Comments (2)

By Mathias Klang, January 11, 2012 12:34 pm

Jag blev intervjuad om, och ställde mig kritisk till, att Göteborgspolisen skulle använda sig av Facebook som en kommunikationskanal mellan myndigheten och medborgare. Av naturliga skäl blev mitt inslag nerkortad för att passa in i formatet men jag har egentligen fem bekymmer med myndighetsnärvaro på Facebook – och detta gäller särskild polisen med tanke på deras ställning.

Inget av denna kritik handlar om polisens spanings- eller övervakningsarbete i sig.

En Facebooksida för polisen kan naturligtvis användas för att skicka ut allmän information (lås dörren, tänk på ficktjuvar osv) men kommer även att skapa en ökad möjlighet till kommunikation. Detta innebär att medborgare (och andra Facebookanvändare) kommer att skicka information till Polisen via deras Facebooksida. Även om polisen menar att sidan inte skall användas till detta så kommer inte vi läsa regelverket utan vi kommer att berätta saker till dom genom denna kanal.

1. Infrastruktur: FRA, PUL & förtal
All information som skrivs på Facebook skickas till servrar i USA. Detta innebär att all information som någon användare väljer att delge polisen via Facebook hamnar på servrar i USA. Informationen tas inte bort, den raderas inte även om den raderas av polisen eller användaren som skickade materialet.

FRA-lagen har gett Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att bedriva signalspaning på kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser. All kommunikation via Facebook passerar Sveriges gränser och omfattas därför av FRA-lagen.

Personuppgiftslagen (PUL) behandlar all slags behandling av personuppgifter och sätter speciellt vikt på behandling av känsliga personuppgifter. Information rörande brott och kriminalitet faller in under begreppet känsliga personuppgifter. Naturligtvis finns undantag för myndighetsutövning inom PUL eftersom lagstiftningen inte skall kunna agera som ett hinder för tex polisarbete. Men det som är bekymmersamt är frågan om det är nödvändigt att polisen tar risker med personlig data och samarbetar med utländska privata företag för att samla in data (se mer nedan punkt 3).

Förtal. ”Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning.” Självklart kan inte förtalsbrottet (BrB 5 kap) förhindra vanlig polisär arbete men det är värt att ställa frågan kring hur information som kommer in till polisen via Facebook kommer användas av Facebook (se mer nedan punkt 3).

2. Statens regleringsansvar
När myndigheter bygger sin kommunikation på utländska, privata aktörers infrastruktur är det viktigt att överväga vilka konsekvenser dessa handlingar får. Här ser jag tre problem (a) resursfrågan (b) exklusivitet (c) användaravtalet.

Resursfrågan handlar om att skapa ytterligare en kanal som måste övervakas. Dessa resurser tas från andra aktiviteter. Därför måste en resursfördelningsavvägning göras.

Exklusivitet: För att medborgare (och andra) skall kunna nyttja denna tjänst som polisen upprättar måste de i sin tur gå med i Facebook. Detta innebär i förlängningen att staten i princip agerar försäljare åt ett privat företag.

Användaravtalet: För att kunna använda Facebook krävs att man accepterar en lång och invecklat serie användaravtal. Dessa avtal är svåra att läsa, inte lätta att förstå och ändras utan förvarning eller meddelande.

Regelverket som existerar mellan svenska myndigheter och befolkning är demokratiskt utarbetat och transparent genomförd. Men om vår kommunikation till våra myndigheter går genom privata aktörers avtal riskerar vår demokratiska öppna kommunikation förvridas och missbrukas.

3. Facebooks användande av data
Facebook finns för att samla data om Facebookanvändare. Det finns ingen altruism eller samhällsnytta. Facebook använder all data som samlas in för att bygga profiler över oss och återskapa den världsbild som de tror vi vill ha (detta är en betydligt allvarligare diskussion än jag får plats med här – jag rekommenderar Eli Parisers bok The Filter Bubble) Dessutom säljer Facebook vår data till andra företag och organisationer samt lämnar ut det till myndigheter.

