Jag fick en intressant fråga som jag vill slänga ut direkt. Den spännande organisationen Future Challenges söker engagerade bloggare som vill vara med i deras globala team. Nordiska bloggare kan arbeta utifrån en lokal perspektiv http://futurechallenges.org/local-views/ och/eller utifrån globala teman. Idag har de 100 bloggare från 55 länder i nätverket www.futurechallenges.org
Mer info om Future Challenges:
Future Challenges affect everyone. They concern all of us, not only a handful of decision-makers. We are highly and widely connected people living in a interdependent world, people of different cultures, religions and political backgrounds. We all share the same common basic values. The internet gives us a face and the opportunity to take part in the global commons debate. Fc-Org invites you to step into this global forum and join the conversation.
“FutureChallenges” is an initiative of the Bertelsmann Foundation. Politically nonpartisan, the Bertelsmann Stiftung is a place where people come together to create forward-looking change. Our project work involves more than just developing compelling ideas. We are committed to ”helpfully improving the way things are,” to quote Reinhard Mohn, the Bertelsmann Stiftung’s founder (read more).
We inhabit an increasingly interconnected world, yet today’s policymakers and advisors view each issue in a vacuum, focusing primarily on the near-term impacts. Efforts to improve this system and broaden the field of vision of our policymakers are critical today, and will be into the 21st century.
The central goal of this project is to help policymakers, communities, and citizens understand how some of today’s most significant issues are likely to interact and to encourage them to act on this information.
Självklart är teknik en viktig del i protester och en demokratisk process men jag blir trött på cyberoptimismen att nätet skapar demokrati. Nordafrika’s protester och störtande av korrumperade ledare byggde på att människor vågade livet – inte på grund av Facebook.
Morozovs pessimism har kritiserats av bland annat Cory Doctorow. Det är intressant att se hur åsikter om teknik leder till enkla utvärderingar och slutsatser från både cyberpessimister och cyberoptimister.
Självklart är det märkligt och fel att Assange jagas på den nivå han gör för de brott han anklagas för. Men ska vi glömma att han är anklagad för ett brott? Att det finns en brottsoffer som inte heter Assange. Självklart håller jag med att Assange bör åtnjuta den skydd som vilken annan publicist och stödjer RSF
Reportrar utan gränser, RSF, uttrycker i ett uttalande på sin hemsida på lördagen upprördhet över hur Wikileaks jagas efter de senaste publiceringarna och oro över extrema uttalanden angående frontfiguren Julian Assange från amerikanska myndighetspersoner. (Dagens Nyheter)
Men det är nödvändigt att separera Assange som person från yttrandefrihet online. Genom att agera på sättet de har gjort, genom att Wikileaks går från att vara en neutral infrastruktur för informationsspridning till att bli en egen maktfaktor. Genom att att lämna samhällsnyttan för egennyttan – skapas ett intresse och legitimitet för regeringar att diskutera begränsningar av tryck och yttrandefrihet.
Menar jag att Assange/Wikileaks skulle offras på det publicistiska altaret för nät-yttrandefrihetens skull? Nej.
Det som jag ifrågasätter är mannens motiv och ledarstil som har fått flera medarbetare att lämna organisationen. En ledarstil som har fått stödorganisationer att känna sig tvungna att avsluta sin stöd. Med stor makt kommer stor ansvar och det som syns är en brist på ansvar i en jakt på makt.
Det handlar inte om att informationen som har spridits inte skulle spridits. Det handlar om hur det sprids. Om man ser på konflikterna inom Wikileaks förstår man att det är inte självklart att alla ville att informationen skulle spridas när det gjordes. När det gäller information om kriget fanns information som utsatte civila för fara. Informationen måste spridas men att utsätta civila för fara är inte lika självklart.
Varför fattades då beslutet att sprida information som utsätter individer för fara? Kanske fattades beslutet utifrån ett utilitaristiskt perspektiv? Den totala samhällsnyttan är värd vissa individers olycka? Att någon irakier eller afghan är den kostnad vi får acceptera? I så fall är Wikileaks inte bättre än den “fiende” de påstår sig bekämpa. Och här ligger nästa problem. Wikileaks styrka är att de strävar efter öppenhet och sanning. När de anser sig att bekämpa en fiende då har målet förflyttats på ett obehagligt sätt.
När striderna kring Assange har lagt sig och kanske Wikileaks finns kvar – då är det viktigt att vi fortfarande har en yttrandefrihet online. Någon annan kan kämpa för Assange – jag vill försöka se till att vi har en yttrandefrihet kvar efter Assange-fallet.
