Sociala medier presenterar ett nytt sätt att kommunicera till, och lyssna till, vår omgivning. Många myndigheter har varit snabba med att använda sig av dessa nya verktyg och applikationer i sin verksamhet, många tjänstemän har börjat sudda ut gränserna mellan privat/offentlig kommunikation genom att delta i samtal. Detta har väkt frågor kring vad myndigheter bör eller får göra med sociala medier. Föreläsningen syftar till att förtydliga vilka regler som gäller för myndigheters användning av sociala medier.

Datum: 2012-05-24

Tid: 10:00 – 12:00

Plats: Universitetsbyggnaden – Vasaparken, Sal 10

Sista anmälningsdag: Vi ser helst att ni anmäler er före 2012-05-21 kl. 17:00.

Programmet börjar på allvar kl 10.15 med

Den fria viljan — ingen lätt historia
Arne Jarrick, professor i historia, Stockholms universitet samt huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap, Vetenskapsrådet

I den kristna läran hette det länge att vi föddes med en arvssynd, men samtidigt att vi hade en fri vilja att synda eller låta bli att synda. Rättskipningen har byggt på samma tanke om allas fria val, men har samtidigt tillämpat idén att en del måste fritas från ansvar för sina handlingar därför att de inte hade makt över sig själva. Med den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet följde tanken att allt som sker är styrt av naturlagar. Samtidigt började idén växa fram att medborgarna måste tillförsäkras individuella rättigheter för att kunna träffa fria handlingsval. I tusentals år har människor brottats med frågan om den fria viljan. Det är hur denna eviga brottning har gestaltat sig som föredraget ska handla om.

11.15
Psykologisering kontra den fria viljan
Henry Montgomery, professor emeritus i kognitiv psykologi, Stockholms universitet

Psykologisering — att betrakta människan som mekaniskt styrd av psykologiska lagbundenheter — är ett synsätt som har ökat kraftigt på senare tid. Utvecklingen går hand i hand med en motsvarande trend inom den akademiska psykologin som alltmer kopplas till naturvetenskapliga förklaringsmodeller. Henry Montgomery kommer att redovisa data till stöd för den ökande psykologiseringen i samhället, och även resonera kring hur detta synsätt kan legitimera undflyende av ansvar och vara oförenligt med det goda kreativa samtalet.

Efter lunch ska jag prata om Frihet och ofrihet på nätet

Ända sedan upplysningens dagar har vi utvecklat teorier kring demokratiska friheter. Det offentliga samtalet har utgjort en viktig grundsten. Nu har verktyg som Google, Facebook, Youtube och Twitter skapat nya former för deltagande och många hyllar den demokratiserande tekniken. Men friheten på nätet är egentligen en chimär, menar forskaren Mathias Klang. Vi är duktiga på att använda tekniken, men har dålig kunskap om hur den fungerar, vilka visioner de stora teknikutvecklarna har, och vad detta innebär för oss.

13.45 är det dags för Annette Thörnquist, docent, Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet med presentationen
Valfrihet inom äldreomsorgen — innebörd, räckvidd och konsekvenser

Valfrihetssystemet inom den kommunala vård- och omsorgssektorn har på senare år varit mycket omdebatterat. Diskussionen har bland annat handlat om huruvida kundval leder till bättre kvalitet. Men vad innebär valfriheten för de olika aktörerna inom hemtjänsten? Vad vill jag som brukare kunna välja, och vad kan jag välja? Vilket utrymme finns för den fria viljan för brukaren, för utföraren, för den anställde och för kommunen? Annette Thörnquist diskuterar dessa frågor utifrån sitt pågående projekt om valfrihetssystemet inom hemtjänsten.

Alltså imorgon : 2012-04-12
Tid: 10.00-14.30
Plats: Piperska Muren (Ordenssalen), Scheelegatan 14, Stockholm
Arrangör: Vetenskapsrådet

Seminariet är kostnadsfritt och sista dagen för anmälan var egentligen 10 april men jag tror inte någon skriker om man smiter in för att lyssna.

Hur kan sociala medier bidra till forskning och forskningskommunikation? Möt ett antal forskare som använder sociala medier för ett “samtal om samtal”.

Deltagare:
LARS-JOHAN ERKELL: Zoofysiolog som på gruppbloggen Biolog(g) tagit strid för evolutionsteorin och gjort upp med så kallad “Intelligent skapelsetro” i flera uppmärksammade blogginlägg. http://biologg.wordpress.com

ULRIKA HEDMAN: Doktorand vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Bloggar bland annat om “journalistik, medier och medieforskning, men också om forskningskommunikation.” http://www.eftertankt.com och twitter @ulrikamhedman.

