Comments (3)

By Mathias Klang, May 16, 2012 10:29 am

Nästa vecka är det dags för  ett nytt öppet föredrag med rubriken Sociala Myndigheter: Sociala medier och myndighetsrollen. Föreläsningen är gratis och öppet för alla som är intresserade (även om det kallas för internföreläsning).

Sociala medier presenterar ett nytt sätt att kommunicera till, och lyssna till, vår omgivning. Många myndigheter har varit snabba med att använda sig av dessa nya verktyg och applikationer i sin verksamhet, många tjänstemän har börjat sudda ut gränserna mellan privat/offentlig kommunikation genom att delta i samtal. Detta har väkt frågor kring vad myndigheter bör eller får göra med sociala medier. Föreläsningen syftar till att förtydliga vilka regler som gäller för myndigheters användning av sociala medier.

Datum: 2012-05-24

Tid: 10:00 – 12:00

Plats: Universitetsbyggnaden – Vasaparken, Sal 10

Sista anmälningsdag: Vi ser helst att ni anmäler er före 2012-05-21 kl. 17:00.

Comments Off

By Mathias Klang, April 11, 2012 10:06 pm

Imorgon är det dags för en spännande seminarium om Den Fria Viljan i Stockholm. Seminariet ordnas av Vetenskapsrådet.

Programmet börjar på allvar kl 10.15 med

Den fria viljan — ingen lätt historia
Arne Jarrick, professor i historia, Stockholms universitet samt huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap, Vetenskapsrådet

I den kristna läran hette det länge att vi föddes med en arvssynd, men samtidigt att vi hade en fri vilja att synda eller låta bli att synda. Rättskipningen har byggt på samma tanke om allas fria val, men har samtidigt tillämpat idén att en del måste fritas från ansvar för sina handlingar därför att de inte hade makt över sig själva. Med den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet följde tanken att allt som sker är styrt av naturlagar. Samtidigt började idén växa fram att medborgarna måste tillförsäkras individuella rättigheter för att kunna träffa fria handlingsval. I tusentals år har människor brottats med frågan om den fria viljan. Det är hur denna eviga brottning har gestaltat sig som föredraget ska handla om.

11.15
Psykologisering kontra den fria viljan
Henry Montgomery, professor emeritus i kognitiv psykologi, Stockholms universitet

Psykologisering — att betrakta människan som mekaniskt styrd av psykologiska lagbundenheter — är ett synsätt som har ökat kraftigt på senare tid. Utvecklingen går hand i hand med en motsvarande trend inom den akademiska psykologin som alltmer kopplas till naturvetenskapliga förklaringsmodeller. Henry Montgomery kommer att redovisa data till stöd för den ökande psykologiseringen i samhället, och även resonera kring hur detta synsätt kan legitimera undflyende av ansvar och vara oförenligt med det goda kreativa samtalet.

Efter lunch ska jag prata om Frihet och ofrihet på nätet

Ända sedan upplysningens dagar har vi utvecklat teorier kring demokratiska friheter. Det offentliga samtalet har utgjort en viktig grundsten. Nu har verktyg som Google, Facebook, Youtube och Twitter skapat nya former för deltagande och många hyllar den demokratiserande tekniken. Men friheten på nätet är egentligen en chimär, menar forskaren Mathias Klang. Vi är duktiga på att använda tekniken, men har dålig kunskap om hur den fungerar, vilka visioner de stora teknikutvecklarna har, och vad detta innebär för oss.

13.45 är det dags för Annette Thörnquist, docent, Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet med presentationen
Valfrihet inom äldreomsorgen — innebörd, räckvidd och konsekvenser

Valfrihetssystemet inom den kommunala vård- och omsorgssektorn har på senare år varit mycket omdebatterat. Diskussionen har bland annat handlat om huruvida kundval leder till bättre kvalitet. Men vad innebär valfriheten för de olika aktörerna inom hemtjänsten? Vad vill jag som brukare kunna välja, och vad kan jag välja? Vilket utrymme finns för den fria viljan för brukaren, för utföraren, för den anställde och för kommunen? Annette Thörnquist diskuterar dessa frågor utifrån sitt pågående projekt om valfrihetssystemet inom hemtjänsten.

