuvudtaget tänka tanken att använda vår information för att tjäna pengar på. All kommersiell användning kommer att polisanmälas.

• Vi kommer genom att bedriva egen handelsverksamhet göra vårt yttersta för att täcka de kostnader som det medför att bedriva just denna handel. Betalsystem och kompetent personal som sköter dessa är inte gratis, ska gudarna veta.

• Och slutligen: Vi kommer att fortsatta anstränga oss att hävda våra respektive unika institutionella behov. Tack vare det så får Du en rik och spännande upplevelse, på Din jakt efter vårt gemensamma, digitala kulturarv.

Tänk skattjakt, när Du ska hitta fram till oss! Happy hunting!

Så kära alla ni där ute i samhället: hjälp oss att få ökade anslag! Vi lovar att utnyttja dem på allra bästa sätt!

Jäkla tur att det bara var en mardröm! Har du haft liknande mardrömmar?

Mer verklighetsanknuten diskussion kring dessa frågor finns här, här och här.

Comments (5)

By Mathias Klang, November 24, 2010 1:07 pm

Public Domain är en fantastisk concept. Det handlar om materialet som inte är skyddad av upphovsrätt. Det kan vara att materialet inte har varit upphovsrättsskyddat eller att materialet har varit skyddad men numera har skyddstiden gått ut.

Vikten av public domain är att det är vår gemensamma kultur och därmed den plats vi går för att plocka sagor, metaforer, historier och ord för att bygga upp nya berättelser.

Ett problem är att vi saknar en svensk term för public domain. Visserligen kan vi använda den engelska termen men detta har nackdelen att juridiken skiljer sig mellan engelska och svenska begreppet. Att använda den engelska termen skapar språklig enkelhet men juridisk förvirring.

Vilken term ska vi använda? Här är några förslag – men jag behöver mer input i form av förslag och kommentarer

Allmän egendom (Ungefär 19 700 träffar på Google) flest träffar online, termen används av Svenska Wikipedia i beskrivningen av Public Domain. Problemet är att termen känns otroligt bred. Den omfattar inte bara kulturella produkter utan nästan all offentlig infrastruktur?

Allmän gods (Ungefär 373 träffar på Google): väl använd term men inte för precis det ändamål som public domain?

Allmänna domänen (Ungefär 126 träffar på Google): har använts av massmedia Ny tid kräver ny upphovsrätt (SvD)

Digitala Allmänningen (Ungefär 570 träffar på Google): har använts i massmedia Lessig vill öppna grindarna till den digitala allmänningen (Dagens Nyheter), Piraterna har en hel del att förklara (SvD). Fördel: Många träffar. Nackdel: Allt behöver inte vara digitalt. Mycket av vår kultur är analogt men kan i och för sig digitaliseras.

Kulturella allmänningen (Ungefär 252 träffar på Google): har använts i massmedia Upphovsrätten sopar rent bland kulturskatterna (Sydsvenskan), Google avslöjar upphovsrätten som relativ (SvD)

Detta är inte första gången jag har försökt reda ut termen. Tidigare försök har fått fram dessa förslag:

• Allmänning
• Offentlig
• Fritt tillgänglig
• Offentlig egendom
• Allemansrättigheter
• Fri(a) att använda
• Allemansegendom
• Intellektuell allmänning
• i allmän (eller publik?) ägo
• det allmänna

Comments Off

By Mathias Klang, August 6, 2010 10:02 am

Upphovsrätten är en märklig sak. Den moderna lagstiftningen är 300 år gammal och kom till för att skydda författare. Men det var ett alltför intressant verktyg att inte använda på flera områden.

Allt oftare dyker det upp märkliga försök (ibland lyckade) att tillämpa upphovsrätt och andra immaterialrätt (patenträtten, varumärkesskydd mm) på platser som den inte var tänkt. Det är lite grann som att försöka använda fel verktyg för att åstadkomma jobbet. Ibland kan det gå – men det blir inte bra. Ofta misslyckas man rejält och förstör mer än man skapar. Alla som har försökt skruva in en skruv med en kniv vet vad jag menar.

