Tumnaglar, skärmdumpar & upphovsrätt = misslyckat domslut
Vad ska upphovsrättslagen tycka om skärmdumpar* och tumnaglar**?
I en rättsfall från 2002 behandlades frågan om tumnaglar i USA i Kelly v. Arriba Soft Corporation och domstolen kom fram till att skapandet av thumbnails var en form av lovlig användning (fair use) som inte krävde upphovsmannens tillstånd. Skärmdumpar skulle kunna tolkas på ett liknande sätt.
I Sverige har nu Högsta domstolen delvis kommit fram till en annan slutsats i en mål som handlar om skärmdumpar som innehåller thumbnails.
Rättsfallet handlar om en webbdesigner som i reklamsyfte använde sig av en skärmdump av en sida som innehöll flera tumnaglar. Fotografen valde att stämma och vann i Tingsrätten. Hovrätten hade en annan tolkning i 2008 skrev Kalle Jonson:
Svea Hovrätt har i en färsk dom (2008-07-01, FT 685-08) kommit fram till att publicering av skärmdumpar av en webbsida på en annan webbsida inte innebar intrång i rättigheterna till de bilder som var publicerade på den avbildade webbsidan.
Till att börja med konstaterar hovrätten att bilderna i fråga inte skyddas av upphovsrätt enligt 1 § upphovsrättslagen utan av fotorätt enligt 49 a §. Då bilderna är små och knappt urskiljbara för ögat anser hovrätten att de är en sådan oväsentlig del av webbsidan att undantagsregeln i 20 a § är tillämplig. Enligt denna regel krävs inte tillstånd för användning av verk som förekommer i bakgrunden av eller annars ingår som en oväsentlig del av en bild.
Nu har Högsta Domstolen slagit fast att även små bilder i en skärmdump på en hemsida omfattas av upphovsrättslagen. Därför bör webbdesignern be fotografen om lov innan han lägger ut skärmdumpen på nätet. Sedan menar HD att intrånget är att betraktas som tämligen bagatellartat. Därför är ersättningen för fotografens lidande 1 000 kronor och designern måste sedan betala 800 kronor för nyttjandet av två fotografier. (Journalisten, Cap & Design, Medievärlden)
Att domstolen kommer fram till att intrånget är tämligen bagatellartad men ändå väljer att finna för fotografen är typiskt för grupper som menar att principen är viktigast. Domstolen har tillämpad lagen i en strikt och principfast form men inte tagit hänsyn till de friheter som upphovsrättslagstiftningen ger.
Vad handlar detta om? En kränkning av upphovsrätten som rör en bild som innehåller små bilder som en fotograf har tagit. De små bilderna är inte fokus, inte syftet med skärmdumpen. Väljer man att följa en sådan lagtolkning kan vi snart skapa en hel juristgrupp som studerar bakgrunder i bilder för skymt av skyddade bilder.
Upphovsrätten är en produkt av en analog värld och nu tillämpar vi den i en digital miljö. Den stora skillnaden är att i en digital miljö är att allt är kopior på något sätt och att fler individer skapar och kommunicerar (det sista oftast med bearbetningar av andras verk).
Övergången från analog till digital göt att produktionskostnader och kommunicationskostnader går mot noll. Här har vi kärnan av fildelningsdebatten. Det finns en missplacerad förhoppning att juridiken skall kunna skapa murar som digital teknik har rivit. Detta kommer aldrig att fungera. Men i vår iver att försöka kommer domstol fram till misriktade slutsatser som skärmdumpsmålet.
Istället för att hylla och gynna öppenhet och kommunikation väljer man att begränsa den digitala världens möjligheter. Minimala fotografier som delar av skärmdumpar är knappast skyddsvärda – till och med domstolen själva menar att det är trivialt – men i sin domslut visar Högsta Domstolen tecken pÃ¥ att försöka förhindra utvecklingen och vrida tillbaka tiden till en analog värld.
Domstolens bristande insikt i skapande och digitala miljöer är vad som leder dom fram till denna slutsats. Deras bristande förståelse skapar bara mer oro och behov av avtal och jurister istället för att släppa trivial användning fri och låta skapande växa.
–
* Skärmdump (screenshot) är en bild av det som finns på skärmen. Det kan vara frågan om en kopia av möjlig upphovsrättsligt skyddat material.
