Mikael Löfgren har en intressant konversation med Lawrence Lessig (DN). För det flesta som har följt Lessig så känns det inte överaskande men det är en fin utgångspunkt eller introduktion till tanken att en annan upphovsrätt är både möjlig och nödvändig.
Lessigs recept är att låta upphovsrätten enbart gälla där den gör verklig nytta samt att tidsbegränsa den. Hans poäng är att en lagstiftning måste vara effektiv för att inte undergrävas. Han jämför med ”kriget mot alkoholen” i USA, som inte minskade konsumtionen men ökade den organiserade brottsligheten och samhällets repressiva åtgärder, som telefonavlyssning.
I år har det blivit en hel del arbetsresor till Stockholm. Efter en snabb översikt har jag åkt upp till Stockholm 13 gånger med tåg i år. Vilket blir 12 688 km (och c:a 80 timmar). Vilket motsvarar sträckan mellan Göteborg – Perth, Australien.
Du har säkert hört termerna men vad vet du egentligen om Stockholmsprogrammet, ACTA, IPRED, FRA & Datalagringsdirektivet?
Mellan 13 till 17 december kommer en serie spännande föreläsningar och diskussioner kring temat interneträttigheter hållas på IT Universitetet (Sal Torg 2). Eller vad sägs om:
Söndag (13/12) kl 13-17 StockholmsprogrammetFöreläsare: Eva-Britt Svensson, måndag (14/12) kl 18-20 Workshop om ACTAFöreläsare:Niklas Starow, samhällsdebattör, tisdag (15/12) kl 18-20 Föreläsning om IPREDFöreläsare:Anna Troberg, vice partiledare för Piratpartiet, onsdag (16/12) kl 18-20 Föreläsning om FRAFöreläsare: meddelas senare & torsdag (17/12) kl 18-20 Föreläsning om DatalagringsdirektivetFöreläsare: meddelas senare.
Eftersom den första bokrensningen gick bra vill jag fortsätta med processen. Därför ska dessa bort. Skriv i kommentarerna om det är någon bok du längtar efter. För den engelska bokrensningslistan se här.
Det blev ett inlägg om plagieringsövervakningsprogramvara, läs hela i Stjärnkikarna:
Alla vi som undervisar behöver modet att överkomma vår bekvämlighet, styrkan att omfamna lärandets nya digitala villkor och envisheten att sträva framåt. Men framförallt behöver vi att våra skolor inte sjunker djupare i övervakningsträsket genom större investeringar i plagieringskontroller.
Det är kanske naturligt eller nödvändigt att vi upplever framtiden som ljus. En betryggande känsla av att det ordnar sig nog. Men det som är intressant är den blindhet som vi oftast tänker oss framtidens teknik och prylar. De är alltid bättre och saknar negativ inflytande på individ och samhälle. Detta trots alla våra tidigare erfarenheter.
Futurologer vill gärna måla utopier antagligen pga alternativet är mycket deprimerande och motsäger människans förmåga att påverka livet. Därför är det intressant att läsa Aldous Huxleys roman Du sköna nya värld från 1932 eftersom den visar att även utopier kan vara farliga för människans frihet.
Filmen nedan är ett bra exempel på hur vi väljer att se framtidens teknik. Filmen gjordes 1958 dvs före de stora debatterna om miljö, samhällsplanering och feminism. I filmen är kärnkraften vår vän, alla bor i förorter och kör överallt, män arbetar och kvinnor handlar.
An excerpt from the 1958 Disneyland TV Show episode entitled Magic Highway USA. In this last part of the show, an exploration into possible future Transportation technologies is made. It’s hard to believe how little we’ve accomplished on this front since 1958, and how limited the scope for imagining such future technologies has become. Witness an artifact from a time where the future was greeted with optimism. Note the striking animation style here, achieved with fairly limited animation and spectacular layouts.
En mycket ovanlig och allvarlig strömavbrott pågår i min grannskap i Göteborg. Hela området är svart, till och med gatubelysningen är släckt. Tur att jag har mängder av stearinljus att lysa upp lägenheten med och mobilt bredband att kommunicera utanför mörkets räckhåll.
Det är intressant att det flesta lägenheter är kolsvarta och människor är ute på balkonger och gator med sina mobiltelefoner som sällskap.
Erik Borglund pratar om arkivens betydelse i en digital verklighet. Han börjar med en kort social historik.Riksarkivet startades 1618 och krigsarviket 1805.
Arkivvetenskap startades som utbildning första gången 1986. Tyvärr kopplas arkiv starkt ihop med kultur. För mycket kufiska människor med vita handskar och pergament. Arkiv har sin grund i modern demokrati. Men de grundläggande frågorna är vad ett dokument är. Och hur skapar man en vettig balans mellan integritet och öppenhet. För svenskar den rättsliga grunden offentlighetsprincipen.