I januari skrev jag om konflikten mellan Starbucks & Mexico över Aztekernas kulturarv. Mexikanska staten menar att de har “äganderätt” över kultursymbolerna och de kan inte användas hur som helst. I vart fall utan att betala för användandet.

Thailand försöker nu att använda en form av anpassad immaterialrätt för att skydda 25 olika former av “traditional arts, wisdom and folklore” bland annat kampsporten Muay Thai. Techdirt skriver att den här typen av tänkande håller på att bre ut sig och flera länder försöker skydda “sina” kulturella yttringar. Till exempel Lebanons försök att skydda hummus, Malaysias försök att “skydda” maträtter som tex Nasi Lamak och Kenyas försök att “skydda” en traditionell väska. Som Techdirt skriver:

Of course, none of these are really “copyrights” in the traditional sense. They’re all attempts to use the basic bastardized concept of intellectual property to try to control a piece of cultural heritage.

Naturligtvis innehåller “ägandet” av immateriella ting många positiva fördelar men det är även viktigt att påpeka det immateriella ägandets negativa sidor. En sådan sida är att när ett skyddssystem skapas finns en uppfattning att verktyget kan (och skall?) användas för att skydda saker som inte var tänkta. I flera fall kan det vara en skydd som införs med goda intentioner men resultatet blir en märklig och obegriplig värld.

Det finns ett ordspråk som handlar om att man löser problem utifrån de verktyg man har, även om det är helt uppenbart fel. Jag fick lära mig att det var en gammal japansk ordspråk – Om man har en hammare ser alla problem ut som spikar. Wikitionary härleder till det till Abraham H. Maslow i hans bok Toward a Psychology of Being (1962)

I suppose it is tempting, if the only tool you have is a hammer, to treat everything as if it were a nail.

Fast det kanske är mer som Socker-Conny sa: “Med ett schysst järnrör slår man världen med häpnad”

Comments (3)

By Mathias Klang, May 24, 2010 3:43 pm

Sitter på Kungliga Biblioteket och deltar i det otroligt spännande seminariet om Upphovsrätt och Offentlighet med presentationer från Arne Ruth, Eva Hemmungs Wirtén, Lars Ilshammar & Katarina Renman Claesson.

Arne Ruth inleder dagen med att hylla digitalisering men samtidigt höja en varningens finger för de mörka sidorna den för med sig. Han utrycker oro för Googles herravälde och sociala mediers bristande kontroll. Det känns som om han vill vara positiv men samtidigt bevara en centraliserad kontroll – han vill alltså ha kakan och äta den.

Eva Hemmungs Wirtén intar scenen och redogör för en historik fylld med ett västerländsk dominerad sanning och mytskapande. Världen var (är?) delad i länder som producerar information, kopierar information och översätter information. Dessa perspektiv arbetar med att skapa det upphovsrättsliga systemet för att sedan pressa den på världen som inte nödvändigtvis vill ha, eller gynnas av, systemet.

Sedan pratade jag men jag återkommer till det.

Efter pausen är det Lars Ilshammar som presenterar en stillsam men akut vy från “minnesindustrins verkstadsgolv” där han påpekar kulturens “Insamlande, bevarandet, & tillgängliggörande av våra gemensamma minnen är en del av samhällets demokratiska infrastruktur”. Men för att kunna göra detta krävs en politisk vilja för en reformerad upphovsrätt för att genomföra demokratins viktiga uppdrag.

Katarina Renman Claesson talar om lagstiftarens perspektiv med en presentation med den härliga rubriken: ”Vaffö är det på dette viset?”. Claesson talar om att hitta balansen – att hitta rättvisa mellan olika parter. Vi är tillbaka till Bernkonventionen – den korta gulliga (enligt Claesson) men inflytelserika texten som styr våra liv. Balansen står mellan mänskliga rättigheter, konkurrens och allmänintresse. Sedan tar hon upp en otroligt viktig grupp som inte har fått plats tidigare – investerare och från 60-talet byggdes en investeringsskydd upp genom de närstående rättigheter.