ASGEIR B. TORFASON: Doktorand vid GRI, forskar kring likviditet och bokföring i banksektorn. Twittrar @asgeirbt.

CARINA GRÅBACKE: Docent vid Centrum för konsumtionsvetenskap, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Bloggar om kläder och mode på den kollektiva forskarbloggen Modearkivet

MARIE GRUSELL: Universitetslektor vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Forskar bland annat om Sociala medier. Twitter @mariegrusell.

MATHIAS KLANG: klart jag vill vara med http://techrisk.se/ & http://www.digital-rights.net/ och twitter @klang67.

Datum: 2012-04-03

Tid: 10:00 – 12:00

Plats: Universitetsbyggnaden – Vasaparken, Sal 10

Mer information och anmälan (gratis men vi vill gärna veta och visa hur många som kommer)

Mer info om Future Challenges:

Future Challenges affect everyone. They concern all of us, not only a handful of decision-makers. We are highly and widely connected people living in a interdependent world, people of different cultures, religions and political backgrounds. We all share the same common basic values. The internet gives us a face and the opportunity to take part in the global commons debate. Fc-Org invites you to step into this global forum and join the conversation.

“FutureChallenges” is an initiative of the Bertelsmann Foundation. Politically nonpartisan, the Bertelsmann Stiftung is a place where people come together to create forward-looking change. Our project work involves more than just developing compelling ideas. We are committed to ”helpfully improving the way things are,” to quote Reinhard Mohn, the Bertelsmann Stiftung’s founder (read more).

We inhabit an increasingly interconnected world, yet today’s policymakers and advisors view each issue in a vacuum, focusing primarily on the near-term impacts. Efforts to improve this system and broaden the field of vision of our policymakers are critical today, and will be into the 21st century.

The central goal of this project is to help policymakers, communities, and citizens understand how some of today’s most significant issues are likely to interact and to encourage them to act on this information.

Inget av denna kritik handlar om polisens spanings- eller övervakningsarbete i sig.

En Facebooksida för polisen kan naturligtvis användas för att skicka ut allmän information (lås dörren, tänk på ficktjuvar osv) men kommer även att skapa en ökad möjlighet till kommunikation. Detta innebär att medborgare (och andra Facebookanvändare) kommer att skicka information till Polisen via deras Facebooksida. Även om polisen menar att sidan inte skall användas till detta så kommer inte vi läsa regelverket utan vi kommer att berätta saker till dom genom denna kanal.

1. Infrastruktur: FRA, PUL & förtal
All information som skrivs på Facebook skickas till servrar i USA. Detta innebär att all information som någon användare väljer att delge polisen via Facebook hamnar på servrar i USA. Informationen tas inte bort, den raderas inte även om den raderas av polisen eller användaren som skickade materialet.

FRA-lagen har gett Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att bedriva signalspaning på kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser. All kommunikation via Facebook passerar Sveriges gränser och omfattas därför av FRA-lagen.

Personuppgiftslagen (PUL) behandlar all slags behandling av personuppgifter och sätter speciellt vikt på behandling av känsliga personuppgifter. Information rörande brott och kriminalitet faller in under begreppet känsliga personuppgifter. Naturligtvis finns undantag för myndighetsutövning inom PUL eftersom lagstiftningen inte skall kunna agera som ett hinder för tex polisarbete. Men det som är bekymmersamt är frågan om det är nödvändigt att polisen tar risker med personlig data och samarbetar med utländska privata företag för att samla in data (se mer nedan punkt 3).

Förtal. ”Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning.” Självklart kan inte förtalsbrottet (BrB 5 kap) förhindra vanlig polisär arbete men det är värt att ställa frågan kring hur information som kommer in till polisen via Facebook kommer användas av Facebook (se mer nedan punkt 3).

2. Statens regleringsansvar
När myndigheter bygger sin kommunikation på utländska, privata aktörers infrastruktur är det viktigt att överväga vilka konsekvenser dessa handlingar får. Här ser jag tre problem (a) resursfrågan (b) exklusivitet (c) användaravtalet.

Resursfrågan handlar om att skapa ytterligare en kanal som måste övervakas. Dessa resurser tas från andra aktiviteter. Därför måste en resursfördelningsavvägning göras.

