Comments (1)

By Mathias Klang, August 27, 2011 10:49 am

Eftersom jag inte uppdaterade bloggen menade jag att det var på dags att lägga ner (läs mer här). Men planer funkar inte alltid som man tänkt och när jag idag läste Arklands Mardröm så ville jag göra mer än Tweeta om det. Digitalisering och tillgänglighet av kulturföremål är ett av de viktigaste kulturfrågorna som berör allt från bevarande, tillgänglighet, zeitgeist, egendom, folklighet, capitalism, girighet, öppenhet & kulturimperialism.

Därför återpublicerar jag hela Arklands post – fler bör läsa:

by  Luciana Christante

I natt hade jag en riktigt läskig mardröm. I drömmen satt jag med morgonkaffet och morgontidningen och fann följande upprop på kultursidan:

Kära alla!

Alla vi som jobbar på kulturarvsinstitutionerna brinner verkligen för att  digitalisera våra samlingar. Tro inget annat!

Vi vill verkligen att kulturarvet ska bli mer tillgängligt och användbart.  Vi vill ju bli omtyckta för det vi gör. Vi vill bli uppskattade för vår bildning och kunskap. Vi vill visa hur stolta vi är över våra samlingar. Vi vill gärna locka Er att komma och hälsa på oss här på vår institution, se våra utställningar. Vi vill att fler ska komma till våra forskarrum och riktigt tok-beforska vårt material. Därför är det viktigt att våra samlingar finns på World Wide Webb så att Du vet vad vi har att erbjuda just Dig.

Men allt detta är inte möjligt om vi inte får mer pengar. Och vi behöver mycket mer pengar.

Varför, kan man då undra? Jo, kulturarvsinstitutionerna saknar idag helt medel för att digitalisera. Om vi inte får ökade anslag kommer vi inte kunna bevara och tillgängliggöra de kulturskatter som idag ligger instängda i våra magasin.

För vi vill verkligen att fler ska komma hit och ta del av våra samlingar. Det spelar ingen roll om Du är forskare, intresserad allmänhet, turist, skolbarn eller forskare – ja, vi vill att alla ska komma hit! Det är ju därför vi finns!

Så kära alla:  Om vi får massor av pengar – typ lika mycket som det kostar att bygga 4 km motorväg – per år, under 20 år -   lovar vi följande:

• Allt digitalt material kommer att lagras på så många olika system, tekniska lösningar och standards som möjligt.

• Allt material kommer enbart att tillgängliggöras på respektive institutions egenutvecklade webbplats. Vi kommer aldrig att lägga ut vårt material på de stora globala webbplatserna, man vet ju inte hur länge de finns kvar.

• Allt material kommer att presenteras på institutionsunika lösningar – mångfald är viktigt.

• Vi kommer att formulera användningsvilkor för användning av vårt material som eventuellt kommer att vara så motsägelsefull och fylld med förbehåll att Du måste kontakta oss så att vi genom ett trevligt samtal kan förklara villkoren. (Kan Du inte komma till oss, går det bra att kontakta oss via vårt skräddarsydda webbformulär. Saknar du data och internetmodem, går det bra att ringa, faxa eller eposta).

• Allt digitaliserat material – oberoende av vad lagen om upphovsrätt säger – kommer vi hävda full upphovsrätt på.

• Vi kommer att kräva att du noga redogör för hur Du tänkt använda vår information. (Använd vårt unika webbformulär eller pappersblankett som Du rekvirerar från respektive institution). Vi förbehåller oss rätten att förbjuda Dig från användning av vår information.

• Vi kommer att be Dig om hjälp att förbättra information i våra system. Du får naturligtvis inte ersättning för det.

• Vi kommer att avkräva Dig betalning i de fall Du avser att använda informationen på nåt annat sätt än att titta på den. Vi kommer att kontakta upphovsrättsjuridisk expertis för stämning om så skulle ske.

• Vi tillämpar differentierad prissättning. Har Du gott om pengar och tänker tjäna pengar på vårt materal kan Du få betala 10 000-tals kronor.  Är du fattig och exempelvis ska göra ett skolarbete kan du få materialet helt gratis. Hembygdsföreningar kan i vissa fall komma att få erlägga en årlig avgift på 50 – 1300 kronor per objekt och år. Vi gillar mångfald!