4. Amerikanska statens tillgång till data
Genom Electronic Communications Privacy Act (1986) kan amerikanska myndigheter ta del av material som ligger ”i molnet” dvs på Facebook, gmail och andra servrar om det är äldre än 180 dagar eftersom det anses som övergivet. Detta innebär att allt du skrev på Facebook för mer än 6 månader sedan är öppet för amerikanska myndigheter. Jämför detta med skyddet för information som du lagrar i hemmet eller på din dator – där krävs en husrannsakningsorder.

5. Säkerhet
En sista punkt handlar om säkerhet. Självklart förväntar jag mig att polisen har säkra system men deras kommunikation via Facebook kan inte bli säkrare än Facebooks infrastruktur. Naturligtvis förväntar jag mig att polisen är varsamma och kloka med sina lösenord men hur är det bland användare som kommunicerar med polisen. En liten sak kanske men bör inte myndigheter tänka på även detta.

Comments Off

By Mathias Klang, December 14, 2011 9:46 am

Har börjat bläddra (digitalt) i Per Olof Ågrens nya bok 69 teser om internet den är kort och kärnfull, den är gjord för att upplysa, informera och väcka diskussioner. Den är betydligt mer än en bagatell som Per Olof väljer att kalla den. Boken finns att köpa på Adlibris och Bokia, eller kan laddas ner i pdf-format.

Boken liknar en blog och består av en ny tes på varje sida – formatet gör att 69 viktiga tankar om internet inte göms i snåriga långa skrifter men inbjuder läsaren att utforska filosofiska betraktelser kring internet.

Den är fylld med spännande och viktiga positioner, bara rubrikerna bör räcka för att gå ut och hämta boken för en närmare läsning. Närmare läsning kommer direkt leda till diskussioner. Hur kan man förhålla sig neutral till kapitell som tex:

• Tes 5 Digital kultur är som luft
• Tes 11 Nya medier genererar asocialitet
• Tes 15 Internet eroderar geniet
• Tes 30 Google är ett politiskt projekt
• Tes 34 Internet kräver rum
• Tes 48 Internet är ett kvasiobjekt
• Tes 53 Sokrates hade avskytt internet
• Tes 54 Sokrates hade älskat internet

Rasmus på Copyriot inledde med djupdykningar i tre av teserna

För det tredje vill jag resa ett litet frågetecken inför tesen “Nätpolitik är att motverka panspektrism“. Är det? I fråga om t.ex. FRA har en viktig nätpolitisk utveckling handlat om att lämna den inskränkta tanken på individer som övervakar individer, för att i stället se den panspektriska övervakningen i form av sociogram och mönsterigenkänning. Men betyder detta att man alltid vänder sig mot sociogram och mönsterigenkänning?
Nej, de panspektriska metoderna kan inte förkastas. Åtminstone inte om vi vill låta internet vara en “distribuerad hjärna” (tes 16). Det betyder självövervakning. Att praktisera panspektriska metoder är därtill det enda sättet att förstå vad de kan göra. Att göra så är en förutsättning för att effektivt förebygga framväxten av en totalitär panspektrism.

Comments Off

By Mathias Klang, October 25, 2011 7:52 am

Det finns individer som förändrat världen på djupet men förblir relativt okända för den bredare gruppen människor som är beroende av resultaten. Richard Stallman är en sådan person. Även hans Wikipediaartikel inleds med en lågmäld intro

…is an American software freedom activist and computer programmer. In September 1983, he launched the GNU Project to create a free Unix-like operating system, and he has been the project’s lead architect and organizer. With the launch of the GNU Project, he initiated the free software movement; in October 1985 he founded the Free Software Foundation.

