Comments (2)

By Mathias Klang, September 2, 2010 9:43 am

Flera tidningar rapporterar att en fjärrstyrd vårdrobot, kallad Giraffen, ska införas på prov i Katrineholm (GP) – Naturligtvis tycker jag att detta är otroligt spännande och läser glatt vidare – men blir snabbt besviken:

Roboten, som kan beskrivas som en fjärrstyrd webbkamera, ska stå hemma hos äldre som behöver tillsyn, skriver Katrineholms-Kuriren. Vårdpersonal och anhöriga kan ringa upp roboten och genom webbkameran och en skärm kan de sedan kommunicera.

-Många äldre känner sig i dag ensamma. Människor kan vi aldrig ersätta, men vi måste titta på alla möjligheter, säger ordföranden i kommunens vård- och omsorgsnämnd Monica Johansson (S).

Vem har köpt denna PR jippo? Eller använder man nu begreppet robot för att ge sken av att apparaten är mer användbar än den faktiskt är? Enligt wikipedia är en robot:

A robot is an automatically guided machine  which is able to do tasks on its own, almost always due to electronically-programmed instructions. Another common characteristic is that by its appearance or movements, a robot often conveys a sense that it has intent or agency of its own.

Giraffen är ingen robot det är en dator med webkamera och kommunikationsmöjlighter – något som skulle kunna snickras ihop med befintlig tillgänglig gratis mjukvara och ett besök till Clas Ohlson. Men självklart är detta inget trendig. Giraffen har ingen förmåga att agera självständigt på något sätt. Egentligen handlar det om en fjärrstyrd kamera med kommunikationsmöjlighter. Istället för vård erbjuder vi gamla kameraövervakning. Men detta är inte speciellt attraktivt därför använder man lite mer plast och kallar det för en robot så blir det helt plötsligt viktigare än den egentligen är.

Det som kvarstår är en känsla av att vården har låtit sig luras.

Comments (6)

By Mathias Klang, June 16, 2010 7:51 pm

Föreningen Vetenskap och Folkbildning står som arrangör för James Randis Sleep of Reason sommarturné 2010 i Sverige (Randi skall under sommaren till Finland, Holland, Estland, Sverige, Danmark & Island) kör för fulla hus – Stockholm hade 375 i publiken och i Göteborg finns inga lediga platser i Chalmers hörsal RunAn med 450 åhörare. Den gamle mannen med skägget kör blädderblock & powerpoint. Innan presentationen börjar rullar olika vetenskapscitat på skärmen som tex “Skepticism is the true wisdom of man” (David Hume) och “Faith consists in believing things because they are impossible” (Voltaire) & “Science when well-digested is nothing but good sense and reason” Kung Stanislaus.

På grund av hans arbete har han hedrats på många sätt, bland annat har en hedersdoktorat och en asteroid har uppkallats efter honom. Dessutom finns han överallt online – han hänvisar till detta i inledningen genom att prata om sin online personlighet:

I am alive, I am not just a mythical figure on YouTube!

Hans inledning visar med humor att vi alla gör antagande i våra liv. Vissa sådana är välgrundade medans andra är baserade på tilltro utan stöd av bevis.

Första ämnet han tar upp är homeopati (“…its a swindle and should be barred all over the world!”) där man tror på tanken att om man behandlar med en extremt utspädd medicin så verkar medicinen bättre. Oftast är medicinen utspädd till enorma mängder tex 10 upphöjd till 30. De påstår att anklever lindrar influensa. Eftersom de spär ut medicinen skulle en 1 anklever skapa tillräckligt mycket medicin för att fylla hela solsystemet (från solen till Pluto och lite till).

Randi tar sedan en massive dos av homeopatiskt sömnmedel (innehåller kaffein) man får bara ta 7-8 tabletter. Randi tar runt 50 tabletter och säger “goodbye”. Naturligvis händer det absolut inget. Sedan äter han ännu fler. Snygg demonstration! Han erkänner dock att han kommer bli sömnig runt 11:30 ikväll

Sedan berättar han om avslojandet av Reverend Popoff som påstod att han kommunicerade med gud och använde informationen för att bota sjuka. Allt handlade om en billig knep. Popoff fick information, som hans fru samlade in, genom en hörsnäcka.

Varför USA inte har metersystemet? Enligt Randi handlar det om en lobbygrupp som påverkar amerikanska lagstiftare. Lobby organisationen i denna frågan arbetar för den religösa högern som menar att metersystemet är utvecklad av franska ateister!