Min presentation handlade om offentlighet och teknik. Syftet var att behandla berättelsen ur ett tekniskt perspektiv och att visa faran med att vi bygger vår upphovsrätt, demokrati och offentlighetsprincip på tankarna som grundlades under upplysningen av ett gäng döda män befästa i en analog kultur. Mot detta ställs frågan hur detta drabbas ihop med den teknik vi har idag – en teknik som bygger på kopian som norm.

Jag försökte att tillämpa satir i min presentation och föreslog en ny rättsfigur den ”digitala konsumenten” med ett totalförbud att överföra personlig information, en Myndighet för Andra Människors Möjliga Integritesskydd (MAMMI) och obligatoriska alkolås på all kommunikationsutrustning.

Naturligtvis var detta menad som satir, dvs ett skämt… men man skämtar inte ostraffad. Två gånger fick jag frågan om jag menade allvar och svarade nej på båda. Hur som helst avslutade jag med att säga att den offentlighet som skapades för 300 år sedan var total radikal och vi överlevde den, växte av den, blev riktiga demokratiska samhällen av dem. Radikal förändring är skrämmande men det är inget vi ska vara rädda för utan vi ska omfamna den och växa istället för att skapa artificiella spärrar som missgynnar samhället.

Comments Off

By Mathias Klang, April 12, 2010 5:15 pm

Imorgon är ska jag prata på min första Pecha Kucha har varit tvungen att skicka mina slides i förväg så jag hoppas att jag kommer ihåg vad jag ville säga. Spännande att testa på en ny format. Här är information om morgondagen (Pecha Kucha Sveriges hemsida och länk till Facebookgruppen)

Våren står för dörren, och där innanför dörren väntar ännu ett Pecha Kucha GBG redo att bjuda dig på inspiration då lokala och besökande kreatörer från alla olika områden presenterar 20 bilder som var och en visas i 20 sekunder – ett beprövat och alltid nervkittlande kaleidoskop av inspiration, idéer och arbete.

Gratis inträde som alltid!

TALARLISTAN:
Notera att talarlistan kan komma att ändras.
* Christoffer Sahlgren – GBG Wrestling
* Katja Wulff – Kaffekokarkokerska
* Grab, Eat and Save the Planet – Ekologisk mat
* Lena Frilund & Kören Rabalder – Nykör
* Ruth Aniansson & David Jackson Relan – OffÄntligen Rum
* Bill Lahijani – dokumentärfilmare: “Who’s Bastian”
* Sebastian Kjersén – MODS magazine
* Mathias Klang – Creative Commons
* Paletten – Sveriges konsttidskrift sedan 1940
* Chalmers Entreprenörskola – Tema: Sociala Entreprenörer
+ DJ g-funk

Välkomna!
/NCM & ADA

http://www.pecha-kucha.se

Comments Off

By Mathias Klang, March 31, 2010 7:44 am

En intressant artikel i dagens DN om relationen mellan lagstiftning och beteende har den relatativt trista namnet Ingen fällande dom efter ett år med Ipred. Det som artikeln handlar om är hur (eller om) den illegala fildelningen har minskat, ökat eller förändrats under det år som Ipredlagstiftning har varit ikraft (bakgrund lagrådsremissen, propositionen samt EU-direktivet som föregick Ipred).

I korthet skriver Jenny Stiernstedt i artikeln att det finns en oenighet mellan parterna. Roger Wallis (vittne i Pirate Bay målet) menar att fler köper anonymiseringstjänster & Måns Svensson (cybernormer) säger att fildelningen har inte påverkats nämnvärt medan Sara Lindbäck (Svenska antipiratbyrån) tycker att Ipred har dämpat den illegala fildelningen och får stöd från Lars Gustafsson vid Ifpi “lagen har helt klart en allmänpreventiv betydelse”.

