Självklart är teknik en viktig del i protester och en demokratisk process men jag blir trött på cyberoptimismen att nätet skapar demokrati. Nordafrika’s protester och störtande av korrumperade ledare byggde på att människor vågade livet – inte på grund av Facebook.
Morozovs pessimism har kritiserats av bland annat Cory Doctorow. Det är intressant att se hur åsikter om teknik leder till enkla utvärderingar och slutsatser från både cyberpessimister och cyberoptimister.
Christopher Intensifier Kullenberg ska hålla en föredrag ikväll kring nätet och händelserna i Egypten:
Ämne för dagen är Internet och politik med Christopher Kullenberg. Med tanke på det som händer i Egypten blir det allt tydligare att demokratirörelser på internet utgör ett hot mot världens diktaturer. Sedan internettrafiken lades ner i Egypten har nätaktivister på olika sätt försökt undgå blockaden. GSHF har därför bjudit in Christopher Kullenberg, doktorand inom vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och en av grundarna till den svenska organisationen för nätaktivister Telecomix, som har en huvudroll i att skapa kontakt mellan Egypten och omvärlden, för att föreläsa om internet, censur och politik. Vi träffas på infoteket kl 18:00 och kommer ha mötet tillsammans med Tjänstemännens s-förening i Göteborg. Infoteket ligger vid Järntorget och skulle du ha svårt att hitta så ring någon i styrelsen, kontaktuppgifter hittar du på http://www.gshf.eu.
Tid: 18:00 – 21:00 (onsdag, 2 Feb)
Plats: Infoteket Olof Palmes plats 1, Göteborg
Värd: Göteborgs socialdemokratiska högskoleförening
Google har utvecklat en intressant verktyg som illustrerar förfrågningar från regeringar att ta bort information från Google. Verktyget illustrerar även statliga begäran för tillgång till information om google anvanvändare.
Like other technology and communications companies, we regularly receive requests from government agencies around the world to remove content from our services, or provide information about users of our services and products. The map shows the number of requests that we received between July 1, 2009 and December 31, 2009, with certain limitations.
Informationen är ingen perfekt bild av verkligheten (läs mer på FAQ) men utgör en bra illustration och utgångspunkt för diskussion.
Kina har blockerat en webbsajt som skapades för att fira att det har gått 20 år sedan Berlinmuren revs. Sajten The Berlin Wall är en interaktiv sajt som tillåter att man genom twitter skriver texter på muren och lanserades av Kulturprojekte Berlin.
Reporters Without Borders deplores the fact that the Chinese authorities blocked the Berlin Twitter Wall website (www.berlintwitterwall.com) just days after its launch on 20 October and urges the government to allow its citizens to access this special Twitter site, which is dedicated to the 20th anniversary of the fall of the Berlin Wall.
Last Friday The Pirate Bay moved to Ukraine after its Swedish bandwidth supplier was forced to stop servicing the tracker. In the new setup, traffic to TPB is routed through The Netherlands, but anti-piracy outfit BREIN has now asked ISP NForce to stop handling TPB’s traffic. As a result the site is now down for most people.
Först hörde jag det från en kontakt på twitter, sedan en till och sedan ett litet flöde. Domstolsverket har beslutat att börja censurera sociala nätverk med stöd av Domstolsverkets författningssamling DVFS 2006:2
4 § Domstolsverket ansvarar för att, efter samråd med myndigheternas arbetsgivarråd och de fackliga organisationerna, genom webbfiltrering begränsa åtkomst till sidor på Internet som bedöms innehålla säkerhetsrisker. Uppstår en akut säkerhetsrisk äger IT-säkerhetschefen vid Domstolsverket rätt att begränsa sådan åtkomst.
Detta var tråkigt nog men sedan läste jag att till och med bloggar har drabbats. Mårten Schultz skriver:
Idag spärrades min blogg av Domstolsverket såsom otillåten. Inte bara min blogg utan även Jakobs (länk till vänster) och hovrättspresidenten Hirschfeldts blogg har hamnat på censorns lista. (Hur det står till med f.d. justitieministern Bodströms blogg vet jag inte.) Det förbjudna? Bloggen hör till den otillåtna kategorin ”socialt nätverkande”. Mark Klambergs blogg, som länkas här till vänster, har dock sluppit igenom censorns fingrar.
