Ideologier på 140 tecken
Comments Off Igår hade vi en spännande seminarie kring politisk och akademisk användning av sociala medier. Talare var Bente Kalsnes, Åsa M. Larsson, Martin Rundkvist & Lennart Guldbrandsson. Mitt eget inlägg hade rubriken Ideologier på 140 tecken och jag försökte utreda kopplingen mellan mediet och budskapet i relation till twitter.
Presentationen öppnades med en påstående att politisk kommunikation oavsett medium har till syfte att presentera – och gärna övertyga motståndare om förträffligheten i – talarens politiska övertygelse. Att formen för kommunikation har länge varit skriftlig eller muntlig framförande och att vi nu genom sociala medier har en mellanting mellan muntlighet och skriftlighet. Twitter innehåller skriftens asynkrona mönster men samtidigt i en hastighet som påminner om tal.
I talens värld finns det former och mönster. Både form, mönster och innehåll måste anpassas till lyssnaren som man försöker övertyga. För att illustrera presenterade jag några exempel Muammar al-Gaddafi som förra året skulle hålla ett 15 minuterstal inför FNs generalförsamling pratade på i 90 minuter. Där han utvecklade paranoida teorier kring svininfluensan, krävde utredning i morden Martin Luther King & John F. Kennedy, lämnade ett förslag att FN skulle flytta huvudkontor till Libyen för att slippa jet lag… (allt finns på YouTube med referat i NY Times). Men även om detta är ett exempel på missbruk av talarens roll så är Muammar al-Gaddafi inte ensam. Fidel Castro talade 4,5 timme inför generalförsamlingen i 1960 och rekordhållaren VK Krishna Menon i 1957 talade i åtta timmar (Avskrift av talet – 160 sidor – finns online här)
Dessa tal ses som skrämmande exempel och kanske ännu mer skrämmande från vår perspektiv. Har vi förlorat något, saknar vi förmågan att ta till oss det talade ordet? Under 1858 ordnades Lincoln–Douglas debatterna i USA. Den första talaren fick prata fritt i 60 minuter, hans motståndare fick svara i 90 minuter och avslutningsvis fick första talare 30 minuter att svara. Publiken måste suttit eller stått och lyssnat till tre timmars politisk tal från två kandidater – hur många skulle göra det? Skulle TV filma eller visa det?
Men det är alltför lätt att säga att det var annorlunda eller bättre förr. Att vi har förlorat något. Jag tror inte att det är sant. I ett annat exempel presenterar jag huvudtalaren i Gettysburg Edward Everett som talade i två timmar. Sedan kom Lincoln in och pratade i två minuter i vad som har blivit den mest ihågkommna talen i amerikansk politisk historia – de första meningen. “Four score and seven years ago our fathers brought forth on this continent a new nation, conceived in liberty, and dedicated to the proposition that all men are created equal.” (Gettysburg Address)
Även i en tid då vi var vana med långa tal så vann en kool punchline. Det var något att minnas.
Sedan vänder jag mig till tekniken och hurdet var den tyska ingenjören Friedhelm Hillebrand som bestämde längden på sms meddelanden (160 tecken) genom att komma fram till vad han ansåg var en adekvat längd för kommunikation. Dvs en ingenjör, på 80-talet, på tyska bestämde hur långt ett meddelande från vem som helst till vem som helst ska vara i vilket språk som helst. Generationer av telefonutveckling har styrts av hans världsbild och twitter kortade ner hans ursprungliga 160 tecken till 140. Till detta kan man blanda in idéer kring teknologisk och språklig determinism att vi är kontrollerade av vår teknologi. Avslutningsvis gav jag exempel på situationer där kommunikation har misslyckats på grund av avsändarens bristande förmåga att förstå sitt medium, att inte anpassa budskapet till den medie används.
Spännande diskussioner följde…
Themocracy