Open Data licens

By , June 30, 2010 11:15 pm

Öppen data är ytterligare ett steg i en mer komplicerad verkligehet. Mycket viktigt att ta del av men svårt att greppa. Nu har  Open Data Commons släppt en ny licens, deras Open Data Commons attribution license (ODC-By). Ansvarig är Jordan Hatcher, ordförande för Open Data Commons Advisory Council. Han skriver:

Thanks to everyone for their feedback on the licenses and their help with the project. We can now announce a new license to the Open Data Commons family, the ODC Attribution License (ODC-BY) license. This is a database specific license requiring attribution for databases. This makes ODC-BY similar to the Creative Commons Attribution license, but is built specifically for databases. As a legal tool that only requires attribution, it complies with the Open Knowledge Definition, the Open Knowledge Foundation’s standard around defining the rights behind what something means to be “open”.

ODC-BY licensens hemsida är här och en enklare förklaring finns här. Slutgiltiga licenstexten är här. Open Knowledge Foundation bloggen skriver

It is sometimes suggested that there isn’t a real difference in terms of “openness” between share-alike (SA) and non-commercial (NC) clauses — both being some restriction on what the user of that material can do, and, as such, a step away from openness.

This is not true. A meaningful distinction can be drawn between share-alike and non-commercial clauses (or any other clause that discriminates against a particular type of person or field of endeavour), with the former being “open” and the latter being not “open”.

This distinction is important. It has relevance, for example, as to why Open Data Commons should not provide NC licenses but will provide a share-alike one. As well as to Creative Commons whose set of licenses includes both share-alike and non-commercial options. As such, not all CC licenses are open and CC licenses are are not all mutually compatible. This is something of an irony as it means that Creative Commons provide a set of licenses that don’t, in fact, result in a commons.

Att hitta CC material

comments Comments Off
By , June 29, 2010 11:50 am

Nätet känns oändlig, den kanske är det… Hur som helst så tillbringar vi mängder av tid med att söka och leta efter saker online. Själv letar jag ofta efter material som är licensierad under någon CC licens. Därför är det intressant nu när Creative Commons lanserar en beta av sin uppdaterade sökfunktion CC Search.

The metadata attached to our licenses allow content providers easy ways to search within their libraries for licensed content. Learn more about how this works.

I sin blogg skriver CC

The current search embeds providers inside an iframe, which can be frustrating or confusing if you come to the site to find your favorite search providers wrapped in our frame.

I gave a brief presentation on the new search UI beta at a Creative Commons staff meeting recently. You can watch the UStream recording here.

Before we change the UI on search.creativecommons.org (also accessible via our home page and Firefox), we have some things to do: see how people use the beta, get feedback, and have the new interface translated into several languages.

Visit http://labs.creativecommons.org/demos/search, let us know what you think, tell your friends, and share it amongst your network.

Sedan kommer en liten disclaimer. Naturligtvis måste man kolla licensen…

CC has no control over what you find with this tool, and as such the results may not be Creative Commons licensed.

Att surfa mobilt i utlandet

By , June 29, 2010 9:04 am

Att använda sin smartphone för att surfa när man är utomlands är dyrt men nu kommer en EU regel som skall skydda konsumenten. Från och med 1 juli 2010 är maxgränsen för datatraffik €50 och operatören måste meddela när användaren har kommit up till 80% av beloppet. Dessutom skall maxgränsen för kostnader per MB sänkas. EU Press release:

From 1 July 2010 consumers no longer need to worry about accidentally running up huge bills when they connect to the internet using mobile networks via a phone or computer when abroad in the EU. Thanks to the EU’s roaming rules, from 1st July travellers’ data-roaming limit will be automatically set at €50 excluding VAT (unless they have chosen another limit – higher or lower). Operators will have to send users a warning when they reach 80% of their data-roaming bill limit. The operator will have to cut off the mobile internet connection once the limit has been reached, unless the customer has indicated they want to continue data roaming that particular month. In addition, maximum wholesale prices for data roaming will fall from €1 to 80 cents per MegaByte. The maximum price for making a roaming call will be cut to 39 cents per minute (excluding VAT), instead of the current 43 cents, while receiving a call will cost a maximum of 15 cents per minute (excluding VAT), instead of 19 cents. The cost of making and receiving calls when abroad in the EU will now be 73% cheaper than in 2005, when the EU first started to tackle excessive roaming charges (IP/05/901).