Han skämtar sedan med den akademiska systemet där det finns en fokus på det ceremoniella “skapande” av doktorer under doktorspromoveringen. Där efter ceremonin förlorar alltför många förmågan att säga “I was wrong” och “I don’t know” – han kan sin publik Nästa grupp som får sig en känga är media – “they don’t care if its true or its harmful” de vill inte veta sanning eller vetenskap. Media vill ha en story som låter bra.

Randi forsätter i en rasande tempo och visar hur pseudovetenskap finns i mängder av olika vardagliga produkter och vardagssituationer. Han berättar med värme, skämt, humor och magiska knep (som han visar) för att få publiken ska fatta hur lätt det är att lura människor (även utbildade sådana). Slutsatsen? Vi måste sluta vara alltför lättlurade!

You can be fooled – never forget that!

Comments (7)

By Mathias Klang, March 26, 2010 10:48 am

Anders R. Olsson (som tidigare skrivit om Yttrandefriheten på nätet) har skrivit om filtrering av internet i en ny skrift från .SE hans nya text heter Sökes: En teknisk lösning på ondskans problem – En guide om filtrering av innehåll på nätet och är en intressant genomgång av vad filtering är och hur det funkar juridiskt samt kan försvaras (eller inte demokratiskt). Texten är bra och jag kan varmt rekommendera den.

Men.

Det som jag saknar i filtering (filtrering?) debatten är en diskussion om dess egentliga potential till att åstadkomma förändring. Att filtrera bort hemsidor är inte detsamma som att ta bort dom. Det handlar snarare om att begränsa vanliga användares maskiner så att materialet inte syns. Det finns fortfarande kvar men det syns inte.

För de som vill hitta materialet – första spärren är att vet att sådan material finns – är inte ett filter någon speciellt effektiv spärr eller hinder. Det som åstadkommes är en illusion om ett renare nät samt en illusion om handlingskraft från politiker och andra förespråkare. I dessa tider kan det finnas en enkel liknelse: För att få bort skit från trottoaren hjälper den inte att dölja det med lite snö.

Därför är det viktigt att diskutera de eventuella skador för yttrandefrihet och demokrati som en sådan filter-system kan åstadkomma. Som jag ser det finns det fyra problemområden:

1. Överblockering: filter riskera att blockera mer än det som är olagligt och därmed agera som censurerande verktyg.
2. Spänning och intresse: När kyrkan upprättade sin lista över förbjudna böcker (Index Librorum Prohibitorum) använde protestantiska boktyckare sig av det som marknadsföring. Det tryckte om just de böcker som var förbjudna och marknadsförde det med information om att boken fanns med på listan.
3. Risk att komma åt filteret: för att teknisk kunna filtrera måste det finnas en samling (databas) över förbjudna sajter. Att samla ihop så mycket hemskt material ökar intressen att komma över listan.
4. Försvåra polisens arbete: Användning av filter gör det inte lättare för polisen att fånga de som håller på med det illegala utan försvårar arbetet genom att de som är involverade ökar sin användning av kryptering och andra säkerhetslösningar.

Via BoingBoing kommer informationen att MOGiS (en tysk organisation för barn som missbrukats sexuellt) är emot skapandet av ett europeiskt filtersystem (Europa Kommissionens förslag till en sådan) just på grund av att det inte är en egentlig lösning på problemet. Läs MOGiS statement on EC proposal för en balanserad och initierad kritik av EU Kommissionens förslag.

Det finns inga tekniska lösningar på ondskans problem och då vi väljer att använda oss av teknik för att få bukt med ondska skapas mer ondska.

Comments (2)

By Mathias Klang, February 5, 2010 4:04 pm

IDG skriver om en forskningsgrupp som hittat en koppling mellan Internet och depression. Forskaren Catriona Morrison vid University of Leeds:

– Vår forskning visar att överdriven internetanvändaning kan ge depressioner, men vi vet inte vad som kommer först. Blir depressiva personer lockade av internet, eller orsakar internet depressioner?, säger hon.

Dessa typer av undersökningar är underbara! Vad är skillnaden mellan för mycket fotboll, serietidningar eller mat? Att något som är överdrivet kan ge skador är knappast en nyhet. Men ok, det har underhållningsvärde!

