Professor Richard Dawkins är en personlig hjälte. Han skriver fantastiskt med en klarhet som får läsaren att häpna och leder till oundvikliga slutsatser. Nu dessutom får jag reda på via Fajaf att han dessutom stödjer fildelning (på sätt och vis). Hans senaste dokumentär, Faith School Menace handlar om religiösa friskolor negativa effekt på ungdomar. Filmen visades på Channel 4 förra månaden. När den diskuterades i en kommentartråd på hans hemsida och någon skrev att de inte kunde se dokumentären tipsade Dawkins om bland annat The Pirate Bay som en lösning.
En tolkning är att han ser att det viktigaste är att budskapet sprids. Nedan är en skrämdump av kommentarerna:
If you, like I, could not attend the “Protest the Pope” rally in London this past weekend, you’ll want to see this. This amateur video captures Richard Dawkins’ short but empassioned response to Pope Ratzinger’s weak attempt to confuse the public by claiming that Hitler was an atheist, and it was his supposed atheism that led to the Holocaust. Of course, Ratzinger conveniently ignores the fact that Hitler made no secret of his Roman Catholicism and in fact, Hitler used remarkably Catholic-sounding arguments to defend his indefensible actions.
Det är inte varje dag man kan få med Pirate Bay, Hitler och Påven i samma blogginlägg. Men vänta! Innebär detta att fildelning = ateism = Hitler?
Enligt P3 Nyheter förbjuder nu Tingsrätten Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm-Warg att befatta sig med driften av The Pirate Bay. Detta via OMG Internets
Tidigare har tingsrätten beslutat att leverantören Black Internet måste stänga sajten. Det gjorde man, men när sajten fortsatte fungera via andra operatörer så vänder sig nu Tingsrätten mot personerna bakom sajten.
De ska betala 1 miljon kronor i böter om de fortsätter driva Pirate Bay.
Tidigare har tingsrätten beslutat att leverantören Black Internet måste stänga sajten. Det gjorde man, men när sajten fortsatte fungera via andra operatörer så vänder sig nu Tingsrätten mot personerna bakom sajten.
Det handlar om två av personerna som är dömda i tingsrätten för att ligga bakom Pirate Bay: Gottfried Svartholm-Warg och Fredrik Neij.
– I somras fick vi ett förbud mot Black Internet och nu har vi fått ett förbud mot Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm säger Monique Wadsted, som företräder Hollywoodbolagen juridiskt i rättegången om The Pirate Bay.
Det finns en önskan och längtan att bevisa att all lobbyverksamhet och lagändring har haft en påverkan på nedladdning. Och detta leder till en märklig situation där rapporter presenteras i media att mängden illegal fildelningen minskar.
De flesta rapporter bygger på belastning på nätet och kan inte mäta det lagliga eller olagliga i handlingen. En stor sådan rapport kommer från (via New York Times) från säkerhetsföretaget Arbor Networks och handlar om en tvåårig undersökning Internet Observatory Report. Som bland annat innehåller beskedet att
…that P2P has “declined dramatically in the last two years,” and that it has been replaced by YouTube and other streaming video sites. Wired News took away from the report that “P2P is dead,” and ReadWriteWeb ran with the title: “So long, P2P, Hello Streaming Media.”
Men det konstiga med nyheter som dessa är att de inte speglar det som verkar hända på torrent sajter. Och Håkan Hydén, Stefan Larsson och Måns Svensson skriver en artikel att jakten på fildelare har svag acceptens i samhället.
Striden om fildelningensfrågan är en medial strid som är abstrakt och svår att se i detalj. Därför är det viktigt att deltagarna håller upp bilder av seger även om det är svårt att se hur en seger kunde någonsin äga rum eller hur en sådan seger skulle se ut. Sist vi såg denna strategi var när förra president Bush åkte på segerturné med slagordet “Mission Accomplished”. Har handlade det inte om verklighet utan att inför media att försöka diktera tolkningen av verkligheten.