Samtidigt presenterar man färska siffror på Cybernormer idag

Vi vet idag att omkring två av tre personer i åldern 15-25 år fildelar regelbundet (färska siffror). Antalet personer i den här åldersgruppen är omkring 1,2 miljoner. Det innebär att vi i Sverige har omkring 800 000 olagliga fildelare bara i ålderskategorin 15-25 år. Om alla (säg 50 st) som anmäls är 15-25 år så innebär det att 1 på 16 000 kommer att anmälas. Om man sedan ser till hur många som därefter verkligen blir dömda till skadestånd så minskar risken sannolikt ytterligare.

Självklart hänger lag och moral ihop. Men det är ingen binär förhållande. Vi kan inte ändra lagen och sedan har vi ändrat moralen. På en konferens i Manchester nyligen uttryckte sig en amerikansk föreläsare att fildelare var omoraliska (eftersom de bröt mot lagen). Men problemet är att moral skapas i grupper.

Mutor i Sverige är omoraliskt och olagligt. Att en Svensk ger eller tar emot mutor här eller utomlands är en omoralisk handlande. Men det går inte att säga att människor i länder där mutor är tillåtet handlar omoraliskt. Etik och moral är beroende av kultur.

Problemet med illegal fildelning är ett av de största vi har just nu i relation till konflikten mellan lag och moral eftersom det är en mycket stor grupp (oavsett hur man mäter) som fildelar eller som inte anser att fildelning är fel. Därför har vi en lagstiftning som inte matchar vår moral och det skulle vara extremt opopulärt att försöka sätta dit fildelare. Att lagen och moralen inte overensstämmer på denna punkt är bekymmersamt eftersom det skapar en ifragasättande av rättvisa och en ökad nonchalans mot lagen. Nu betyder detta inte att en fildelare skulle bli nonchalant mot all lagstiftning men det betyder att vår rättsmedvetande genomgår ett grundläggande skifte.

Men är detta anledningen till att vi inte har haft fällande domar i Sverige?

Comments (8)

By Mathias Klang, March 23, 2010 11:18 am

Sitter i Manchester och deltar i konferensen Counter2010 just nu pratar EU representanten Phil Lewis (DG MARKT D3: Enforcement of IP Rights, European Commission) om hur arbetet mot förfalskade produkter genomförs inom EU. Han blandar helt friskt mellan fysiska och digitala produkter och har som utgångspunkt att förfalskade produkter är skadliga. Samtidigt som han menar att det finns en behov för bättre statistik kring förfalskade produkter utgår han från att de är skadliga. Målet är inte att jaga individer utan att fånga de organiserade brottslingar som ligger bakom marknaden.

Any Pair, 10 Euro by blandm CC (BY NS SA)

Min fråga är dock vem skadas av förfalskade solglasögon?

Förfalskning kan vara skadligt i till exempel falsk medicin eller kanske även i relation till undermåliga reservdelar till maskiner. Men här handlar det att säkerställa regleringen utifrån den skada som förfalskningen kan orsaka – inte att enbart fokusera på ensamrätter och varumärken.

Förfalskning kan vara kostsamt i relation till unika produkter. Oäkta konstverk är otroligt bekymmersamt men detta handlar snarare om bedrägeri än förfalskning.

Men är förfalskning fel/skadligt/kostsamt i relation till massproducerade konsumentprodukter? Att köpa en falsk handväska på gatan lurar ingen. Det är snarare ett tecken på en märkeshysteri. Att köpa en falsk hanväska orsakar inte heller verklig förlust eftersom de som köper förfalskningar skulle knappast ha råd eller intresse att köpa äkta vara.

Argumentet att förfalskade märkesvaror skadar produktens image är helt märkliga. Om inget annat så visar det att marknadsföringen har lyckats alltför bra. Om det inte går att se skillnad på kopia/äkta i märkesvara är det en fråga vad man egentligen betalar för?

Är konsumenten i fara? Den som köper falska skor (som på bilden) kan knappast tro att hon köper äkta vara med rätt att klaga på producenten.

Men detta leder till en naturlig följdfråga – varför skulle det behöva en kriminalisering av tillverkning och spridning av förfalskningar?

