I december 2009 skrev jag positivt om Norska Forbrukerrådet som vill utreda sociala nätverksajter och försöka kräva ansvar i relation till integritetslagstiftning. I min blogpost avslutade jag med:
Detta är ett härligt exempel på socialt patos från en nationell aktör i en globaliserad nätbaserad värld.
Idag fick jag ett roligt mail från just Norska Forbrukerrådet. Dels ville de berätta att deras skrift var klar och lämnas nu in till Datainspektionen. I informationsposten skriver de
Facebook operates in a virtually lawless sphere as far as data protection and terms of use are concerned. The terms and conditions are not made available and are subject to frequent changes by the company. The Consumer Council of Norway is therefore asking the Data Inspectorate to clarify what Facebook and other social networking sites can and cannot do under the law.
Men något som jag personligen tycker är otroligt roligt ät att Forbrukerrådet har tagit just min slutmening från min blogpost och citerat den på en t-shirt! Äntligen har jag citerats på en värdig plats, fame at last!
Imorgon ska jag delta i en spännande heldag. Ett symposium om forskningsmöjligheter och forskningsbehov i skärningspunkten mellan teknik, demokrati, etik och ekonomi med rubriken Teknisk utveckling och institutionell omvandling i det tidiga 2000-talet.
Förutom spännande diskussioner ser jag fram emot dagens fyra talare: Barbara Czarniawska som talar om “Hur institutioner är inristade i tekniska objekt. Med internet som exempel”, Thomas Kaiserfeld ska ge en “Teknikhistoriska perspektiv” sedan ska Mats G Hansson prata om “Etiska vägval i spåren av medicintekniska genombrott” och Aant Elzinga tar upp “Teknik, politik och vetenskap”
Alternativt nationaldagsfirande den 6 juni? Varför inte gå på Pecha Kucha i Göteborg. Nästa Söndag är det Pecha Kucha GBG Vol #20 + jubileumsfest!
Den 6 juni anordnar vi den 20:e upplagan av Pecha Kucha i Göteborg!! Och eftersom talet 20 är heligt i sammanhanget ställer vi till med både jubileumskalas och reunionfest utöver presentationerna. Så ta med dig dansskorna, ett öppet sinne och räkna med att stanna lite längre än vanligt!! Det är ju trots allt Nationaldag och det måste ju firas på något sätt.
Talare:
* Nationalteatern – Teaterrockgrupp
* Niklas Madsen – Designförslag på ny skattesedel
* Carolina Falkholt – Grafitta
* Karin Granstrand & Annika Wahlström – Folkdräkt 2.0
* Linda Spåman – Pervers Kroki
* PK Mahanandia – Indisk livshistoria
* Ted Hesselbom – Röhsska Museet
* Scott Blixen – Post Punk/Music Art
Plats: Park Lane, Tid: 19.30 till sent, Inträde: Gratis som alltid!
Nu är det bara 10 dagar kvar till deadline för extended abstracts till Free Culture Research Conference (FCRC). I år är tredje året konferensen går och den hålls 8-9 oktober 2010 i Berlin.
The Free Culture Research Conference presents a unique opportunity for scholars whose work contributes to the promotion, study or criticism of a Free Culture, to engage with a multidisciplinary group of academic peers and practitioners, identify the most important research opportunities and challenges, and attempt to chart the future of Free Culture. This event builds upon the successful workshop held in 2009 at the Berkman Center for Internet and Society at Harvard University, organized and attended by renowned scholars and research institutions from the US, Europe and Asia. The first event was held in Sapporo, Japan, in 2008, in conjunction with the 4th iCommons Summit. This year’s event is larger in ambition and scope, to provide more time for interaction in joint as well as break-out sessions. It is hosted jointly by the Free University of Berlin and the Max Planck Institute for the Study of Societies and will take place at October 8-9, 2010 at the Free University Campus in Berlin, in collaboration with COMMUNIA, the European Network on the digital public domain. Funding and support is also provided by the Heinrich Böll Foundation.
Den 9 juni ska jag till Stockholm för att vara med på en spännande workshop arrangerad av Fotosekretariatet, Nordiska museet, tillsammans med Wikimedia Sverige och Stockholms stadsmuseum. Workshoppen handlar om Creative Commons-licensiering av fotosamlingar.
Syftet med dagen är att titta närmare på hur arkiv, bibliotek och museer kan använda sig av Creative Commons licenser i sitt arbete med att sprida det fotografiska kulturarvet via digitala kanaler. Syftet är också att lyfta fram användarperspektivet.