Alltså imorgon : 2012-04-12
Tid: 10.00-14.30
Plats: Piperska Muren (Ordenssalen), Scheelegatan 14, Stockholm
Arrangör: Vetenskapsrådet

Seminariet är kostnadsfritt och sista dagen för anmälan var egentligen 10 april men jag tror inte någon skriker om man smiter in för att lyssna.

Comments Off

By Mathias Klang, March 30, 2012 8:20 am

På tisdag kör vi en paneldiskussion kring hur sociala medier används i forskning. För att ge en allsidig bild har vi en panel bestående av sex forskare som är aktiva med sin användning av sociala medier. Fokus kommer vara på deras användning (på gott och ont) och inte deras forskning inom sociala medier. Deltagarna är

Hur kan sociala medier bidra till forskning och forskningskommunikation? Möt ett antal forskare som använder sociala medier för ett “samtal om samtal”.

Deltagare:
LARS-JOHAN ERKELL: Zoofysiolog som på gruppbloggen Biolog(g) tagit strid för evolutionsteorin och gjort upp med så kallad “Intelligent skapelsetro” i flera uppmärksammade blogginlägg. http://biologg.wordpress.com

ULRIKA HEDMAN: Doktorand vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Bloggar bland annat om “journalistik, medier och medieforskning, men också om forskningskommunikation.” http://www.eftertankt.com och twitter @ulrikamhedman.

ASGEIR B. TORFASON: Doktorand vid GRI, forskar kring likviditet och bokföring i banksektorn. Twittrar @asgeirbt.

CARINA GRÅBACKE: Docent vid Centrum för konsumtionsvetenskap, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Bloggar om kläder och mode på den kollektiva forskarbloggen Modearkivet

MARIE GRUSELL: Universitetslektor vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Forskar bland annat om Sociala medier. Twitter @mariegrusell.

MATHIAS KLANG: klart jag vill vara med http://techrisk.se/ & http://www.digital-rights.net/ och twitter @klang67.

Datum: 2012-04-03

Tid: 10:00 – 12:00

Plats: Universitetsbyggnaden – Vasaparken, Sal 10

Mer information och anmälan (gratis men vi vill gärna veta och visa hur många som kommer)

Comments Off

By Mathias Klang, February 17, 2012 2:46 pm

Jag fick en intressant fråga som jag vill slänga ut direkt. Den spännande organisationen Future Challenges söker engagerade bloggare som vill vara med i deras globala team. Nordiska bloggare kan arbeta utifrån en lokal perspektiv http://futurechallenges.org/local-views/ och/eller utifrån globala teman. Idag har de 100 bloggare från 55 länder i nätverket www.futurechallenges.org

Mer info om Future Challenges:

Future Challenges affect everyone. They concern all of us, not only a handful of decision-makers. We are highly and widely connected people living in a interdependent world, people of different cultures, religions and political backgrounds. We all share the same common basic values. The internet gives us a face and the opportunity to take part in the global commons debate. Fc-Org invites you to step into this global forum and join the conversation.

“FutureChallenges” is an initiative of the Bertelsmann Foundation. Politically nonpartisan, the Bertelsmann Stiftung is a place where people come together to create forward-looking change. Our project work involves more than just developing compelling ideas. We are committed to ”helpfully improving the way things are,” to quote Reinhard Mohn, the Bertelsmann Stiftung’s founder (read more).

We inhabit an increasingly interconnected world, yet today’s policymakers and advisors view each issue in a vacuum, focusing primarily on the near-term impacts. Efforts to improve this system and broaden the field of vision of our policymakers are critical today, and will be into the 21st century.

The central goal of this project is to help policymakers, communities, and citizens understand how some of today’s most significant issues are likely to interact and to encourage them to act on this information.