Och det verkar som om det är anti-fildelnings strategernas mål. Att hålla upp bilden av en lyckad kampanj mot en liten grupp egoister. Men sanningen verkar inte hålla och detta syns i Hydén, Larsson & Svenssons undersökning där:
Trots de intensiva insatserna från statsmakterna under den sex månader långa mätperioden är det sociala stödet för upphovsrätten i förhållande till fildelning fortfarande rekordlågt. Ungdomarna i undersökningen känner inget som helst socialt tryck att låta bli att fildela, vare sig från vuxenvärlden eller från jämnåriga.
En tolkning av behovet att visa på minskingar som inte finns i verkligheten kommer från ett behov att visa resultat, att försöka underbygga handlingar som minskar allmänhetens frihet och integritet genom att påvisa att de ger resultat. För det vore inte bra om det bara handlade om en meningslös ansträngning av skattebetalarnas pengar och medborgarnas rättigheter.
Alla strider innehåller en del som finns enbart till för att legitimera handlingarna som begås i fält men i denna strid verkar striderna flyttat sig till PR gester som ska legitimera verkningslösa åtgärder som drabbar oskyldiga nätanvändare mer än fildelare.
När den förra versionen av Hadopi slogs ner av Conseil constitutionnel (Franska Författningsdomstolen) i ett beslut i juni var det en stark nederlag för Sarkozy & en budskap på internets roll som en grundläggande kommunikationsmedium. Dessutom “påpekade domstolen att rätten att betraktas som oskyldig till dess att motsatsen bevisats måste gälla även brott mot upphovsrätten.” (Dagens Nyheter). Men nu har lagen formulerats om och antagits av parliamentets underhus i en knapp seger av 285 röster mot 225.
Hadopi är lika seglivad som en amerikansk skräckis och återkommer i nya skepnader oavsett hur många gånger den dödas. I Friday the 13th serien dödades den röda döda monstret i ett antal följetång. Hadopilagstiftningen börjar kännas lika gammal och seglivad, en parodi på sig själv… förutom för de som kommer drabbas av den.
Den 22 september anordnar Filosofiska föreningen i Lund en paneldebatt om upphovsrätten under rubriken ”Fildelning – rätt eller fel?” I panelen finns Andreas Ekström från Sydsvenskan, Ulf Maunsbach lektor vid Juridiska institutionen i Lund, och Kalle Grill som nyligen doktorerat i filosofi från KTH (på en avhandling om paternalism).
Låt oss anta att man anmäler urskiljningslöst och att alla som fildelar löper lika stor risk att åka fast (i praktiken jagar man sannolikt i första hand de som bedriver omfattande verksamheter). Vi vet idag att omkring två av tre personer i åldern 15-25 år fildelar regelbundet (färska siffror). Antalet personer i den här åldersgruppen är omkring 1,2 miljoner. Det innebär att vi i Sverige har omkring 800 000 olagliga fildelare bara i ålderskategorin 15-25 år. Om alla (säg 50 st) som anmäls är 15-25 år så innebär det att 1 på 16 000 kommer att anmälas. Om man sedan ser till hur många som därefter verkligen blir dömda till skadestånd så minskar risken sannolikt ytterligare.
För att göra en parallell som kan ge en fingervisning om hur stor (eller liten) risken är kan man nämna att varje år skadas drygt 650 personer allvarligt i vägtrafiken i den här ålderskategorin och omkring 50 dör. Det gör att under hösten kommer ungefär 16 stycken av de 800 000 som laddar ner olagligt att omkomma i vägtrafiken och drygt 200 kommer att skadas allvarligt. I det perspektivet blir det mindre dramatiskt att tänka sig att 50 av dem blir anmälda för upphovsrättsbrott.
En ovanlig bieffekt av fildelning (med vissa typer av programvara) finns på FoundPhotos Archives. Här finns tusentals bilder nedladdade via p2p. Bilderna är helt vanliga (och ovanliga) bilder som sparas av olika användare som senare öppnar upp deras datorer för fildelning – det handlar inte om en medveten fildelning av bilderna utan bilderna är en bieffekt av fildelningen.
Att bläddra genom bilderna är trollbindande voyeurism.
