Privat eller offentligt
Marcin de Kaminski skriver en intressant inlägg om gränsen till det privata i en web2 värld. Det är inte lätt att veta var gränserna går, eller är det? Egentligen tror jag att det finns tydliga gränser som Marcin skriver men alltför ofta är det för intressant för någon annan att hålla sig inom de enkla ramarna. Materialet finns där och kan missbrukas.
Även om det kan vara svårt vid en första anblick att avgöra var gränsen för det privata går på nätet finns några enkla hållhakar. Vad är ok att använda när man exvis bedriver (seriös) journalistik? Här är exempel kopplade till ovanstående fall:
Det är intressant att se dessa diskussioner i relation till journalistik och offentlighet. Tidigare har jag bara sett diskussionerna i relation till forskning. Det är väldigt frestande för akademiker som vil utforska nätlivet att ta sig in i communities och börja samla data. Man kan jämföra det med etnografiska studier där man besöker ett främmande kultur. Skillnaden mellan online/offline är tyvärr att det inte är uppenbart för de observerade att de håller på att studeras vilket kan vara en etiskt oacceptabelt ställning för en forskare.
informationsteknologi, integritet, internet, kultur, social nätverkande, web2.0
| 
offentligt, offline, online, privat
Themocracy
Hej Mathias!
Kul att du nappade. När du skriver om communities, menar du då att det INTE är okey att använda dem i forskning? Finns det tillfällen när det är mer etiskt försvarbart än andra?
Anledningen till att jag frågar är att jag enligt mitt resonemang betraktar det som skrivs i publika forum på communities som möjligt forskningsmaterial, om än inte helt oproblematiskt. Det beror givetvis på vad syftet är, och hur man resonerar kring det – men jag tänker mig att det som är tillgängligt för allmänheten också borde kunna användas utan några direkt reglerande restriktioner.
Social comments and analytics for this post…
This post was mentioned on Twitter by klang67: New blog post: Privat eller offentligt http://techrisk.se/?p=1477...
Fördelen med communities för en forskare är att all data finns lagrad och är lätt tillgängligt (ofta). Detta leder forskaren till dessa platser men frågan är vilket etiskt ansvar forskaren har. de användare som kommunicerar väljer att göra det inte för att det skall senare användas av en forskare. Om en forskare väljer att gå in och interagera så är frågan om han/hon skal identifiera sig eller inte. Identifierar han sig är det ärligare men förvränger svaren. Det finns mycket att säga om detta ämne…
Det intressanta med din post är att du berör det öppna/slutna twitter och facebook. Vi har inte löst det hela. Eftersom det är öppet anser vi det som offentligt men jag håller inte med. Det är mer som om du lyssnar på två okända prata med varandra på en kaffe (om du inte är delaktig i flödet). Nja den håller kanske inte heller. Vad jag vill komma fram till är att allt som sägs på offentlig plats är inte nödvändigtvis offentligt…
ps Efter Julian Dibbel skrev sin kända “Rape in Cyberspace” valde communitien att sätta upp en text där dom avböjde vänligt forskare/forskning…
Jag hade anledning att reflektera kring forskningsetik vid studier av virtuella gemenskaper för något decennium sedan, och skrev en artikel kring detta i Human IT. Bland annat om problemet med offentliga/privata miljöer, men även kring avatarers eventuella skyddsvärde(!). Artikeln kan kanske ge upphov till någon tanke eller ställningstagande.
http://etjanst.hb.se/bhs/ith/1-00/poa.htm
Tack PO. Det är som du skriver ämnet var “hett” för ett decennium sedan. Men nu är det kanske dags att se på det igen.
PO: Tack, den bokmärks direkt. Det är verkligen intressant och minst sagt viktigt att diskussionen uppehålls. Vetenskapsrådet rekommenderar dessutom http://www.cc.gatech.edu/~asb/ethics/ och http://aoir.org/reports/ethics.pdf när det gäller forskningsetik på nätet.
Mathias: Visst är det spännande. Jag håller delvis med dig om det du skriver, även om jag tänker mig att skillnaden är milsvid beroende på om forskaren är deltagande eller inte. Så är det väl dock även bortom nätet, att det finns en tydlig skillnad mellan observation och deltagande. Jag tänker mig att kafeliknelsen på sätt och vis håller, men skulle nog ändå vilja säga att publikt innehåll på nätet tillfaller offentligheten på ett annat sätt än exvis samtal på allmän plats.
Överlag känns det som att reflektionen kring metoden är grunden, man måste tänka sig för och inte bara handla. Det är svårt, iom att nätet är så tillgängligt och snabbt, men ändock.