Min första tanke var om denna blog eller min andra blog är censurerade? Sedan undrar jag på vilka grunder beslut att censurera den ena sidan eller den andra tas. Är inte risken ganska stor att domare blir ännu mer avskärmade från den “verklighet” som de flesta av oss tar för givet?
Det var ganska väntat. Efter Pirate Bay rättegången var det egentligen ganska märkligt att nedladdningen fortsatte som vanligt. Visserligen fanns en visst oro att åka fast men detta berodde mer på IPRED lagstiftning än på Pirate Bay rättegången.
Det som har hänt är att Pirate Bays internetleverantör Black Internet har valt att “koppla ut” The Pirate Bay efter att vitesföreläggandet gått igenom Stockholms (Solna?) Tingsrätt (IDG). Det som Black Internet har valt att göra är att inte ta risken att råka ut för att straffas för medverkande för intrång:
Omständigheterna är sammantaget sådana att Black Internet genom att tillhandahålla internetuppkoppling till fildelningstjänsten The Pirate Bay objektivt sett kan anses som medverkande till de intrång som användare av tjänsten och eventuellt andra gör sig skyldiga till”, står att läsa i domen från stockholms tingsrätt.
Frågan är ganska självklar om man ser till utvecklingen internationellt men det är inte enkelt (IDG):
Domen är också speciell eftersom den handlar om medhjälp i flera steg. Personerna bakom The Pirate Bay dömdes för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.
– Den som tillhandahåller uppkopplingen medverkar då bara till medverkan, säger Daniel Westman.
Black Internet valde att lyda domen och säger sig inte ha några planer på att överklaga tingsrättens beslut. Daniel Westman tror dock att den här typen av domar kommer bli omstridda i framtiden.
Frågan om medverkan till medverkan till medhjälp till upphovsrättsintrång (eller någon?!) är mycket spännande juridiskt men PiratPartiet har förenklat allt
Detta är fullständigt absurt, säger Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Domstolen verkar anse sig stå över grundlagen. Man sätter informations-, åsikts- och yttrandefrihetsklausuler ur spel för att invänta en civil stämning. Detta tydliggör hur upphovsrättslagstiftningen blivit ohållbar, och hur informationspolitisk kompetens saknas i rättsväsendet.
Egentligen är detta en fråga där PiratPartiet kunde varit ledande men de väljer de enkla överdrivna poäng. Deep Edition skriver att detta innebär censurens väg in i folkhemmet.
I allt detta är det viktigt att komma ihåg vad allt detta innebär. Även om internetleverantören Black Internet tvingas att stänga av Pirate Bay lär det inte dröja länge innan Pirate Bay finns online igen.
Wikipedia har beslutat att inga datorer men IP nummer kopplade till scientologikyrkan skall kunna genomföra ändringar i wikipedia.
Ursprunget till beslutet är att scientologikyrkan övervakade sidan som handlade om dom och såg till att bort eller ändra information som inte passade deras verklighetsbild. Wikipedia har som policy att organisationer inte skall kunna använda deras sajt för sådana propagandaändamål.
“All IP addresses owned or operated by the Church of Scientology and its associates, broadly interpreted, are to be blocked,” says the ruling by Wikipedia arbitrators. “Individual editors may request IP block exemption if they wish to contribute from the blocked IP addresses.” (The Guardian)
Administrators frequently ban individual Wikifiddlers for their individual Wikisins. And the site’s UK press officer/resident goth once silenced an entire Utah mountain in a bizarre attempt to protect a sockpuppeting ex-BusinessWeek reporter. (The Register)
Beslutet att censurera scientologerna på detta sätt är intressant eftersom många organisationer har använt wikipedia för att marknadsföra sig själva genom att ta bort eller skriva om skadlig information. Det finns få stora företag som inte övervakar sitt varumärke online. Detta är dock första gången som en organisation begränsas på detta sätt.