• En del av det digitala materialet kommer Du bara att få se smakprov på. För att se hela den digitala posten kommer Du att behöva köpa ett abbonemang. Skälet till det är att det är dyrt att bygga betalsajter. Vi vet, i har byggt många).

• Vi kommer bara att digitalisera sånt som vi själva tycker är viktigt och det som de vi känner efterfrågar (typ forskare).

• Kommersiella verksamheter göre sig icke besvär att överhuvudtaget tänka tanken att använda vår information för att tjäna pengar på. All kommersiell användning kommer att polisanmälas.

• Vi kommer genom att bedriva egen handelsverksamhet göra vårt yttersta för att täcka de kostnader som det medför att bedriva just denna handel. Betalsystem och kompetent personal som sköter dessa är inte gratis, ska gudarna veta.

• Och slutligen: Vi kommer att fortsatta anstränga oss att hävda våra respektive unika institutionella behov. Tack vare det så får Du en rik och spännande upplevelse, på Din jakt efter vårt gemensamma, digitala kulturarv.

Tänk skattjakt, när Du ska hitta fram till oss! Happy hunting!

Så kära alla ni där ute i samhället: hjälp oss att få ökade anslag! Vi lovar att utnyttja dem på allra bästa sätt!

Jäkla tur att det bara var en mardröm! Har du haft liknande mardrömmar?

Mer verklighetsanknuten diskussion kring dessa frågor finns här, här och här.

Comments (5)

By Mathias Klang, November 17, 2010 11:50 am

A photograph is a moral decision taken in one eighth of a second, or one sixteenth, or one one-hundred-and-twenty-eighth. Snap your fingers; a snapshot’s faster. Salman Rushdie

Att teknik och lag inte är en enkel kombination är enkelt att se. Ett av de mer intressanta exemplen på detta finns i upphovsrättslagens regler kring fotografier. Lagen har kvar en äldre skillnad mellan fotografiska bilder och fotografiska verk. Skyddet för fotografiska verk är 70 år efter det år upphovsmannen dog medan fotografiska bilder är skyddade i 50 år efter bildens framställningsår.

Eftersom skillnaden i skyddslängd är minst 20 år (dvs om fotografen dör samma år som bilden togs) så är det en väsentlig skillnad om en fotografi skall anses som en bild eller ett verk. Därför skulle man kunna tro att vore det relativt enkelt att läsa sig till en enkel definition om skillnaden

Varför bryr sig lagen om att skilja mellan fotografiska verk och fotografiska bilder? Varför skyddas fotografiska verk till och med 70 år efter det att fotografen avled medan fotografiska bilder enbart 50 år?

Verkshöjd

Inom upphovsrätt finns teorin och tanken kring verkshöjd. Kort sagt innebär detta att allt inte skyddas utan enbart det som har “verkshöjd” kan få upphovsrättsligt skydd. Problemet är att domstolar inte är rätt forum för att diskutera estetik och verkshöjdsdiskussionen blir snabbt lätt absurd. Genom verkshöjd menar vi att min (eller din) shopping lista inte är skyddad av upphovsrätten – den saknar helt enkelt konstnärlig värde. Detta låter logiskt, enkelt och lite självklart. Skapande är en mänsklig process som inte kan överlåtas till maskiners enformiga kopiering? Men inget är enkelt inom juridiken. Som bäst illustreras detta av fallet där “…Dan Wolgers blev anmäld för förskingring och fälld i domstol. Brottspåföljden blev villkorlig dom och 60 dagsböter à 40 kr, men han passade samtidigt på att signera det oöppnade kuvertet med domen och sälja det för 20 000kr…” (Wikipedia). Har tidigare varit inne och diskuterat verkshöjd här på bloggen, se inläggen: komisk upphovsrätt på twitter, Finns verkshöjd, Upphovsrätt i gorillakostymer och andra dräkter & Canal-Plus fallet.

Historia

Bakgrunden är en idé om professionalitet. Fotografiska bilder är sådant som vem som helst kan ha tagit medan verk är unika. Låter enkelt men hur ska man kunna bedöma det rent objektivt? Svenska Fotografers Förbund förklara på sin hemsida:

”…fotografiska verk skapas i första hand av professionella fotografer. För att ett fotografi vidare ska kallas för fotografiskt verk krävs det att två fotografer oberoende av varandra vid ungefär samma tidpunkt inte har skapat likadana fotografier. Om det har skett är fotografierna inte fotografiska verk, utan istället fotografiska bilder.”