Exklusivitet: För att medborgare (och andra) skall kunna nyttja denna tjänst som polisen upprättar måste de i sin tur gå med i Facebook. Detta innebär i förlängningen att staten i princip agerar försäljare åt ett privat företag.

Användaravtalet: För att kunna använda Facebook krävs att man accepterar en lång och invecklat serie användaravtal. Dessa avtal är svåra att läsa, inte lätta att förstå och ändras utan förvarning eller meddelande.

Regelverket som existerar mellan svenska myndigheter och befolkning är demokratiskt utarbetat och transparent genomförd. Men om vår kommunikation till våra myndigheter går genom privata aktörers avtal riskerar vår demokratiska öppna kommunikation förvridas och missbrukas.

3. Facebooks användande av data
Facebook finns för att samla data om Facebookanvändare. Det finns ingen altruism eller samhällsnytta. Facebook använder all data som samlas in för att bygga profiler över oss och återskapa den världsbild som de tror vi vill ha (detta är en betydligt allvarligare diskussion än jag får plats med här – jag rekommenderar Eli Parisers bok The Filter Bubble) Dessutom säljer Facebook vår data till andra företag och organisationer samt lämnar ut det till myndigheter.

4. Amerikanska statens tillgång till data
Genom Electronic Communications Privacy Act (1986) kan amerikanska myndigheter ta del av material som ligger ”i molnet” dvs på Facebook, gmail och andra servrar om det är äldre än 180 dagar eftersom det anses som övergivet. Detta innebär att allt du skrev på Facebook för mer än 6 månader sedan är öppet för amerikanska myndigheter. Jämför detta med skyddet för information som du lagrar i hemmet eller på din dator – där krävs en husrannsakningsorder.

5. Säkerhet
En sista punkt handlar om säkerhet. Självklart förväntar jag mig att polisen har säkra system men deras kommunikation via Facebook kan inte bli säkrare än Facebooks infrastruktur. Naturligtvis förväntar jag mig att polisen är varsamma och kloka med sina lösenord men hur är det bland användare som kommunicerar med polisen. En liten sak kanske men bör inte myndigheter tänka på även detta.

Ljudböckerna på LibriVox är äldre böcker som inte längre omfattas av upphovsrätten. De är klassiker, men man kan tröttna på sådant. Därför var det intressant att se nya listor från Open Culture med ljudböcker som kundevara intressanta. Dels sådana som inte längre omfattades av upphovsrätten och även flera böcker som – eftersom de har getts ut på Creative Commons licens – spelats in och nu finns tillgängliga online. Här finns listan för skönlitteratur och för fakta.

För mig är ljudböcker det perfekta underhållning att ha med sig på ett långtråkigt träningspass. Med tanke på nyårslöftet har jag förberett mig för de kommande träningspassen med att ladda ner alla sex volymer av Edward Gibbons The History of the Decline and Fall of the Roman Empire.

- Akademisk utbildning ska vara akademisk inte bara till namnet utan också till innehållet. De studenter som tar sig tid att läsa en kurs på högskolan ska veta att den håller hög kvalitet, säger högskole- och forskningsminister Tobias Krantz.

Nu har högskoleverket kommit med sin första utredning:

Högskoleverket har granskat ett urval av högskolekurserna som inte omfattas av kursfordringarna för någon examen och som inte heller ingår i Högskoleverkets system för kvalitetsutvärdering. Av de 22 särskilt utvalda kurser på grundnivå som granskats uppfyller 10 inte kraven som anges i högskolelagen.

Läs rapporten (pdf)

Högskolan i Borås fanns med i utredningen med sin kurs om bloggande – HSVs slutsats var att kursen uppfyller högskolelagens krav med avseende på vetenskaplig grund samt kritisk och analytisk hållning.

Boken liknar en blog och består av en ny tes på varje sida – formatet gör att 69 viktiga tankar om internet inte göms i snåriga långa skrifter men inbjuder läsaren att utforska filosofiska betraktelser kring internet.