Comments (2)

By Mathias Klang, January 11, 2012 12:34 pm

Jag blev intervjuad om, och ställde mig kritisk till, att Göteborgspolisen skulle använda sig av Facebook som en kommunikationskanal mellan myndigheten och medborgare. Av naturliga skäl blev mitt inslag nerkortad för att passa in i formatet men jag har egentligen fem bekymmer med myndighetsnärvaro på Facebook – och detta gäller särskild polisen med tanke på deras ställning.

Inget av denna kritik handlar om polisens spanings- eller övervakningsarbete i sig.

En Facebooksida för polisen kan naturligtvis användas för att skicka ut allmän information (lås dörren, tänk på ficktjuvar osv) men kommer även att skapa en ökad möjlighet till kommunikation. Detta innebär att medborgare (och andra Facebookanvändare) kommer att skicka information till Polisen via deras Facebooksida. Även om polisen menar att sidan inte skall användas till detta så kommer inte vi läsa regelverket utan vi kommer att berätta saker till dom genom denna kanal.

1. Infrastruktur: FRA, PUL & förtal
All information som skrivs på Facebook skickas till servrar i USA. Detta innebär att all information som någon användare väljer att delge polisen via Facebook hamnar på servrar i USA. Informationen tas inte bort, den raderas inte även om den raderas av polisen eller användaren som skickade materialet.

FRA-lagen har gett Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att bedriva signalspaning på kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser. All kommunikation via Facebook passerar Sveriges gränser och omfattas därför av FRA-lagen.

Personuppgiftslagen (PUL) behandlar all slags behandling av personuppgifter och sätter speciellt vikt på behandling av känsliga personuppgifter. Information rörande brott och kriminalitet faller in under begreppet känsliga personuppgifter. Naturligtvis finns undantag för myndighetsutövning inom PUL eftersom lagstiftningen inte skall kunna agera som ett hinder för tex polisarbete. Men det som är bekymmersamt är frågan om det är nödvändigt att polisen tar risker med personlig data och samarbetar med utländska privata företag för att samla in data (se mer nedan punkt 3).

Förtal. ”Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning.” Självklart kan inte förtalsbrottet (BrB 5 kap) förhindra vanlig polisär arbete men det är värt att ställa frågan kring hur information som kommer in till polisen via Facebook kommer användas av Facebook (se mer nedan punkt 3).

2. Statens regleringsansvar
När myndigheter bygger sin kommunikation på utländska, privata aktörers infrastruktur är det viktigt att överväga vilka konsekvenser dessa handlingar får. Här ser jag tre problem (a) resursfrågan (b) exklusivitet (c) användaravtalet.

Resursfrågan handlar om att skapa ytterligare en kanal som måste övervakas. Dessa resurser tas från andra aktiviteter. Därför måste en resursfördelningsavvägning göras.

Exklusivitet: För att medborgare (och andra) skall kunna nyttja denna tjänst som polisen upprättar måste de i sin tur gå med i Facebook. Detta innebär i förlängningen att staten i princip agerar försäljare åt ett privat företag.

Användaravtalet: För att kunna använda Facebook krävs att man accepterar en lång och invecklat serie användaravtal. Dessa avtal är svåra att läsa, inte lätta att förstå och ändras utan förvarning eller meddelande.

Regelverket som existerar mellan svenska myndigheter och befolkning är demokratiskt utarbetat och transparent genomförd. Men om vår kommunikation till våra myndigheter går genom privata aktörers avtal riskerar vår demokratiska öppna kommunikation förvridas och missbrukas.

3. Facebooks användande av data
Facebook finns för att samla data om Facebookanvändare. Det finns ingen altruism eller samhällsnytta. Facebook använder all data som samlas in för att bygga profiler över oss och återskapa den världsbild som de tror vi vill ha (detta är en betydligt allvarligare diskussion än jag får plats med här – jag rekommenderar Eli Parisers bok The Filter Bubble) Dessutom säljer Facebook vår data till andra företag och organisationer samt lämnar ut det till myndigheter.

