Comments (6)

By Mathias Klang, April 28, 2009 10:48 am

I 2007 blev en man skadad av en industrirobot som används för att lyfta tunga stenar. Olyckan inträffade när mannen trodde att strömmen var bruten och gick innanför säkerhetsområdet. Mannen fick skallskador och brutna revben. Nu när ärendet utretts av Arbetsmiljöverket och polisen har åklagaren valt att inte väcka åtal men utfärdar ett strafföreläggande om företagsbot på 25 000 kronor.

Det som är spännande är den språk med vilket media väljer att presentera det som hände. Hade maskinen varit en borrmaskin eller en traktor som orsakade skadan hade språket varit helt annorlunda – om det ens kommit med i media.

Men eftersom det är en robot så skriver Dagens Nyheter en intressant rubrik idag “Robot misshandlade anställd” och inne i artikeln “Företagets robot gick oväntat till attack och skadade en anställd allvarligt”. Samma rubrik och liknande innehåll finns t.ex. i Dagens Industri, Norran, Piteå Tidningen, Gefle Dagblad. Upprepningen kan antagligen motiveras med att det inte är en viktig nog nyhet för att motivera omskrivning.

Aftonbladet är mer nyanserad med rubriken “Robot nära döda anställd” och Sveriges Radio är lågmäld med “Skadestånd efter olycka” men kan ändå inte låta bli att skriva i artikeln “…I stället startade roboten och tog ett kraftigt tag i mannens huvud.”

Ny Teknik har en neutral presentation i artikeln “Svårt skadad av robot”. Samtidigt som Metro försöker nästa skapa en större nyhet med “Inspektör: Inte ovanligt att robotar går till attack”

Roboten misshandlar, går till attack, försöker döda och dessutom, enligt Metros källor, är det inte ovanligt. Men tänk er situationen om det hade varit ett fel i en tvättmangel hade vi då accepterat rubriker som misshandlar, går till attack, försöker döda?

Maskinen ges ett jag, ett medvetande, en själ. För att sedan utvecklas till en varelse med onda avsikter istället för en produkt av design och programmering. Likt en modern Frankenstein är det vi skapar utanför vår kontroll.

Trots att industrirobotar har funnits länge bland oss vill vi fortfarande se dom som exotiska. Vi blandar gärna ihop dom med de robotar som vi ser i film där de ganska ofta utvecklar tankar, idéer och känslor för att till slut räkna ut att vi är överflödiga och farliga för deras existens. Därmed motiveras deras anfall med en förebyggande självförsvar. I filmens värld räddas vi oftast av en våldsam, teknikfientlig man som visar att vetenskapsmän inte förstår innebörden av det som skapas (se t.ex. I, Robot eller Terminator Trilogin). Det är en paradox att i en teknisk värld blir hjälten teknikmotståndare.

Filmerna och median i dessa fall spelar på mörka rädslor i vår illa dolda undermedvetna. Dessa rädslor bygger på att vi lever i en värld som vi inte kontrollerar och en misstanke på att de som påstår sig ha kontroll egentligen inte har det heller. På sätt och vis liknar detta förhållningssätt till teknologi och vetenskap vårt primitiva behov av religion för att förklara det vi inte vet. Skillnaden är att idag kan alla ta reda på hur det ligger till egentligen. Men det är för jobbigt att läsa och ta reda på sanningen – mycket roligare med anfallande robotar.