I väntan på en doktorand
Comments (1) Redan 2006 skrev jag 10 råd till en ny doktorand (Advice to a shiny new phd student). Det var i samband med att jag höll på att bli klar med min egen avhandling och samtidigt som en vän blev antagen till utbildningen. Den kan med fördel även läsa med den mer lättsamma You know you’re a Phd student when…
Nu när jag sitter och väntar på att möta min första doktorand på vår första möte och första handledning kändes det bra att besöka dessa råd en gång till. Det har trots allt gått 4 år – har världen och värdet av råden förändrats? Att ge råd är alltid farligt och i samband med mina råd skrev jag “Following any advice, including this advice, is the same as entering into Phd studies. You do it at your own risk.” Det bör väl gälla fortfarande.
Första rådet: Skriv ner allt du vill uppnå. Glöm inte idéer, förväntningar, drömmar och förhoppningar. Lägg allt i en kuvert och öppna den inte förrän du har kommit halvvägs eller tvåtredjedelar genom avhandlingsperioden. Det är naturligt att bli cynisk och börja kompromissa med dina tankar – försök att lyssna på dina egna ord när du senare läser det du skrev.
Andra rådet: Om du har intresse för att blogga – GÖR DET! Det viktigast med forskningen är att hamna i en diskussion, en kontext. Att sitta på sin kammare och tänka djupa tankar är bara delvis produktivt – man måste kommunicera tankarna om inte hela övningen inte skall förvandlas till självterapi. För den som letar efter argument för varför man bör blogga läsa här och argument emot här. Vissa menar att bloggande är bortkastad tid och energi men jag har svårt att se hur en aktivitet som handlar om formulering, diskussion och argumentation kan vara annat än viktigt för en avhandling. Dessutom skapar du din plats bland gruppen av forskare som behandlar ditt ämne: To be a scientist, then act like a scientist!
Tredje rådet: Var internationell. Det är tillräckligt svårt att få människor att läsa text, ännu mindre vetenskaplig text utan att minska gruppen ytterligare genom att hålla sig gömd i en avlägsen, obskyr, litet språk. Tror du inte mig? Det finns c:a 500 millioner människor som pratar spanska – när var sista gången du läste en spansk avhandling? Det finns 9 millioner svenskar… din målgrupp (de som intresserar sig för dina avlägsna frågor) är så pass liten att det är dumt att begränsa den ytterligare.
Fjärde rådet: Var hjälpsam och vänlig med okända kollegor – INGEN vinner på att trycka ner andra. Detta är ingen tävling mot andra, en avhandling är första steget i en oändlig massa steg. Du kan även glädja dig över att andra kommer att vara vänlig och hjälpsam med dig.
Femte rådet: Välj en serie. Ingen aning varför men nästan alla doktorander har någon serie som de verkar följa. Dessutom kommer du att behöva humor för att klara av slitet som skrivande innebär. XKCD & Piled Higher and Deeper hjälpte mig genom flera svåra dagar.
Sjätte rådet: Lita inte på någon! Tro inte på någonting någon berättar om avhandlingar och doktorandtider. Upplevelsen är annorlunda för alla.
Sjunde rådet: Ifrågasätt allt! När vi börjar på högskolan ersätts tonåringens trotsiga varför med en lydnad som är skrämmande. Väck tonåringen inom dig. Ifrågasätt det som är etablerad sanning eller framställes som sådan. Tankar som inte ifrågasättes bildar mentala banor som åderförkalkar vår kreativitet. Utan en kritiskt anlag är forskningen poänglös, ointressant återberättande.
Åttonde rådet: Ha en åsikt. Ha gärna fel åsikt men ha en åsikt. Det finns bara så mycket balanserade resonerande som människor orkar läsa. Jag vill hellre följa eller förringa någon annans åsikt än att läsa ändlösa neutrala beskrivningar.
Nionde rådet: Skriv! Skriv! Skriv! Från första dagen. Skriv! Klart att du ska läsa men fastna inte i andras tankar. Läs inget utan att skriva vad du tänker om det och hur det förhåller sig till din forskning.
Tionde rådet: Njut och ha roligt! Din text speglar din sinnestämning. Om du inte tycker om det du gör så hur ska någon annan orka läsa det du gör?
—
Hjälp på vägen
Themocracy