A few weeks ago, after a happy hour in Rome, people started spontaneously to share links on Italian open data and tools to crunch them with. With a few others, I thought it would be nice to collect these links in one place, a sort of one stop shop for people interested in transparency not just in theory, but in the practice of extracting information from public data. One thing led to another, and today Spaghetti Open Data is born.
Spaghetti Open Data förklarar vikten av öppenhet till offentlig data i den engelska texten om projektet:
Consider it a gift. For all its shortcomings, our democracy is a great gift from the past generations: the least we can do is take care of it as best as we can.
Grunden till demokratin är öppenhet. Utan öppenhet och yttrandefrihet är demokrati handikappade eller rentav värdelös. Samtidigt som vi nu har teknik för att öka öppenheten och gör insyn möjlig på en nivå som tidigare var omöjlig så innebär inte detta att det sker automatiskt. Initiativ som spaghetti öppen data ger oss ett utmärkt exempel på steg i rätt riktning.
På väg till Barcelona för att delta i det spännande Personal Democracy Forum Europe en fantastisk evenemang som samlar ihop spännande människor under demokratirelevanta teman – ser fram emot två intensiva dagar.
Inför mötet var jag tvungen att skicka in mina slides i förväg… inte för granskning men för att de ska läggas in i systemet. Jag hatar att förbereda mina slides flera dagar i förväg men tvingades till det. Nu fick jag ett mail att min presentation Speech, Censorship & Social Media har valts ut av slideshare för att läggas upp på deras framsida.
Your presentation Speech, censorship and social media is currently being featured on the SlideShare homepage by our editorial team.
We thank you for this terrific presentation, that has been chosen from amongst the thousands that are uploaded to SlideShare everday.
Klart roligt att det sprids men jag får alltid en känsla att mina slides inte är av någon större värde utan själva presentationen.
I New York har en domstol slängt ut en fall av nätmobbing
Bakgrund från Techdirt: En grupp studenter skapar en privat Facebookgrupp som bland annat används för att mobba en annan student. Av domen framgår typen av material som spreds och domaren menar att:
A reasonable reader, given the overall context of the posts, simply would not believe that the Plaintiff contracted AIDS by having sex with a horse or a baboon or that she contracted AIDS from a male prostitute who also gave her crabs and syphilis, or that having contracted sexually transmitted diseases in such manner she morphed into the devil.
Eftersom det är osannolikt att en läsare skulle tro att något av detta var sant fanns det ingen grund för stämningen som riktades mot Facebook och föräldrarna till mobbarna. Men domstol avskrev allt med motiveringen att trots kommentarerna på Facebook var
“puerile attempts by adolescents to outdo each other,” and while they displayed “an utter lack of taste and propriety, they do not constitute statements of fact,” even though they made some factually false assertions.”
Domen (läs hela här) och Techdirt-artikeln visar en stor kulturell skillnad i hur mobbing och ansvarsfördelning uppfattas i USA jämfört med Sverige. I USA lägger man stor fokus på att läsaren skulle kunna tro att det som skrevs var sant i Sverige hade inte detta vägt lika tungt.
Fick ett mail som frågade om jag skulle kunna hålla ett seminarium om “digitalt offentlighetsprincip” till hösten. Eftersom det är en spännande fraga blev jag glad över tillfället att utreda frågorna kring digitalisering – kommunikation – offentlighet vidare.
Min rubrik blev: “Offentlighetsprincipen i en digital verklighet” och jag snickrade ihop en kort innehåll:
Offentlighetsprinciperna är ett av våra mest centrala principer men den är baserad på föråldrad teknologiuppfattning. Teknikutvecklingen ställer offentlighetsprincipen på sin spets och utmanar oss att studera två helt motstridiga frågeställningar: Har vi för lite eller för mycket öppenhet och insyn för den samhälle som vi idag lever i. Genom digitalisering och internet utvidgas medborgarens möjlighet att tillämpa offentlighetsprincipen på en nivå som aldrig Chydenius kunnat ana. Finns det en tidpunkt där teknikutvecklingen kan göra offentlighetsprincipen föråldrad i en demokratiskt rättsstat? Samtidigt är det viktigt att utreda vad en utvidgad offentlighet i en digital miljö egentligen bör omfatta. Innebär vår teknikutveckling en sådan samhällsförändring att offentlighetsprincipen bör utvidgas till att omfatta områden som tex rätten att granska offentlig källkod?