Naturligtvis fortsätter artikeln med en lista över det han gjort och gör samt en lista på hedersdoktorat (9) och professurer (2) som en akademiker bara kan avundas. Ännu mer när man inser att han är inte en vetenskapsman. Det som Stallman har gjort är lagt grunden för fri programvara som GNU Linux samt skapat en hel industri med programmerare som arbetar med att bygga, utveckla och uppdatera vår grundläggande infrastruktur – utan kostnad och med frihet att kunna anpassa och ändra det.

Extremt mycket av de tekniska prylar i våra liv är beroende av hans grundläggande skapelse och den frihet säkerställt för framtida utvecklare. Mycket av webben och programvaran som används dagligen är just skapade på basis av hans filosofi.

Så nu i en tid när människor som Steve Jobs och Mark Zuckerberg höjs upp som samhällsbyggare kanske det skulle vara intressant att lyssna på någon som verkligen förändrat och format vår tekniska infrastruktur?

Richard Stallman kommer och pratar i Göteborg den 10 November. Missa inte detta.

Comments Off

By Mathias Klang, February 15, 2011 1:36 pm

Don Norman är en insiktsful designforskare som har skrivit fantastiska böcker som The Design of Everyday Things & Emotional Design: Why We Love (or Hate) Everyday Things. För några dagar sedan skrev han den kritiska inlägget I Have Seen the Future and I am Opposed. Först trodde jag att det skulle handla om att Norman hade ställt sig till den växande strömmen av teknokritiker (se tex nya böcker från Lanier, Keen, Carr) men det var inte lika trubbigt. Det handlade om en situation han hade hamnat i på en konferens där nätet inte funkade och han vågade inte använda mobilen på grund av kostnaderna. Han skriver (min fetstil):

I can no longer function by myself. When my smartphone becomes stupid, I too become stupid. Just as I am reliant on technology and the skills of others to clothe, house and feed me, I am reliant on my technology for my intelligence. My phone translates foreign languages, provides maps and directions, recommends restaurants and tells me the news of the day. It lets me communicate with friends around the world and in general, allows me to function. All my knowledge depends upon access to communication services: my email, my calendar, my maps and guidebooks. But all of this is at the mercy of the service provider.

Vi har alltid varit beroende av andra människor för mat, kläder, transport och tusen andra vardagssaker som bara funkar utan att vi ifrågasätter dom – så vad är det som är nytt nu?

Det som är intressant är just detta att vi är beroende av enskilda prylar för en hel hög med sysslor som förr hade krävt flera prylar. Idag har våra telefoner blivit det vanligaste prylen vi använder för att twittra, söka information, kolla kalendern, kolla vädret, vaknar med väckarklockan, läser nyheter (bara några exempel).

Det vi gör är att vi lägger alla våra ägg i samma pryl. När prylen inte funkar eller begränsas av olika anledningar (blir stulen, får slut på batteri eller när vi åker utomlands) inser vi helt plötsligt hur beroende vi är av vår infrastruktur. Häromdagen satt jag på Köpenhamns flygplats och irriterade mig över att de ville ha 40 Euro för att jag skulle använda nätet. Det var en kostnad som jag inte var beredd att ta. Min smartphone var handikappad och min dator var mycket mindre användbart.

Comments (2)

By Mathias Klang, February 11, 2011 3:28 pm

På tisdag kommer Joe Armstrong att prata på IT universitetet med rubriken: Is Erlang the answer? In that case what was the question?

Joe Armstrong var en av de tidiga uppfinnarna/utvecklarna för programmeringsspråket Erlang. Han skrev den första versionen. Programmeringsspråk är intressanta av många anledningar och det som jag finner speciellt intressant är hur en värld skapas genom dess språk. Inom programmering är just språket som skapar de rent “fysiska” “naturlagarna” som all senare utveckling kommer att följa.

Istället för en abstrakt ställer Joe ett antal frågor:

Programming languages are used to solve problems. But what problems? Erlang solves a few interesting problems.

What problem does it solve, and why are these problems interesting?

What big problems are left in computer science and how might we solve them?