Comments (2)

By Mathias Klang, January 4, 2010 10:52 am

Det är en svår avvägning om sociala medier är positiva eller negativa för användare. Det är lätt att sociala medier “äter” upp folks tid. Men det är inte lätt att sluta med alla sina sociala medier.Detta har lett till ganska förvirrande diskussioner om internetberoende (Är sociala medier beroendeframkallande?) men jag föredrar termen online-tics som lanserades av Tomas Lindroth från Wireless Practice: “att upprepade gånger besöka en webbsida, kolla e-posten, uppdatera Facebook, som en form av Online-tics.”

Att sluta med något är alltid svårt och att sluta tvärt, utan nedtrappning eller stöd (cold turkey) är tungt. Men självklart finns en teknisk lösning. Web 2.0 Suicide Machine är en tjänst som (TechCrunch):

Just put in your credentials for Facebook, MySpace, Twitter, or LinkedIn and it will delete all your friends and messages, and change your username, password, and photo so that you cannot log back in.

Ett tecken på hur effektiv tjänsten är kan ses genom att Facebook nu blockerar tjänstens IP address och hindrar dess användning (The Hindu 1/1-2010). Och på Web 2.0 Suicide Machines hemsida står det idag:

After more than 50.000 friends being unfriended and more than 500 forever “signed-out” users, Facebook started to block our suicidemachine from their servers without any comment! We are currently looking in ways to circumvent this ungrounded restriction imposed on our service!

Intressant nog diskuterar Suicide Machine även etiska aspekter på sin tjänst. I faq finns frågan om deras tjänst inte bör anses vara oetisk.

Everyone should have the right to disconnect. Seamless connectivity and rich social experience offered by web2.0 companies are the very antithesis of human freedom. Users are entraped in a high resolution panoptic prison without walls, accessible from anywhere in the world. We do have an healthy amount of paranoia to think that everyone should have the right to quit her 2.0-ified life by the help of automatized machines. Facebook and Co. are going to hold all your informations and pictures on their servers forever! We still hope that by removing your contact details and friend connections one-by-one, your data is being cached out from their backup servers. This can happen after days, weeks, months or even years. So merely deactivating the account is just not enough!

Och till slut några råd för den som nyligen tagit livet av sina web2.0 alter ego: What shall I do after I’ve killed myself with the web2.0 suicide machine?

Try calling some friends, take a walk in a park or buy a bottle of wine and start enjoying your real life again. Some Social Suiciders reported that their lives has improved by an approximate average of 25%. Don’t worry, if you feel empty right after you committed suicide. This is a normal reaction which will slowly fade away within the first 24-72 hours.

Comments Off

By Mathias Klang, September 13, 2009 11:13 pm

The Internet of Things var en spännande concept som dök upp c:a 1999 och så en framtid då de flesta (alla?) vardagliga sakers skulle kopplas ihop genom nätet och kunna dela information på olika sätt. Mycket fokus handlade om att kylskåpet skulle kunna beställa mjölk innan det tog slut! Ett banalt exempel men mycket långtgående i sina konsekvenser.

En betydligt mer udda (och verklig) exempel (från Networkworld via futuramb) har nu implementerats när en kvinna i USA har fått en pacemaker inopererad. Inget konstigt med det förutom att:

Reuters reported this week that a 61-year-old woman became the first American recipient of the pacemaker, which was approved by the FDA just last month and allows the doctor to monitor how her heart is doing. At least once a day, a server will communicate with the pacemaker over the Internet and get an update. If there is anything unusual, the server can contact the doctor and patient, literally calling the doc on the phone in the middle of the night, if necessary.

Spännande utveckling! Det blir helt plötsligt intressant att diskutera vem som har kontroll över livet när tekniken som finns inopererat i kroppen har möjligheten och kompetensen att kommunicera med yttervärlden. Det väcker massor med följdfrågor kring datorsäkerhet, virusskydd och kontroll. Bara en enkel fråga om vem som “äger” datan om kroppen som tekniken registrerar? Om vi opererar liknande utrustning in i kändisar kan det helt plötsligt bli en ny nivå för skvallertidningar och paparazzi…

Comments (2)

By Mathias Klang, September 6, 2009 10:09 pm

Teknikmissbruk eller internetmissbruk har varit på mode ett tag. Tidigare klagade jag om att det inte borde få jämföras med missbruk eftersom det nervärderar “riktig” missbruk. Det borde kallas en ovana eller tics. Men modet att definiera en överdriven kontakt med teknologi som ett missbruk har lett till att behandlingshem har börjat dyka upp. Nu senast i USA där:

For a little over $14,000, up to six people at a time can spend 45 days sweating out their insatiable urge to be umbilically connected to cyberspace. Think cold turkey as experienced by heroin junkies, and you get the general idea.