Vad anser ni? Finns det en punkt där tekniken gör offentlighet till ett misstag? Bör staten har rätt till någon form av integritetsskydd? Är öppenhet alltid en övernorm som är god? Exempel som obduktionsbilder från Arboga-målet kanske ställer vissa delar av offentlighetsprincipen på sin spets.
Sedan är frågan om öppenhetsprinciper kanske bör sträckas längre för att omfatta rätten att granska offentlig källkod. Med tanke att programvara räknar ut våra pensioner och enklare beslut fattas av beslutsstödsystem – men vem skapar dom? Hur återanvänds koden? Vilka principer har använts i skapandet av koden osv osv…
Datalagring. Hör på ordet, smaka på den, försök att få den att rulla av tungan. Det gör den inte. Den faller ut som en klick kall gröt. Oaptitligt, ointressant. Lika spännande som detaljerna i våra hemförsäkringar. Problemet är att lagring av data handlar om kontroll över medborgare. Datalagring handlar om din frihet.
Och det handlar inte om någon överdriven integritetskänslighet. Sedan jag klev ut på nätet har jag spridit mer av min personliga data än genomsnittet – trots att jag har varit väl medveten om riskerna. Men det har varit mitt val att sprida informationen – och jag är kritiskt till plattformernas (google, facebook mm) tvivelaktiga rätt att använda min data – det är ingen rättvis byteshandel.
Visst kan lagrad data eventuellt användas för att fånga en korkad terrorist eller en klantig barnporrgubbe men ingen tror väl att terrorister skriver vi ska bomba något i öppna mail? Allvarligt? Terrorister må vara dumma, elaka, hänsynslösa, trångsynta… men knappast helt korkade. En revisor i twittrade ut sin frustration och hotade att spränga Robin Hood flygplatsen (trodde namnet var ett skämt men inte), en student i Göteborg skrev i sin tentångest på facebook att han skulle bomba tentasalen. Proffs (om man kan säga som om terrorister eller barnpornografer) gör inte sådant. Bin Laden finns inte på facebook.
Men det är kanske rätt att revisorn och studenten ska åka fast? Självklart ska man inte kunna hota att spränga offentliga byggnader även på skämt. Men det handlar om mål och medel. Det handlar om proportionalitet. Att lagra allas data, att behandla alla som kriminella, i syfte att fånga småfiskarna är inte ok. Potentialen för missbruk är enorm. Ungefär här brukar folk slänga fram två motargument:
Systemet skall byggas med säkerhetsspärrar mot missbruk
Den som har inget att dölja har inget att frukta
1. Detta argument bygger på okunskap och en övertro på teknik och samhälle. En sanning om system (tekniska eller samhälleliga) är att de kommer att missbrukas. Sociala, juridiska & arbetsmässiga regler kring integritet hindrade inte att vårdproffs (som visste bättre) la ut patientbilder och kommenterade bilderna på facebook. Eller att ett stort antal poliser begick dataintrång för att få titta på Anna Lindhs akt. Det handlar inte om nödvändigtvis om elaka människor. Men system kan aldrig ha tillräckliga spärrar.
Tillbaka till datalagring. Genom att spara mängder av trivial data skapar staten en fantastisk kontrollinstrument. Ingen data kan förhindra att brott begås men det kan eventuellt göra det enklare för staten att straffa individer som gör fel (även om de är oskyldiga eller staten är ond). Exempel med de terroranklagade svenskarna både de här och de här är talande. Vanliga människor som inte gjorde något olagligt utpekades av en minst sagt hysterisk USA för att vara terrorister – på otroligt lösa eller obefintliga grunder. Resultatet är att de har lidit kroppsliga, ekonomiska och sociala skador på grund av snälla Sverige. Sverige menade inte illa – vi bara gjorde illa.
Det finns en sista argument som folk inte ofta uttalar högt – den är pinsam och egoistisk – “det händer inte mig”. Det här är inget försvar eller argument. De flesta brottsoffer går knappast runt och tror att något kommer hända dom – för då hade de agerat annorlunda. Det kan vara låga odds att det händer dig men chansen att du vinner på lotto (eller annan spel) är mindre men de flesta köper gärna en lott.
Så läs nu det finstilta. Var en medborgare. Delta i demokratin. Innan den försvinner.