What’s gone wrong with computer architectures and what can we do about it?

This talks looks back at the history of Erlang and forward to a future where one day software might actually work and be useful. Right now software is in a bit of mess, but there are ways to fix it …

Spännande! Tisdag 15 febrauri mellan 13-15.

Updatering: Här är reklambladet med mer info:

Comments Off

By Mathias Klang, February 2, 2011 8:55 am

Digitalisering av konst ökar tillgänglighet – inget nytt under solen tänkte jag när jag såg Google Art Project… men wow!

Explore museums from around the world, discover and view hundreds of artworks at incredible zoom levels, and even create and share your own collection of masterpieces.

Förutom möjligheten att se på konst och vandra genom museernas samlingar har Google en otrolig zoomfunktion. Kolla bara på närbilden av Botticellis The Birth of Venus

Bilden finns på Uffizi Gallery i Florens men även om man åker dit så kan man inte komma tillräckligt nära för att till och med se penseldrag och sprickorna.

Comments (3)

By Mathias Klang, January 24, 2011 9:16 am

I pappersversionen av GP idag presenteras en artikel om cyberterrorism/krig och hur det krävs en internationell eller regional försvar kring detta. Problemet är att mycket av forskningen kring cyberterror är misstänkt utifrån olika grunder.

Comments (5)

By Mathias Klang, December 7, 2010 1:22 pm

En FlashMob är (enligt Wikipedia)

En flash mob är när en grupp människor plötsligt samlas på en offentlig plats, och där gör någonting oväntat en kort period och sen skingras direkt efter. Enligt termens korrekta beskrivning organiseras flash mobs via internets sociala medier, virala emejl eller telekommunikation. Termen Flash mobs korrekta beskrivning inkluderar dock inte evenemang som är organiserade av PR-byråer, protester och reklamevenemang arrangerade av företag, vilka blivit allt mer vanliga under senare år.

Nu har Julian Assange arresterats av engelsk polis och twitter håller på att gå på högvarv. Hashtaggen #wikileaks rullar i en sådan hastighet att den knappt går att läsa. Men det som man kanske fångar upp är länken till http://www.justiceforassange.com/ (se text nedan)

På första sidan finns en text om en protest idag kl 13:30 utanför Westminister Magistrates Court. Och detta upprepas på Twitter. Men nu undrar jag vad är frågan? Handlar det om en Flashmob eller har det enbart blivit en mob? Namnet på sidan heter justice for assange – vari ligger orätvisan i det som har skett idag? Om något så följs lagen. De som verkar ropa om orättvisa verkar anse att det ska till någon form av särbehandling eller bättre behandling av Assange.

Comments Off

By Mathias Klang, October 11, 2010 12:56 pm

Jonas Linderoth & Camilla Olsson har skrivit den spännande rapporten Världen som spelplan. Den handlar om:

onlinespel som sociala mötesplatser där människor som kanske annars aldrig hade kommit i kontakt med varandra möts. Åldersskillnader, nationalitet och social klass blir inte lika centralt som det är på andra sociala arenor. I rapporten ger nio personer sin bild av vardagliga möten i spelvärlden.

Onlinespelen är en tydlig prestationskultur där man är välkommen om man är en skicklig spelare men denna prestationskultur åsidosätts dock av en sak: om spelaren är kvinna framträder sterotypa könsuppfattningar som gör att onlinespelandet får andra sociala regler.

Ladda ner rapporten här.

Comments Off

By Mathias Klang, October 8, 2010 1:50 pm

Fysiska saker fyller våra liv och tar plats. Problemet blir värre ju fler fysiska saker som man behöver hantera. Ett extremfall är Bodleian biblioteket i Oxford som har nyligen investerat i 246 km hyllmeter! Trots denna otroliga mängd räknar de med att detta kommer räcka i 20 år till.

