Comments (0)

By Mathias Klang, July 22, 2010 4:24 pm

Ett intressant gräl om och på twitter bland engelska komiker förnyar mitt intresse i frågan om twitter meddelanden är skyddade av upphovsrätt.

Grälet i korthet handlar om en engelsk komiker som anklagas för att “stjäla” andra komikers skämt och lansera dom som sina egna. Mycket av fokus i artikeln”Has Keith Chegwin been stealing comedians’ jokes on Twitter? The standup community’s displeasure at Cheggers recycling gags online shows how comedy’s rulebook has changed handlar om komiker “community” indignation och upprördhet mot Chegwins brott mot etikettreglerna.

Juridikprofessorn och bloggaren PanGloss (Lilian Edwards) analyserar grälet ur ett upphovsrättsligt perspektiv och inleder med att diskutera den kända Exxonfallet (Exxon Corp. v. Exxon Insurance Consultants International Ltd [1982] Ch. 119) där engelska domstolen kom fram till att upphovsrätten inte skyddar alltför korta litterära verk. Hon medger dock att 140 tecken kanske inte är alltför kort och kanske är skyddsbart och här nämner hon en citat från ett äldre rättsfall (University of London Press Ltd. v University Tutorial Press Ltd. [1916] 2 Ch. 601) som kan vara vägledande:

what is worth copying is prima facie worth protecting.

Intressant inställning – mycket nationalekonomiskt! I svensk rätt hänger en del av skyddsbarheten på om verket har verkshöjd. In juni skrev jag inlägget Finns verkshöjd? där jag började med wikipedias beskrivning av verkshöjd

“…Verkshöjd är ett mått på ett verks originalitet, individualitet och dess självständighet.”

För att sedan prata om fallet i 2004 där Universal Music Publishing AB och Peter Lundblad stämde Silja Line eftersom de hade använt texten “Ta dig till havet, vi gör dig till kung” i sin marknadsföring. Min slutsats var att verkshöjdsdiskussionen saknar betydelse eftersom jurister stämmer och låter domstolen oroa sig över finlir som eventuell verkshöjd. Vi lever i ett samhälle där “what is worth copying is prima facie worth protecting”.

Problemet är att citatet kommer från en rättsfall från 1916. Det kanske stämde på den tiden eftersom kopior var svåra och kostsamma. Dessutom jagade inte jurister mindre omskrivningar.

Men hur är det med twitter. Med tanke på att verkshöjd blir teoretiskt och Silja Line domen bör det vara helt självklart att tweets på 140 tecken omfattas av upphovsrätten. Men spelar detta någon egentlig roll?

Ibland förekommer frågor och kommentarer på twitter att man inte får kopiera eller re-tweeta utan tillstånd eftersom det handlar om upphovsrättsligt skyddade verk. Oftast tolkas dessa budskap som de skämt de är och meddelande skickas vidare som en mindre och mindre rolig viral skämt. Även om en tweet omfattas av upphovsrätt så finns även citaträtten inskriven i upphovsrättslagen och alla får citera ”i den omfattning som motiveras med ändamålet” (§22).

Att re-tweeta utan lov måste – inom ramen för twitter – anses som ett lagligt godkänd citat. Dessutom förekommer upphovsmannens användarnamn i ett RT så det skall inte ses som en kränkning av upphovsmannens ideella rättigheter. Att hela “verk” (jag ogillar att kalla en tweet för ett verk) citeras är inte omfattningen som bör vara under diskussion. Kommunikation är poängen och alla som försökt minska ner ett budskap till under 140 tecken vet att det är svårt att skriva kort.

Sedan är det intressant att diskutera citat på twitter ur ett annat perspektiv. Användare som ger sig ut på twitter bör inse att en av dess viktigaste funktioner är just förmågan till RT. Ett av twitters viktigaste funktioner är att budskap skickas vidare – helst oavkortade som direkta citat. Det är dessutom ren marknadsföring för upphovsmannen. Vill man teoretisera kring detta kan man prata om att twitters sociala funktion innebär en underförstått licens åt alla att skicka budskapet vidare utan lov. Lika mycket som webben är en samling länkar och allt vi gör online handlar om kopiering (utan att be om lov först) är twitter en enorm diskussion där budskap kopieras och skickas vidare.

Men vad händer om budskap skickas vidare utan att uppge upphovsmannen? Eller om budskap skickas vidare på ett sätt som får det att se ut som om sändaren är upphovsmannen. Enligt min tolkning av lagen och tekniken menar jag att detta är handlande som inte kan ses som upphovsrättsintrång. 140 tecken på twitter blir en giltig form av citat. Men detta innebär inte att det är socialt korrekt och lämpligt. Att skicka budskap som andra skapat utan att uppge upphovsmannen är en form av plagiering.

Och även om plagiering anses socialt fel (och straffbart inom vissa fall tex högskoleförordningen §10 vilseledande av examinator) är det inte straffbart som upphovsrättsintrång. Twitter som teknik bygger på ett samförstånd mellan användare och de användare som inte förstår detta får drabbas av sin okunskap.

Komikern Chegwin har begått ett socialt “brott” han har brutit mot sociala regler och detta kan straffa sig. Men något brott mot upphovsrätten är svårt att se.

—

För mer juridiska diskussioner kring upphovsrätt och stand-up komik se

Oliar & Sprigman There’s no free laugh (anymore): The emergence of intellectual property norms and the transformation of stand-up comedy & Intellectual Property Norms in Stand-Up Comedy