Inbjudna gäster är Liam Wyatt, från Wikipedia Australien, Mathias Klang, Projektledare för CC-Sverige samt anställd vid IT-universitetet i Göteborg, Stefan Högberg från Regionarkivet i Göteborg och Johanna Berg, Riksantikvarieämbetet, Stockholm/Visby.
Förmiddagen ägnas åt användarperspektivet och praktiska exempel kopplade till Wikipedia. Eftermiddagen ägnas åt ABM-interna diskussioner och erfarenheter.
Förmiddag: Användarperspektivet
09.00–09.45 Wikimedia Sverige och CC-licsenser, en introduktion av Lennart Guldbrandsson
09.45–10.15 Stefan Högberg, Regionarkivet i Göteborg
10.15–10.45 Kaffepaus
10.45–11.45 Liam Wyatt, Wikipedia Australien och volontär vid British Museum
11.45–13.00 Lunch på egen hand
Eftermiddag: Hur vill går vi vidare?
13.00–13.10 Problem och möjligheter – några allmänna tankar, Kajsa Hartig, Fotosekretariatet
13.10–13.30 Stockholms stad och CC-licsensiering, Ann-Sofi Forsmark, Stockholms stadsmuseum
13.30–13.50 K-Samsök och CC-licenser, Johanna Berg, Riksantikvarieämbetet
13.50–14.10 CC-licenser på Nordiska museet, Jonas Hedberg och Ulrika Sundqvist, Nordiska museet
14.10–14.30 Creative Commons i Sverige: Vart är vi på väg? Mathias Klang, projektledare CC-Sverige
14.30–15.00 Kaffepaus
15.00–16.00 Forts. CC-Sverige: Vart är vi på väg? Avslutande diskussion, moderator Mathias Klang, projektledare CC-Sverige
Anmälan senast 28 maj till: fotosekretariatet@nordiskamuseet.se
Avgift: 400 kr (inklusive moms) OBS Anmälan är bindande!
Vill bara rekommendera en video dokumentär i tre delar på youtube “Walking On Eggshells: Borrowing Culture in the Remix Age” Filmen är en studentprojekt till en kurs “Intellectual Property in the Digital Age” vid Yale Universitet.
Tre studenter intervjuar en blandning av kreativa människor kring frågor om orginalitet, skapande, samhälle och teknologi i syfte att undersöka vad är remixen och vilken position den har (och bör ha) i samhället.
“Walking on Eggshells” is a 24-minute documentary about appropriation, creative influence, re-use and intellectual property in the remix age. It is a conversation among various musicians, visual artists, writers and lawyers, all sharing their views on why and how we use and create culture, and how intellectual property law, originally designed to provide people with incentives to create, sometimes hinders creative production far more than it enhances it.
This film is our final project for the seminar “Intellectual Property in the Digital Age” at Yale University.
Directed and Produced by:
Jacob Albert
Ryan Beauchamp
Brendan Schlagel
Interviews with (in order of appearance):
Eclectic Method
DJ Earworm (Jordan Roseman)
Joy Garnett
Michael Cunningham
Dudley Andrew
DJ Ripley (Larisa Mann)
Jonathan Lethem
E. Michael Harrington
Edgar Garcia
This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 United States License.
Det finns en märklig myt kring ungdomars förhållande till teknik som menar att de inte bryr sig om personlig integritet. Myten är baserad på bilden av ungdomar som är aktiva inom sociala medier och att aktivitet inom sociala medier innefattar en spridande av personlig integritet. Problemet är att det saknas bevis att de inte bryr sig om sin integritet – de kan lika gärna vara att deras delaktighet inom sociala medier trots riskerna för deras integritet.
Nu kommer Pew Research Centers Internet and American Life Project med en spännande rapport Reputation, Management, and Social Media som lägger fram övertygande bevis att ungdomar är bekymrade för, och bryr sig om sin integritet. Rapporten visar att 71% interviewade ungdomar (18-29 åringar) som använder sociala medier har ändrat sina intritetsinställningar. Detta är intressant för samma siffra för användare mellan 50-64 åringar är endast 55%. En tolkning av detta skulle vara att yngre bryr sig mer om integritet än äldre.
As always, this Pew report is filled to the brim with useful information that gives us a sense of what’s going on. Here are some of my favorite bullet points:
Young adults are still more likely than older users to say they limit the amount of information available about them online.
Those who know more, worry more. And those who express concern are twice as likely to say they take steps to limit the amount of information available about them online.
The most visible and engaged internet users are also most active in limiting the information connected to their names online.
The more you see footprints left by others, the more likely you are to limit your own.
Those who take steps to limit the information about them online are less likely to post comments online using their real name.
More than half of social networking users (56%) have “unfriended” others in their network.
Just because we’re friends doesn’t mean I’m listening: 41% of social networking users say they filter updates posted by some of their friends.