4. Amerikanska statens tillgång till data
Genom Electronic Communications Privacy Act (1986) kan amerikanska myndigheter ta del av material som ligger ”i molnet” dvs på Facebook, gmail och andra servrar om det är äldre än 180 dagar eftersom det anses som övergivet. Detta innebär att allt du skrev på Facebook för mer än 6 månader sedan är öppet för amerikanska myndigheter. Jämför detta med skyddet för information som du lagrar i hemmet eller på din dator – där krävs en husrannsakningsorder.

5. Säkerhet
En sista punkt handlar om säkerhet. Självklart förväntar jag mig att polisen har säkra system men deras kommunikation via Facebook kan inte bli säkrare än Facebooks infrastruktur. Naturligtvis förväntar jag mig att polisen är varsamma och kloka med sina lösenord men hur är det bland användare som kommunicerar med polisen. En liten sak kanske men bör inte myndigheter tänka på även detta.

Comments Off

By Mathias Klang, November 23, 2011 6:08 pm

Blev inbjuden att skriva detta gästinlägg på bloggen Sociala Medier på Biblioteken.

En sluten hjärna

Förra veckan var jag på ett mingel och började prata med en medelålders professor. Konversationen följde det vanliga mönstret, vi ställde frågor om var vi kom ifrån, var vi arbetade, vilken institution, och till slut, frågade vi om varandras forskningsintressen. Men denna ljumma, artiga tidsfördriv dialogen förvandlades tvärt när jag sa ordet Twitter.

”Twitter? Isn’t that were everyone tells each other what they had for breakfast?” frågade nedlåtande och en smula föraktfullt. Han fortsatte med en god professorsmonolog om folk i den verkliga världen jämfört med det asociala nätet medan jag stod och övervägde om jag skulle bara nicka och lämna eller om jag skulle orka med det meningslösa uppdraget att övertyga en sluten hjärna.

Det är så att professorn har rätt, men är hopplöst fel ute.

Twitter är fylld med människor som sprider helt oväsentlig information. Folk som gärna vill berätta vad de äter till frukost, att de har vaknat, sovit middag, inte sovit, tränat, inte tränat, läst, sett på film, ser på tv, lyssnar på radion och tusentals oväsentliga ting som ingen annan någonsin skulle vilja veta. Ännu värre är det meningslösa tackandet på twitter.

I maj förra året fick jag nog. Och exploderade jag i en bloggpost som avslutades med orden:

”Med en överflöd av information som flyter förbi känns artigheterna krystade och märkliga. Relationerna byggs med innehåll inte genom tomma artighetsfraser upprepade mekaniskt. Jag vill här och nu outa mig själv som en oartig twittrare. Inte bara oartig i att jag inte säger god morgon/natt eller tack utan att jag finner sådana kommentarer som betydelselösa. Artighet har inte en verklig plats i en twittrares format. Intresse och relationer på twitter byggs genom innehåll inte tomma fraser.

Jag ångrar inte mitt utbrott, jag tycker att det tackas alltför mycket. Överallt. Men med detta ska man inte missförstå vikten av det meningslösa informationsutbytet.

Vikten av Meningslös information

När en avlägsen kusin skickar ett bröllopskort, när en bekant i samma trappuppgång berättar hur det regnade på semester, när arbetskollegan berättar samma fiskehistoria för fjärde gången. Sådana tillfällen är gjorda för orden: jag bryr mig inte. Men vi säger inte orden. Detta är inte endast artighet. För om vi verkligen inte brydde oss, varför vara artiga? Artighet och intresse i andras liv är ett av de viktigaste sociala smörjmedlen som finns. Att dela med sig av vardagsinformation är nödvändigt för att bygga förtroende och för att sedan kunna samarbeta. Vi lyssnar på andra för att det är det som är en del av att ingå i en social gemenskap. Vi känner glädje för kusinen, empati med grannen och tolerans med kollegan. Om du vill lägga till en lönsamhetsdimension skulle man även argumentera att vi gör dessa saker för att vi inte vet när vi eventuellt skulle behöva deras hjälp.