Undrar när första svenska behandlingshemmet börjar vittra pengar?

Comments (3)

By Mathias Klang, June 23, 2009 10:46 am

Norska Digi.no skriver om normännens beroende till sociala medier att det är oftast män som tillbringar alltför mycket tid med sociala medier och att upp till sex procent av alla nätanvändare är i riskzonen för att kunna definieras som beroende.

- Av norske internettbrukere er 1 prosent avhengig av å være sosial på nettet. Det vil si at de bruker fem timer eller mer på sosiale medier. I tillegg er 5,2 prosent i risikogruppen, sier forsker Petter Bae Brandtzæg ved SINTEF til Vårt Land.

Problemet är att all beteende kan räknas in till beroendet av sociala medier vilket till slut gör det svårt att förstå vad det handlar om. I september förra året skrev Aftonbladet en artikel med rubriken ”Är du en Hemnet-knarkare”? där de beskrev det nya bostadsberoendet som underlättas av teknologi: “Tittar du dagligen på bostadssajter – utan flyttplaner? Styr fingrarna automatiskt in på hemnet? Då kan du ha drabbats av det nya bostadsberoendet”.

Men risken är att det som skapas är en delning mellan acceptabel och oacceptabel teknikanvändning där nästan allt online är inte acceptabel. Ingen som alltid måste läsa och höra nyheter beskrivs som beroende men att ha koll på sociala medier ingår i tveksamma beteendemönster. Att veta för mycket om flera fotbollslags uppbyggnad, positionering och regelbundet försöka spå framtida vinster räknas som en sund sportintresse. Att intressera sig på samma nivå för saker bostäder, vänner, online auktioner, bildsajter eller youtube – räknas som osunt asocialt.

Det handlar inte om sjukligt beteende. Det handlar om samhällets definition av mental hälsa och normalitet. Eller som Salman Rushdie skrev i Grimus: “A man is sane only to the extent that he subscribes to a previously-agreed construction of reality.” Fast detta bygger nog mer på Foucault’s Madness and Civilization där han argumenterar att oresonable människor bör avlägsnas från samhället.

Stig Roland Rask kritiserade jämförelsen i Aftonbladet mellan onlinebeteende och substansmissbruk eftersom det förringar verkligt missbruk utan att tillföra något till debatten. Tomas Lindroth från Wireless Practice väljer ett mycket mer intressant begrepp för ett sådant beteende:

Jag beskriver samma fenomen, att upprepade gånger besöka en webbsida, kolla e-posten, uppdatera Facebook, som en form av Online-tics.

Naturligtvis föredrar jag begreppet tics före beroende men det kan vara att jag helt enkelt inte klarar av att acceptera min sjukdomsbild.

Comments Off

By Mathias Klang, April 27, 2009 1:47 pm

Teknik gör oss inte till idioter men det ger absolut möjligheter att vara idioter på en helt nytt nivå än tidigare.

Tre exempel på idiotisk beteende med hjälp av teknologi – från människor som borde vetat att inte bete sig på det sättet:

Exempel 1. Manilla, Filipinerna 2008. En läkarlag arbetar med att få ut en sprayburk som fastnat i patientens ändtarm. Under arbetet skrattar och skämtar alla i rummet. Allt filmas med videokamera och vid ett tillfälle syns en hand som tar en närbild med mobilkamera. Filmen läggs ut på YouTube. (MSNBC)

Exempel 2. Wisconsin, USA 2009. Två sjuksköterskor oberoende av varandra tog bilder sina mobiltelefonkameror. Det som fotograferades var en röntgenbild av en sexleksak som fastnat i patientens ändtarm. Bilderna lades ut på Facebook. (FOXNews)

Exempel 3: London, England 2009. Innan han gick till jobbet valde Rob Ward att uppdatera sin Facebook status till: “Rob Ward can’t wait to bash some long haired hippys up @ the G20.” Rob Ward är ingen hulligan utan en polis vid Londons poliskår. (BBC News)

Gemensamt för alla tre exempel är att det handlar om människor med yrken där integritet, säkerhet och trygghet är centrala. Dessa ämnen diskuteras och finns med under utbildning, vidareutbildning och vardagen. Trots detta lyckas dessa människor, utbildade i sitt yrke, glömma bort deras utbildning, glömma bort grundläggande nätregler och posta helt bisarra saker online. Vad är det som gör människor till idioter på detta sätt?