Enligt Cecilia Magnusson Sjöberg Vad som sparas till arkiv och vad som inte hamnar i arkivet. Stor öppenhet = torftiga arkiv, liten öppenhet = rika arkiv socialt beteende anpassar sig till lagstiftningens krav man sparar det som man förväntas spara men kanske inte mer.
Det finns offentliga arkiv (tex på statlig eller kommunal nivå) och privata arkiv av stort intress (arkiven hos storföretag).Lagen pratar om handling eller dokument. Men på engelska finns termen record översättes ineffektivt med dokument men en bättre term arkivinformation som kan beskrivas med: “Lagrad information som uppstår i, för och genom en organisations verksamhet eller som når organisationen utifrån som effekt av dess verksamhet” (Kjölstad 1999).
Det ställs tyngre krav på record än på dokument. Dokument/handling kan vara ofullständiga utan problem men en record som är felaktig eller ofullständig är trasig. Men allt detta är relativt enkelt när man jämför det med de problem som digitala medier ställer till. Exempel som politikers sms, geo-data & massan av “överflödig” metainformation. Förr var den här typen av information betydelselös men idag har vi datorkraften att samla och analysera information och skapa något av värde.
Det som är intressant att man bör skilja på informationsvärde (dvs informationen) och det processuella värdet dvs handlingarna i sin kontext. Det sistnämnda är kritiken som riktats mot Google books projektet av chefen för Franska Nationalbiblioteket Jean-Noel Jeanneney i boken Google and the Myth of Universal Knowledge. Mycket av den information som vi har är omringad av en hel mängd processuell information som krävs för att göra informationen begriplig.
Vad innebär detta om myndigheter ger sig ut på sociala medier? Hur ska de hantera de alternativa dokumentflöden? Hur ska sådan material samlas, lagras och framförallt hur kan det processuella värdet bevaras när kontexten är extremt flyktig och finns någon annanstans än hos deltagaren.
…an application that disables networking on an Apple computer for up to eight hours at a time. Freedom will free you from the distractions of the internet, allowing you time to code, write, or create. At the end of your selected offline period, Freedom re-enables your network, restoring everything as normal.
Rasmus är dessutom smart i sitt val av skrivplatser och väljer ofta olika bibliotek där han går för att skaffa ro för att skriva. Vi som inte gör det väntar på en utvärdering av de olika Stockholmsbiblioteken – fast vissa smultronställen avslöjar man kanske inte?
I en värld av informationsöverflöd och tillgänglighet blir det nödvändigt att skapa strategier för informationsintag och skapande. Tidigare, i en analog värld, fanns stöd för detta genom att tillgängligheten till material begränsades av avstånd, öppettider och andra människor som ville läsa samma material eller använda de begränsade antalet läsare som fanns tillgängligt. Tid för tänkande och eget skrivande var en naturlig del i vardagen som vi har byggt bort. Men detta är inget att beklaga sig för. Men det handlar om att skaffa sig en strategi.
Kommunikationsstrategier är sociala, komplexa och bygger på samhälle, tid, plats och teknik. Mina morföräldrar kunde aldrig ringa när det var nyheter i TV. Och innerst inne hade de svårt att ta emot samtal under nyheterna – även om de som goda pensionärer hade sett och hört allt tidigare. För några år sedan hörde jag en konversation mellan några tonåringar på ett kafé. En av tonåringarna sökte sympati för att han hade blivit väckt “sjukt tidigt” av sin ringande mobiltelefon. Men han fick inte sympati. Hans vänner hånade honom över att han inte klarade av (eller kom ihåg) att sätta sin mobil på ljudlös. Ansvaret för kommunikationen har på två generationer flyttat från sändare till mottagare. Och det är tekniken som har tvingat fram förändringen.
Och som strategi fungerar inte freedom för mig eftersom jag behöver tillgång till källor medans jag skriver. Men jag väljer att stänga ner vissa program när jag skriver (främst mail & tweetdeck som kräver min uppmärksamhet). Och när jag ska läsa försöker jag att gå ifrån datorn helt och hållet. Min främsta strategi är att våga vägra iPhone. Det spelar ingen roll hur begärlig prylen är så kämpar jag emot alla impulser till inköp. Anledning till detta är att jag behöver skärmfri tid under mina kortare resor. Självklart ser jag fördelar med prylen och saknar den ibland men det är även viktigt att hinna med radio och böcker.