Men hjälper detta den objektiva bedömningen? Alla proffsfotografer skapar inte unika ting, och alla amatörer är inte oinspirerade. Men lita inte på mig – titta bara på Flickrs Explore/Interestingness/Last 7 Days för att uppleva hur otroligt skickliga amatörer kan vara.

Det är bara att inse att det är svårt att bedöma saken är svårt. I jakten efter svar grävde jag djupare och hamnade till slut i berättelsen om Napoleon Sarony och i en konflikt som handlade just om fotografiska verk och bilder, skapande, upphovsrätt och Oscar Wilde nr 18!

Oscar Wilde by Napoleon Sarony (1821-1896) Number 18

Bilden: Number 18 togs av en av dåtidens mest betydande kändisfotografer den kanadensiska Napoleon Sarony (1821-1896). Sarony grundade sin egen studio i New York 1867 och livnärde sig på att betala kändisar för att ta deras porträttbilder, behålla alla rättigheter, och sälja kopior.

När Burrow-Giles Lithographic Co. använde sig av nr 18 i utan lov stämde Sarony och fallet gick till domstol och kom att bli en av de grundläggande upphovsrättsliga tvisterna som fick till uppgift att svara på frågan om ett fotografi är konstnärligt nog för att kunna erhålla upphovsrättsligt skydd.

Domstolens utmaning blev att besluta om fotografiska bilder var skyddsvärda. Deras tolkning av lagen (från 1802) var att lagstiftaren inte hade inkluderat fotografiska bilder eftersom tekniken inte var uppfunnen. Vidare genom att tolka fotografering som en form av skrivande hamnade fotografiska bilder under den upphovsrättsliga skydd som amerikansk lagstiftning medgav.

Mycket av domstolens resonemang handlade om frågan om reproduktionen som tekniken skapade var rent mekanisk eller om det fanns element av mänsklig skapande dvs en författare. Domstolens utslag byggde mycket på att den rekvisita som omringade Oscar och hans händers positionering, ljussättningen och ansiktsuttryck. Fotografen skapade en bild “entirely from his own mental conception, to which he gave visible form” och bilden var ”useful, new, harmonious, characteristic, and graceful picture.” Därmed blev fotografen en författare och fick skydd för sitt skapande.

Genom detta beslut – och liknande runt om i världen – vann fotografen upphovsrättsligt skydd för sitt verk. Men någonstans hängde oron kring konstens teknikifiering. Var det maskinen eller människan som skapade?

Digitalisering!

Situationen var knappast enkel men blev än mer komplext när vi blev digitala. Dels fick vi mer komplexa kameror som gör det enklare för otränade att ta fantastiska bilder – men är det kameran eller människan som skapar? Var ligger det kreativa verkshöjden? Är det konceptet, genomförandet eller efterarbetningen. Beslutet att ställa upp kameran, inställningarna, att ta bilden eller efterarbetet. Och hur ska allt detta värderas utifrån produkten? När vi ser en bild kan vi bara ana arbete som ligger bakom – eller kan vi det?

En spännande rättsfall från USA är Bridgeman Art Library v. Corel Corp., 36 F. Supp. 2d 191 (S.D.N.Y. 1999) där man kom fram till att en digitalisering av en bild som inte längre är skyddad av upphovsrätt kan inte ge ny upphovsrättsligt skydd. Men det behövs fler rättsfall – och gärna i andra länder – för att vi ska kunna tala med säkerhet på denna punkt.

Situationen idag

Det finns ingen entydigt svar om en fotografi är ett verk eller en bild (och därmed vilken skydd den har). Situationen blir än mer komplex när negativ digitaliseras – fragan om ny skyddstid eller inte uppstår samt om denna skyddstid skulle vara som bild eller verk…

Svenska Fotografers Förbund skriver att bilder “…återfinns i semester- eller familjealbum, dvs. bilder som vem som helst har tagit” Förarbeten till 1960 års lag exemplifierade fotografiska bilder med “…exempelvis pressfoto och annat reportagefoto, reklam- och annat kommersiellt foto, passfoto och annan enklare porträttfotografering.” (Nytt juridiskt arkiv II, 1961, sida 108)

Per Jonas Nordell upprepar i sin avhandling Rätten till det visuella (Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet 1997) att bilder är bilder tagna av amatörfotografier eller som har tagits i stor hast eller återger en aktuell händelse. Henry Olsson ger två exempel på fotografisk bild i Copyright. Svensk och internationell upphovsrätt: Hindenbergkatastrofen  & mordet på John F. Kennedy. Det intressanta med hans exempel är att båda är ikoner som “alla” har sett och som kommunicerar mycket – trots detta tillmäter han dessa kortare skydd.