Tidigare har skydd introducerats för att skydda den mobile konsumenten. Först kom ett tak på samtalspriser i 2007 (IP/07/870), i 2009 infördes regler med resultat att samtalstaxan skall sänkas till 35 cents per minut före 2011 (IP/09/1064 & MEMO/09/309). (via nordicons)

Fildelningens retorik

comments Comments Off
By , June 28, 2010 10:54 am

Dekaminski tipsar om en intressant uppsats av David Stypulkowski den heter PR 2.0 – The New PR: A case study on the use of PR by pirates and anti-pirates. Ämnet påminner mig om John Logies intressanta bok Peers, Pirates & Persuasion: Rhetoric in the peer-to-peer debates

Logie examines metaphoric frames—warfare, theft, piracy, sharing, and hacking, for example—that dominate the peer-to-peer debates and demonstrably shape public policy on the use and exchange of digital media. Peers, Pirates, and Persuasion identifies the Napster case as a failed opportunity for a productive national discussion on intellectual property rights and responsibilities in digital environments. Logie closes by examining the U.S. Supreme Court’s ruling in the “Grokster” case, in which leading peer-to-peer companies were found to be actively inducing copyright infringement. The Grokster case, Logie contends, has already produced the chilling effects that will stifle the innovative spirit at the heart of the Internet and networked communities.

Lite sommarläsningstips!

Hjälp! Vad är en digital offentlighetsprincip?

By , June 28, 2010 10:09 am

Fick ett mail som frågade om jag skulle kunna hålla ett seminarium om “digitalt offentlighetsprincip” till hösten. Eftersom det är en spännande fraga blev jag glad över tillfället att utreda frågorna kring digitalisering – kommunikation – offentlighet vidare.

Min rubrik blev: “Offentlighetsprincipen i en digital verklighet” och jag snickrade ihop en kort innehåll:

Offentlighetsprinciperna är ett av våra mest centrala principer men den är baserad på föråldrad teknologiuppfattning. Teknikutvecklingen ställer offentlighetsprincipen på sin spets och utmanar oss att studera två helt motstridiga frågeställningar: Har vi för lite eller för mycket öppenhet och insyn för den samhälle som vi idag lever i. Genom digitalisering och internet utvidgas medborgarens möjlighet att tillämpa offentlighetsprincipen på en nivå som aldrig Chydenius kunnat ana. Finns det en tidpunkt där teknikutvecklingen kan göra offentlighetsprincipen föråldrad i en demokratiskt rättsstat? Samtidigt är det viktigt att utreda vad en utvidgad offentlighet i en digital miljö egentligen bör omfatta. Innebär vår teknikutveckling en sådan samhällsförändring att offentlighetsprincipen bör utvidgas till att omfatta områden som tex rätten att granska offentlig källkod?

Vad anser ni? Finns det en punkt där tekniken gör offentlighet till ett misstag? Bör staten har rätt till någon form av integritetsskydd? Är öppenhet alltid en övernorm som är god? Exempel som obduktionsbilder från Arboga-målet kanske ställer vissa delar av offentlighetsprincipen på sin spets.