Konferensen fortsätter och jag hoppas på svar…

Comments (2)

By Mathias Klang, January 29, 2010 2:00 pm

När Oscar Wilde var i New York fotograferades han av Napoleon Sarony. Sarony sålde kopior på bilder på kändisar och blev upprörd när ett annat företag började sälja kopior på ett av hans bilder på Oscar Wilde (nr 18).

Sarony stämde till domstolen och inledde en spännande diskussion om fotografier skulle kunna ses som konstnärligt skapande eller bara någon mekanisk reproduktion utan skyddsvärde. Läs mer om detta i mitt senaste inlägg i Stjärnkikarna

A photograph is a moral decision taken in one eighth of a second, or one sixteenth, or one one-hundred-and-twenty-eighth. Snap your fingers; a snapshot’s faster. Salman Rushdie

Comments (1)

By Mathias Klang, January 27, 2010 9:37 am

Bör fotografiska arkiv lägga ut sina bilder på Flickr Commons eller Wikimedia? Just nu är detta temat för en diskussion bland arkiv och museiifolk. Anledningen till att diskussionen började kom med en till synes enkel fråga från Vice Presidenten för Wikimedia Australien Liam Wyatt:

“Flickr Commons is FULL for 2010. GLAMs, Fancy sharing with #Wikimedia commons instead?”

Liam Wyatt utvecklar sin inbjudan på hans blogg

May I take this opportunity then to extend an offer to all of those in “the current backlog” that Wikimedia Commons is open for business – and with a couple of new tricks up our sleeve too.

• 1) Disk space
• 2) The Multimedia Usability project
• 3) No ads, no corporation, no commercial motivation.
• 4) Contextualisation.
• 5) Usage checking.
• 5.1) Usage Checking – categories!

Detta låter bra men varför är GLAMs (galleries, libraries, archives, museums) misstänksamma? Mia Ridge från Science Museum undrar om någon hade undersökt skillnaderna mellan Flickr/Wikimedia Commons och om det ena är att föredra framför den andra och fick snabbt svar:

Kasja: Photos from collections have ended up at wikipedia without permission, that never happened with Flickr, could be one reason [and] Or museums are more benevolent when it happens at Flickr, it’s seen more as individuals’ actions rather than an organisations’?
Nick: Flickr lets you choose CC non-commercial licenses, whereas Wikimedia Commons needs to permit potential commercial use?
Janet: Apart fr better & clear CC licence info, like Flickr Galleries that can be made by all! [and] What I implied but didn’t say before: Flickr provides online space for dialogue about and with images.
Richard: Flickr is so much easier to view and search than WM. Commons, and of course easier to upload.

Så Wikimedia argumenterar för deras sak medans GLAM folket (om dessa är representativt urval) är inte övertygade. Men frågan är vad är det som de inte är övertygade om? Är deras oro befogat eller bara gammal vana?

Seb Chan från Powerhouse Museum skriver på deras blogg om varför fotografiska arkiv väljer Flickr Commons istället för Wikimedia i ett inlägg Why Flickr Commons? (and why Wikimedia Commons is very different). Powerhouse har varit med på Flickr Commons nästan från början (2 år) och var den andra medlemmen efter Library of Congress och uppfattar sin satsning som otroligt positivt för dom

In fact, the impact that joining the Commons on Flickr has had on the organisation has been unexpectedly significant. We’ve even started to move some photographic collections that were acquired as ‘archives’ into ‘objects’ in their own right. And photography is becoming an important marker of what we do at the Powerhouse.

Sedan skriver han att Flickr Commons är annorlunda (inte bättre) pga flera anledningar:

• 1. Context matters a lot.
• 2. User experience and community
• 3. Managing that community
• 4. A sense of content control
• 5. Statistics

Hans slutsatser bygger sedan på en argumentation att Powerhouse anledningar för att delta i Flickr Commons har inte varit för att berika eller bidra till Wikipedia – även om de ser detta som en positiv sido-effekt (en inställning som inte delas av alla GLAM)

For us, the overall community effect of Flickr and the deep engagement by a small but passionate group of Flickr users, has been the most positive result for us.