Vad gäller fotografiska verk skriver Svenska Fotografers Förbund att:

Omvänt innebär det att fotografiska verk skapas i första hand av professionella fotografer. För att ett fotografi vidare ska kallas för fotografiskt verk krävs det att två fotografer oberoende av varandra vid ungefär samma tidpunkt inte har skapat likadana fotografier. Om det har skett är fotografierna inte fotografiska verk, utan istället fotografiska bilder.

Problemet med denna skrivning är att det är omöjligt att veta utifrån den färdiga produkten om två fotografer skulle skapat olika bilder. Inga två bilder är egentligen lika. Den grekiska filosofen Herakleitos har tillskrivits citaten “Man kan inte två gånger kliva ner i samma flod” – en bild/verk är att frysa en ögonblick men även två fotografer som tar bilder av samma sak samtidigt tar inte samma bild. Visserligen kan bilder vara lika – men inte samma. Men att tolka allt till fotografiska verk på grund av detta vore en övertolkning.

Resultat

Det är värdefullt och viktigt att se bakåt i våra försök till att tolka lagens betydelse och mening. Det är också en etablerad arbetsmetod. Men metoden innehåller klara brister när lagens tolkningsobjekt handlar om teknik. Den teknik som fanns tillgängligt när Sarony tog sina bilder eller när lagstiftaren skapade 1960 års lag är ljusår bort från vår utrustning, vår livsstil, våra problem idag.

Regler måste utgå från verklighet. Vi reglerar inte bilismen utifrån T-Forden, inte barnuppfostran utifrån 20-talets syn på aga, inte massmedia genom att bara tänka på radio, inte miljö utan insikt att våra resurser är ändliga…

Lagstiftningen från 1960 rörande fotografisk bild och verk hade aldrig kunnat se ut som den gör om den hade skrivits idag när alla som involverats i processen har en digitalkamera i fickan samt tillgång till milliarder av digitala fotografier. Att vi nu har utrustningen innebär naturligtvis inte att vi per definition ska slänga ut alla etablerade sanningar men det är helt märkligt om vi skulle hålla kvar vid en föråldrad teknikbild för att skapa ordning i vår värld.

Comments (1)

By Mathias Klang, May 26, 2010 11:05 am

Nu kommer Fylkesarkivet i Sogn og Fjordane ut som första norska fotoarkiv på The Commons på Flickr (pressmeddelande pdf). De lägger ut delar av sin fotosamling och öppnar upp för dialog och interaktion online. Fylkesarkivet på Flickr.

Foto: Out Rowing, SFFf-1989091.163119, Four women and a man in a rowboat. Photographer: Paul Stang.

Till en början har de lagt ut 268 bilder från tre samlingar:

anternefotografi – dei norske fjordane: Ei svært flott og unik samling handkolorerte lanternefotografi (ei tidleg form for lysbilete) med motiv frå Vestlandet datert til ca. 1890-1915. Samlinga er knytt til den tidlege cruiseturismen, og inkluderer mellom anna bileta frå Nærøyfjorden, Balestrand og Geiranger. (Sjå bileta: http://www.flickr.com/photos/fylkesarkiv/sets/72157619452763979/)
Loen,

Samlinga etter Paul Stang: Ei samling svart-kvitt fotografi med motiv frå Stongfjorden teke av den sjølvlærde fotografen Paul Stang (1888-1923). Samlinga gir både eit spennande innblikk i etableringa av Skandinavias første aluminiumsfabrikk ”A/S Stangfjorden Elektrokemiske Fabriker”, og i arbeid og fritid i Stongfjorden tidleg på 1900-talet. Bileta er daterte til ca. 1906-1923. (Sjå bileta: http://www.flickr.com/photos/fylkesarkiv/collections/72157623962206381/).

Vestlandsfotografen Andreas Mathias Anderssen: Ei lita samling teknisk gode svart-kvitt fotografi frå perioden ca. 1880-1910 med motiv frå Vestlandet (Sogn og Fjordane, Møre og Romsdal og Hordaland). Anderssen (1849-1943) var frå Selje, og dreiv i løpet av sin lange fotografkarriere atelier både i Bergen og i Veblungsnes i tillegg til å jobbe som omreisande fotograf i heimfylket. (Sjå bileta: http://www.flickr.com/photos/fylkesarkiv/sets/72157616864065131/).