Sedan är frågan om öppenhetsprinciper kanske bör sträckas längre för att omfatta rätten att granska offentlig källkod. Med tanke att programvara räknar ut våra pensioner och enklare beslut fattas av beslutsstödsystem – men vem skapar dom? Hur återanvänds koden? Vilka principer har använts i skapandet av koden osv osv…

Är sexting ett problem?

comments Comments Off
By , June 28, 2010 9:33 am

Författare från Berkman Center har kommit med en intressant rapport/artikel om sexting (wikipedia: Sexting is the act of sending sexually explicit messages or photographs, primarily between mobile phones). Rapporten heter Sexting: Youth Practices and Legal Implications skriven av Dena Sacco, Rebecca Argudin, James Maguire & Kelly Tallon. Den finns att ladda ner som PDF. Berkman Center skriver själva om rapporten:

This document is intended to provide background for discussion of interventions related to sexting. It begins with a definition of sexting, and continues with overviews of research and media stories related to sexting. It then discusses the statutory and constitutional framework for child pornography and obscenity. It concludes with a description of current and pending legislation meant to address sexting.

Sexting är ett område som sällan diskuteras i Sverige. Termen saknas tex i svenska wikipedia. Bristen på diskussion är intressant i och för sig. Ska det tolkas som att detta inte är ett aktuellt problem hos oss, dvs det är ett större problem för sexuellt neurotiska amerikaner? Eller att vi saknar insikt i ett allvarligt problem.

Lagstiftning genom rädsla

By , June 27, 2010 4:01 pm

Ett etablerat sätt att få människor att rösta igenom lagstiftning är att måla upp hot-bilder. Här är en fantastisk exempel på en kanadensisk minister som går till angrepp mot s.k. upphovsrättsexperter. Hör man på vad han säger låter det som om endast experter som håller med honom bör få tilltalas upphovsrättsexperter och förekomma i media och online.

Underhållande och skrämmande. En kul citat:

Those people out there who try to pretend that they are copyright experts and they want to amend copyright in a meaningful way, don’t be fooled by some of these people. They don’t believe in any copyright.  They don’t believe in individuals’ right to protect their own creations.

Michael Geist, som är en av dessa falska experter (enligt Ministern), skriver om Ministerns tal samt lägger ut hela texten på hans blog i ett inlägg titulerad James Moore’s Attack on Fair Copyright. Geist är upphovsrättsjurist och tror på upphovsrätt men är inte övertygad över ACTA fördraget eller det sätt som fördraget har arbetats fram.

ASCAP till attack mot Creative Commons

By , June 27, 2010 11:22 am

Tor från Upphovsträtan skickade mig tips om detta.

Amerikanska föreningen ASCAP (American Society of Composers, Authors and Publishers) har tydligen bestämt sig för att Creative Commons är skadligt för deras medlemmar.

Creative Commons är ett system där skapar kan välja att dela med sig av sina verk. Systemet är helt frivilligt och upphovsmannen ger inte bort några rättigheter. Märklig positionering från ASCAP som nu verkar till och med vilja bekämpa licenssystemet.

Techdirt skriver

Now it appears they’re stepping things up to stage two: they’ve sent around fundraising emails that specifically ask for money to fight Creative Commons, EFF and Public Knowledge. What’s amusing (but really sad) is that this proves that the rhetoric out of ASCAP about protecting “artists’ rights” is bunk. Creative Commons does nothing whatsoever to undermine artists’ rights. It merely offers them more options for how they choose to license their works. It’s the sort of thing that ASCAP and the rest of the music industry should embrace. In fact, when confronted, many of these organizations often make the point that they have no problem with Creative Commons, and they’re happy if artists choose to use CC licenses.

Det som är uppenbart är att ACAP känner sig hotade – och det kanske de är. Digital teknik, nätet och licenssystem har gjort flera människor till skapare av material som innan låg under deras kontrol. Idag finns mängder (millioner?!) fotografer, författare, musiker, filmskapare mm som frivilligt ger bort sitt material på olika sätt. Detta är inte en hot mot ASCAPs medlemmar men det är ett hot mot ASCAPs intäkter.

Det är ytterligare ett exempel på ett affärsmodell som kämpar för att behålla sin plats i samhället. Eftersom den är hotad av teknisk utveckling så kräver de att artficiella (oftast juridiska spärrar skapas).