Den är fylld med spännande och viktiga positioner, bara rubrikerna bör räcka för att gå ut och hämta boken för en närmare läsning. Närmare läsning kommer direkt leda till diskussioner. Hur kan man förhålla sig neutral till kapitell som tex:

• Tes 5 Digital kultur är som luft
• Tes 11 Nya medier genererar asocialitet
• Tes 15 Internet eroderar geniet
• Tes 30 Google är ett politiskt projekt
• Tes 34 Internet kräver rum
• Tes 48 Internet är ett kvasiobjekt
• Tes 53 Sokrates hade avskytt internet
• Tes 54 Sokrates hade älskat internet

Rasmus på Copyriot inledde med djupdykningar i tre av teserna

För det tredje vill jag resa ett litet frågetecken inför tesen “Nätpolitik är att motverka panspektrism“. Är det? I fråga om t.ex. FRA har en viktig nätpolitisk utveckling handlat om att lämna den inskränkta tanken på individer som övervakar individer, för att i stället se den panspektriska övervakningen i form av sociogram och mönsterigenkänning. Men betyder detta att man alltid vänder sig mot sociogram och mönsterigenkänning?
Nej, de panspektriska metoderna kan inte förkastas. Åtminstone inte om vi vill låta internet vara en “distribuerad hjärna” (tes 16). Det betyder självövervakning. Att praktisera panspektriska metoder är därtill det enda sättet att förstå vad de kan göra. Att göra så är en förutsättning för att effektivt förebygga framväxten av en totalitär panspektrism.

En sluten hjärna

Förra veckan var jag på ett mingel och började prata med en medelålders professor. Konversationen följde det vanliga mönstret, vi ställde frågor om var vi kom ifrån, var vi arbetade, vilken institution, och till slut, frågade vi om varandras forskningsintressen. Men denna ljumma, artiga tidsfördriv dialogen förvandlades tvärt när jag sa ordet Twitter.

”Twitter? Isn’t that were everyone tells each other what they had for breakfast?” frågade nedlåtande och en smula föraktfullt. Han fortsatte med en god professorsmonolog om folk i den verkliga världen jämfört med det asociala nätet medan jag stod och övervägde om jag skulle bara nicka och lämna eller om jag skulle orka med det meningslösa uppdraget att övertyga en sluten hjärna.

Det är så att professorn har rätt, men är hopplöst fel ute.

Twitter är fylld med människor som sprider helt oväsentlig information. Folk som gärna vill berätta vad de äter till frukost, att de har vaknat, sovit middag, inte sovit, tränat, inte tränat, läst, sett på film, ser på tv, lyssnar på radion och tusentals oväsentliga ting som ingen annan någonsin skulle vilja veta. Ännu värre är det meningslösa tackandet på twitter.

I maj förra året fick jag nog. Och exploderade jag i en bloggpost som avslutades med orden:

”Med en överflöd av information som flyter förbi känns artigheterna krystade och märkliga. Relationerna byggs med innehåll inte genom tomma artighetsfraser upprepade mekaniskt. Jag vill här och nu outa mig själv som en oartig twittrare. Inte bara oartig i att jag inte säger god morgon/natt eller tack utan att jag finner sådana kommentarer som betydelselösa. Artighet har inte en verklig plats i en twittrares format. Intresse och relationer på twitter byggs genom innehåll inte tomma fraser.

Jag ångrar inte mitt utbrott, jag tycker att det tackas alltför mycket. Överallt. Men med detta ska man inte missförstå vikten av det meningslösa informationsutbytet.

Vikten av Meningslös information

När en avlägsen kusin skickar ett bröllopskort, när en bekant i samma trappuppgång berättar hur det regnade på semester, när arbetskollegan berättar samma fiskehistoria för fjärde gången. Sådana tillfällen är gjorda för orden: jag bryr mig inte. Men vi säger inte orden. Detta är inte endast artighet. För om vi verkligen inte brydde oss, varför vara artiga? Artighet och intresse i andras liv är ett av de viktigaste sociala smörjmedlen som finns. Att dela med sig av vardagsinformation är nödvändigt för att bygga förtroende och för att sedan kunna samarbeta. Vi lyssnar på andra för att det är det som är en del av att ingå i en social gemenskap. Vi känner glädje för kusinen, empati med grannen och tolerans med kollegan. Om du vill lägga till en lönsamhetsdimension skulle man även argumentera att vi gör dessa saker för att vi inte vet när vi eventuellt skulle behöva deras hjälp.

Respektlöst

Professorns ord visar att han egentligen lever i en digital värld men har behållit sina analoga tankemönster. Han ser text och behandlar det som text. Han ser människor som kommunicerar och försöker notera det dom säger. När det blir för upphackade och kortfattat är hans slutsats att detta bara kan vara strunt.

Hade han kunnat se detta som inte som läsande, inte en monolog, inte ens en dialog! Utan en multi-interpersonell deltagande konversion – typ. Här pratar vi i mun på varandra och deltar i andras arenor, utan respekt för gängse talarordningar. Ingen respekt någon kategori eller ism. Det är innehållet som räknas. Du fångar mig om du har innehåll som passar mig. Detta är första steget i en vänskap – så har det alltid varit och så är det på Twitter.