Comments (3)

By Mathias Klang, May 26, 2010 10:08 am

En av sakerna som oftast förträngs i upphovsrättsdiskussionen är att det handlar om en balans. Skaparens ensamrätt är begränsad eftersom hela anledningen till att ensamrätten ges är att den ska ta slut så allmänheten kan ta del av materialet – utan hinder!

Den första moderna upphovsrättslagstiftningen som skapade denna balans var är engelska Statute of Anne från 1710 men sedan dess har balansen förskjutits till allmänhetens nackdel. Rufus Pollock har skrivit om hur mycket vi håller på att förlora

if copyright had stayed at its Statute of Anne level, 52% of the books available today would in the public domain compared to an actual level of 19%. That’s around 600,000 additional items that would be in the public domain including works like Virginia Woolf’s (d. 1941) the Waves, Salinger’s Catcher in the Rye (pub. 1951) and Marquez’s Chronicle of a Death Foretold (pub. 1981).

For comparison, in 1795 78% of all extant works were in the public domain. A figure which we’d be close to having if copyright was a simple 15 years (in that case the public domain would be a substantial 75%).

Comments (3)

By Mathias Klang, December 31, 2009 10:04 am

Imorgon är det inte bara den globala bakfyllans dag det är även Public Domain Day! En dag att fira alla upphovsrättsskyddade verk som inte längre omfattas av skyddstiden. Upphovsrätten är en fantastisk idé. Författaren får ensamrätt och efter en tid förlorar hon ensamrätt och verken tillhör oss alla. Koolt.

Problemet är att skyddstiden (sjuttio år efter författarens död är på tok för långt) de verk som blir fria saknar ofta relevans i våra liv idag. Några av de mer kända namnen vars verk numera tillhör oss alla är

• Sigmund Freud
• Richard Halliburton
• Alphonse Maria Mucha
• Maria Waser
• William Butler Yeats

Hemsidan Public Domain Day har som mål att uppmärksamma verk som inte längre omfattas av upphovsrättens skyddstider

Every year on New Year’s Day, in fact, due to the expiration of copyright protection terms on works produced by authors who died several decades earlier, thousands of works enter the public domain – that is, their content is no longer owned or controlled by anyone, but it rather becomes a common treasure, available for anyone to freely use for any purpose. (Public Domain Day)

Tyvärr är de flesta namnen (se lista här) så gott som helt okända för oss. Till och med länkarna till wikipedia är tomma. Det återstår ett arbete med att “återupptäcka” dessa skatter och göra dom mer kända för allmänheten. Så varför inte adoptera en okänd död författare? Kanske skapa hennes sida på wikipedia och se till att hon inte glöms bort, nu när vi äntligen har rätten till hennes verk?

Innan dess vill jag bara citera Yeats som jag tvingades studera (motvilligt) i skolan. Idag tycker jag hans dikter är otroliga. Här är en del av “The Second Coming” (1920)

Things fall apart; the centre cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned.
The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity.

Comments Off

By Mathias Klang, October 15, 2009 3:08 pm

Kreativt skapande är ofta beroende på tillgänglighet till kultur. Men upphovsrätten kan agera som en spärr för vad användare kan göra med kultur. Nu är det så att det som är skyddat av upphovsrätt är endast skyddat för en begränsad tid – upphovsmannens livstid + 70 år (inte direkt kort men ändå begränsat).

Ibland kan det vara svårt att räkna ut när saker faller utanför det upphovsrättsliga skyddstiden. Där kommer Public Domain calculators in i bilden. Nästa möte är organiserat av Open Knowledge Foundation i Cambridge i november… Och tills dess hoppas jag att färdigställa Sveriges Public Domain Calculator… Hör av er om ni vill hjälpa till…

Comments Off

By Mathias Klang, October 15, 2009 9:04 am

Fantastiskt spännande projekt! Filmen The Cosmonaut från Riot Film Collective är ett försök att skapa film på helt andra premisser. Hela filmen sponsras av allmänheten som kan köpa prylar till så lite som 2 euro eller så kan man investera 1000 euro (eller mer) och få en del av den framtida vinsten. Hela filmen kommer att släppas online under Creative Commons licens för att ge alla möjlighet att se och remixa filmen.