Respektlöst

Professorns ord visar att han egentligen lever i en digital värld men har behållit sina analoga tankemönster. Han ser text och behandlar det som text. Han ser människor som kommunicerar och försöker notera det dom säger. När det blir för upphackade och kortfattat är hans slutsats att detta bara kan vara strunt.

Hade han kunnat se detta som inte som läsande, inte en monolog, inte ens en dialog! Utan en multi-interpersonell deltagande konversion – typ. Här pratar vi i mun på varandra och deltar i andras arenor, utan respekt för gängse talarordningar. Ingen respekt någon kategori eller ism. Det är innehållet som räknas. Du fångar mig om du har innehåll som passar mig. Detta är första steget i en vänskap – så har det alltid varit och så är det på Twitter.

Dance like nobodies watching

Professorns syn på Twitter var att det var en störning. Inte ett verktyg. Alla verktyg har sina för och nackdelar. Det handlar om att hitta de som passar sin livsstil, mönster, rytm, arbetssätt osv. För mig har Twitter blivit min ständiga följeslagare. Jag är inte alltid där men rätt ofta. Jag kan omöjligtvis läsa allt och är inte intresserad av att läsa allt. Jag följer alltför många människor och undrar regelbundet varför folk följer mig. Vad tror dom att jag kommer att ge dom? Men det kan man inte tänka på.

Twitter är en massiv källa till information och hjälp. Du kollar på Wikipedia för att ta reda på fakta om något. Du frågar Twitter om det finns någon som kan något? Såg ni skillnaden? Om Wikipedia är uppslagsverket så är Twitter telefonkatalogen. Jag har slängt ut allt från djupa filosofiska frågor (What would be the biggest personal problem with time travel? Lost keys?) till vardagliga funderingar (Dont understand putting phones in small pouches & then into bags. Is this what they mean by embedded technology?) till platser för att hitta bättre mat i okända städer. Mest intressant frågade jag om någon kunde hämta ut en tavla jag köpt i Malmö och transportera den till Göteborg. Tavlan köpte jag online, flera ställde upp, det blev en som hämtade och en annan som transporterade, tavlan hänger i vardagsrummet och jag kommer hjälpa Ellen och Julia när de behöver det.

Finns du i vårt sammanhang?

En sak som Twitter har dödat och det är min tolerans för tristess. Jag tror att tristess egentligen är nödvändigt i ett kreative liv så jag är inte helt nöjd med detta (har skrivit om detta här ). När jag är ensam, även bland människor, är det lätt för mig att vända mig till tekniken för kontakt. Och det är klart att detta kan tolkas som asocialt. Men jag är allt annat än asocial – jag umgås för fullt, jag upprätthåller mitt nätverk, jag samlar information, jag pratar, skrattar, lyssnar och lär genom mina vänner, bekanta och kontakter. De berikar mitt liv, de berikar mitt arbete. Jag har vänner offline och online, ibland är det samma människor. Därför är det konstigt att vissa ser något asocialt i beteendet – hur kan de säga detta? de är inte med på festen men de försöker fortfarande prata om innehållet.

Verkliga livet

Men inget av detta orkade jag förklara. Jag visste att det inte skulle leda någonstans. Hans hjärna är stängd, han är på väg utför, det finns inga nya kommunikationssätt än de som han redan behärskar. Jag tycker inte synd om honom, för att han mår bra i sin egen ovisshet, men det är synd att han inte ser den potential som finns bevisat i teori och verklighetens sociala nät.

Jag lämnade honom i hans artificiella tillvaro och vände mig till verkligheten. Vi diskuterade den dagen om Berlusconi verkligen skulle avgå och vilken effekt det skulle få på Euron, eller var det rekommendationer för en bra pizzahak i närheten?

