Att sociala medier har radikalt ändrat mängden personlig data som finns tillgänglig online är knappast någon nyhet. Det finns en hel del röster som uttrycker oro inför hur vår nya interaktion med sociala medier krymper integritetsskyddet och gör den verkningslös. Men om vi skulle komma fram till att integritet är en värde som måste skyddas hur förhåller sig lagstiftning till sociala medier?
Den lagstiftning vi har att laborera med är Personuppgiftslagen (en hjälpsam broschyr om lagen ges ut av Regeringskansliet Behandling av personuppgifter – Information om personuppgiftslagen). Personuppgiftslagen (PUL) har till syfte att “…skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter” (1§). Personuppgifter är: “All slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet” medans behandling beskrivs som “Varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter…” (3§).
Genom detta ser man att PUL är tillämplig på sociala medier som till stor del behandlar personuppgifter om författaren och andra.
Vad krävs för behandling?
Nyckelbegreppet inom PUL är samtycke. För att behandla personuppgifter krävs samtycke (10§). Genom att basera rätten att behandla på samtycke stärks individers autonomi och självbestämmande. Den information som sprids av författaren om författaren själv är legitim personuppgiftsbehandling eftersom författaren måste anses ha gett sitt samtycke. Hur är det med information som författaren skriver om andra? Tweets och facebookuppdateringar som nämner andra – eller bilder som identifierar andra?
Det kan tänkas att andra har samtyckt till att vara med i en tweet. Men det är knappast troligt. Samtycke beskrivs i PUL som “Varje slag av frivillig, särskild och otvetydig viljeyttring genom vilken den registrerade, efter att ha fått information, godtar behandling av personuppgifter som rör honom eller henne” (3§). Det är knappast troligt att den som twittrar om en gemensam lunch har först inhämtat samtycke.
Problemet är att uppgifter som sprids i tweets skulle eventuellt anses vara harmlösa uppgifter eller som Datainspektionen skriver lite trendigt om ändringar som infördes 2007: personuppgiftslagen – PuL 2.0
Lättnaderna innebär att många av hanteringsreglerna inte längre behöver tillämpas på viss hantering av personuppgifter … Lättnaderna gäller för vardaglig ostrukturerad behandling av personuppgifter som löpande text i ordbehandlingssystem, löpande text på Internet, …
Eftersom individer sprider enorma mängder data över nätet har man infört en idé om så kallade harmlösa personuppgifter som kan spridas utan att först inhämta samtycke. Men det är naturligtvis inte enkelt att uppfatta vad som är harmlöst. Datainspektionen försöker hjälpa till:
Harmlös information får publiceras på Internet utan den registrerades samtycke. Vad som är harmlös information måste bedömas från fall till fall. Utgångspunkten bör vara hur den registrerade kan uppleva publiceringen. Tänk på att inte alla har samma uppfattning om vad som är integritetskänsligt! Om du är osäker är det en god regel att inhämta samtycke.
Härligt pragmatiskt och luddigt.
Ett av de grundläggande problemen med PUL är att man ser tre olika nivåer på personuppgifter, känsliga, “vanliga”, harmlösa. Men det är otroligt svårt att definiera var gränserna går mellan uppgifter. Dessutom kan man genom att samla harmlösa personuppgifter få fram information om vanliga eller känsliga personuppgifter. För även om det grundläggande datan består av harmlösa datamängder kan man genom relativt osofistikerat analys räkna ut en hel del om andra. Jag presenterade lite tidiga resultat av en pilotprojekt som handlar om detta under Vetenskapsfestivalen förra veckan.
Foto: 232: Hiding from the Hidden…. av assbach (CC BY NC SA)
Lösningar?
Om ni nu antar att detta är ett problem. Vad är lösningen? Via BoingBoing rapporteras att Amerikanska senatorn Charles Schumer vill gräva i problematiken:
More at CNET, and here’s the press release from Schumer’s office. Snip:
These recent changes by Facebook fundamentally change the relationship between the user and the social networking site. Previously, users had the ability to determine what information they chose to share and what information they wanted to keep private. Recent policy changes are fundamentally changing that relationship and there is little guidance on what social networking sites can and cannot do and what disclosures are necessary to consumers.
Problemet är att för att kunna skapa ordning i detta kaos krävs att lagstiftaren tar en modig ståndpunkt. Modiga ståndpunkter är riskabla och vinner inte alltid röster. I detta fall skulle det handla om att begränsa individerna autonomi för att säkerställa deras integritet. En svår avvägning.
Comments (3) 
Themocracy