Föreläsare förbjuder laptops
Washington Post har en intressant rapport om flera föreläsare på olika universitet som förbjuder laptops i föreläsningssalar
Professors have banned laptops from their classrooms at George Washington University, American University, the College of William and Mary and the University of Virginia, among many others.
Anledningen som tas upp är att studenternas concentration knappast ökar genom att de har enkel tillgång till uppkopplade datorer under föreläsningen.
Det vore allt för enkelt att peka ut dessa föreläsare som bakåtsträvande ludditer som känner sig hotade av ny teknik. Universiteten som det handlar om har länge haft datorer och trådlösa nät och det kan vara ett utryck för en uppriktigt oro att experimentet med datorer i föreläsningssalarna kanske inte var så lyckad.
I olika omgångar har jag varit med om diskussioner kring studenterna tekniktillgång och oftast uppfattas (hånas?) de som uttrycker oro för studenternas koncentration som teknikfientliga. Allt ses som en utmaning för föreläsaren – att vara mer intressant än hela nätet.
Men är inte detta att ställa frågan på fel sätt? Borde inte föreläsarens roll att underlätta inlärning stödjas snarare än kompliceras? Visst finns en hel del fördelar för studenternas tillgång till nät men är dessa fördelar lika stora under en föreläsning?
One recent semester, Siebert tracked the grades of 17 student laptop addicts. At the end of the term, their average grade was 71 percent, “almost the same as the average for the students who didn’t come at all.”
Sieber believes that those students, in turn, divert the attention of the students behind them, a parabolic effect she calls the “cone of distraction.”
Men kritiken handlar inte enbart om nätets lockelser. Även om nätet stängs av finns risker med datorer:
Even when used as glorified typewriters, laptops can turn students into witless stenographers, typing a lecture verbatim without listening or understanding.
Självklart kan man inte tvinga fram intresse och engagemang men det är en steg i rätt riktning att begära att folk tittar bort från sina skärmar. Men handlar detta om att kränka studenterna autonomi och intelligens? Borde det inte vara i deras intresse att vara uppmärksamma? Självklart, men någonstans bör lärare ha ett ansvar att hjälpa till i läroprocessen.
Hur gick diskussionerna hos oss när vi införde trådlöst överallt? Jag protesterade och kallades luddite (nja nästan) och till slut valde jag att ge det en chans. Och jag störs inte av att studenter försöker göra 12 saker samtidigt som jag föreläser – de flesta verkar lyssna. Men någonstans inom mig känner jag att det var fegt att släppa dom som inte lyssnar.
teknologi, undervisning, universitet
| 
concentration, föreläsare, föreläsning, intresse, laptops, lärande, pedagogik, teknik
Themocracy
Det har förekommit där jag arbetar att ett möte ska ske “top-less” och att man ska stänga ner portan och vara med på mötet helt och fullt. Jag tycker det är OK. Lockelsen att fly iväg i något annat (oavsett uppkoppling eller inte) är annars stor…
Bra att du tar upp detta ämne, även om det är som att svära i kyrkan! Vi måste våga tala öppet om både möjligheter och farhågor, fördelar och nackdelar.
Och vilket härligt sätt att använda uttrycket “top-less”!
Även om det smärtar lite att säga det så måste jag nog hålla med om att laptopen oftast kan vara en distraktion av den sämre sorten.
Om syftet med att förbjuda laptops inte grundar sig i ett hysteriskt försök att skydda sin förmenta upphovsrätt, eller ren och skär rädsla inför något nytt så kan det helt klar vara ett godtagbart pedagogiskt knep. Knattret från tangenter är mer störande än rasslet av pennor, och minnesstudier har visat att vi minns bättre om vi kluddar med pennor än bara skriver ned med tangenter.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att olika individer lär sig på olika sätt. Före en del, särskilt dyslektiker, kan datorns rättstavningsprogram vara en enorm hjälp. Så det är viktigt att vara beredd att omvärdera vissa beslut.
Sen måste jag hänga med huvudet i skam och erkänna att jag lätt kan låta nätet ta över min uppmärksamhet om jag ges tillfälle. Det är svårt nog att hålla tassarna borta från mobilen på tråkiga möten…
Som student händer det att jag dagdrömmer mig bort på en föreläsning, stirrar blint på en prick framför mig lång tid. Det har hänt på möten och kommer hända igen. Plötsligt sitter man i djupa tankar och bara slår av en lång stund.