Comments (1)

By Mathias Klang, September 26, 2011 6:24 pm

På Origo-bloggen finns en intressant lista med Social Media konferenser

• Clay Shirky, 27. oktober, BERGEN. Arrangør: Nordiske mediedager
• Høstseminaret, 19.- 21. Oktober, OSLO. Arrangør: Kommunikasjonforeningen
• FSCONS, 11.- 13. november, GØTEBORG. Arrangør: The Socity for Free Culture and Software.
• Le Web, 7.- 9. desember, PARIS.
• Social Winter, 17. desember. OSLO. Arrangør: Thomas Moen.
• SXSW, 9.- 18. mars 2012, AUSTIN/TEXAS.
• The International Symposium on Media Innovations, 19.-20. april, OSLO. Arrangør: Department of Media and Communications, UiO,
• Re:publica, 2.- 4. mai, BERLIN
• Nordiske Mediedager, 9.- 11. mai 2012, BERGEN.
• Personal Democracy Forum, 11.- 12. juni 2012, NEW YORK.
• Sweden Social Media Camp, 16.- 19 august 2012, BLEKING.

Några som fattas…

Comments (3)

By Mathias Klang, February 3, 2011 8:48 pm

Tidningen Resume rapporterar  att Intellecta har gjort en stor folkräkning och kommit fram till att det ska finnas 35 993 svenska twittrare. Siffran stör mig med dess exakthet – inte c:a 36 000 eller ens 35 900 utan slutar med exakt 3 twittrare.

Idag finns det exakt 35 993 aktiva twittrare i Sverige. Totalt finns 91 462 svenska konton på Twitter, enligt rapporten ”Twittercensus” som presenteras idag. Majoriteten av alla konton är med andra ord slumrande.

Vad är problematiskt med detta? Först har vi definitionsproblem: vad är en twittrare? Är det innehav av ett konto eller användandet? Om det är användande så hur ofta måste man twittra? Eller räcker det att ha login-uppgifter? Men samtidigt är väl att följa andra – även utan att twittra – en form för användande. Ska man räkna in organisationskonton eller är det bara “människor” som räknas?

Sedan undrar jag en hel del över “Svenska” twittrare. Vad innebär det att vara Svensk? Boende, nationalitet eller att skriva på svenska? Mycket förvirrande.

Till sist undrar jag en del över metoden för att få fram siffrorna. Intellecta har genomfört “en stor folkräkning” – genom denna räkning har de kommit fram till en otroligt specifik siffra.

Många av mina frågor besvaras delvis i den intressanta Twittercensus Rapporten som trots de osäkerheter som finns kvar är väl värd att läsa.

Comments (1)

By Mathias Klang, October 28, 2010 3:17 pm

Dagens seminarium kring offentlighetsprincipen i en digital verklighet på CEFOS är avklarad och var en spännande möte. Eftersom det var mest statsvetare i rummet hade frågorna en helt annan vinkling än det jag är van vid vilket gjorde detta till mer än en presentation av en del av min forskning utan en värdeful diskussion. Möten som denna gör det tydligt hur viktigt det är med ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.

Mina slides finns som vanligt online:

Diskussionerna kretsade mycket kring makt och makthavare – vem har makt, vem som kommer ha makt i en alltmer digitaliserad värld. En perspektiv som jag inte fick med i presentationen men som togs upp i diskussionerna är den påverkan den privata aktören har på öppenhet och tillgänglighet i digitala miljöer.

Ytterligare en fråga var hur individer och myndigheter kan/bör agera. De framtida scenario kan ses i utopiska eller dystopiska synsätt. I utopin kommer informationsöverflödet göra att människor får en ökad förståelse för hur komplext verkligheten är – att myndighetsutövaren är en mångfaceterad människa – dystopin är att komplexiteten inte erkänns utan misstag fortsätter och vi lever i världar där privat/offentligt flyter ihop men vi är ansvariga som om vi alltid är myndigheter.

Comments (1)

By Mathias Klang, October 7, 2010 10:50 am

Att integritet är viktigt tycker de flesta om man frågar dom men allt för ofta agerar människor på sätt som bevisar att de egentligen inte är bekymrade över att skydda sin integritet. När jag letar efter svar på detta beteende hos mig själv eller andra komer jag ofta fram till att vi lurar oss själva i tron att vi kan kontrollera vår information genom att portionera ut det till olika mottagare.