Dessutom kan man följa det dagliga arbetet genom flera sociala medier: på twitter är de riotcinema och på facebook är de elcosmonauta videofeed finns på vimeo och på flickr!

The Cosmonaut in 5 steps from Riot Cinema on Vimeo.

Comments Off

By Mathias Klang, August 7, 2009 9:23 am

Dokumentären Code Rush från 2000 handlar om hur Netscape släpper källkoden till sin browser och skapar Mozilla projektet. Här är en kommentar från IMDB

Watch this film and you will get to see the things that a college computer science course could never prepare you for: having to sleep at the office for days in order to meet a deadline, alienation from family, caffeine addiction, having one’s release blocked by intellectual property concerns, and other cold realities of Silicon Valley. If you’re thinking about getting a career in software engineering or software project management, Code Rush is a must-see.

This documentary also gives insight into a few of the major milestones in the history of the software industry, such as the opening of the Netscape source code, which is code named “Mozilla”. If it weren’t for this release, we wouldn’t have Mozilla Firefox, one of the most popular Internet browsing solutions today. The footage also covers one of the most notable company acquisitions of that time period.

Code Rush har nu släppts under en Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 licens. All information om nedladdning och format finns på den här hemsidan.

Comments (3)

By Mathias Klang, April 5, 2009 10:02 am

Under Wikimedia MediaWiki Developer Meet-Up i Berlin beslutades att projektet OpenStreetMap ska läggas till Wikimedia projekt (Wikipedia är ett exempel på Wikimedia Stiftelsens projekt).

OpenStreetMap är ett projekt med avsikten att tillhandahålla geografisk information, i dagsläget vägkartor, till alla som vill ha detta. Projektet startades för att dom flesta kartor som man kan tro är fria inte alls är det eftersom det ofta finns tekniska eller rättsliga hinder för vad du får göra med dom. Sådana begränsningar hindrar folk från att använda informationen på ett kreativt, produktivt eller oväntat sätt.” (Från OpenStreetMap wiki)

I mitten av mars hade OpenStreetMap över 100 000 användare. För mer information om hur Wikimedia ska hantera projektet läs här.

Updatering: Har blivit korrigerad av Erik J: “Nej nej nej, Openstreetmap ska användas av wikimedia, de kommer att rendra sina egna kartor för att länka in i wikipedia artiklar. Alltså det handlar inte om Openstreetmap projektet utan om Openstreetmap datat.” Tack!

Comments (2)

By Mathias Klang, March 19, 2009 1:53 pm

För ett tag sedan släpptes en ny beta version av Open Database Licence Agreement (ODbL) för kommentarer och egentligen hade jag velat göra en djupare analys av licensen. Men på grund av tidsbrist (de vill ha kommentarer senast imorgon) blir det bara några detaljer som tas upp.

Men först lite bakgrund: Genom den ökade användning av öppna licenser har andra närliggande problem uppmärksammats.  Ett sådant problem uppdagades av OpenStreetMap projektet när de försökte komma fram till vilken licens de skulle tillämpa. Målet för OpenStreetMap är att tillgängliggöra deras samlade geografisk data genom att licensiera det i en öppen licens. De behövde en licens som kunde appliceras på mängder av faktabaserad data. Resultatet av deras arbete är ODbL vars mål är att tydliggöra skyddet och användning av insamlad data. Trots att ODbL skapades för geografisk data finns ett stort intresse för andra grupper för en licens som är bättre anpassad till insamlad data.

Kommentar

Licensen inleds med en förklaring över licensens syfte med information om att databaser särregleras i flera länders lagstiftning. Dessutom varnas användaren i inledningen att licensen omfattar databasen som helhet och inte de enskilda objekt som finns däri. Dessa enskilda objekt kan vara upphovsrättsligt skyddade verk.

The Open Database Licence (ODbL) is a licence agreement intended to allow you to freely share, modify, and use this Database while maintaining this same freedom for others. Many databases are covered by copyright, and therefore this document licenses these rights. Some jurisdictions, mainly in Europe, have specific rights that cover databases, and so the ODbL addresses these rights, too. Finally, the ODbL is also an agreement in contract for you to act in certain ways in return for accessing this Database.

Databases can contain a wide variety of types of content (images, audiovisual material, and sounds all in the same database, for example), and so the ODbL only governs the rights over the Database, and not the contents of the Database individually.