Det enkla livet

comments Comments Off
By , June 27, 2010 11:00 am

Det enkla livet är svårt att uppnå. Genom tiderna har filosofer hyllat enkelhetens ideal. Diogenes levde i en tunna, Socrates sa “How many things are there which I do not want”, Rousseau hyllade det enkla livet i flera skrifter. Mest känd är kanske Thoreau som lämnade det stadslivet för enkelhet på landet.

Simplicity, simplicity, simplicity!  I say, let your affairs be as two or three, and not a hundred or a thousand instead of a million count half a dozen, and keep your accounts on your thumbnail.  Henry David Thoreau

En liten tur på landet ska man nog klara av. Det blir en sommarhus utanför Denia utan nät… Men så klart tog det inte lång tid förrän mobil bredband löste abstinensen! Även på landet finns det nödvändigheter… man kan ju inte bo i en tunna.

Google Earth bild av omgivningen, (Latitude 38°50’26.71″N & Longitude 0° 4’14.12″E)

Öppen data skapar möjligheter

comments Comments Off
By , June 21, 2010 8:31 pm

Har ni sett den otroliga live kartan över Londons tunnelbana? Kartan visar stationerna och ungefär var tågen är i (nästan) realtid. Helt otroligt koolt. Så här funkar det:

Live departure data is fetched from the TfL API, and then it does a bit of maths and magic. It’s surprisingly okay given this was done in only a few hours at Science Hackday and the many naming/location issues encountered, some unresolved. A small number of stations are misplaced or missing; occasional trains behave oddly; some H&C stations are missing in the TfL feed.

Detta en en fantastisk exempel på vad människor kan skapa när de får tillgång till data. Kartan skapades av Matthew Somerville med hjälp av Frances Berriman & James Aylett. Naturligtvis släpper de källkoden här.

Bilden ovan är en statisk skärmdump kolla på den riktiga levande kartan, det är ett hypnotisk konstverk.

Kritiken mot Creative Commons

By , June 19, 2010 2:08 pm

Förra veckan fick jag frågan om det fanns någon samlad sammanställning av kritik mot Creative Commons och insåg att jag inte hade sett någon sådan. Det resulterade i texten Är Free Culture farligt? men frågan om Creative Commons kritik kvarstår.
I mina tidigare presentationer kring Creative Commons brukade jag presentera några vanliga argumentationstyper som förekommer mot Creative Commons.
Politisk kritik – Denna kritik brukar hänvisa till att Creative Commons är för tillåtande. Upphovsmannen har möjlighet att välja från ett spektrum av licensvillkor och skapa licenser som är restriktiva eller tillåtande. Vad det handlar om för kritikerna är att Creative Commons inte har säkerställt någon form av ideologisk kontroll. Grunden för denna kritik kommer från 2006 då Richard Stallman, grundare till Free Software rörelsen offentligt meddelade att han inte längre kunde stödja CC licenser eftersom share-alike villkoren (Motsvarigheten inom Free Software är Copyleft) var frivillig.
Vad detta leder till att en upphovsman kan dela med sig av sitt material under en CC BY licens (som enbart kräver erkännande av upphovsmannen). En användare hittar produkten, bearbetar den och sprider den under vanlig upphovsrätt (c), dvs ofritt. Inom Free Programvara kan man inte ta det som är fri, bearbeta det och sedan göra det ofri. Men det tillåts inom Creative Commons licenssystem.
Anledningen till skillnaden mellan Creative Commons och Free Software på denna punkt härstammar från syftet med organisationerna. Free Software har som syfte att skapa en fri infrastuktur för alla medans Creative Commons har som syfte att hjälpa den enskilda skaparen att dela med sig av sitt material. Creative Commons gör inte anspråk på att skapa en fri allmänning från all material.

Sunt Förnuft – Kritiken här menar på att världen fungerar helt utan problem och sedan kommer licenser och skapar en oro och förvirring. Alltså licenserna behövs inte, de komplicerar en befintlig verklighet.