Whilst Wikipedia and Wikimedia are, in themselves, exciting projects, their structure, design and combative social norms do not currently make them the friendly or the protected space that museums tend to be comfortable operating in.

Jag tycker det sista stycket är otroligt spännande. Och häri ligger källan till en hel del av konflikterna mellan Wikipedia/Wikimedia och GLAM.

Wikipedia har en hel del bra tankar kring hur de skall användas och hur de kan bidra till samhället (se bland annat Wikipedia:Advice for the cultural sector och Wikipedia:Conflict of interest) men de har en attityd som inte respekterar den kunnande och material som finns hos arkiven och GLAM folket. Det är detta faktiska konfliktattityd som leder till att mindre samarbete genomförs. Jag påminns av ett av mina favoritcitat från Douglas Adams

Anything that is in the world when you’re born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works. Anything that’s invented between when you’re fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it. Anything invented after you’re thirty-five is against the natural order of things. Salmon of Doubt

Wikipedia är nytt. Wikipedia är fantastiskt. Många förstår inte hur fantastisk Wikipedia är. Wikipedia är en helt sinnesjuk idé som faktiskt funkade. Seriöst ingen människa kunde tro att den skulle fungera. Kom ihåg att den fanns inte för 10 år sedan. För att lyckas med detta krävs en galet, vågat respektlöshet – och Wikipedia har lyckats.

Men (ni visste att ordet skulle komma, eller hur?) det finns något oroväckande i Wikipedias ton. En ångvält som krossar all motstånd. Om man inte håller med deras tolkningar av upphovsrätt så har man fel. I bybrunnen (Wikimedia diskussionsforum ett öppet och högljudd plats som jag inte menar skall exemplifiera någon officiell linje. Här är en öppen diskussion) skriver en deltagare

Vi hade liknande diskussioner med Stockholms stadsmuseum och Spårvägsmuseet men de fick ge sig.

Jag vill att Wikipedia/Wikimedia skall fungera. Jag vill vara med och hjälpa så att Wikipedianer inte kör över experter med lång och djup kunskap bara för att de är bättre på Wikipedia. Som ett första steg i processen måste vi skapa en dialog om upphovsrätt och bjuda in GLAMs att vilja delta i processen istället för att skrämma bort dom.

–

Flickr Commons lanserades i januari 2008 när Library of Congress och Flickr tillsammans la ut 4615 bilder från Library of Congress samlingar. Pilotprojektet hade två mål: 1. Att öka tillgången till fotografier i offentliga samlingar, 2. Att skapa ett sätt för allmänheten att bidra med information och kunskap. Svenska Riksantikvarieämbetet gick med i mars 2009 (Riksantikvarieämbetet rockar!). Flickr Commons har nu 31 samarbetande institutioner som lägger ut bilder. Flickr Commons har meddelat att de har fått in för många ansökningar att behandla och inte kommer ta in fler aktörer till the Commons under 2010.

Comments (9)

By Mathias Klang, January 26, 2010 2:21 pm

Jag arbetar med översättningen av Public Domain Manifesto och slås igen hur svårt det är att sakna ett svenskt ord eller term som faktiskt fångar upp vad public domain är. Svenska Wikipedia (all kunskapens sanna källa?) beskriver det som:

Public domain är ett juridiskt begrepp inom immaterialrätten (upphovsrättslag och patentlag) i USA som bäst motsvaras av de svenska uttrycken allmän egendom och fri användning.

Public domain innebär att ett verk (en text, bild, ljud, film, programvara) ägs av alla, det vill säga i praktiken av ingen, och får fritt användas och förändras av vem som helst för vilket ändamål som helst, utan att användaren ens uppger vem som ursprungligen skapat verket. När ett verks skyddstid utgått sägs det vara ”public domain”, men det kan även bli ”public domain” omedelbart när det publiceras, genom att upphovsrättsinnehavaren bestämmer det.