Även den mest inbitna bokälskare inser att en sådan tillväxt är ohållbar i längden…

Comments (4)

By Mathias Klang, September 13, 2010 11:59 am

Sitter på en relativ torr heldagsmöte i den vackra Ågrenska Villan i Lorensbergs villastad och under en paus botaniserar jag i bokhyllorna. Det är sällan spännande böcker som ligger framme i offentliga rum – oftast en märklig blandning av gåvor och bortglömda pocket – en blandning som ingen normal människa har i sin bokhylla.

Bokhyllor i offentliga rum är inte där för att tillhandahålla en källa av fakta eller bidra med avslappnande läsmaterial. Här handlar det om böcker som dekoration. Naturligtvis är böcker dekorativa men böcker som dekoration är en provocerande begrepp. I sina värsta avvarter köper man böker per meter, efter färg eller klädsel. Ibland beskärs böckerna enbart för att få dom att passa in i helheten. Något mindre provocerande är studenters frågor om just boken som är obligatorisk på någon kurs är “bra att ha i bokhyllan” – hur svarar man på detta?

På Ågrenska biblioteket fylldes ett par hyllmeter med 67 blåa band av uniform höjd men olika tjocklekar. På varje rygg stod det i guldtryck Göteborgs Högskolans Skriftserie och ett årtal mellan 1895-1961. Eftersom jag inte var där för att bläddra fanns inte möjlighet att läsa vidare men jag tog en bild och bestämde mig för att leta rätt på serien. Den fanns trist nog inte online eller sökbart i biblioteket. Skriftserien är en bortglömd alster, en samling av akademiskt arbete som enbart samlar damm – där den inte får utnyttjas som dekoration.

Så ska det inte vara! Jag vill ta böckerna, skanna in dom och släppa dom. En mindre spännande, mindre provocerande wikileaks. Men alla texterna är antagligen skyddade av upphovsrättslagstiftningen. Lagens skydd garanterar att idiotiska idéer som min inte är tillåtna. Ekonomiska verkligheter gör att ingen vill trycka upp verken – det saknas marknad. Men nätet, vår nya kommunikationsteknologi möjliggör ett nytt liv för dessa band. Om det inte vore för lagen. Självklart lockas man av civil olydnad.

I grund och botten finns en skyldighet att följa lagen men det uppstår situationer där lagens bokstavliga tillämpning inte längre tjänar lagens syfte. Då finns ett behov av moraliskt starka människor att visa denna brist genom olika former. En sådan viktig form är civil olydnad.

Henry Bedau beskrev civil olydnad (Civil Disobedience and personal responsibility for injustice, The Monist, 54 1970) som olagliga/olovliga handlingar som: “committed openly…non-violently…and conscientiously…within the framework of the rule of law…with the intention of frustrating or protesting some law, policy or decision…of the government.”

John Rawls (Theory of Justice, 1963) argumenterade: “I shall assume, as requiring no argument, that there is, at least in a society such as ours, a moral obligation to obey the law, although it may, of course, be overridden in certain cases by other more stringent obligations.” Och Singer (Democracy and Disobedience, 1973) menar att civil olydnad är en naturlig process i en demokrati där en minoritet för fram sina idéer till en majoritet. Det är ett sätt att bryta igenom mediebruset.

Jag vill uppmuntra till civil olydnad för att befria boken. Men jag vill även undvika att detta enbart faller in under någon form av kaos eller anarki. Därför vill jag ställa några riktlinjer för en befrielse. Två tumregler.

1. I dess befintliga analoga status skall boken vara svårtillgänglig
2. Textens bör senast trycks upp för över 40 år sedan

En text i analog form som inte varit i nytryck på 40 år är så gott som förlorad. Den är ekonomiskt ointressant – naturligtvis kan det finnas några extrema undantag men sannolikheten är otroligt låg. Samtidigt anser jag att en lagstiftning skall inte finnas till för att skydda extrema undantag. Upphovsrätten påstår sig vara intresserad av kunskapsspridning och därför bör en bok som inte spridits på 40 år inte vara aktuell för vidare skydd.