Gruppen som uttalar sig på detta sätt brukar vara de som vanligtvis tar vilka bilder de vill och använder till sina presentationer eller annan material. På ett sätt sympatiserar jag med deras hållning. Det var bättre förr när vi inte visste vad vi gjorde. Men nackdelen är att det vi gjorde var fel i upphovsrättslig mening.

Pro-copyright positionen – Från olika håll kommer ibland kritik att Creative Commons är skadligt eftersom den ger sken av att användare kan använda sig av material utan att i förväg be om lov. Det som gruppen verkar vara orolig för är att användare kommer vänja sig med att använda sig av material och en sådan användning kommer att leda till en utökad felanvändning av material som inte är licensierad utan enbart skyddad av full upphovsrätt.
Det är sant att folk vänjer sig vid användning av material om de har möjlighet till det. Men jag tror att den här positionen bygger på en bristande förståelse för vad licenserna innebär. Det finns ingen korrekt användning som inte innebär en respekt för upphovsrätten.
Anti-copyright positionen – Det här är ett spännande argument som bygger på tanken att upphovsrätten är ett system som har spelat ut sin roll. Det som händer när vi använder oss av digitala medier och framförallt är kreativa online är att vi påvisar ofta hur bristfällig upphovsrätten är. Genom att skapa ett licenssystem som får upphovsrätten att verka mindre bristfällig upplevs upphovsrätten som ett system som kan leva vidare när den egentligen borde göras om radikalt eller läggas ner helt.
Förvirring – Det är inte enkelt att läsa licenser. Kan enbart hålla med. Livet skulle vara mycket enklare om vi alla slapp läsa juridiska texter. Men pensionssystem, skattesystem och hemförsäkringar tvingar oss att tänka. Livet är komplicerat – tyvärr.

Creative Commons dödar företag – Här handlar det om Cult of the Amateur argumentet som återfinns i Är Free Culture farligt? det som argumentet går ut på är att gamla affärsmodeller hotas av digitalisering och nätet. Detta argument kan vara sant men problemet är att upphovsrättslagstiftningen inte ska finnas till för att skydda olönsamma och föråldrade affärsmodeller.
Dessa argument har jag träffat på under min tid som aktiv inom Creative Commons. Vad tycker ni? Finns det fler? Tar gärna emot förslag.

Är Free Culture farligt?

By , June 17, 2010 12:46 pm

På kort tid har det kommit två kritiska blogginlägg kring begreppet Free Culture. I maj kom ASMP and Lessig (10/5 – 2010) och en månad senare Lessig: Another Error Becomes Clear in “Free Culture” (10/6 – 2010)

I deras kritik av Free Culture pekar de ut just Lawrence Lessig som den största problemet, ASMP and Lessig skriver:

The idea of “free” content and “free culture” is very much his personal responsibility. His past writings and lectures indicate he did intend exactly what he has achieved culturally, to the detriment of small creative businesses. See the wikipedia entry on the Free Culture movement, and this video of Lessig himself at copybyte.com/z/w4 .

Kritikerna angriper Lawrence Lessigs bok Free Culture: How Big Media Uses Technology and the Law to Lock Down Culture and Control Creativity (2004) den finns tillgänglig som nedladdningsbar pdf licensierad under en Creative Commons BY-NC licens.

I sin bok och i flera föreläsningar (bland annat i Sveriges riksdag) använder sig Lessig av exempel från doujinshi amatörer som skapar egna utvecklade berättelser från populära manga teckningar. En sub-gren av detta skapar remixade musikvideor genom att blanda manga teckningar med populärmusik sk AMV (Anime music video).

Den andra kritiska artikeln Another Error påpekar att nu har Manga skaparnas förening börjat stämma de som skapat AMV eller andra produkter utan lov

Those authors and publishers, it turns out, do not feel it is okay. A Japanese comic association with thirty-six different members has joined with other Asian and American publishers to thwart what they call the “rampant and growing problem” of copycat comics that violate the authors’ and publishers’ rights. Publishers Weekly reports that the problem has grown from a small movement of fans circulating among friends to “heavily trafficked, for-profit Web sites that host thousands of pirated manga editions and offer them for free to readers.”