Självklart spelar teknologin en roll i detta. Utan teknologin skulle inte den kritiska spridningen uppnås – men bär teknologin skulden för det som hände?

Nej. Dessa människor visar tydliga exempel på att de inte har förstått vilka sociala etiska regler gäller och väljer att bete sig på ett sätt som skadar yrkets anseende och allmänhetens förtroende.

Teknologin gör oss inte till idioter – men den visar omvärlden vilka idioter vi är.

Comments Off

By Mathias Klang, April 20, 2009 9:30 am

Inom delar av katolicismen finns en bikttradition där den skuldtyngde kan prata ut och rena sin själ. Det är ganska enkelt att se hur själva handlandet av att uttrycka den skuld man känner får människor att uppleva att de mår bättre. Inom kyrkan kan välbefinnandet ökas ytterligare med botgärningar.

Men om kyrkans makt har långsamt förtvinat sedan Gutenberg bibeln gav folket möjlighet att själva tolka guds ord så måste behovet av rening komma från ett annat håll. Och därför i teknologins ålder kommer SecretTweet. Små anonyma korta (134 tecken) bekännelser som renar den skuldtyngda själen. Eller vad sägs om

My mom has been threatening suicide so often for so long. I’m so emotionally drained that sometimes I wish she’d just do it already. secret #32965

Comments (1)

By Mathias Klang, March 29, 2009 6:00 pm

Solen skiner ute och jag sitter inne och läser vad Lisa Irenius skriver i DN om nätberoende. Hmm kanske bör ta testet själv. Som tur är så finns Internet Addiction Test (IAT) online!

Den teknologi som vi för in i våra liv förändrar naturligtvis våra liv. Idag är det svårt att säga något annat än en mycket stor grupp i samhället (alla?) är klart beroende av Internet och mobiltelefoner för att klara av sin kommunikation och social interaktion. Det handlar inte enbart om ändringar i kommunikationsmönster eller metoder – vår nya kommunikationsinfrastuktur formar och förändrar oss som individer och som samhälle. Fyra enkla exempel:

1. Att ha över 150 vänner på Facebook.
2. Att “känna” någon via twitter.
3. Att få samhällsinformation genom bloggar.
4. Att bli stressad när mobilens batteri börjar ladda ut

Allt detta är egentligen teknologiberoende som formar och förändrar oss. Naturligtvis säger vi alla att vi kan klara oss utan vår teknologi men varför skulle vi vilja försöka det? Vi har ju allt under kontroll inte är vi beroende.

Det finns vissa som väljer att inte befatta sig med teknologi. Allt från teknikfientliga ludditer till strategier för hantering av kommunikation. Det sistnämnda börjar till och med dyka upp som bantningstips i mainstream gammalmedia.
Fast den syggaste strategin återfinns hos Donald Knuth som skriver på hemsidan: Email (let’s drop the hyphen)

I have been a happy man ever since January 1, 1990, when I no longer had an email address. I’d used email since about 1975, and it seems to me that 15 years of email is plenty for one lifetime.

Email is a wonderful thing for people whose role in life is to be on top of things. But not for me; my role is to be on the bottom of things. What I do takes long hours of studying and uninterruptible concentration. I try to learn certain areas of computer science exhaustively; then I try to digest that knowledge into a form that is accessible to people who don’t have time for such study.

Att veta vad man ska ha sina verktyg till, att kontrollera dom utan att de kontrollerar dig, att styra teknologi utan att styras. Det är målet.

Comments Off

By Mathias Klang, March 4, 2009 8:33 pm

BBC rapporterar att En man i Storbritannien som har varit blind i 30 år har delvis fått synen tillbaka genom en teknologisk ”öga”

Tekniken heter Argus II och använder en kamera och videoprocessor monterade på glasögon. Kameran och processorn fångar bilder och skickar dem trådlöst till en mottagare fäst på utsidan av patientens öga. Mottagaren skickar datorn genom en kabel till elektroder som fästs på retinan.

När elektroderna stimuleras skicka de meddelanden i den optiska nervbanan till hjärnan som lär sig att känna igen mönster av ljus och mörker som motsvarar det som kameran ”ser”.