Detta är en fullkomlig logisk strategi utvecklad genom vår erfarenheter. Man berättar – eller låter bli att berätta – olika saker för olika grupper och individer. Att fråga en vän om ni ska ta en långlunch under arbetsdagen kan vara självklart men knappast något man skryter om till chefen. Att berätta för sina föräldrar att alkohol har förekommit på fester är tänkbart, att skyrta att det var man själv den som fixade det är knappast troligt.

Vi portionerar ut informationen. En skadlig intrång sker när mottagare kan se de olika portionerna. Kunskap handlar om att kunna göra kopplingar mellan olika information. Integritet är allt eller inget. Blir man av med det så är det borta.

En vanlig misstag som sker idag är att människor “glömmer” vilka kontakter de har inom sociala medier och “fel” information når “fel” mottagare. Till exempel kvinnan som klagade om sin chef på FB men glömde att chefen var en FB-vän.

Samtidigt sker detta utan vår kunskap. Google vet allt om dig och samlar mer och mer data genom alla deras olika kända eller mindre kända företag. Varje informationsbit som du ger till ett googlebolag delas naturligt med alla andra.

ett urval googlebolag

Sedan tillkommer samarbeten mellan olika företag som inte har ägarstrukturer med varandra – här är Facebook stark. När jag funderade på att anmäla mig till sajten runkeeper fanns detta på hemsidan:

Det var inte så att jag hade FB uppe. Jag hade varit där under dagen men hade inget uppe. Trots detta kopplades mitt intresse till en löpsida till FB. För att jag ska känna mig bekväm, eller uppleva social tryck, visades bilder på FB vänner.

Det finns gott om bevis på att portionisering som strategi inte fungerar på webben men jag tror att vi väljer att inte se på de kopplingar som presenteras framför våra ögon.

Comments Off

By Mathias Klang, October 3, 2010 10:09 am

På väg till Barcelona för att delta i det spännande Personal Democracy Forum Europe en fantastisk evenemang som samlar ihop spännande människor under demokratirelevanta teman – ser fram emot två intensiva dagar.

Inför mötet var jag tvungen att skicka in mina slides i förväg… inte för granskning men för att de ska läggas in i systemet. Jag hatar att förbereda mina slides flera dagar i förväg men tvingades till det. Nu fick jag ett mail att min presentation Speech, Censorship & Social Media har valts ut av slideshare för att läggas upp på deras framsida.

Your presentation Speech, censorship and social media is currently being featured on the SlideShare homepage by our editorial team.
We thank you for this terrific presentation, that has been chosen from amongst the thousands that are uploaded to SlideShare everday.

Klart roligt att det sprids men jag får alltid en känsla att mina slides inte är av någon större värde utan själva presentationen.

Comments Off

By Mathias Klang, September 30, 2010 2:28 pm

Kullin har bloggade två inlägg förra vecka. Först om läkare bör bli vänner med patienter i sociala nätverk tätt inpå kom frågan om lärare och elever bör vara vänner. Den sistnämnda är kanske mer vanlig och Lärarnas Riksförbund släppte en undersökning som visar att var tredje elev (35%) har en eller flera lärare som vänner på en community. De intervjuade eleverna går i högstadiet (åk 8 ) och i gymnasiet. Kullin skriver

En intressant aspekt av enkäten är att eleverna mer positiva till att vara vänner med lärare i communities än tvärtom. Tre av fyra (73%) elever skulle acceptera en vänförfrågan från en lärare men bara 20% av lärarna trodde att de skulle acceptera en vänförfrågan från en elev. 47% av eleverna kan själva tänka sig att fråga och 18 procent har själva frågat. Flickorna är mer restriktiva än pojkarna. Det främsta skälet för både lärare och elever – till att inte vilja ha kontakt i communities är integriteten.

Det intressanta med undersökningen är att de har även undersökt vad föräldrarna tycker. De verkar positiva till att barnen och lärarna är vänner online.