Argumentet är: Eftersom de har börjat stämma, betyder det att Lessig har fel. Har Lessig fel så är Free Culture fel. Det finns en hel del logiska brister i argumentationskedjan.

Men det största felet med deras argumentation är att de övervärderar Lessig.

Ingen enskild människa är ansvarig för utvecklingen inom Free Culture. Lessigs roll är som förgrundsgestalt är överdriven. Det handlar inte om en enskild människa som teoretiserar fram handlande. Lessig beskriver det som sker. Han är en budbärare som visserligen kan inspirera andra men han är knappast upphovsman till den enorma kreativitet som nätet släpper in i våra liv.

Men frågan kvarstår är Free Culture farligt?

Tveklöst kan jag svara med en otvetydlig: Absolut! Men det beror på vem det skulle vara farligt för?

Ett exempel. En lokal fotograf säljer en bild till en lokal förening som använder den i sin nyhetsbrev. Varje gång tidningen vill använda bilden betalar de fotografen (hur mycket och hur ofta de betalar beror naturligtvis på avtalet). Föreningen har alltid haft alternativet att gå ut och ta en egen bild men väljer ofta av bekvämlighet att betala istället. På fotosajten Flickr finns idag c:a 140 millioner bilder licensierade under Creative Commons licenser. Föreningen väljer att ta en av dessa bilder kostnadsfritt och sluta betala fotografen. Självklart har fotografen förlorat en intäkt. Men det är inte Free Culture som skapat intäktsförlusten. Tekniken har möjliggjort digitala bilder, nätet underlättat sökning och spridning.

Naturligtvis finns grupper som har byggt upp sin verksamhet exklusiva ensamrätter – oftast med stöd av upphovsrätten – men nu har tekniken skapat ett alternativ för andra att konkurrera med grupperna. I en konkurrens kommer vissa att förlora. Men att gråta för att det var mer lönsamt förr är knappast meningsfullt.

Marknaden för smedar, is-leverantörer, tvatterier och skrivmaskinstillverkare (minns ni den Svenska företaget Fokus som var världsledande inom kontorsmaskiner?) är inte som den var förr. Vem gråter för dom? Nostalgisk kan du gärna få vara men att använda lagstiftning för att förhindra teknikens potential är knappast önskvärd ur en samhällelig perspektiv.

I den iver att förhindra fildelning håller lagstiftare runt om i världen på att skärpa till upphovsrättslagstiftningen och försöker till och med täppa till de områden av tillåten användning som lagen medger.

Det som är tragiskt med den kritik som artiklar som de 2 ovan representerar är en idé att Free Culture är skadlig för skapande, kreativitet och kultur eftersom många “amatörer” är med och agera inom områden som tidigare var enbart till för proffsen. Men detta är att försöka jämföra äpplen och paron. Amatör/proff konflikten är intressant i sig. Läs The Cult of the Amateur: How Today’s Internet Is Killing Our Culture av Andrew Keen är en intressant bok som går till hård till kritik mot amatörer eftersom de tar död på proffsens levebröd. Men Free Culture bygger på en vilja och infrastruktur av skapande, öppenhet, access och delande.

Free Culture är inget nytt, det uppfanns inte av Lessig och kan inte förhindras utan att göra våld på individers rättigheter. Det som är nytt är den skala med vilket material produceras och sprids idag. Detta är en kulmen av mängder av små och stora tekniska utvecklingar. Som kan delas in i tre olika grupperingar:

  • Digitalisering: gör skapande billigare & enklare
  • Moores Law: gör utrustningen billigare
  • Nätet: gör mass kommunikation möjlig för individer

Men genom att fokusera på upphovsrätt och skadligheten med Free Culture kan vi försöka “glömma” verkligheten och försöka förhindra den verklighet som redan har etablerats. Grupper som idag vill utnyttja upphovsrätten för att skapa och upprätthålla artificiella monopol bör betraktas som tragiska figurer och inte berömmas för sin kreativitet.