** Tumnaglar eller Thumbnails är små versioner av bilder som skapas för att underlätta organisationen eller sökning av bildfiler. Flera operativsystem visar thumbnail versioner av innehållet i en bildmapp, sökmotorer visar thumbnails av bildresultat osv. Eftersom programvara skapar mindre versioner eller kopior av andras bilder är det en fråga som berör upphovsrätten.
bilder, kopiering, upphovsrätt
| 
foto, fotograf, högsta domstolen, juridik, skapande, skärmdump, thumbnails, upphovsrätt
Themocracy
Har du ett målnummer? Vore intressant att läsa. Vill minnas att jag tyckte hovrättens resonemang var rätt bra.
Kalle: T 3440-08, finns på HD:s webbplats (http://www.hogstadomstolen.se/Domstolar/hogstadomstolen/Avgoranden/2010/2010-03-05%20T%203440-08%20dom.pdf)
När man nu granskar saken, lagen och förarbetena i detalj, hade HD kunnat komma fram till ett annat domslut? Man kan ju liksom inte välja att frångå bokstavstolkningen så fort man ser att den leder till ett oönskat resultat, särskilt i ett tvistemål där parterna intar motsatta ståndpunkter.
Vad domen visar är i stället hur hopplöst rörig och oöverskådlig upphovsrättslagen har blivit. Jag finner viss humor i att HD kommenterade misstaget från 2005, då fotografiska bilder under fem månader inte berördes av inskränkningen i 20 a § och alltså inte fick förekomma ens i bakgrunden, men som retroaktivt korrigerades av riksdagen på lagutskottets initiativ.
Inskränkningen i 20 a § gäller alltså i första hand konstverk, men genom hänvisning också fotografiska bilder (49 a §) och sammanställningar (49 §).
Sammanställningar?
Ja, databaser alltsÃ¥, tabeller eller kataloger i vilken form som helst. Om du skulle ta en bild av ett kontorsrum där det ligger en uppslagen telefonkatalog pÃ¥ bordet, men katalogen är oväsentlig för bilden som helhet, sÃ¥ är det tack vare 20 a § tillÃ¥tet för dig att sprida bilden utan att be Eniro om lov. Det vore en annan sak om man kunde urskilja ett likaledes uppslaget exemplar av Harry Potter eller ett notblad av Paul McCartney; litterära och musikaliska verk omfattas inte av 20 a §. Huruvida man kan urskilja texten eller noterna lär inte spela nÃ¥gon roll…
Tror säkert att riksdagen tänkt “Det skall vara tillÃ¥tet att fotografera med konstverk, andra fotografier eller kataloger i bakgrunden, men allt annat mÃ¥ste man städa bort först eller retuschera i efterhand”! Apselut!
En annan sak man kan utläsa ur domen är att 20 a § bara kan tillämpas om det avbildade konstverket är ett utgivet eller överlåtet exemplar (i det här fallet hade fotografen överlåtit exemplaren till Q-Houses). Om fotografen däremot offentliggör fotografierna på sin egen webbplats, då får de inte finnas med i bakgrunden hur oväsentliga de än är (till exempel på bildskärmen till datorn som står i det ovan nämnda kontoret).
Lagtexten har nog passerat bäst föredatum… Ett fel (av mÃ¥nga) är synsättet att fotografisk bild automatiskt har verkshöjd, vilket formgivarens arbete inte har. OK om man köpt rätten att använda en bild som fotografen skapat självständigt. Men i reklamsammanhang styrs fotografen ofta av väldigt noggranna instruktioner frÃ¥n just formgivaren. Formgivaren kan ha valt modell eller arrangerat föremÃ¥len, kanske till och med tittat i kameran och gett sitt godkännande innan fotografen knäpper. Sen valt bild och haft sista ordet i efterbearbetningen. Men neeeej, det arbetet har inte verkshöjd.
Såklart ska fotografer ha bra betalt för sitt arbete, och bilder tjuvas rätt ofta. Men det här fallet är absurt. Man kan undra om fotografen tyckte att det var värt 1800 spänn att sumpa en kund. Han/hon lär inte bli rekommenderad vidare i alla fall.
Ingen av de närstÃ¥ende rättigheterna (konstnärliga framföranden, ljud- och bildupptagningar, radio- och TV-sändningar, kataloger eller fotografiska bilder) förutsätter verkshöjd för att vara skyddade, men alstren kan behöva uppfylla andra kriterier. En katalog mÃ¥ste till exempel innehÃ¥lla “ett stort antal uppgifter” eller vara “resultatet av en väsentlig investering” för att skyddas.