Comments Off

By Mathias Klang, July 22, 2010 4:24 pm

Ett intressant gräl om och på twitter bland engelska komiker förnyar mitt intresse i frågan om twitter meddelanden är skyddade av upphovsrätt.

Grälet i korthet handlar om en engelsk komiker som anklagas för att “stjäla” andra komikers skämt och lansera dom som sina egna. Mycket av fokus i artikeln”Has Keith Chegwin been stealing comedians’ jokes on Twitter? The standup community’s displeasure at Cheggers recycling gags online shows how comedy’s rulebook has changed handlar om komiker “community” indignation och upprördhet mot Chegwins brott mot etikettreglerna.

Juridikprofessorn och bloggaren PanGloss (Lilian Edwards) analyserar grälet ur ett upphovsrättsligt perspektiv och inleder med att diskutera den kända Exxonfallet (Exxon Corp. v. Exxon Insurance Consultants International Ltd [1982] Ch. 119) där engelska domstolen kom fram till att upphovsrätten inte skyddar alltför korta litterära verk. Hon medger dock att 140 tecken kanske inte är alltför kort och kanske är skyddsbart och här nämner hon en citat från ett äldre rättsfall (University of London Press Ltd. v University Tutorial Press Ltd. [1916] 2 Ch. 601) som kan vara vägledande:

what is worth copying is prima facie worth protecting.

Intressant inställning – mycket nationalekonomiskt! I svensk rätt hänger en del av skyddsbarheten på om verket har verkshöjd. In juni skrev jag inlägget Finns verkshöjd? där jag började med wikipedias beskrivning av verkshöjd

“…Verkshöjd är ett mått på ett verks originalitet, individualitet och dess självständighet.”

För att sedan prata om fallet i 2004 där Universal Music Publishing AB och Peter Lundblad stämde Silja Line eftersom de hade använt texten “Ta dig till havet, vi gör dig till kung” i sin marknadsföring. Min slutsats var att verkshöjdsdiskussionen saknar betydelse eftersom jurister stämmer och låter domstolen oroa sig över finlir som eventuell verkshöjd. Vi lever i ett samhälle där “what is worth copying is prima facie worth protecting”.

Problemet är att citatet kommer från en rättsfall från 1916. Det kanske stämde på den tiden eftersom kopior var svåra och kostsamma. Dessutom jagade inte jurister mindre omskrivningar.

Men hur är det med twitter. Med tanke på att verkshöjd blir teoretiskt och Silja Line domen bör det vara helt självklart att tweets på 140 tecken omfattas av upphovsrätten. Men spelar detta någon egentlig roll?

Ibland förekommer frågor och kommentarer på twitter att man inte får kopiera eller re-tweeta utan tillstånd eftersom det handlar om upphovsrättsligt skyddade verk. Oftast tolkas dessa budskap som de skämt de är och meddelande skickas vidare som en mindre och mindre rolig viral skämt. Även om en tweet omfattas av upphovsrätt så finns även citaträtten inskriven i upphovsrättslagen och alla får citera ”i den omfattning som motiveras med ändamålet” (§22).

Att re-tweeta utan lov måste – inom ramen för twitter – anses som ett lagligt godkänd citat. Dessutom förekommer upphovsmannens användarnamn i ett RT så det skall inte ses som en kränkning av upphovsmannens ideella rättigheter. Att hela “verk” (jag ogillar att kalla en tweet för ett verk) citeras är inte omfattningen som bör vara under diskussion. Kommunikation är poängen och alla som försökt minska ner ett budskap till under 140 tecken vet att det är svårt att skriva kort.