Young adult users of social networking sites report the lowest levels of trust in them.
Andra intressant siffror som bekräftar ungas intresse för sin integritet och rykte är 47% av 18-29 åringar deletar kommentarer som andra lagt på deras profiler jämfört med 29% av 30-49 åringar och 26% av 50-64 åringar. Bland ungdomar tar 41% av dom bort sina namn från bilder jämfört med 24% av 30-49 åringar och 18% av 50-64 åringar.
Foto: Out Rowing, SFFf-1989091.163119, Four women and a man in a rowboat. Photographer: Paul Stang.
Till en början har de lagt ut 268 bilder från tre samlingar:
anternefotografi – dei norske fjordane: Ei svært flott og unik samling handkolorerte lanternefotografi (ei tidleg form for lysbilete) med motiv frå Vestlandet datert til ca. 1890-1915. Samlinga er knytt til den tidlege cruiseturismen, og inkluderer mellom anna bileta frå Nærøyfjorden, Balestrand og Geiranger. (Sjå bileta: http://www.flickr.com/photos/fylkesarkiv/sets/72157619452763979/)
Loen,
Samlinga etter Paul Stang: Ei samling svart-kvitt fotografi med motiv frå Stongfjorden teke av den sjølvlærde fotografen Paul Stang (1888-1923). Samlinga gir både eit spennande innblikk i etableringa av Skandinavias første aluminiumsfabrikk ”A/S Stangfjorden Elektrokemiske Fabriker”, og i arbeid og fritid i Stongfjorden tidleg på 1900-talet. Bileta er daterte til ca. 1906-1923. (Sjå bileta: http://www.flickr.com/photos/fylkesarkiv/collections/72157623962206381/).
Vestlandsfotografen Andreas Mathias Anderssen: Ei lita samling teknisk gode svart-kvitt fotografi frå perioden ca. 1880-1910 med motiv frå Vestlandet (Sogn og Fjordane, Møre og Romsdal og Hordaland). Anderssen (1849-1943) var frå Selje, og dreiv i løpet av sin lange fotografkarriere atelier både i Bergen og i Veblungsnes i tillegg til å jobbe som omreisande fotograf i heimfylket. (Sjå bileta: http://www.flickr.com/photos/fylkesarkiv/sets/72157616864065131/).
En av sakerna som oftast förträngs i upphovsrättsdiskussionen är att det handlar om en balans. Skaparens ensamrätt är begränsad eftersom hela anledningen till att ensamrätten ges är att den ska ta slut så allmänheten kan ta del av materialet – utan hinder!
Den första moderna upphovsrättslagstiftningen som skapade denna balans var är engelska Statute of Anne från 1710 men sedan dess har balansen förskjutits till allmänhetens nackdel. Rufus Pollock har skrivit om hur mycket vi håller på att förlora
if copyright had stayed at its Statute of Anne level, 52% of the books available today would in the public domain compared to an actual level of 19%. That’s around 600,000 additional items that would be in the public domain including works like Virginia Woolf’s (d. 1941) the Waves, Salinger’s Catcher in the Rye (pub. 1951) and Marquez’s Chronicle of a Death Foretold (pub. 1981).
For comparison, in 1795 78% of all extant works were in the public domain. A figure which we’d be close to having if copyright was a simple 15 years (in that case the public domain would be a substantial 75%).
Under nästa år, från september 2010 till juni 2011 kommer vi att anordna en rad seminarier i vissa nordiska länder där vi kommer att berätta om Creative Commons, hur man använder den, när den skall användas, och få så många konstnärer som möjligt att använda Creative Commons-licenser.
Vi kommer att anordna workshops i Danmark, Sverige, Norge, Island och på Färöarna. Workshopparna kommer att vara mellan april-maj 2011, men vi kommer att börja redan 2010 under FSCONS.
Arne Ruth inleder dagen med att hylla digitalisering men samtidigt höja en varningens finger för de mörka sidorna den för med sig. Han utrycker oro för Googles herravälde och sociala mediers bristande kontroll. Det känns som om han vill vara positiv men samtidigt bevara en centraliserad kontroll – han vill alltså ha kakan och äta den.
Eva Hemmungs Wirtén intar scenen och redogör för en historik fylld med ett västerländsk dominerad sanning och mytskapande. Världen var (är?) delad i länder som producerar information, kopierar information och översätter information. Dessa perspektiv arbetar med att skapa det upphovsrättsliga systemet för att sedan pressa den på världen som inte nödvändigtvis vill ha, eller gynnas av, systemet.
Sedan pratade jag men jag återkommer till det.