Att kontrollera sina flöden är att kontrollera sig själv
Som en uppföljning till seminariet i ABM-centrums regi den 24 april 2009 “Upphovsrätt och webbpublicering…” anordnas en fördjupning i ämnet med fokus på avtalslicenser och praktisk tillämpning samt med tid avsatt för frågor och diskussion med inbjudna experter.
De aktuella skärpningarna av upphovsrätten och kraven på obegränsad åtkomst till digitalt material är två poler i en konflikt som har gamla anor. Föredraget ger ett historiskt perspektiv på förskjutningarna i denna dragkamp.
Sedan kommer Ann-Sofi Forsmark & Lennart Ploom prata under temat “Uppdrag: E-museum och E-arkiv. Om arbetet att skapa en policy för Stockholms Stads samlingar”. Ann-Sofi & Lennart är inspiratörerna som ligger bakom Stockholms Stads beslut att tillämpa Creative Commons licenser.
Någonstans mellan dessa höjdpunkter ska jag prata om hur Creative Commons kan hjälpa.
Nej detta ska inte handla om “varför jag bloggar” eller twittrar eller någon annan form av navelskådande som var otroligt populärt för några år sedan. Det finns naturligtvis få som använder med sociala medier som inte någon gång stannar upp och tänker – varför gör jag detta? Det är naturligtvis ganska lätt att ifrågasätta sin deltagande när många i ens omgivning ifragasätter vad man gör.
Ifrågasättandet är inte heller en åldersrelaterad inställning som man först skulle kunna tro. När en 18-åring i min omgivning fick reda på att jag bloggade kom frågan blixtsnabbt med en förvånad tonfall: Varför? Jag hade levt i tron att det fanns en ålderströskel men detta var en ung, trendig, uppkopplad kille.
Igår var jag på dataföreningen och höll en lite workshop i sociala medier jag var för snabb i praktikan och insåg att det som var självklart krävde tid – även för tekniskt kunniga människor. Men hur var inget problem. Fast den återkommande frågan var varför. Varför ska jag/vi som individ, företag, förening hålla på med detta? Varför kommentera på andras inlägg? Varför twittra, varför retweeta, varför, varför, varför…
Under deras frågor låg idén att jag som föreläsare, akademiker har ett medial behov men de som företagare (i verkligheten) saknar behovet att vara mediala. Det finns ingen profit alltså inget värde. De kunde se en kundvårdsvinkel i det hela och menade att det skulle vara bra att kunna komma i kontakt med rätt människor på storföretagen.
Men jag var tvungen att göra dom besvikna där. Jag försökte förklara att det handlade inte om nätverk inte om att kontakta rätt människor det handlar om en dialog, en konversation. Om personalen på företagen inte är intresserade av att konversera som kan inte företag lyckas inom sociala medier. Jag gav exemplet @sj_ab som är SJ på twitter – de brottas med flera problem men främst lojalitet till företaget och kontorstider – det är ingen som känner att SJ är egentligen med i samtalet.
I en konversation vet din samtalsparter om du är intresserad. Vi ser hur tankarna far någon annanstans och blicken flackar. Även på twitter. Om du inte är ärlig så kommer du att uteslutas. Om du är uppriktigt intresserad av dialog då funkar sociala medier. Annars är det en pr katastrof – SJ har potential att misslyckas totalt i sin mest lyckad form är det en glorifierad telefonväxel. Klart att du kan prata med växeltelefonisten men… varför?
Timmarna gick och vi var tvungna att sluta och jag kände att det var viktigt att försöka summera eller överföra en sanning. Svårt. Jag rekommenderade dem att testa allvarligt, arligt i två månader. Att lägga ner tid på att bygga relationer och delta i konversationer sedan utvärdera. Men om de kom fram till att det inte var intressant skulle de lägga ner det helt.
Twitter är som en cocktail party. Du är antigen där eller inte. Är du där och samtalar öppet kan du bli berusad och berikad. Du kan ställa dig i ett hörn utan att prata med andra – men då blir du bara full.
Creative Commons (CC) skapades som en hack, som silvertejp på en trasig upphovsrätt. Det handlade inte om en tanke att hela upphovsrätten var förstörd och behövde kasseras (även om vissa vill tro det). Det handlar om att vi envisas med att pressa in systemet som skapades i en analog värld i en digital verklighet. Och flera användare kommer allvarligt i kläm.
Det är inte synd om fildelare som enbart vill konsumera utan lov och utan att betala men det trasiga i systemet kommer från de hinder som ställs i vägen. Hinder för undervisning (se inlägg i Stärnkikaren), för arkiv som vill kunna tillgängliggöra gammalt material (föräldralösa verk) online utan risk för att begå intrång i andra upphovsrätt och för kreativt skapande som vill bygga nya verk på tidigare verk (remix & mashup, fast egentligen bygger all kultur på det förflutna).