Detta beteende är skadligt, teknik- och framtidsfientligt och det är dags att tänka om.

Sleep of Reason

By , June 16, 2010 7:51 pm

Föreningen Vetenskap och Folkbildning står som arrangör för James Randis Sleep of Reason sommarturné 2010 i Sverige (Randi skall under sommaren till Finland, Holland, Estland, Sverige, Danmark & Island) kör för fulla hus – Stockholm hade 375 i publiken och i Göteborg finns inga lediga platser i Chalmers hörsal RunAn med 450 åhörare. Den gamle mannen med skägget kör blädderblock & powerpoint. Innan presentationen börjar rullar olika vetenskapscitat på skärmen som tex “Skepticism is the true wisdom of man” (David Hume) och “Faith consists in believing things because they are impossible” (Voltaire) & “Science when well-digested is nothing but good sense and reason” Kung Stanislaus.

På grund av hans arbete har han hedrats på många sätt, bland annat har en hedersdoktorat och en asteroid har uppkallats efter honom. Dessutom finns han överallt online – han hänvisar till detta i inledningen genom att prata om sin online personlighet:

I am alive, I am not just a mythical figure on YouTube!

Hans inledning visar med humor att vi alla gör antagande i våra liv. Vissa sådana är välgrundade medans andra är baserade på tilltro utan stöd av bevis.

Första ämnet han tar upp är homeopati (“…its a swindle and should be barred all over the world!”) där man tror på tanken att om man behandlar med en extremt utspädd medicin så verkar medicinen bättre. Oftast är medicinen utspädd till enorma mängder tex 10 upphöjd till 30. De påstår att anklever lindrar influensa. Eftersom de spär ut medicinen skulle en 1 anklever skapa tillräckligt mycket medicin för att fylla hela solsystemet (från solen till Pluto och lite till).

Randi tar sedan en massive dos av homeopatiskt sömnmedel (innehåller kaffein) man får bara ta 7-8 tabletter. Randi tar runt 50 tabletter och säger “goodbye”. Naturligvis händer det absolut inget. Sedan äter han ännu fler. Snygg demonstration! Han erkänner dock att han kommer bli sömnig runt 11:30 ikväll :)

Sedan berättar han om avslojandet av Reverend Popoff som påstod att han kommunicerade med gud och använde informationen för att bota sjuka. Allt handlade om en billig knep. Popoff fick information, som hans fru samlade in, genom en hörsnäcka.

Varför USA inte har metersystemet? Enligt Randi handlar det om en lobbygrupp som påverkar amerikanska lagstiftare. Lobby organisationen i denna frågan arbetar för den religösa högern som menar att metersystemet är utvecklad av franska ateister!

Han skämtar sedan med den akademiska systemet där det finns en fokus på det ceremoniella “skapande” av doktorer under doktorspromoveringen. Där efter ceremonin förlorar alltför många förmågan att säga “I was wrong” och “I don’t know” – han kan sin publik :) Nästa grupp som får sig en känga är media – “they don’t care if its true or its harmful” de vill inte veta sanning eller vetenskap. Media vill ha en story som låter bra.

Randi forsätter i en rasande tempo och visar hur pseudovetenskap finns i mängder av olika vardagliga produkter och vardagssituationer. Han berättar med värme, skämt, humor och magiska knep (som han visar) för att få publiken ska fatta hur lätt det är att lura människor (även utbildade sådana). Slutsatsen? Vi måste sluta vara alltför lättlurade!

You can be fooled – never forget that!

Källkritik via sociala medier

By , June 16, 2010 11:16 am

Sociala medier får enormt mycket kritik i relation till traditionell eller gammalmedia. Det nya anses vara oseriöst, ytligt och framförallt sakna källkritik men stämmer detta?

Naturligtvis finns det mycket oseriöst, ytligt och okritiskt online men det som man väljer att glömma bort är hur mycket lättare det är för användare att söka fram och sprida information. Även om det finns okritiska källor online så skapar tillgänglighet till nätet ett enormt kraftfullt verktyg för seriös källkritik.