Efter pausen är det Lars Ilshammar som presenterar en stillsam men akut vy från “minnesindustrins verkstadsgolv” där han påpekar kulturens “Insamlande, bevarandet, & tillgängliggörande av våra gemensamma minnen är en del av samhällets demokratiska infrastruktur”. Men för att kunna göra detta krävs en politisk vilja för en reformerad upphovsrätt för att genomföra demokratins viktiga uppdrag.
Katarina Renman Claesson talar om lagstiftarens perspektiv med en presentation med den härliga rubriken: ”Vaffö är det på dette viset?”. Claesson talar om att hitta balansen – att hitta rättvisa mellan olika parter. Vi är tillbaka till Bernkonventionen – den korta gulliga (enligt Claesson) men inflytelserika texten som styr våra liv. Balansen står mellan mänskliga rättigheter, konkurrens och allmänintresse. Sedan tar hon upp en otroligt viktig grupp som inte har fått plats tidigare – investerare och från 60-talet byggdes en investeringsskydd upp genom de närstående rättigheter.
Min presentation handlade om offentlighet och teknik. Syftet var att behandla berättelsen ur ett tekniskt perspektiv och att visa faran med att vi bygger vår upphovsrätt, demokrati och offentlighetsprincip på tankarna som grundlades under upplysningen av ett gäng döda män befästa i en analog kultur. Mot detta ställs frågan hur detta drabbas ihop med den teknik vi har idag – en teknik som bygger på kopian som norm.
Jag försökte att tillämpa satir i min presentation och föreslog en ny rättsfigur den ”digitala konsumenten” med ett totalförbud att överföra personlig information, en Myndighet för Andra Människors Möjliga Integritesskydd (MAMMI) och obligatoriska alkolås på all kommunikationsutrustning.
Naturligtvis var detta menad som satir, dvs ett skämt… men man skämtar inte ostraffad. Två gånger fick jag frågan om jag menade allvar och svarade nej på båda. Hur som helst avslutade jag med att säga att den offentlighet som skapades för 300 år sedan var total radikal och vi överlevde den, växte av den, blev riktiga demokratiska samhällen av dem. Radikal förändring är skrämmande men det är inget vi ska vara rädda för utan vi ska omfamna den och växa istället för att skapa artificiella spärrar som missgynnar samhället.
De affärsmodeller som genom historien skapat det moderna samhällets kommunikativa infrastruktur befinner sig i kris. Denna infrastruktur har i sin tur legat till grund för demokratins framväxt.
Frågorna kring upphovsrätt och offentlighet berör alla oss medborgare och bör inte överlåtas åt experter, vare sig ekonomiska, tekniska eller juridiska. Dessa frågor diskuteras ofta separat, men en lösning förutsätter att de diskuteras samtidigt. Det krävs en samlad politik för den digitala utvecklingen.
Jag ska prata kring behovet av en utvidgad offentlighetsprincip. Det kommer att bli en explorativ föreläsning kring framtidens reglering och en öppen fråga om någon politisk gruppering vågar gå dit tekniken har tagit oss eller om vi kommer att fortsätta vara fastlåsta i gamla mönster och slagord.
En 57-årig man, anställd på en skola i Katrineholm, har polisanmält att han utsatts för förtal. Elever på skolan har bildat en Facebook-grupp i syfte att sprida osanningar om mannen, enligt anmälan.
Enligt Brottsbalken (5 Kapitel)
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Men det är mer komplicerad än att bara tillämpa regelverket i digitala miljöer – även om förtal online är detsamma som förtal offline. I slutet av sin intressanta Magisteruppsats Förtal på Internet (Lunds Universitet 2009) skriver Ola Norbäck:
Jag anser alltså att vi i Sverige har ett otydligt och föga ändamålsenligt skydd mot förtal och kränkningar på Internet. Istället för att förlita oss på bestämmelser från 60-talet så bör vi enligt mig se över hur väl vår straffrättslagstiftning egentligen är anpassad för den tekniska utveckling som samhället har genomgått. Danmark och Finland har anpassat sin lagstiftning till Internet och det finns i dessa två länder straffbestämmelser som på ett direkt sätt tar sikte på gärningar som innefattar förfaranden med olika meddelanden och bilder som kränker privatlivet.
På en nivå håller jag naturligtvis med Norbäck men samtidigt måste samhällets uppfattning av vad som är integritet och förtal anpassas till den verklighet som nu råder. Det handlar inte bara om att förlita sig på bestämmelser från 60-talet utan även att inse att vår verklighet är idag helt annorulunda efter 50 år av teknisk utveckling. Detta innebär inte att allt ska tolereras men samtidigt är det vanligare i ett öppet samhälle att vi drabbas av saker som vi inte vill höra, se eller uppleva.
Comments (3) 
Themocracy