Sedan är det intressant att diskutera citat på twitter ur ett annat perspektiv. Användare som ger sig ut på twitter bör inse att en av dess viktigaste funktioner är just förmågan till RT. Ett av twitters viktigaste funktioner är att budskap skickas vidare – helst oavkortade som direkta citat. Det är dessutom ren marknadsföring för upphovsmannen. Vill man teoretisera kring detta kan man prata om att twitters sociala funktion innebär en underförstått licens åt alla att skicka budskapet vidare utan lov. Lika mycket som webben är en samling länkar och allt vi gör online handlar om kopiering (utan att be om lov först) är twitter en enorm diskussion där budskap kopieras och skickas vidare.

Men vad händer om budskap skickas vidare utan att uppge upphovsmannen? Eller om budskap skickas vidare på ett sätt som får det att se ut som om sändaren är upphovsmannen. Enligt min tolkning av lagen och tekniken menar jag att detta är handlande som inte kan ses som upphovsrättsintrång. 140 tecken på twitter blir en giltig form av citat. Men detta innebär inte att det är socialt korrekt och lämpligt. Att skicka budskap som andra skapat utan att uppge upphovsmannen är en form av plagiering.

Och även om plagiering anses socialt fel (och straffbart inom vissa fall tex högskoleförordningen §10 vilseledande av examinator) är det inte straffbart som upphovsrättsintrång. Twitter som teknik bygger på ett samförstånd mellan användare och de användare som inte förstår detta får drabbas av sin okunskap.

Komikern Chegwin har begått ett socialt “brott” han har brutit mot sociala regler och detta kan straffa sig. Men något brott mot upphovsrätten är svårt att se.

—

För mer juridiska diskussioner kring upphovsrätt och stand-up komik se

Oliar & Sprigman There’s no free laugh (anymore): The emergence of intellectual property norms and the transformation of stand-up comedy & Intellectual Property Norms in Stand-Up Comedy

Comments (3)

By Mathias Klang, July 20, 2010 11:01 am

Hemmasnickrade podcasts måste vara det värsta och bästa med nätet. Att världens kunskap finns på wikipedia är bra och nödvändigt – men att kunna lyssna på någon djupt överinsatt nörd diskutera sitt favvo-ämne tillhör det bästa med nätet. Om nätets viktigaste sociala bidrag är att alla kan skapa, sprida och bidra till ett större kulturutbud måste podcasts vara ett av de viktigaste verktygen. Eftersom det krävs lite mer planering och innehåll skapas färre podcasts men hittar man podcasts man tycker om är det en guldgruva. Ta till exempel den svenska podcasten Obiter Dictum som jag nyligen fick tips om, de beskriver sig själv:

Varje fredag diskuterar podcasten Obiter dictum aktuella ämnen inom popkultur och kultur, det höga i det låga.

Fram till nu har Obiter Dictum hunnit lägga upp 15 diskussioner (de har sommaruppehåll nu) med en kul spridning på ämnen. Den senaste är Podcast #15: “It’s too bad she won’t live, but then again who does?” och handlar om Blade Runner

I en extra lång special, anpassad för hängmattan, korkar vi i försommarnatten upp en flaska rött och beger oss till Los Angeles 2019. Vi tar oss an Ridley Scotts »Blade Runner«, kanske en av de bästa filmerna som gjorts, och dissekerar bibliska referenser, klassiska schackpartier från 1800-talet, Vangelis musik, moralfrågor kring syntetiska människor, Edward Hoppers målning »Nighthawks« och försöker en gång för alla reda ut vem som är replikant och inte. Inga omklippningar, omtagningar eller omtolkningar är för oväsentliga för detta specialavsnitt av Obiter Dictum.

Redan efter denna djupa, insatta och bitvis lite flummiga diskussion hamnar Obiter Dictum bland mina podcasts och jag rekommenderar den varmt! Nu vill jag ha fler tips, vilka podcasts lyssnar du på?

Comments (1)

By Mathias Klang, July 15, 2010 10:31 pm

Det är inte ovanligt att twitter beskrivs som meningslöst. Alltför mycket prat om inget. Folk säger god morgon till folk de knappast känner, meddelar att de börjar eller sluta jobba och alltför mycket betydelös konversation. Eftersom twitter består till stora delar av mycket meningslösa meddelanden uppfattas hela applikationen som meningslöst.