Ingen laptop krävs för ointresserade studenter att “distraheras” med något annat.
Min netbook har dock fått mig att göra viktigt jobb medan jag var tvungen sitta igenom tråkiga obligatoriska föreläsningar, jag tänkte jag kan väl lika gärna kika på det här och skriva lite, sen sitter jag där och jobbar på som vanligt, fast på föreläsning.
Jag föreläser varje dag och mina elever har datorer framför sig vid varje tillfälle. Det är okej, tycker jag.
De negativa konsekvenserna som nämns i artikeln är reella, men jag menar att åhörarna själva får ta konsekvenserna av sitt agerande (som Mathias skriver “de som inte lyssnar, lyssnar inte.”) och för egen del har jag ingen prestige att förlora pga att någon inte “respekterar” mig. Eftersom jag sätter betyg är det viktigt att jag regelbundet för mina elever påtalar ev. följder av att inte hänga med i ämnet.
Själv har jag bara goda erfarenheter av att som åhörare ha tillgång till dator (och Internet): man hinner kompletteringsläsa och hitta intressant information och understundom kan man finna hitta information som ger en möjlighet att till allas båtnad bidra till föreläsningen genom intelligenta synpunkter eller frågor.
Jag har suttit på en eller annan föreläsning och jag måste i princip hålla med. Det är väldigt lätt att distrahera sig med något annat om man har en dator framför sig.
Däremot så kan jag inte hålla med om att det är datorns fel om man använder den för att anteckna, svårigheten att hänga med på föreläsningen är precis lika stor om man använder papper och penna istället.
Som student så ställs man inför ett litet dilemma, antingen så lyssnar man och antecknar väldigt lite men har då svårt att gå tillbaka till en gammal föreläsning när man behöver ha någon förklaring, eller så antecknar man allt som skrivs på tavlan och förhoppningsvis lite extra förklaringar som bara kommer muntligt, man förstår då väldigt lite av föreläsningen men kan gå tillbaka till den senare. Båda metoderna har oacceptabla nackdelar. Det bästa sättet att få bättre kvalite på föreläsningar är om man som student får färdiga anteckningar med det som skrivs på tavlan, presentationer och de viktigaste förklaringarna runt omkring. Då kan man koncentrera sig på att lyssna och hänga med i anteckningarna och behöver bara komplettera lite. Det gör att man både hör vad som sägs, läser i anteckningarna och jämför med det som skrivs och visas. Samtidigt får man möjlighet till att dra egna slutsatser och koppla samman stoffet för större förståelse.
Som student så måste man ta ansvar för sina egna studier, anledningen till att man går på en föreläsning är att det ska underlätta inlärningen och att få förklaringar som man inte får från övrigt kursmaterial. Om man då väljer att gå på en föreläsning och inte gör sitt bästa för att få ut något av den så är det ju ärligt talat bara bortkastad tid som kunde använts till något bättre. Detta ställer naturligtvis stora krav på föreläsaren, om man inte får ut det man behöver av en föreläsning så är det ärligt talat bättre att använda den tiden till egna studier.
Ett bakgrundsproblem i sammanhanget är väl att alltför många universitetslärares pedagogik består av envägsföreläsningar framför passiva studenter. Om undervisningen utformades så att studenter måste vara aktiva under undervisningspassen, så är det svårare att låta nätets lockelser ta över.
[...] som en miniräknare? Och blir det någonsin en självklarhet? Tänker genast på Klangs inlägg om föreläsare som förbjuder laptops och att en dator hotar, och förändrar och skapar en ny maktordning i klassrummet, och den [...]
Sitter alltid med datorn i knät på föreläsningar och använder dne inte sällan för att A.) dubbelchecka det som föreläsaren påstår – inte sällan visar det sig att denna sprider desinformation B.) Letar associationer, trådar till det föreläsaren pratar om C.) Gör annat när föreläsaren är allt för ointressant
desinformation? Låter allvarligt konspiratoriskt
Hehe > dålig uppdatering skulle man kunna kalla det också om man vill .-)
Ensidigt framhärdande av en världsbild skulle man också kunna kalla det >> och då är det lysande att få in lite andra perspektiv i direktsändning. Ett exempel: Sitter i en stor sal med en känd hjärnforskare som påstår att man i en sökning på Skolverkets hemsida inte får en endaste träff på ordet dyslexi. Passar naturligtvis på att göra sökningen i knät, och hoppsan där kommer ju en hel del träffar + länkar vidare