The Found Photos project started in 2004, while searching for mp3′s using a filesharing program. After downloading a folder of mp3′s, I came across a folder named ‘pictures’ inside of the album folder, and found a handful of digital camera photos. This made me wonder what else was out there, what people are publicly sharing – after a few quick keyword searches I came across thousands of them publicly shared.
The FoundPhotos Archives consist of my filtered view from thousands of images downloaded via peer to peer filesharing networks, updated semi-regularly.
In April of 2004 the Found Photos began getting some widespread attention through blogs and other sites linking to it, which led to a brief whirlwind of media interest including an article published in the Circuits section of the New York Times (Click here for link to article) and a Reuters article on filesharing that included Found Photos (Click here for link to article) Tom Kealey at the Daily Pick also did an interview with me back in September of 2005 about the Found Photos (Click here for link to article)
Konferensen i Turin var mycket givande med många spännande föreläsningar, idéer och möten – att det dessutom var Italien i värmen är inte fel. Har inte hunnit blogga under resan utan blev mycket bilder och lite twitter men annars var det mest offline.
Några uppdateringar som jag missat pga resan:
The Pirate Baysäljs till bolaget GGF för 60 millioner. Det är spännande att se vad som händer. Men vad är det egentligen de köper? Teknologin är inte värt mycket och därmed är priset extremt hög. Det som köps är en varumärke och om man tänker på att TPB är ett av internets största sajter så är 60 millioner en bråkdel av värdet. Köparna har sagt att de inte tänkt förändra sajten men det kommer dom. Ingen köper en websajt för 60 millioner för att inte göra något med den. Såg just på Liquid Culture som skriver att de ska lägga ner torrent delen… En era går i graven!
Räddaren i nöden: En domstol i USA förbjuder uppföljaren till J.D. Salingers Räddaren i nöden. En citat från uppföljarens jurist i DN:
- Vi är mycket besvikna över att domaren valde att förbjuda Coltings bok, sade hans advokat Edward Rosenthal till Reuters och tillade att hans klient kommer att överklaga beslutet.
Det är synd att en författare som valt att inte skriva sedan 1965 fortfarande makten att kontrollera en berättelse som finns i allas medvetande. Dessutom är det värre att hans makt att kontrollera kommer att leva kvar långt efter hans död.
Skivbolagen och två av filmbolagen i Pirate Bay-målet överklagar domen till hovrätten. De anser att grundarna även ska dömas för förberedelse till upphovsrättsintrång samt att skadeståndet på 30 miljoner kronor bör höjas.
I tingsrätten yrkade skivbolagen Sony, Universal, Playground, Bonnier Amigo, EMI och Warner på ersättning med drygt två miljoner euro, vilket motsvarar nästan 21 miljoner kronor. Tingsrätten sänkte beloppet till 1,2 miljoner. (SVD)
Idag berättar Sveriges Radio att domaren i Pirate Bay-målet, Tomas Norström (som för övrigt anklagats för jäv i fler fall), inte bara är medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt SFU och sitter i styrelsen för Svenska föreningen för industriellt rättsskydd SFIR. Men att båda dessa organisationer är svenska avdelningar av två större internationella organisationer, som heter ALAI och AIPPI. I stadgar och resolutioner kan man se att organisationerna företräder upphovsrättsinnehavarna och jobbar för att deras intressen ska bli tillgodosedda. Så här står det t.ex. i AIPPI’s stadgar:
”The objective of AIPPI is to improve and promote the protection of intellectual property on both an international and national basis. It pursues this objective by working for the development, expansion and improvement of international and regional treaties and agreements and also national laws relating to intellectual property.”
Detta presenteras som en ökning av det jäv som redan misstänks – dvs medlemskapet i organisationerna men det förändrar knappast den tidigare situationen. Domaren borde sagt något. Även om han inte ansåg det eller om domstolen beslutar att han agerade på ett adekvat sätt. Situationen nu är att utan ett jävsbeslut kommer domen alltid färgas av en osmaklig politisk bismak.