Genom att använda ODbL ger licensgivaren användare rätt att ta del av och återanvända all eller stora delar av databasens data, skapa nya databaser med den ursprungliga databasens data, skapa samlingar av databaser, skapa tillfälliga eller permanenta kopior av hela eller delar av de ursprungliga eller bearbetade databaser som en del av samlade databaser. Dessutom tillåter licensen att databasen distribueras, kommuniceras, visas, lånas, tillgängliggörs eller framförs till allmänheten på alla sätt och i all former.

ODbL följer copyleft ideologin genom att kräva att ODbL eller liknande licenser används av de som skapar nya databaser utifrån befintliga databaser licensierade under ODbL. Licensen tyliggör detta genom att understryka att licenstagaren som har en bearbetad databas baserad på en ursprunglig databas licensierad under ODbL får enbart lägga till sådana data som kan spridas i enlighet med licensen.

Share Alike and additional Data. For the avoidance of doubt, You must not add Data to Derivative Databases… that is incompatible with the rights granted under this Licence.

I sin behandling av de ideella rättigheterna blir situationen komplicerad eftersom databaser inte omfattas av alla delar av de ideella rättigheterna. Databaser skyddas inte mot kränkande användningar eller ändringar men upphovsmannen och källan skall anges i enlighet med god sed. Dock kan enskilda verk som ingår i databasen omfattas av hela skyddet för de ideella rättigheterna.

Vad gäller de ideella rättigheterna uttrycker ODbL att i de länder där lagstiftningen tillåter det skall upphovsmannens ideella rättigheter anses avsagda. I de länder, till exempel Sverige, där en sådan avsägelse inte är tillåtet finns en skrivelse att licensgivaren inte skall hävda sina ideella rättigheter. Det är dock tveksamt om en sådan skrivelse är förenlig med svensk lagstiftning eftersom upphovsmannen inte kan eftergiva sin ideella rätt genom licenser förutom till en begränsad användning av verket.

Trots att licensen är under utveckling utgör ODbL en viktig bidrag till öppna  licenser och kommer att bli en betydande licens inom kort.

Comments Off

By Mathias Klang, March 18, 2009 1:06 pm

Riksantikvarieämbetet rör sig snabbt! Jag han precis kommentera att det inte gick att tagga de svenska kulturbilder som lades upp på The Commons förrän allt fixades. Tillbaka till min ursprungliga kommentar om verket: Riksantikvarieämbetet Rockar!

Gå och titta på bilderna och hjälp till att tagga upp svensk kulturhistoria.

Comments (8)

By Mathias Klang, March 18, 2009 11:57 am

Tidigare idag bloggade jag de positiva nyheterna att Riksantikvarieämbetet har gått med i Flickr. I samband med detta skrev jag att Projekt Wunderkammer önskade högre upplösning på bilderna. Jag vill lägga till en egen önskemål – jag vill kunna tagga bilderna. De 22 andra deltagande institutionerna tillåter taggning och kommentarer – det är till och med så att besökarnas taggar ses som ett värdefullt tillskott till bilderna (läs Library of Congress rapport) men på RAÄs bilder kan vi bara kommentera. Kan vi få tagga svensk kultur?

1. Library of Congress: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
2. Powerhouse Museum: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
3. Brooklyn Museum: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
4. The Smithsonian: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
   
5. Bibliotheque de Toulouse: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
   
6. George Eastman House: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
   
7. The Calouste Gulbenkian Foundation: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
   
8. National Media Museum: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
   
9. National Maritime Museum’s photostream: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
   
10. State Library of New South Wales: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
    
11. Library of Virginia: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
    
12. Musée McCord: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
    
13. Nationaal Archief of the Netherlands: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
    
14. Australian War Memorial: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
    
15. Imperial War Museum: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
    
16. National Library of New Zealand: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
    
17. New York Public Library: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
    
18. National Galleries of Scotland: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
    
19. State Library of Queensland: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
20. State Archives of Florida: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
21. Oregon State University Archives: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
22. Nha Archive: tillåtet att kommentera – tillåtet att tagga
    

Comments (1)

By Mathias Klang, March 18, 2009 10:10 am

Update: En vecka senare upptäckte DN att detta med RAÄ på Flickr var stort.