Det ser ut som om Australien börjar backa vad gäller sina ökända planer för att införa långtgående internetfiltrering. Istället för att införa lagstiftnings om skulle göra det tvingange för Australienska internetleverantörer kommer nu en mildring där lagstiftningen enbart skall vara frivillig för internetleverantörer.
Communications Minister Stephen Conroy today told a Senate estimates committee that the filtering scheme could be implemented by a voluntary industry code.
Senator Conroy’s statement is a departure from the internet filtering policy Labor took into the October 2007 election to make it mandatory for ISPs to block offensive and illegal content.
Responding to questions from shadow communications minister Nick Minchin on how the government may go about imposing the internet filtering scheme, Senator Conroy said that legislation may not be required and ISPs may adopt an industry consensus to block restricted content on a voluntary basis.
BBC rapporterar att Iran har blockerat tillgång till facebook. Blockeringen är en förberedelse inför det kommande presidentvalet (12 juni). Motiveringen är att förhindra anhängare till Mir Hossein Mousavi från att använda sajten i presidentkampanjen.
Samtidigt rapporterade Nyheter24 i november förra året att Iran blockerade fem miljoner internetsidor vars innehåll bedömts som omoraliskt och samhällsfientligt (bland annat Facebook och YouTube)
– Fienden försöker angripa vår religiösa identitet genom att utnyttja internet, sade rådgivaren Abdolsamad Khoram Abadi till dagstidningen Kargozaran.
– Internet ställer till med sociala, politiska, ekonomiska och moraliska skador och skadar samhället mer än satellitnätverket, säger han till nyhetsbyrån Mehr.
I ett land med 21 miljoner internetanvändare är det ett stort bakslag för regimkritiker som via bloggar gjort sina röster hörda. Sedan ett par år har operatörerna tillhållits att spärra tillgång till hemsidor som behandlar politiska frågor, mänskliga rättigheter eller kvinnofrågor.
Förvirrande men kontentan är att Iran censurerar internet (för mer om internetcensur läs Enemies of the Internet) av politiska skäl.
Proffice har skapat regler för personalens bloggar och förbehåller sig rätten “att när som helst kräva att den anställde tar bort text eller bilder i en blogg som strider mot företagets uppförandekod, sekretessåtagande, värderingar, mål och visioner.” (GP mars 2009). Dessutom har en skrivning om privata bilder där de menar att “…om man utger sig för att vara Profficeanställd ser vi ju positivt på att alla våra medarbetare bär upp vårt och våra kunders varumärken. Det är i sitt sammanhang man ska se detta, inte på något annat sätt.” (GP mars 2009).
Det finns en märklig avvägning här. Naturligtvis kan inte en anställd förvänta sig att få betald samtidigt vara illojal mot arbetsgivaren. Men att skapa en regelverk på detta sätt kanske går längre än vad som är lämpligt. Det finns redan en skyldighet för anställda att inte skada sin arbetsgivare (det s.k. lojalitetsplikt). I AD 1994 nr 79 formulerades lojalitetsplikten:
Den grundläggande synpunkten är att arbetstagaren inte får skada arbetsgivaren. Gemensamt för de skilda aspekterna på kravet på lojalitet är tanken att anställningsavtalet inte enbart består i utbyte av vanliga förmögenhetsrättsliga prestationer, utan skapar ett personligt förhållande mellan parterna.
Att vara lojal mot sin arbetsgivare är en sak men att arbetsgivaren vill ha rätten att kräva att den anställde tar bort bilder som arbetsgivaren finner olämpliga är oroväckande. Jag är anställd på Göteborgs universitet, har haft hemsidor sedan 1993, bloggat på olika ställen sedan 2005 och samlat bilder online sedan 2006. Diskuterat på mängder av fora, deltagit i online utbildningar, spelat onlinespel, Facebook, Twitter och massor av andra applikationer och sajter.
Det är inte helt otroligt – utan antagligen ganska sannolikt – att något som jag har skrivit eller lagt online under dessa 15 år skulle kunna irritera min arbetsgivare eller tolkas som illojalt beteende på någon nivå. Vem ska tolka mitt material? och på vilka grunder?