Domstolens opartiskhet är viktig inte bara för att medborgare skall känna att domstolen spelar en verklig roll i rättvisan men även att det är en plats där en anklagad kan höras på ett rättvist sätt. Oavsett utgången i ett mål så finns det även en renande beståndsdel – alla har talat ut.
I detta har Pirate Bay målet sina brister och därför är det viktigt att jävet blir utrett så att medborgare upplever rättvisan – inte bara på ett rättvist sätt. Tänk på vad detta innebär för det är inte samma sak.
De brister som jag menar finns i Pirate Bay målets upplevelse av rättvisa finns i kommunikationen mellan parterna. Piraterna och deras anhängare (och en stor del av vanlig publik) talar om teknologi på ett helt annat sätt än åklagaren och upphovsrättsindustrins företrädare. Sättet att prata om teknologin visar tydligt på det förhållanden som man har till den. Genom att lyssna på rättegången upplevdes en tydlig skillnad i teknologianvändning mellan parterna. Skillnaden representerade en konceptuell gap – kanske till och med en generationsklyfta – som enklast märktes i uttalet av ord som Google och Torrent. Som åklagarsidan uttalade som goggle och torr-ENT.
Visserligen behöver inte åklagaren förstå teknologin på samma sätt som de åtalade – han förstår upphovsrätten. Men det finns något oroväckande när ett normal beteende för teknologi skall beskrivas av människor som inte använder teknologi på samma nivå.
Effekterna av detta tvångsnormalisering av teknologianvändning är svår att beskriva men tänk på när människor som inte använder twitter skall försöka förklara vade det är. Det blir inte bara en föraktful negation av teknologin men även en kraftig underförstått fördömande av teknologins användare.
Risken när ej insatta människor skall beskriva vad som är normalt är att komplexiteten och nyttan går förlorad. Detta är risken med att lita på experter som inte nödvändigtvis är experter i rätt sak.
Där står klart och tydligt att det INTE går att dra slutsatsen att den minskade internettrafiken är ett resultat av Ipred. Vd:n för företaget Netnod, vars uppgifter används för att påvisa minskningen, säger att internettrafiken är för komplex för att det ska går att dra några sådana slutsatser. Dessutom framgår av telegrammet att trafiken gick ner lika mycket under samma period förra året och att stora variationer är vanligt förekommande.
Men denna del av texten valde ovan nämnda medier att inte ta med. Istället lät många av dem branschorganisationen Antipiratbyrån bekräfta de falska uppgifterna genom att säga att det ”inte finns någon annan förklaring till den här kraftiga trafiknedgången än den nya Ipredlagen”
Om man väljer att tolka det välvilligt så valde journalisterna att se det som de ville se. Att presentera en “nyhet” eller ännu bättre en story. Att sanningen inte stödjer denna tolkning är en mindre detalj som enbart stör. Men vad är sanningen nu? Har medias felaktiga bild om lagstiftningens effekter på internettrafik etablerats som en sanning? Det återstår att se om vi minns fakta eller det som media valde att rapportera.
Nu händer det spännande saker! Dagens Nyheter skriver att ifpi har skickat ut hotbrev till DCP Networks. Ifpi hotar att “vidtaga erforderliga åtgärder” om inte DCP Networks stänger av en av sina kunder före 15 maj. DCP Networks levererar internettjänster, bland annat hyr man ut serverkapacitet, och en av kunderna är sajten torrentbytes.net.
Ifpi menar att sajten gör ”ett stort antal” upphovsrättsligt skyddade verk tillgängliga för nedladdning och kopiering. De skriver vidare att torrentbytes.nets användare, som laddar upp och ner sådana verk, begär upphovsrättsintrång.
The Pirate Bay dömdes för medhjälp till upphovsrättsintrång. De hade själva inget upphovsrättsligt material men hjälpte andra att hitta sådant material. Genom att tillämpa en sådan logik är torrentbytes skyldig till samma sak – dvs medhjälp till upphovsrättsintrång.
Om man försöker utreda ansvaret för deras serverleverantör så handlar det om medhjälp till medhjälp till upphovsrättsintrång. Detta innebär att först måste man bevisa att ett brott har begåtts. Sedan måste man bevisa att torrentbytes agerande kan ses som medhjälp för att till slut bestämma sig för att DCP Networks hjälpte till i denna medhjälp. Det var många led – ganska många från brottet.