Lite intressant i sammanhanget är Sapir-Whorf teorin som menar på att vår språk styr vår beteende. Utan begreppet public domain blir det ett hinder för oss att förstå och förklara vad det är och vad det ska vara bra för. I förlängningen finns ingen public domain på grund av att vi saknar verkygen att kommunicera den. Utan kommunikation finns det inte.

Via Facebook och twitter har jag bett att få in förslag till svensk term. Förutom de som menar att det inte behövs något svenskt ord/term så kom:

• Allmänheten
• Allmänning
• Offentlig
• Allmän egendom
• Fritt tillgänglig
• Offentlig egendom
• Allemansrättigheter
• Fri(a) att använda
• Allemansegendom
• Intellektuell allmänning
• i allmän (eller publik?) ägo
• det allmänna

Vad anser du?

Comments (2)

By Mathias Klang, January 15, 2010 2:29 am

Trots att jag tidigare blivit sönderdiskuterad i ämnet domännamn kan jag inte låta bli att återvända till ämnet. Framförallt vill jag skriva om Myndigheten för Samhällsskyd och Beredskap. Myndigheten är kanske inte den mest kända av Sveriges myndigheter men även de behöver tydligen ett namn som folk kan känna igen.

Och med ett namn så kommer även behovet av ett lämpligt domännamn.

Nu råkade det vara så att deras logga består av en förkortning av myndighetens namn dvs MSB och då är det naturligt att vilja ha msb.se – men man kan tyvärr inte få allt man önskar sig (om man inte har massa pengar). Namnet msb.se var upptaget och det krävdes ett år av förhandlingar att komma fram till en försäljningspris på 950 000 kr.

En myndighet betalar alltså nästan en miljon plus arbetskostnader för förhandling för att köpa namnet. Den egentliga registreringskostnaden för en domännamn är annars runt en hundralapp.

Det är svårt att se att detta är en adekvat användning av statliga medel. Det känns som en gränslös prestigejakt och narcissism vars dumhet bäst illustreras genom den lågmälda protest mot det slösaktiga inköp på mysb.se

Välkommen till mysb.se
I stället för att exempelvis välja den här domänen – mysb.se – som var ledig och kostade 95 kronor att registrera, valde Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att köpa domänen – msb.se – för 950.000 kronor.

Det innebär att min domän innehåller Sveriges dyraste Y eftersom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tyckte det var värt använda 949.905 kronor av sina medel för att slippa just detta Y.

Y

Så nu vet du hur landets dyraste Y ser ut samt att varje medborgare i snitt bidragit med en tioöring vardera för att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska slippa detta Y.

Claes Magnusson
Klagshamn

Tack Claes! För att du driver denna protest.

Comments (7)

By Mathias Klang, January 8, 2010 8:06 am

Aztekernas Kalender

Det är intressant att den Mexikanska regeringen äger rättigheterna till aztekernas kultur. På ett sätt är det kanske bra att en utdöd kultur inte utnyttjas i kommersiella syften. Men hur kan rättigheterna till en kultur som erövrades 1519 ägas av en stat som grundades 1810? Frågan är mycket större än Starbucks och kaffekoppar utan handlar om vem som äger artefakter och rättigheter till kultur.

Comments Off

By Mathias Klang, December 15, 2009 7:02 pm

Anna Troberg ger en presentation om IPRED (wikipedia) ur ett kulturperspektiv och börjar med en beskrivning av lagpaketets tillkomst.

IPRED ger rättighetsinnehavaren rätt att

• kräva ut information om vem som står bakom IP-nummer
• begära intrångsundersökning för att säkra bevis
• polisanmäla abonnemangsinnehavaren bakom IP-nummer
• offentliggöra domar (tex annonsera i media)

Det stora problemet med IPRED är dess brister i proportionalitet eftersom den skapar rättighetsproblem genom att ge alltför stor makt till upphovsrättsindustrin jämfört med myndigheter. Dessutom tillkommer integritetskränkningar i samband med att en övervakningsapparatur.

