Bör staten twittra?
Som många andra stater (Engelska försök) försöker det offentliga Sverige att vara en del av web2.0 (några exempel webbrådgivaren & Stockholms Handelskammare). Det är ganska lätt att se varför det är intressant för staten att delta i web2.0. Okad demokrati genom att förenkla kommunikationen till och mellan stat/medborgare är enkla anledningar för att motivera försöken men bör staten twittra?
En av de första frågorna är inte bara om staten ska twittra utan snarare vem inom organisationen skall twittra – och i vems namn?
Staten finns inte som enhet. Man kan inte ringa och prata med staten. Möjligtvis kan man prata med företrädaren för staten – men vem är det? Är Statsministern statens talesman? Eller är det… Kungen?? Skulle någon av dessa kunna twittra i statens namn?
Ok, så det kanske inte någon som kan twittra för hela staten – det kanske inte är viktigt – ska myndigheter twittra, eller rättare sagt – vem skulle twittra för en myndighet? Naturligtvis borde generaldirektören kunna agera talesman. Men problemet är ju att det inte är alltid den som är högst upp i en hierarki som har mest kunskap, intresse eller förmåga att twittra.
Naturligtvis kan myndigheten utse en kapabel individ att twittra men då uppstår ett annat problem. Kan en myndighetsperson twittra på ett sätt som andra vill läsa? Twitter handlar om en dialog men om en myndighet börjar twittra vad har en myndighet att prata om som andra vill höra?
Eller som Fiona Apple sjunger: So what would an angel say, The devil wants to know
Seriös information från en myndighet är inte det som kan twittras… Så varför skulle en myndighet twittra? Vad skulle vi vilja höra? Om myndigheten satsar på dialog så måste myndigheten acceptera en verklig dialog. Detta innebär att det kanske kommer att ske en något mindre myndighetsaktig form av dialog. Men kommer myndigheten klara av att personalen agerar på ett sådant sätt?
Kanske bättre om myndigheter inte twittrar, fast kan myndigheter förbjudas från att twittra?
Themocracy
Kolla http://twitter.com/KRISinformation för ett exempel på en svensk myndighet som twittrar (Krisberedskapsmyndigheten).
Sorry, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är det numera som äger den.
En Myndighet har som uppgift att Utöva Myndighet och jag har svårt att se hur twittrande, som är en individuella kommunikationsform hör hemma i begreppet Myndighetsutövning. Jag lutar åt att Myndigheter ska inte twittra, däremot kan enskilda tjänstemän hos en Myndighet twittra, men inte som ett led i Myndighetsutövandet.
Ovanligt tydligt för att komma från mig. Börjar jag månne bli sjuk….
Varför skall myndigheterna finnas där medborgarna är? Annars blir ju känslan som med “Posten” som numera bara är ett abstrakt begrepp både irl och på nätet..
Problemet med den twittrande staten (förutom begrepp som myndighetsbeslut, offentliga handlingar, arkiverering mm) är att:
1. Vem är behörig att uttala sig. Handläggare eller generaldirektören? Vad kan de säga eller svara på som inte redan finns på statiska sidor?
2. I vilka ärenden. Ren info är kul men knappast någon dröm för twittrare att följa. Information från myndigheter är (och ska kanske vara) stabil och relativ statiskt. Hemsidor alltså.