Borde inte sådana medhjälpskedjor kunna dras i all brottslighet och borde inte det leda till helt märkliga situationer? Brottsligen X misshandlar offret Y med en motorsåg som han fick av Medhjälparen Z. Så långt är enkelt. Men nu ska vi utvidga medhjälpsbegreppet att omfatta nivån över Z. Det kan handla om tillverkaren, grossisten, speditören, detaljisten och, om varan köptes över internet eller via postorder, posten. Om DCP Networks är skyldig till medhjälp till upphovsrättsintrång så är Posten skyldig till medhjälp till varje hotbrev, utrpressningsbrev, förtalsbrev (osv osv) de har någonsin levererat.
Men att utvidga medjälpsbegreppet på detta sätt leder till att det är allas fel. Någonstans måste man dra en gräns. Detta har man gjort men ifpi försöker utvidga denna gräns för sina egna syften. Oavsett om dessa syften är goda eller onda kan en sådan utökande få ödesdigra effekter för de som erbjuder internettjänster.
I augusti i fjol stämdes The Pirate Bay av den italienska musikindustrins branschorganisation Fimi. En domare beslutade då att sajten skulle blockeras i hela Italien – ett beslut som överklagats till Högsta Domstolen.
Trots det har åklagare Giancarlo Mancusis fortsatt med förundersökningen. En rättslig utredning mot pågår nu mot de fyra männen bakom The Pirate Bay, Gottfrid Svartholm Warg, Peter Sunde, Fredrik Neij och Carl Lundström.
Utredningen i Italien är den första hittills utanför Sveriges gränser.
Det är märkligt att den meningslösa domstolen ska inte bara drivas i ett land utan kanske blir en internationell följetång. Att jaga dessa fyra skapar ingen förändring i fildelning online.
Var finns kritisk granskning? och framförallt var finns någon form av källkritik? En kort artikel i Dagens Nyheter skriker “Färre piratfilmer på nätet” idag:
- April månad har inneburit ett trendbrott för piratkopieringen av film i Sverige. På alla nivåer har piratkopieringen minskat samtidigt som de legala tjänsterna ökat, säger Henrik Pontén, jurist på Antipiratbyrån.
- Det är i vart fall 60 servrar som stängt och domen mot Pirate Bay och Antipiratbyråns upplysningskampanj har inneburit att alla större svenska bittorenttrackers som förmedlar film utom Pirate Bay har stängt ned, säger Pontén.
Antipiratbyrån bedömer också att antalet piratkopierade filmer som släpps på scenen nästan har halverats under april månad jämfört med mars.
Den kraftiga minskningen av internettrafik som skedde efter den 1 april efter att den nya fildelningslagen trädde i kraft håller i sig.
Vad innebär “större svenska bittorenttrackers som förmedlar film har stängt ner” Vilka är alla dessa stora sajter? Sajter som SweBits och Tankafett (och Pirate Bay) finns kvar. “…antalet piratkopierade filmer som släpps på scenen nästan har halverats…” – vad spelar det för roll eftersom alla filmer fortfarande finns online? Och till sist “Den kraftiga minskningen av internettrafik…håller i sig” – var kommer siffrorna ifrån?
Antipiratbyråns representant Pontén menar att det har skett förändringar men allt finns fortfarande online. Inte heller ger han något stöd för att sänkningen internettrafiken håller i sig. Detta är en otroligt illa underbyggd artikel. Utan källor och utan stöd påstås en hel del saker som verkar sakna stöd eller betydelse. Allt är bara tyckande maskerad som fakta. Det är svårt att egentligen förstå vad syftet med artikel är förutom att ge några fler spaltcentimeter till ipred.
Oavsett vad man tycker om ipred och fildelningsdebatten: Om detta hade varit en del i en studentuppsats hade den underkänts på grund av bristande vetenskaplighet och källor. Men även med källor är den de implicita slutsatser tunna.
Comments (4) 
Themocracy