Arne Ruth inleder dagen med att hylla digitalisering men samtidigt höja en varningens finger för de mörka sidorna den för med sig. Han utrycker oro för Googles herravälde och sociala mediers bristande kontroll. Det känns som om han vill vara positiv men samtidigt bevara en centraliserad kontroll – han vill alltså ha kakan och äta den.
Eva Hemmungs Wirtén intar scenen och redogör för en historik fylld med ett västerländsk dominerad sanning och mytskapande. Världen var (är?) delad i länder som producerar information, kopierar information och översätter information. Dessa perspektiv arbetar med att skapa det upphovsrättsliga systemet för att sedan pressa den på världen som inte nödvändigtvis vill ha, eller gynnas av, systemet.
Sedan pratade jag men jag återkommer till det.
Efter pausen är det Lars Ilshammar som presenterar en stillsam men akut vy från “minnesindustrins verkstadsgolv” där han påpekar kulturens “Insamlande, bevarandet, & tillgängliggörande av våra gemensamma minnen är en del av samhällets demokratiska infrastruktur”. Men för att kunna göra detta krävs en politisk vilja för en reformerad upphovsrätt för att genomföra demokratins viktiga uppdrag.
Katarina Renman Claesson talar om lagstiftarens perspektiv med en presentation med den härliga rubriken: ”Vaffö är det på dette viset?”. Claesson talar om att hitta balansen – att hitta rättvisa mellan olika parter. Vi är tillbaka till Bernkonventionen – den korta gulliga (enligt Claesson) men inflytelserika texten som styr våra liv. Balansen står mellan mänskliga rättigheter, konkurrens och allmänintresse. Sedan tar hon upp en otroligt viktig grupp som inte har fått plats tidigare – investerare och från 60-talet byggdes en investeringsskydd upp genom de närstående rättigheter.
Min presentation handlade om offentlighet och teknik. Syftet var att behandla berättelsen ur ett tekniskt perspektiv och att visa faran med att vi bygger vår upphovsrätt, demokrati och offentlighetsprincip på tankarna som grundlades under upplysningen av ett gäng döda män befästa i en analog kultur. Mot detta ställs frågan hur detta drabbas ihop med den teknik vi har idag – en teknik som bygger på kopian som norm.
Jag försökte att tillämpa satir i min presentation och föreslog en ny rättsfigur den ”digitala konsumenten” med ett totalförbud att överföra personlig information, en Myndighet för Andra Människors Möjliga Integritesskydd (MAMMI) och obligatoriska alkolås på all kommunikationsutrustning.
Naturligtvis var detta menad som satir, dvs ett skämt… men man skämtar inte ostraffad. Två gånger fick jag frågan om jag menade allvar och svarade nej på båda. Hur som helst avslutade jag med att säga att den offentlighet som skapades för 300 år sedan var total radikal och vi överlevde den, växte av den, blev riktiga demokratiska samhällen av dem. Radikal förändring är skrämmande men det är inget vi ska vara rädda för utan vi ska omfamna den och växa istället för att skapa artificiella spärrar som missgynnar samhället.
Idag presenterar Sveriges Kommuner och Landsting sin juridiska genomgång av sociala medier en kort dokument med flera bilder men utan några större nyheter. På sista sidan sammanfattas dokumentet i 6 punkter som speglar bristande förståelse för mediet och överdriven försiktighet. Lite föråldrat, lite rart, som en gammal farmor som pratar om int-er-net.
Egentligen tycker jag det är mer intressant med den checklista som inte finns med i själva dokumentet men finns på Sveriges Kommuner och Landstings hemsida där dokumentet presenteras. Sidan heter Fritt Fram för Sociala Medier och innehåller en intressant faktaruta med rubriken Förslag till checklista för sociala medier:
1. Det bör finnas ett uppdrag från chefen för att en anställd ska kunna använda social medier i tjänsten. Med detta beslut klargörs att personen använder sociala medier som anställd och inte som privatperson.
2. Kommunen bör utse vilka personer som får skriva på sociala medier för kommunens räkning, på ungefär samma sätt som man utser publicister på hemsidor.
3. Kommunen bör ha en förteckning på den egna webbplatsen över vilka externa webbplatser, t ex Facebook och Twitter som kommunen är aktiv på.
4. Om politiker i kommunen vill länka från kommunens hemsida till exempelvis sin privata blogg eller sitt partis hemsida går det bra. Beslutet om detta ligger hos den som ansvarar för kommunens webbplats. Men det bör klart och tydligt framgå att åsikterna som framförs på t ex bloggen inte är kommunens egna utan den enskilde politikern.
