Integritet och problemet med medgivande
Sitter i möte i Bryssel där vi håller på att diskutera övervakning som en del av projektet Living in Surveillance Societies. Frågor om övervakning är otroligt spännande just nu framförallt med tanke på hur mycket data som skapas och samlas. Några av de stora frågorna kring bordet är dels ”traditionell” övervakning genom övervakningskameror och övervakningssystem men det finns en hel del spännande kring frågorna om sociala nätverk och sociala medier.
En av de mest intressanta kärnorna i diskussionen, som jag intresserar mig mest för, är regleringsaspekterna (naturligtvis) – och framförallt i frågorna hur en integritetsskyddande reglering skulle kunna skapas eller tillämpas på sociala nätverk och social medier.
Befintlig lagstiftning baserar sig starkt på myten om medgivande.
Myten om medgivande är idén att individer kan bäst bedöma själva över sin integritet och har makten och möjligheten att bestämma över integritetsrelevanta avtalen själva. Fördelen med systemet är den minskade paternalistiska attityden och att individen får makten över sin eget liv.
Men det finns flera nackdelar med modellen:
Medgivande, clickwrap & förståelse: När jurister pratar om avtal så handlar det om en punkt i en förhandling där parterna är överens. Den bygger på att parterna är jämlika och förstår innebörden av det som de har gått med på. Men hur är det med våra online-avtal? Läste du avtalstexten för Facebook? Förstod du innebörden? Håller du koll på eventuella uppdateringar på villkoren?
Eftersom de flesta inte har läst avtalen så är det meningslöst att basera medgivande i dessa fall på en grundläggande idé om två parter som förstår och håller med varandra. Dessutom är det ett problem med minderåriga som inte kan lagligt kan ingå avtal utan föräldrarnas tillstånd.
Ojämn maktbalans: Om du har läst villkoren och inte håller med någon detalj – vad har du för möjligheter att förhandla? Oftast ingen. Det handlar om allt eller inget vilket gör att avtalsmyten spricker lite.
Ovetskap: En annan fråga som är intressant är hur man skall förhålla sig till effekterna av människors okunskap (kring integritet och/eller teknik). Det är relativt vanligt när man pratar om integritet svarar människor att de inte bryr sig. Naturligtvis är detta en legitim respons men vad händer om människor efteråt inser att de hade fel? Bilder online brukar vara en sådan fråga där människor gärna lägger upp bilder online men blir otroligt upprörda när dessa används på ett sådant sätt de inte tänkte på.
Mitt medgivande påverkar andra: Detta är egentligen en av de vanligaste frågorna. Information lever sällan isolerat. Min information innehåller information om andra. Om jag ger mitt medgivande till att någon skulle använda min DNA handlar det inte enbart om mig. Min DNA ger information om hela min ”naturliga” släkt och även den del av min släkt som visar sig inte vara mina ”naturliga” släktingar. Om detta verkar lite långsökt tänkt information som lämnas ut på sociala nätverk. Det som jag skriver gör jag frivilligt men om jag omnämner andra, eller andra finns med på bilder då bidrar jag med information som andra inte har gett sitt medgivande till. De har inte haft en chans.
Samtidigt är det svårt att komma på en modell som inte bygger på medgivande… Innebär detta att reglering av integritet är en omöjlighet?