Enligt tabellen nedan så tycker både elever och föräldrar i högre utsträckning än lärarna själva, att lärare borde finnas närvarande i dessa kanaler.

Jag har full förståelse att lärare inte vill vara vänner – framför allt om de är själva online för sina egna privata nöjen. Samtidigt har jag lite svårt att förstå att barn & föräldrar är så positiva till att barnen & lärare är vänner. Föräldrarna känner sig antagligen trygga i att delegera ansvaret för barnens online aktivitet till lärarna – men jag har cyniska misstankar bakom elevernas intresse för lärarnas liv utanför skolans murar.

Just nu diskuteras dessa och liknande frågor på olika ställen. Från Wales kommer nyheten att lärarnas fackförening Nasuwt ilsknade till när Welsh General Teaching Council försökte komma med riktlinjer för lärarnas beteende i sociala medier. The Guardian rapporterar:

The teaching union Nasuwt is mightily fed up with an attempt to tell teachers how to behave themselves on Facebook, Twitter and other social networking sites.

The Welsh General Teaching Council has got right up Nasuwt’s nose by issuing a code full of platitudes, telling teachers to “conduct their relationships with pupils professionally and appropriately both in school and out of school” and base their relationship with pupils on trust and respect.

Comments (2)

By Mathias Klang, September 8, 2010 1:27 pm

I början på veckan höll jag ytterligare en presentation om sociala medier och som vanligt lade jag upp presentationen på min slideshare-konto. Då hände det något märkligt. Min presentation blev utvald och lades ut som exempel på slideshares första sida – antagligen för att den innehöll de trendiga titeln Social Media. Trots att den var på svenska har den nu setts över 1000 gånger.

Jag trivs med att föreläsa och försöker verkligen ge mycket på kort tid (ibland för mycket information) men det kan kännas svårt att motivera att lägga ner mycket arbete när det är en lite kurs med mindre än 15 studenter i rummet. Därför är det kul när det som skapas uppskattas, ses och sprids till en större publik. För mig är det självklart att lägga ut presentationer och det ger en otrolig mervärde.

Dagens föreläsning var en introduktion till Wikipedia.

och nu är det dags att förbereda inför kvällens introduktion till kursen Sårbara IT Samhället.

Comments (1)

By Mathias Klang, September 7, 2010 5:11 pm

Datainspektionen har kommit ut med en Ny vägledning för myndigheter och företag som vill ut på Facebook dokumentet är:

en informationsblad som klargör vilka krav personuppgiftslagen ställer på företag, kommuner, myndigheter och andra organisationer när de använder olika typer av sociala medier som kommunikationskanal.

Läs informationsbladet i pdf-format

Comments (5)

By Mathias Klang, August 9, 2010 1:03 pm

Läser i min RSS läsare att Sysomos Is RSS Becoming Irrelevant? deras korta inlägg avslutas med:

For example, a growing number of people now get their daily blog fix via services such as Twitter, Facebook, Tweetmeme or Feedera. Many of these people used to be hard-core RSS readers using tools such as Google Reader and Bloglines.

This is not to suggest the value and usefulness of RSS as a distribution tool is diminishing; it’s more that the consumption of blog content has expanded beyond RSS to the point where RSS isn’t as important or necessary.

RSS har alltid varit en skum fenomen. Den är skum eftersom det måste ses som bloggandets ryggrad. För den som följer större mängder bloggar kan nästan inte göra det effektivt utan att använda sig av en RSS läsare. Samtidigt har många inte sett RSS som värdefull eller användbart medans andra som jag är helt beroende av min RSS läsare. Naturligtvis uppfyller twitter några av de funktioner som förr var endast uppfyllda av RSS men i min användning är det knappast möjligt att tänka sig att RSS skulle kunna ersättas av andra sociala medier.

Varför har en så viktig verktyg som RSS inte blivit mer uppmärksamat?

Och om Sysomos har rätt – Varför håller RSS på att minska i betydelse?