5. Kommunen måste fatta gallringsbeslut om att re-tweet (svar på ett twitterinlägg), Facebook-inlägg eller andra inkomna kommentarer på de sidor man är aktiv på inom sociala medier får gallras (tas bort) fortlöpande. Samma sak gäller för den information som kommunen själv skapat i ett socialt medium.
6. För att dokumentera själva mediet bör man en gång i halvåret eller inför stora förändringar spara skärmdumpar från de sidor man är aktiv på.
7. Sekretessbelagda uppgifter får inte publiceras på sociala medier.
8. Brottsligt material ska kommunen ta bort, som till exempel hot eller hets mot folkgrupp m.m.
9. Anställda som använder sociala medier i det privata får skriva om kommunens verksamhet. Yttrandefrihet och meddelarfrihet gäller även här. ( Läs mer i SKL:s bok Lojalitet och yttrandefrihet)
10. Däremot kan det finnas regler för hur anställda får använda sociala medier på arbetstid i kommunen. Här är det upp till varje arbetsgivare att bestämma vilka regler som ska gälla.
Vilket underbart exempel på två kulturer som krockar mot varandra. De delar samma tid/plats men har inte mycket gemensamt. Punkt 1, 2, 3, 7, 8, 10 är uppenbara och behöver inte upprepas på något sätt för sociala medier. I 4 är det tydligen viktigt att åsikter på sidan man länkar till inte är kommunens. Var det någon som kanske misstänkte annat? Gallringsbeslutet i 5:an och påminnelsen om yttrandefrihet i 9:an är övertydlighet men skadar inte. Min absoluta favorit är punkt 6. Den är bara helt bisarre! Man kan inte dokumentera sociala medier genom att ta en skärmdump en gång i halvåret.
Sedan kommer den märkliga artikeln i Dagens Nyhter som avslutas med
- Vi kommer ha olika yrkeskategorier som vi legitimerar som bloggare. Det kan vara en bibliotekarie, tjänsteman eller lärare, säger Catarina Tuning, kommunikationsdirektör.
Max ett år får bloggaren blogga och inläggen ska handla om yrket.
Via Unni Drougge kommer denna viktiga nyhet. Helsingborgs Tingsrätt har kommit fram till att bloggare är inte ansvariga för eventuella förtalsbrott som begås genom kommentarer på bloggen. Det handlade om kommentarer som lämnades på Dragan Klarics blogg. Kommentarerna är att anses som förtal, men lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor omfattar inte förtalsbrott. (via Medievärlden)
“Enligt tingsrättens uppfattning kan mot bakgrund av den grundlagsskyddade yttrandefriheten och Europakonventionens fri- och rättigheter brottskatalogen inte utvidgas till att omfatta skyldighet för tillhandahållaren av tjänsten att också hindra spridandet av uppgifter som kan utgöra brottslig gärning enligt andra straffrättsliga regler, t.ex. förtal. Med hänsyn härtill kan Dragan Klaric inte heller vara att anser som medgärningsman till den som skrivit inlägget. Tingsrätten kan inte heller finna stöd för att undlåtenheten att avlägsna kommentarerna under två månaders tid medför skadeståndsskyldighet för Dragan Klaric.”
Denna vecka går i föreläsningarnas tecken. Förutom att jag ska hålla två teknik/etik föreläsningar på den koola kursen Informationsteknologi och samhälle där ska jag hålla en block som handlar om teknologi och etik och mänskliga rättigheter, teknikmotstånd och motstånd mot teknik. Syftet med föreläsningarna handlar om att skapa en ifragasättande av vad och hur teknik påverkar samhället. Helt enkelt att röra om i de mörka ludditiska vatten. Föreläsningar ingår i kursen men om du inte har något bättre för dig så hålls de 21, 22 & 26 april (kl 13-15, Torg Röd i hus Svea på Lindholmen).
Ylva & jag ska prata under rubriken: Alla vet vad du gjorde igår!
Med hjälp av sociala medier som bloggar, Twitter och Facebook kan användare publicera allt från triviala detaljer om sin vardag till viktig social information. Nyheten är att allt sparas och blir sökbart. Hur förändras vårt samhälle när inget är hemligt?
Torsdag 22 april klockan 15.30–16.00 på IT-universitetet, Torg 2, vån 2, Forskningsgången 6, Lindholmen.
Sedan ska jag prata under rubriken: Är upphovsrättens tid förbi?
