Tillsammans med 12 likasinnade har jag varit med och skrivit en debattartikel på Svenska Dagbladet.
Vi uppmanar regering och riksdag att göra det enklare för våra minnesinstitutioner (arkiv, muséer och bibliotek) att publicera sina kulturskatter på nätet. Som det är nu finns det inte mycket som tyder på att vår kulturskatt digitaliseras inom kort. I ingressen står det: ”Vi kommer ha flygande bilar innan kulturarvet finns på nätet”. Ironiskt nog skrev Per Gudmundsen i SvD nyligen om att det nog inte blir några flygande bilar – men vi hoppas ändå på att kulturskatterna ska föras ut till allmänheten. Förhoppningsvis blir det fler museer som lägger ut sina bilder såsom Nordiska museet har gjort på Wikimedia Commons (se här), fler museer som lägger ut sina bilder såsom Regionarkivet har gjort på samma ställe (se här), och fler ämbeten som lägger ut sina bilder såsom Riksantikvarieämbetet har gjort på Flickr (se här). (Klippt ur Wikimedias blog)
Idag har varit en spännande och givande seminarium om CC-licenser och fotosamlingar på på Stockholms Stadsmuseum. Kajsa Hartig från Nordiska museets Fotosekretariatet var organisatören bakom dagen som samlade presentationer från Wikimedias Lennart Guldbrandsson, Stefan Högberg från Regionarkivet i Göteborg berättade om deras Wikipedia samarbete & bokprojektet och Liam Wyatt, Wikipedia Australien som pratade om hans projekt som wikipedian på British Library.
Efter den förmiddagen fortsatte vi med rapporter från svenska museivärlden. Kajsa Hartig inledde med några allmänna tankar och en presentation med problem och möjligheter. Ann-Sofi Forsmark (Stockholms stadsmuseum) & Lennart Ploom (Stockholms Stadsarkiv) berättade om deras steg i implementering av CC licenser för att öka öppenhet och access till Stockholm stads material. Johanna Berg från Riksantikvarieämbetet berättade om användning av CC-licenser i K-Samsök och Jonas Hedberg berättade om implementering av CC-licenser på Nordiska museet. Mitt bidrag var att presentera var licenserna var på väg och en liten utredning kring skillnaderna mellan det upphovsrättsliga skyddet för fotografiska bilder och verk.
Under hela dagen fanns möjligheter till frågor och diskussioner. Själv gick jag därifrån fullmatad med spännande projekt och en förståelse för hur otroligt långt museer och arkiv i Sverige har kommit med digitalisering och öppenhet. Imponerand och hoppfull..
bevarande, bilder, creative commons, kommunikation, kultur, licenser, open access, wikipedia
|
ann-sofi forsmark, arkiv, bibliotek, johanna berg, jonas hedberg, kajsa hartig, lennart guldbrandsson, lennart ploom, liam wyatt, museer, nordiska museet, pplive, regionarkivet, Stefan Högberg, stockholms stadsmuseum
Erik Borglund pratar om arkivens betydelse i en digital verklighet. Han börjar med en kort social historik.Riksarkivet startades 1618 och krigsarviket 1805.
Arkivvetenskap startades som utbildning första gången 1986. Tyvärr kopplas arkiv starkt ihop med kultur. För mycket kufiska människor med vita handskar och pergament. Arkiv har sin grund i modern demokrati. Men de grundläggande frågorna är vad ett dokument är. Och hur skapar man en vettig balans mellan integritet och öppenhet. För svenskar den rättsliga grunden offentlighetsprincipen.

Enligt Cecilia Magnusson Sjöberg Vad som sparas till arkiv och vad som inte hamnar i arkivet. Stor öppenhet = torftiga arkiv, liten öppenhet = rika arkiv socialt beteende anpassar sig till lagstiftningens krav man sparar det som man förväntas spara men kanske inte mer.
Det finns offentliga arkiv (tex på statlig eller kommunal nivå) och privata arkiv av stort intress (arkiven hos storföretag).Lagen pratar om handling eller dokument. Men på engelska finns termen record översättes ineffektivt med dokument men en bättre term arkivinformation som kan beskrivas med: “Lagrad information som uppstår i, för och genom en organisations verksamhet eller som når organisationen utifrån som effekt av dess verksamhet” (Kjölstad 1999).
Det ställs tyngre krav på record än på dokument. Dokument/handling kan vara ofullständiga utan problem men en record som är felaktig eller ofullständig är trasig. Men allt detta är relativt enkelt när man jämför det med de problem som digitala medier ställer till. Exempel som politikers sms, geo-data & massan av “överflödig” metainformation. Förr var den här typen av information betydelselös men idag har vi datorkraften att samla och analysera information och skapa något av värde.
Det som är intressant att man bör skilja på informationsvärde (dvs informationen) och det processuella värdet dvs handlingarna i sin kontext. Det sistnämnda är kritiken som riktats mot Google books projektet av chefen för Franska Nationalbiblioteket Jean-Noel Jeanneney i boken Google and the Myth of Universal Knowledge. Mycket av den information som vi har är omringad av en hel mängd processuell information som krävs för att göra informationen begriplig.
Vad innebär detta om myndigheter ger sig ut på sociala medier? Hur ska de hantera de alternativa dokumentflöden? Hur ska sådan material samlas, lagras och framförallt hur kan det processuella värdet bevaras när kontexten är extremt flyktig och finns någon annanstans än hos deltagaren.