Dance like nobodies watching

Professorns syn på Twitter var att det var en störning. Inte ett verktyg. Alla verktyg har sina för och nackdelar. Det handlar om att hitta de som passar sin livsstil, mönster, rytm, arbetssätt osv. För mig har Twitter blivit min ständiga följeslagare. Jag är inte alltid där men rätt ofta. Jag kan omöjligtvis läsa allt och är inte intresserad av att läsa allt. Jag följer alltför många människor och undrar regelbundet varför folk följer mig. Vad tror dom att jag kommer att ge dom? Men det kan man inte tänka på.

Twitter är en massiv källa till information och hjälp. Du kollar på Wikipedia för att ta reda på fakta om något. Du frågar Twitter om det finns någon som kan något? Såg ni skillnaden? Om Wikipedia är uppslagsverket så är Twitter telefonkatalogen. Jag har slängt ut allt från djupa filosofiska frågor (What would be the biggest personal problem with time travel? Lost keys?) till vardagliga funderingar (Dont understand putting phones in small pouches & then into bags. Is this what they mean by embedded technology?) till platser för att hitta bättre mat i okända städer. Mest intressant frågade jag om någon kunde hämta ut en tavla jag köpt i Malmö och transportera den till Göteborg. Tavlan köpte jag online, flera ställde upp, det blev en som hämtade och en annan som transporterade, tavlan hänger i vardagsrummet och jag kommer hjälpa Ellen och Julia när de behöver det.

Finns du i vårt sammanhang?

En sak som Twitter har dödat och det är min tolerans för tristess. Jag tror att tristess egentligen är nödvändigt i ett kreative liv så jag är inte helt nöjd med detta (har skrivit om detta här ). När jag är ensam, även bland människor, är det lätt för mig att vända mig till tekniken för kontakt. Och det är klart att detta kan tolkas som asocialt. Men jag är allt annat än asocial – jag umgås för fullt, jag upprätthåller mitt nätverk, jag samlar information, jag pratar, skrattar, lyssnar och lär genom mina vänner, bekanta och kontakter. De berikar mitt liv, de berikar mitt arbete. Jag har vänner offline och online, ibland är det samma människor. Därför är det konstigt att vissa ser något asocialt i beteendet – hur kan de säga detta? de är inte med på festen men de försöker fortfarande prata om innehållet.

Verkliga livet

Men inget av detta orkade jag förklara. Jag visste att det inte skulle leda någonstans. Hans hjärna är stängd, han är på väg utför, det finns inga nya kommunikationssätt än de som han redan behärskar. Jag tycker inte synd om honom, för att han mår bra i sin egen ovisshet, men det är synd att han inte ser den potential som finns bevisat i teori och verklighetens sociala nät.

Jag lämnade honom i hans artificiella tillvaro och vände mig till verkligheten. Vi diskuterade den dagen om Berlusconi verkligen skulle avgå och vilken effekt det skulle få på Euron, eller var det rekommendationer för en bra pizzahak i närheten?

…is an American software freedom activist and computer programmer. In September 1983, he launched the GNU Project to create a free Unix-like operating system, and he has been the project’s lead architect and organizer. With the launch of the GNU Project, he initiated the free software movement; in October 1985 he founded the Free Software Foundation.

Naturligtvis fortsätter artikeln med en lista över det han gjort och gör samt en lista på hedersdoktorat (9) och professurer (2) som en akademiker bara kan avundas. Ännu mer när man inser att han är inte en vetenskapsman. Det som Stallman har gjort är lagt grunden för fri programvara som GNU Linux samt skapat en hel industri med programmerare som arbetar med att bygga, utveckla och uppdatera vår grundläggande infrastruktur – utan kostnad och med frihet att kunna anpassa och ändra det.

Extremt mycket av de tekniska prylar i våra liv är beroende av hans grundläggande skapelse och den frihet säkerställt för framtida utvecklare. Mycket av webben och programvaran som används dagligen är just skapade på basis av hans filosofi.

Så nu i en tid när människor som Steve Jobs och Mark Zuckerberg höjs upp som samhällsbyggare kanske det skulle vara intressant att lyssna på någon som verkligen förändrat och format vår tekniska infrastruktur?

Richard Stallman kommer och pratar i Göteborg den 10 November. Missa inte detta.