Jag har länge undrat hur dessa kriterier skall tolkas i praktiken, och nu hittade jag en HD-dom från 2005 (T2106-01) där Fixtures Marketing Limited hävdade att deras databas över spelordningar med över tusen engelska och skotska fotbollsmatcher skyddades enligt 49 §. HD utredde att ett eventuellt skydd i vart fall inte kunde grundas på någon väsentlig investering, eftersom databasen närmast var att se som en biprodukt av företagets upprättande av spelordningarna, men hoppade sedan över frågan om antalet uppgifter för att konstatera att Svenska Spel i vart fall inte hade kopierat väsentliga delar av denna databas (vilket var vad målet handlade om).
Katalogskyddet har funnits i lagen sedan 1961, men pÃ¥ den tiden handlade det bara om “stort antal uppgifter”; kriteriet “väsentlig investering” tillkom för tio Ã¥r sedan med anledning av databasdirektivet. PÃ¥ 1960-talet handlade det sannolikt om manuellt sammanställda kataloger, men hur mÃ¥nga enskilda uppgifter krävdes för att erhÃ¥lla lagens skydd? Tio, hundra eller tusen uppgifter? Är telefonkatalogen skyddad, men inte en förteckning över hundra svampsorter?
I praktiken mÃ¥ste det finnas en gräns ocksÃ¥ för de andra närstÃ¥ende rättigheterna, även om den inte uttrycks i lagtexten. MÃ¥ste ett konstnärligt framförande vara längre än en sekund? Kan en ljud- eller bildupptagning rentav vara noll sekunder lÃ¥ng, varvid endast det tekniska dokumentformatet avslöjar att det faktiskt är en “ljudfil” eller en “videofil” man har att göra med? Kan en fotografisk bild vara 1×1 pixel samt svart-vit (Ã¥tta bitars grÃ¥skala)?
Eftersom HD nu i princip har förklarat ocksÃ¥ alla Google-tumnaglar lagstridiga (det är inte “citat” om man Ã¥terger hela bilden, om än i förminskad form), sÃ¥ borde man anmäla sökningen efter Göran Segeholms testbilder till nÃ¥gon tingsrätt för prövning. Om tingsrätten förklarar att även 2×1 pixlar är en fotografisk bild och saken inte prövas i högre instans, dÃ¥ tror jag att lagen magiskt upphör att existera!
[...] nöjd är jag med valet av Tumnaglar, skärmdumpar & upphovsrätt = misslyckat domslut av Mathias Klang. Inlägget handlar om ett principdomslut av HD som har slagit fast att även små [...]
Det är nog viktigt att en HD-dom läses noga. Mathias Klang skriver “De smÃ¥ bilderna är inte fokus, inte syftet med skärmdumpen.”
SÃ¥väl tingsrätt som HD har en annan uppfattning. Tingsrätten ansÃ¥g att eftersom bilderna användes i reklamsammanhang hade de betydelse. HD skriver: “Fotografierna har en särskild funktion sÃ¥som exempel pÃ¥ K:s (Webbföretagets) förmÃ¥ga att kombinera text och bilder, även om de i och för sig inte har nÃ¥got innehÃ¥llsmässigt syfte. Sammantaget kan fotografierna inte anses utgöra en ovesäntlig del av bilden”. Därför anser HD att intrÃ¥ng begÃ¥tts.
Det är nog inte nÃ¥gon delvis (som Mathias Klang skriver) annan slutsats HD kommer fram i sin dom. Istället är HD solklar över att begreppet “fair use” inte finns i Sverige.
En bildstöld är en stöld även om den är liten, skulle nog en yrkesarbetande fotograf anse.
Staffan Teste
Ombud för fotografen i HD http://www.bildombudsmannen.se
Att vi inte har termen “fair use” innebär inte att vi inte har en viss tillÃ¥tet användning (som är svÃ¥rt att inte översätta till fair use). Men HD valde att tolka regelverket mycket trÃ¥ngt och det är deras privilegium. Men jag och andra förbehÃ¥ller oss rätten att anse att de har fel. Dessutom tror jag inte att domen är nödvändigtvis positiv för fotografer även om fotografen gynnades av HD.