Upphovsrätten som vi känt till den är passé. Den har sina rötter i en analog värld där kopiering var tekniskt svår, dyr och ibland nästintill omöjlig. I en digital verklighet är kopior normen. Hur långt kan avståndet bli mellan personlig samhällsmoral och lagstiftning innan något går allvarligt sönder?
Torsdag 22 april klockan 16.15–16.45 på IT-universitetet, Torg 2, vån 2, Forskningsgången 6, Lindholmen.
Man kan bläddra i en irriterande digital program här (mina pass är på sidan 10).
No one has the right to live without being shocked; no one has the right to spend their life without being offended. Nobody has to read this book, nobody has to pick it up, nobody has to open it, and if they open it and read it they don’t have to like it. And if you read it and dislike it you don’t have to remain silent about it. You can write to me, you can complain about it, you can write to the publisher, you can write to the papers, you can write your own book. You can do all those things, but there your rights stop. Nobody has the right to stop me writing this book. No one has the right to stop it being published or sold or bought or read. And that’s all I have to say on that subject.
Frank Belfrage, State Secretary for Foreign Affairs of Sweden, said that the international community needed access to technology to be a catalyst for human rights – and to prevent access to technology from becoming a new human rights barrier. New technologies had assisted in bringing the world’s attention to situations in countries which before were hard to access. Acting in the spirit of freedom of expression also meant to acknowledge and pay attention to the role of civil society, in particular human rights defenders. It was important that the human rights community addressed the issue of violations of freedom of expression and new technologies with greater vigour than in the past.
Belfrages tal (Statement by Sweden) handlar om den Svenska synen på mänskliga rättigheter. Vår position är att vi fokuserar på yttrandefrihet och beklagar oss över att vissa andra länder inte håller måttet.
I will focus my intervention on a single area which is of particular concern to Sweden, namely violations of the freedom of opinion and expression, a freedom which is fundamental to the enjoyment of all human rights.
Och naturligtvis är teknik centralt i fråga om rättigheter (min fetstil):
Sweden strongly believes that discussions on the future of the Internet need to integrate human rights concerns. We support the Internet Governance Forum, with its multi-stakeholder approach, as the global platform for discussions on the governance of the Internet, but we believe human rights need to be more profoundly integrated in its work. One example is the discussion on Internet security. We believe that the Internet should be open, accessible and secure, but measures to increase the security of the Internet need to be taken with full respect for human rights.
Det är intressant att man inte väljer att se på andra mänskliga rättigheter där Sverige inte är fullt så bra. Senaste årens lagstiftning (tex FRA, IPRED) visar att integritet som mänsklig rättighet är knappast något som vi uppfattar som fullt så viktigt. Lite hycklande när man kan klaga på andra länder som väljer bort rättigheter utan att se på vår egen beteende. Hur som helst var det ett vackert tal om vikten av att skydda yttrandefrihet onine. Bara konstigt att de ska komma från ett land som kräver att man registrerar hemsidor (läs mer Olsson Yttrandefrihet på nätet s. 15) innan den grundläggande mänsklig rättighet (yttrandefrihet) ska gälla.
Mänskliga rättigheter ska gälla för att vi är människor inte för att vi har registrerat oss. Annars hade de hetat registrerade rättigheter.
Upphovsrätten och yttrandefrihet är heta teman online men de diskuteras oftast inom snäva och relativt torra ramar. Men det behöver inte vara så. Som ett fantastiskt exempel finns Tintin och piratkopiorna en kool pjäs av Agneta Wallin. Så här presenteras pjäsen på Södra Teatern:
Tintin slår sig fri från serievärlden för att verka som journalist i samtiden, men jagas av juridiska begränsningar och av illegala kopierare. Den tekniska utvecklingen representeras av en äregirigt gränslös Kalkyl och Konsten av Castafiore, som är så gott som utslagen i konkurrens med Malena Ernman. Dupontarna jobbar för Säpo och FRA, men drömmer om att byta bransch. Den välbekante och profithungrige mediemogulen Rastapopolous dyker upp och vänskapen till Haddock sätts på prov. Dessutom är Milou försvunnen.
Tematiskt handlar ”Tintin & Piratkopiorna” om yttrandefrihet och äganderätt, om kopiornas beroendeställning till originalet, om verkets frigörelse från upphovsmannen och individens roll gentemot kollektivet. Formmässigt blandas klassisk cellomusik och rock’n roll med komik, film och argumentation som idéhistoriskt går tillbaka till Platons idévärld.
Comments Off 
Themocracy