Upphovsrätten skulle vara, kunde vara, ett sätt för att se till att mer kultur skapades men den har blivit ett system av förbud och ett hinder för amatörers skapande. I en analog värld var inte detta alltför viktigt eftersom skapande och spridning var svårare och dyrare. I en digital värld är det fortfarande svårt att vara kreativ men utrustningen är inte längre dyrt eller komplext. För att underlätta detta kommer silvertejpen fram.
Det är silvertejp eftersom det inte handlar om att ersätta ett trasigt system. Inte heller handlar det om en revolutionär rörelse. Men det är vetskap att någonting måste göras. Men som alla lagningar med sivertejp så finns den grundläggande svagheten kvar och måste åtgärdas. Silvertejpen skapar en illusion om att allt flyter men alla som har testat en silvertejpslösning vet att detta är en illusion.
CC bygger på en fungerande upphovsrätt men gör det enkelt för skapare att välja villkor för hur deras verk ska kunna användas av andra. En av grundare för Creative Commons är Lawrence Lessig talade som pratade till en fullsatt gamla förstakammarsal igår. Lessig är en skicklig användare av presentationsteknik men jag håller med Rasmus: Hörtdetförut. Man inser att man hållit på länge när man vet vilka skämt som kommer och förvånas att folk skrattar åt dom.
CC lanserades i USA i 2001 och kom till Sverige i 2005 men det är egentligen inte förrän de sista året som intresset och medvetenheten för CC i Sverige har vuxit till sig i användning och intresse. Därför är det kul att notera att Stockholms stad inför CC
Stockolms gömda samlingar ska bli mer tillgängliga för invånarna. Därför beslutar kulturnämnden idag att införa Creative Commons som licenssystem för Stadsarkivets och Stadsmuseets bilder. Detta blir början på ett arbete med en policy för användningen av digitala bilder från Stockholms stads samlingar.
Jag blev ombedd att skriva om upphovsrätt och licenser för Stjarnkikarna men naturligtvis kunde jag inte hålla mig så det kommer bli en följetång. I första inlägget Vem tänker på skolan och biblioteken? lägger jag grundenerna för upphovsrätt i relation till teknikutveckling och får möjlighet att citera Viktor Hugo – en stor hjälte, men inte helt bra för dagens upphovsrätt. Här är två citat sedan får ni läsa resten på deras blog:
Upphovsrättens har sin grund ligger i den analoga världen. Den har sina rötter i en värld där kopiering var tekniskt svårt, dyrt och ibland nästintill omöjligt. En värld där det fanns klara skillnader mellan original och kopia. I en värld som lägger ett enormt värde i ett original men inget värde till en kopia som föreställer samma sak.
och sedan syftet med anledningen till inlägget
Världen fokuserar på pirater, men vem tänker på skolan och biblioteken? Vem tänker på oss som skall kommunicera med en generation som är födda med webben ”i blodet”.
Martin Rundkvist (bloggar på Aardvarchaeology) börjar sin föreläsning med en vandring i döda språk och informationssystem som bevarades i sten för att komma närmare frågorna (1) Hur gör man en informationsbärare som överlever mer än tusen år? och (2) När man som arkeolog upptäcker information hur säkerställer man att den inte glöms bort eller förstörs?
Problemet med information är först att gamla informationssystem inte kan läsas, eller att de förstörs. Men bland de som finns kvar, och av dem som vi hittar – hur ska man bevara det som vi hittar? Vad ska bevaras?
…det finns ingen gräns på hur mycket man ska/kan dokumentera. Hur länge arkiveras dokumentationen efter att utgrävningsplatsen är borta.
När informationssystem ska bevaras räcker det inte bara att spara data. Vi måste spara dataläsaren, kunskap om datan, kunskap om hur dataläsaren fungerar, information om vad datan betyder och gärna flera nycklar som ska hjälpa oss ifall vi glömmer betydelsen och tolkningen av hur datan förvandlas till kunskap.
Diskussionerna och frågorna hoppar mellan millenium. Runsten jämförs med minnespinnar. Värdet av arkiv och effektiv arkivering blir viktigare när vi har möjligheten till att lagra och spara allt till eftervärlden. Informationsintegritet tillsammans med arkivering. Och vikten av kontext… information som överförs till ett system förlorar den kringliggande metainformation som fås genom dess kontext.
Det är inte ofta vi har lyxen att ta den riktigt långa perspektiven men idag tar vi och diskuterar backup och säkerhet och minne ur ett 5000 årigt perpektiv. Martin leder diskussionen kunnigt och vandrar lätt mellan dåtid och nutid med en engagerad och intresserad publik.
Comments Off 
Themocracy