Har börjat bläddra (digitalt) i Per Olof Ågrens nya bok 69 teser om internet den är kort och kärnfull, den är gjord för att upplysa, informera och väcka diskussioner. Den är betydligt mer än en bagatell som Per Olof väljer att kalla den. Boken finns att köpa på Adlibris och Bokia, eller kan laddas ner i pdf-format.

Boken liknar en blog och består av en ny tes på varje sida – formatet gör att 69 viktiga tankar om internet inte göms i snåriga långa skrifter men inbjuder läsaren att utforska filosofiska betraktelser kring internet.

Den är fylld med spännande och viktiga positioner, bara rubrikerna bör räcka för att gå ut och hämta boken för en närmare läsning. Närmare läsning kommer direkt leda till diskussioner. Hur kan man förhålla sig neutral till kapitell som tex:

• Tes 5 Digital kultur är som luft
• Tes 11 Nya medier genererar asocialitet
• Tes 15 Internet eroderar geniet
• Tes 30 Google är ett politiskt projekt
• Tes 34 Internet kräver rum
• Tes 48 Internet är ett kvasiobjekt
• Tes 53 Sokrates hade avskytt internet
• Tes 54 Sokrates hade älskat internet

Rasmus på Copyriot inledde med djupdykningar i tre av teserna

För det tredje vill jag resa ett litet frågetecken inför tesen “Nätpolitik är att motverka panspektrism“. Är det? I fråga om t.ex. FRA har en viktig nätpolitisk utveckling handlat om att lämna den inskränkta tanken på individer som övervakar individer, för att i stället se den panspektriska övervakningen i form av sociogram och mönsterigenkänning. Men betyder detta att man alltid vänder sig mot sociogram och mönsterigenkänning?
Nej, de panspektriska metoderna kan inte förkastas. Åtminstone inte om vi vill låta internet vara en “distribuerad hjärna” (tes 16). Det betyder självövervakning. Att praktisera panspektriska metoder är därtill det enda sättet att förstå vad de kan göra. Att göra så är en förutsättning för att effektivt förebygga framväxten av en totalitär panspektrism.

Be Sociable, Share!

• 

Comments are closed