Anna fortsätter genom att beskriva hur upphovsrättsindustrin är fortfarande en växande bransch trots hotet från fildelningen och hon går sedan in på förlagsbranschen och visar hur kultursfären drabbas av förlagens begäran till kontroll över de digitala produkterna. Hotet verkar komma till stor del från förlagens ivriga begäran att kontrollera digitala produkterna utan att dela med sig till kreatörerna.

Kreatorer behöver inte IPRED det är bolagen som vill ha IPRED. Nya kreatörer är betydligt mer kunniga och insatta i skapande och kontakter med kunder. IPRED är ett försök av bevara upphovsrättsindustrins position som gynnad mellanhand och leverantör till slutkonsument i en tid där detta blir mindre viktigt.

Anna ger exempel på Unni Drougge som la ut en talbok på Pirate Bay & Hanna Sköld filmskaparen som lånade ihop till filmen Nasty old people och la ut den via en egen hemsida & Pirate Bay. Det handlar om att tänka om och skapa nya affärsmodeller som stödjer kreatören istället för mellanhanden. Eller som Olof Bjarnason illustrerar i sin Julklappstankegångar

Comments (2)

By Mathias Klang, December 14, 2009 4:07 pm

Förra veckan i Stockholm såg jag en märklig sak i tunnelbanan. SL erbjuder gratis nedladdning av musik men uppmanar alla att “Erbjudandet gäller tills nedladdningar tar slut”. Men vad tänker dom? Nedladdningar tar inte slut! Undrar vad de tänkte på när de formulerade meningen. Förstår inte SL skillnaden mellan den analoga och digitala världen? Eller ser dom framför sig en rum fylld med nedladdningar och för varje kund försvinner en nedladdning?

Man kanske inte kan vänta sig mycket mer av en organisation som tänker på att endast en tunnelbanatåg åt gången stanna vid perrongen.

Comments (2)

By Mathias Klang, December 8, 2009 7:58 am

Nästa termin har jag delad kursansvar på en mycket spännande kurs (på Museion) med den kanske osäljande namnet Perspektiv på ägande. Länk till Studera Nu. Detta kommer att bli en fantastisk bra tillfälle att gå bortom de enkla sanningar som finns kring ägandebegreppet.

Fildelning av upphovsrättsskyddad musik och film, rovdrift och exploatering av gemensamma globala resurser samt ursprungsfolks kamp för kollektiva markrättigheter är alla aktuella teman som på olika aktualiserar frågor kring ägande. Den privata äganderätten uppfattas ofta som en grundpelare i det demokratiska samhället samtidigt som den i praktiken ifrågasätts. Kursen avser att problematisera synen på ägande genom att utifrån ett antal aktuella fall där konflikter kring ägande uppstår, diskutera aspekter på ägande utifrån etiska/moraliska, politiska och juridiska föreställningar. Denna problematisering kommer att knyta an till analytiska begrepp såsom makt, ansvar och rättvisa och exemplen är hämtade från såväl lokala som globala nivåer. Särskilt fokus kommer att läggas på aspekter kring hur ny teknologi och globaliseringseffekter öppnar nya sätt att se på och utveckla synen på ägande.

Vi är just nu i en intensiv planeringsfas men så långt ser föreläsningarna så här:

Föreläsning 1: Introduktion och probleminventering
Föreläsning 2: Den liberala äganderättens idéhistoria
Föreläsning 3: Motpoler till den liberala äganderättens synsätt
Föreläsning 4: Landrättigheter
Föreläsning 5: Vem får ta del av ”vetenskapens framsteg och dess förmåner”?
Föreläsning 6: Forskningens villkor
Föreläsning 7: Privatisering av vatten
Föreläsning 8: Global Commons
Föreläsning 9: Upphovsrätt & immaterialrätt
Föreläsning 10: Virtuell egendom
Föreläsning 11: Kreativitet och skapande
Föreläsning 12: Kulturarv (artefakter) och kolonialism
Föreläsning 13: Identitet och medvetande
Föreläsning 14: Kroppsdelar, kroppsvätskor och lik

Tips och kommentarer uppskattas alltid.

Det kommer att vara en kvällskurs som går antagligen på måndagar på Museion i Linné. Sprid gärna detta!