Riksantikvarieämbetet har anslutit sig till den fantastiska kulturexperimentet på fotodelarsiten Flickrs, The Commons. Innehållet på The Commons kommer från olika kulturinstitutioner över hela världen och började 2008 med Library of Congress. Alla deltagande institutioner meddelar att de har fått ökade virtuella besökare och en enorm feedback på sina bilder.

Flickr Commons lanserades i januari 2008 när Library of Congress och Flickr tillsammans la ut 4615 bilder från Library of Congress samlingar. Pilotprojektet hade två mål:
1.    Att öka tillgången till fotografier i offentliga samlingar
2.    Att skapa ett sätt för allmänheten att bidra med information och kunskap.

I sin utvärderingsrapport från oktober 2008 skriver Library of Congress att projektet har lyckats över all förväntan. Bland de mätbara resultaten är:

•    Bilderna sågs 10,4 millioner gånger
•    67,176 taggar lades till av användare
•    14,472 (eller 21%) var unika taggar
•    2,518 unika användare valde att tagga bilder

Sedan projektet lanserades har 18 andra kulturinstitutioner från bland annat Australien, Holland och Kanada valt att gå med i projektet och lägga upp delar av sina samlingar. Läs rapporten från Library of Congress.

View over Lysekil old harbor, Sweden

Photograph by: Carl Curman (1862)

Först ut från Riksantikvarieämbetet är en samling fotografier tagna av Carl Curman. Projekt Wunderkammer önskar att bilderna läggs ut som högupplösta TIFFar.

Comments Off

By Mathias Klang, March 17, 2009 12:05 am

Igår var det debatt hos publicistklubben:

Vad händer med journalistiken när upphovsrätten försvagas? Vilka vinner och vilka förlorar? Välkommen till debatt måndagen den 16 mars 2009 kl 20.00 Café Panorama, plan 5 i Kulturhuset vid Sergels Torg.

I panelen kl 20.00
Andreas Ekström, kulturjournalist, Sydsvenskan
Agneta Lindblom Hulthén, ordförande i Journalistförbundet
Sam Sundberg, journalist, bokaktuell med Piraterna, om den svenska piratrörelsen
Isobel Hadley-Kamptz, skribent och internet-aktivist
Eva Hemmungs Wirtén, professor i biblioteks- och informationsvetenskap, Uppsala universitet

Samtalsledare: Ulrika Knutson, PK-ordförande

Trevligt för oss som inte var med så filmades debatten…

Jag lyckas inte embedda filmen men den finns hos Isobel Hadley-Kamptz eller direkt från Bambuser.

Comments Off

By Mathias Klang, March 6, 2009 10:07 am

På kort tid har både David Bollier och James Boyle kommit med nya böcker som undersöker olika perspektiv av public domain vilket är ett svårtolkad begrepp på svenska eftersom de flesta länder i Europa har ingen juridisk motsvarighet till amerikanska public domain. Samtidigt om fokus ligger enbart på den juridiska beskrivningen eller bristen på en sådan så missar man den rika och viktiga kulturella egenskapen av public domain.

David Bollier har nu skrivit Viral Spiral: How the Commoners Built a Digital Republic of Their Own. Boken är en gedigen historisk redogörelse för hur den fria kulturrörelsen (Free Culture) har vuxit. Bollier intervjuar tekniker, jurister, artister, musiker, vetenskapsmän och innovatörer för att få deras insikt i public domain diskussionen. Naturligtvis kan man ladda ner boken som pdf.

Nästa författare, James Boyle, är en av de tyngsta namnen inom public domain. Hans tidigare bok Shamans, Software, and Spleens kan lade grunden både för Boyles erkända storhet och för den efterkommande diskussionen inom public domain och commons. Boyle är kanske inte lika medial som de mer välkända namnen men hans argument är fantastiskt väl underbyggda och hans texter har en längre hållbarhet. Hans nya bok är The Public Domain: Enclosing the Commons of the Mind och finns som pdf för nedladdning här. Boyle förklara anledningen till varför han lämnar bort pdf till boken i en video av Jesse Dylan och motiverar det förläggarens ekonomiska argument i en kort artikel.

Boyle utgår naturligtvis från en amerikansk verklighet men tolkar en problematic som är tillämpbar i alla rättssystem. Hans argument handlar om riskerna för alla som uppstår när vi implementerar lagar som stänger tillgången till vår gemensamma kultur och historia. De flesta upphovsrättsliga argument om ägande eller icke-ägande framstår som tämligen endimensionella när de möter Boyles djup.