Konstförfalskning utan brott

By , January 19, 2011 4:53 pm

Nationalekonomer lär sig att människan är rationell och främst motiverat av vinning. Helst ska det vara tydliga ekonomiska drivkrafter. Lagen har accepterat denna norm och väljer att straffa vissa brott (tex bedrägeri) enbart om de begås för egen vinning (eller andras skada).

Om vi accepterar denna världsbild är konstförfalskning en enkel sak. Förfalskaren försöker berika sig genom att lura andra. Enkelt eller hur? Men vad gör vi när modellen inte stämmer? New York Times rapporterar om Mark A. Landis är en konstförfalskare – men en annorlunda sådan. Han målar förfalskningar och sedan donerar dom utan ersättning till museer. Gratis alltså. Ibland har han fått en lunch eller någon liten gåva från museets butik.

Det intressanta är naturligtvis frågan om hans brott. Han har förfalskat en målning. Förfalskning kan vara bedrägeri. Bedrägeri återfinns i 9 kap. 1 § brottsbalken och handlar om “…att någon förmår annan till handling eller till att underlåta något som medför vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde”. Han har agerat bedrägligt gentemot museet. Men inte för någon ekonomisk vinning. Och inte heller för att skada museet. Har han begått ett brott?

Be Sociable, Share!

5 Responses to “Konstförfalskning utan brott”

  1. Det fixar väl ni jurister enkelt! Han får ju kändisskap och status genom sin handling, vilket i ett modernt samhälle kan växlas i pengar som betalning för föreläsningar, plats i reklamfilmer eller kanske till och med få betalt för rättigheterna att berätta hans historia i en bok eller en film.

    Är inte problemet att jurister ännu inte utvecklat en växlingskurs mellan monetärt värde, vilket varit det dominerande, till en rad andra värden den moderna människan byter med varandra.

  2. Mathias Klang says:

    Intressant! Eventuella framtida kändisskap (och pengar darifrån) som en argument för både uppsåt och bedrägeri. Invecklat och utstuderat! I like it!

  3. Detta sker ju egentligen hela tiden med arbete av det mer produktiva slaget. Om du och jag byter tjänster som har värde på en marknad räknas ju detta värde som om det vore pengar – vilket innebär att man t ex beskattas för det. Svartarbete kallas det visst för…

    Om vi byter värde med varandra på andra sätt blir det ju lite mer problematiskt. Dock är ju denna andra typen av icke-monetärt värdeskapande en megatrend som bara växer. Arbetet med Wikipedia och CDDB är ju t ex sådant… Om detta värdeskapande ökar till en signifikant storlek (relativt det värde som skapas inom det monetärt mätbara systemet, vilket bl a Alvin Toffler spår att det kommer att göra) så lär både jurister och skattemyndigheter vara intresserade av att definiera denna översättningstabell och börja beskatta all typ av värdeskapande *arbete* – snarare än enbart *utkomsten* från det värdeskapande arbetet.

  4. Jonas B. says:

    Förskräckligt att sådant får fortsätta! Om muséerna hänger upp dessa istället för att kontraktera replikor kan en hel yrkesgrupp tappa sin inkomst.

    Jag hoppas verkligen att man sätter fast den som sålt penslar och duk till denna målarkludd! Medhjälp till upphovsrättsbrott! För snöd kommersiell vinning dessutom, uppsåtet torde vara uppenbart.

  5. Eller andra museum som tappar sina besökare och därmed intäkter… Det resonemanget kan ju föras nästan hur långt som helst och man ju enkelt genom känd model stipulera hur mycket värde som förstörts för det museum som har originalet och därmed förlorat en mängd besökare.

How To Get Rid Of Stretch Marks Fast

Panorama Theme by Themocracy