I dagens The Guardian redovisas resultaten från en undersökning om hur technology används för att mobba lärare. Det visar sig att fler än 10 procent av lärare har mobbats av elever och kollegor genom sms meddelanden och socialt nätverk siter.
Undersökningen har genomförts av Association of Teachers and Lecturers och Teacher Support Network lät genomföra undersökningen med 539 lärare. Undersökningen har visat att 63% fått ovälkomna mejl, 26% har hittat stötande meddelande om sig själva på sajter som Facebook eller Rate My Teacher, medan 28% har mottagit ovälkomna sms. Det är dock inte enbart elever som mobbar utan enbart 44% utfördes av elever medans en tredjedel av mobbingen kom från arbetsledare eller kollegor.
Sju av tio lärare i låg- och mellanstadiet har haft problem med att elever använder internet till att mobba kompisar, titta på porr eller fuska.
Fast artikeln handlar mest om att lärares problem handlar om elevernas mobbning av varandra. Men Lärarförbundets Tidningar (nov 2007) från samma tid fokuserar mer på den mobbade läraren med olika exempel och ett intressant citat från lärare/forskare Fredrik Olin som menar att den nya tekniken har framkallat en ny moralisk fråga som skolan måste ta med eleverna.
Vi diskuterar hur vi ska hantera mobiler och att det är förbjudet att fota och filma med dem i skolan. Men de lärare och elever som råkar ut för det här är ju smygfilmade. Och det är klart att de som lägger ut filmerna på nätet vet att de är taskiga. Men skillnaden är att de som filmar och lägger ut gör det för sina kompisar, medan de som blir utsatta upplever att de blir uthängda för hela världen.
När tidningen Metro (dec 2007) deltar i rapporteringen meddelar att få drabbade anmäler filmerna till polis eller Datainspektionen utan försöker att lösa det internt. Naturligtvis är det inte problemet begränsad till vissa skolor utan även universitetsvärlden har fått uppleva problemet. Mittuniversitetet har infört totalförbud mot ljud- och videoinspelning på föreläsningar eftersom de har tröttnat på att bli bortgjorda på nätet – främst genom youtube filmer (Ny Teknik feb 2009).
Om någon skulle tro att lärarna överdriver sin situation räcker det med en påminnelse om det som hände i slutet på förra året då en högstadieelev som fick IG på en prov lade ut en bild med en blodig kniv och ett dödshot riktat mot läraren (GP nov 2008).
Och nu i början på 2009 lanserades en ny sajt studentertyckertill.se där kan studenter betygsätta och säga vad de tycker om föreläsare, kurser och utbildningar. Kanske inte en sajt för mobbing men en mer formaliserad och centraliserad plats där upplevelser för utbildning samlas.
Det är trevligt att se att DN uppmärksammar Internet censur senast med en artikel av Fredrik Söderling som påpekar att även så kallade demokratiska stater utövar censur. Det som jag saknar dock är bristen på uppmärksamhet på den forskning som gjorts inom området.
Grupper som Open Net Initiative är mycket aktiva och sedan finns Stuart Hamiltons avhandling (från 2005) med den otroligt långa namnet: “Freedom of access to information, freedom of expression and Cyberspace: An introduction to the theoretical concepts and practical obstacles facing libraries providing access to information via the Internet”.
För en svensk perspektiv finns Simon Haikola & Sara Jonssons artikel “State Surveillance on the Internet – The Swedish Debate and the Future Role of Libraries and LIS” från 2007.
Det är inte alla regeringar som är lyckliga för den kommunikationspotential som Internet ger till gemene man och olika former av nätcensur är alltför vanliga. Bland de forskare som arbetar med att dokumentera och rapportera kring detta finns gruppen Open Net som kommer ut med regelbundna landsrapporter
Deras bok Access Denied: The Practice and Policy of Global Internet Filtering, finns online. Den består av dessa kapitel samt de olika landsrapporterna.
Comments (1) 
Themocracy