Via Kristina Alexanderson kommer Brian Kotts (@briankotts) tolkning om vad twitter är och twitters sociala betydelse. I sin tolkning citerar han Jeff Milone som rangordnar olika konversationstyper:

1. The Weather: Passing conversation.  Small talk.  Can be amusing or entertaining, but rarely very interesting.
2. Let’s Talk About “Blank”: The lawn needs to be mowed.  This project is due on this date.  I find this interesting.  Conversation, but no real insight.
3. Energetic: Conversations with people with whom you easily align yourself.  Spirited agreements or disagreements.
4. Kitchen Table: Meaningful talk about life, love, work, etc.  Serious decisions are made.
5. Deep Conversation: You’re out camping with your closest friends.  You’re all around a campfire at 2AM talking about the meaning of life.  Rare.

So where does Twitter fit in?  For me, Twitter is right between 1 and 2.  It’s not always as boring as the weather, but often is.  Then again, the weather isn’t always boring; and sometimes more comes out of that type of conversation.  Information is often passed along via “tweets.”  Some of it can be interesting and valuable – some worthless.

Jag håller med att det mesta handlar om 1 & 2 men jag håller inte med att slöprat skulle vara utan värde. Vardaglig väderprat utgör antagligen det mesta av vår kommunikation men väderprat fyller viktiga sociala funktioner. Social småprat (phatic communication) är ett av de viktiga byggstenarna i samhället, att hälsa på kassörska i snabbköpet, fråga en arbetskamrat om semesterplaner eller lyssna på en utläggning om sport när man själv inte är intresserad handlar om att bygga relationer. Twitters meningslösa pladder är en verktyg för relationsbyggande. När folk jag följer meddelar att de ska dricka kaffe, träna, sova, vakna eller vad som helst som rör mig får jag en inblick i deras liv och vi stödjer en social relation. Kan det finnas något som är viktigare än detta?

För mer om twitter och meningslös prat läs gärna Twitter: “pointless babble” or peripheral awareness + social grooming? av Danah Boyd.

Comments (2)

By Mathias Klang, June 29, 2010 9:04 am

Att använda sin smartphone för att surfa när man är utomlands är dyrt men nu kommer en EU regel som skall skydda konsumenten. Från och med 1 juli 2010 är maxgränsen för datatraffik €50 och operatören måste meddela när användaren har kommit up till 80% av beloppet. Dessutom skall maxgränsen för kostnader per MB sänkas. EU Press release:

From 1 July 2010 consumers no longer need to worry about accidentally running up huge bills when they connect to the internet using mobile networks via a phone or computer when abroad in the EU. Thanks to the EU’s roaming rules, from 1st July travellers’ data-roaming limit will be automatically set at €50 excluding VAT (unless they have chosen another limit – higher or lower). Operators will have to send users a warning when they reach 80% of their data-roaming bill limit. The operator will have to cut off the mobile internet connection once the limit has been reached, unless the customer has indicated they want to continue data roaming that particular month. In addition, maximum wholesale prices for data roaming will fall from €1 to 80 cents per MegaByte. The maximum price for making a roaming call will be cut to 39 cents per minute (excluding VAT), instead of the current 43 cents, while receiving a call will cost a maximum of 15 cents per minute (excluding VAT), instead of 19 cents. The cost of making and receiving calls when abroad in the EU will now be 73% cheaper than in 2005, when the EU first started to tackle excessive roaming charges (IP/05/901).

Tidigare har skydd introducerats för att skydda den mobile konsumenten. Först kom ett tak på samtalspriser i 2007 (IP/07/870), i 2009 infördes regler med resultat att samtalstaxan skall sänkas till 35 cents per minut före 2011 (IP/09/1064 & MEMO/09/309). (via nordicons)