I två dagar har radio och tidningar berättade den hemska berättelsen om den adopterade 14-åriga Gambianska flickan. Två exempel på traditionell medias rapportering. SvD skriver i en artikel Adoptivdotter lämnades i hemlandet Flickan lämnades kvar hos släktingar i Gambia efter en semesterresa i landet med adoptivmamman. Expressens artikel heter Svenska adoptivföräldrar skickade tillbaka barn och där står det: Nu lever den föräldralösa flickan, svensk medborgare och folkbokförd i Kronobergs län, i Gambias huvudstad Banjul i stället för hemma hos sina nya föräldrar i Småland.

Både rubrikerna och innehållet är hemska. För hemska. Det kanske ligger något mer bakom detta. Men för att komma hit måste man först misstänka att något är fel. Sedan måste man hinna och orka jaga runt efter mer fakta. Det vanliga situationen är att man accepterar sanningen som presenteras av “seriös” media.

Jag misstänker men hinner/orkar inte leta efter mer nyhter. Men min kontaktnät hinner/orkar och “sanningar” kommer fram. Först twittrar @archasa

Om adopterade flickan i Gambia. Dåliga föräldrar – eller dålig journalistik!? Läste denna blogg: http://bit.ly/bhNdAf

Länken leder till bloggen it sounds like a whisper och inlägget Pinsamt dåligt journalistik

Tyckte det var konstigt att pappan enligt DN fortfarande hade vårdnaden om sin bortadopterade dotter. Googlade lite på det här, och storyn verkar vara en helt annan: Flickan kom till Sverige tillsammans med sin mamma. I Sverige bor även flickans moster med make. Flickans mamma dör, och flickan adopteras då av sin moster. Mostern har delad vårdnad om flickan, tillsammans med flickans pappa som bor kvar i Gambia. Under en resa till familjen i Gambia som flickan och mostern gör, beslutas det att flickan ska bo kvar hos sin pappa.

Skillnaden i vad som händer och det som rapporteras är knappast dålig journalistik – det är bedrägligt eller lögnaktigt. Det handlar om att hitta en tragisk berättelse och förvränga den genom halvsanningar och direkta lögner till den framstår som något helt annat.

Med gammalmedia hade vi kanske bara haft en obehaglig känsla om att sanningen var antagligen mer komplex än det som rapporteras men genom sociala medier vecklas sanningen ut och sprids.

Kom ihåg detta nästa gång ni antyder att sociala medier är oseriösa eller att traditionell media förtänar sin exklusiva skyddade och värderade samhällsposition.

James Randi på Sverigeturné

By , June 16, 2010 6:03 am

Magikern och skeptikern James Randi använder sin kunskap för att avslöja övernaturliga förmågor och pseudovetenskap. Just nu är han på sverigeturné. Föreningen Vetenskap och Folkbildning skriver:

Den världskände magikern och skeptikern “Amazing” James Randi kommer till Sverige i sommar, i samarbete med Vetenskap och Folkbildning. Han kommer till Göteborg efter att ha varit i Stockholm, för att sedan besöka även Lund. Se karta på Google maps. Se pedagogisk karta.
Martin Rundkvist bloggar om gårdagen i Stockholm igår.

In the evening Randi spoke to an audience of over 300 people, while tens of comers had to be turned away at the door. The talk, video clips and Q&A lasted for almost 2½ hours, and it was as usual excellent. I do wish, though, that Randi would stop making fun of PhDs in such a hostile manner. A considerable proportion of the audience last night either have a PhD or are working on one. You can’t both promote science and say that academic qualifications are worthless. Most science is after all produced by formally qualified academics and does not involve people in lab coats being conned by charlatans.

Och nu idag är det Göteborgs tur.
Tid: onsdagen den 16 juni 2010 kl. 19:00
Plats: RunAn, Chalmers kårhus, Chalmersplatsen 1
Övrigt: Inträde: 50kr.
How To Get Rid Of Stretch Marks Fast

Panorama Theme by Themocracy