Comments (2)

By Mathias Klang, January 11, 2012 12:34 pm

Jag blev intervjuad om, och ställde mig kritisk till, att Göteborgspolisen skulle använda sig av Facebook som en kommunikationskanal mellan myndigheten och medborgare. Av naturliga skäl blev mitt inslag nerkortad för att passa in i formatet men jag har egentligen fem bekymmer med myndighetsnärvaro på Facebook – och detta gäller särskild polisen med tanke på deras ställning.

Inget av denna kritik handlar om polisens spanings- eller övervakningsarbete i sig.

En Facebooksida för polisen kan naturligtvis användas för att skicka ut allmän information (lås dörren, tänk på ficktjuvar osv) men kommer även att skapa en ökad möjlighet till kommunikation. Detta innebär att medborgare (och andra Facebookanvändare) kommer att skicka information till Polisen via deras Facebooksida. Även om polisen menar att sidan inte skall användas till detta så kommer inte vi läsa regelverket utan vi kommer att berätta saker till dom genom denna kanal.

1. Infrastruktur: FRA, PUL & förtal
All information som skrivs på Facebook skickas till servrar i USA. Detta innebär att all information som någon användare väljer att delge polisen via Facebook hamnar på servrar i USA. Informationen tas inte bort, den raderas inte även om den raderas av polisen eller användaren som skickade materialet.

FRA-lagen har gett Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att bedriva signalspaning på kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser. All kommunikation via Facebook passerar Sveriges gränser och omfattas därför av FRA-lagen.

Personuppgiftslagen (PUL) behandlar all slags behandling av personuppgifter och sätter speciellt vikt på behandling av känsliga personuppgifter. Information rörande brott och kriminalitet faller in under begreppet känsliga personuppgifter. Naturligtvis finns undantag för myndighetsutövning inom PUL eftersom lagstiftningen inte skall kunna agera som ett hinder för tex polisarbete. Men det som är bekymmersamt är frågan om det är nödvändigt att polisen tar risker med personlig data och samarbetar med utländska privata företag för att samla in data (se mer nedan punkt 3).

Förtal. ”Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning.” Självklart kan inte förtalsbrottet (BrB 5 kap) förhindra vanlig polisär arbete men det är värt att ställa frågan kring hur information som kommer in till polisen via Facebook kommer användas av Facebook (se mer nedan punkt 3).

2. Statens regleringsansvar
När myndigheter bygger sin kommunikation på utländska, privata aktörers infrastruktur är det viktigt att överväga vilka konsekvenser dessa handlingar får. Här ser jag tre problem (a) resursfrågan (b) exklusivitet (c) användaravtalet.

Resursfrågan handlar om att skapa ytterligare en kanal som måste övervakas. Dessa resurser tas från andra aktiviteter. Därför måste en resursfördelningsavvägning göras.

Exklusivitet: För att medborgare (och andra) skall kunna nyttja denna tjänst som polisen upprättar måste de i sin tur gå med i Facebook. Detta innebär i förlängningen att staten i princip agerar försäljare åt ett privat företag.

Användaravtalet: För att kunna använda Facebook krävs att man accepterar en lång och invecklat serie användaravtal. Dessa avtal är svåra att läsa, inte lätta att förstå och ändras utan förvarning eller meddelande.

Regelverket som existerar mellan svenska myndigheter och befolkning är demokratiskt utarbetat och transparent genomförd. Men om vår kommunikation till våra myndigheter går genom privata aktörers avtal riskerar vår demokratiska öppna kommunikation förvridas och missbrukas.

3. Facebooks användande av data
Facebook finns för att samla data om Facebookanvändare. Det finns ingen altruism eller samhällsnytta. Facebook använder all data som samlas in för att bygga profiler över oss och återskapa den världsbild som de tror vi vill ha (detta är en betydligt allvarligare diskussion än jag får plats med här – jag rekommenderar Eli Parisers bok The Filter Bubble) Dessutom säljer Facebook vår data till andra företag och organisationer samt lämnar ut det till myndigheter.

4. Amerikanska statens tillgång till data
Genom Electronic Communications Privacy Act (1986) kan amerikanska myndigheter ta del av material som ligger ”i molnet” dvs på Facebook, gmail och andra servrar om det är äldre än 180 dagar eftersom det anses som övergivet. Detta innebär att allt du skrev på Facebook för mer än 6 månader sedan är öppet för amerikanska myndigheter. Jämför detta med skyddet för information som du lagrar i hemmet eller på din dator – där krävs en husrannsakningsorder.

5. Säkerhet
En sista punkt handlar om säkerhet. Självklart förväntar jag mig att polisen har säkra system men deras kommunikation via Facebook kan inte bli säkrare än Facebooks infrastruktur. Naturligtvis förväntar jag mig att polisen är varsamma och kloka med sina lösenord men hur är det bland användare som kommunicerar med polisen. En liten sak kanske men bör inte myndigheter tänka på även detta.

Comments (1)

By Mathias Klang, February 17, 2011 10:02 pm

Förra året lade Facebook till en möjlighet att ladda ner data. Syftet är kanske att kunna exportera datan men det är även en intressant experiment för att se hur mycket samlad material finns på Facebook. Naturligtvis är det endast datan man har själv bidragit med genom uppladdning eller inskrivning. All information som Facebook har genom beteendeanalys finns inte med.

Det är enkelt. Gå till inställningar och klicka på ladda ner din information (“Download Your Information”) länken. Det tar lite tid men det kommer ett mail med en länk där man kan ladda ner en zippad fil med informationen.

Intressant att se så skrämmande mycket skräp!

Comments Off

By Mathias Klang, November 15, 2010 9:04 am

När jag pratar om sociala medier möter jag inte sällan kritiken om hur det är enbart en poänglös slöseri med tid. Ibland försöker jag förklara hur viktiga dessa nya verktyg kan vara – jag teoretiserar och exemplifierar – ibland bryr jag mig inte om att försöka att öppna en sluten världsbild.

Idag fick jag en otroligt påminnelse om kraften i social media. En vän till mig har ett mycket sjukt barn och de har kämpat länge. Idag har hon skrivit en kort statusuppdatering i Facebook:  IVA

Hjärtat sjunker och vännerna samlas att visa sin stöd. Så mycket känslor i en media kan inte vara meningslöst.

Comments Off

By Mathias Klang, September 30, 2010 2:28 pm

Kullin har bloggade två inlägg förra vecka. Först om läkare bör bli vänner med patienter i sociala nätverk tätt inpå kom frågan om lärare och elever bör vara vänner. Den sistnämnda är kanske mer vanlig och Lärarnas Riksförbund släppte en undersökning som visar att var tredje elev (35%) har en eller flera lärare som vänner på en community. De intervjuade eleverna går i högstadiet (åk 8 ) och i gymnasiet. Kullin skriver

En intressant aspekt av enkäten är att eleverna mer positiva till att vara vänner med lärare i communities än tvärtom. Tre av fyra (73%) elever skulle acceptera en vänförfrågan från en lärare men bara 20% av lärarna trodde att de skulle acceptera en vänförfrågan från en elev. 47% av eleverna kan själva tänka sig att fråga och 18 procent har själva frågat. Flickorna är mer restriktiva än pojkarna. Det främsta skälet för både lärare och elever – till att inte vilja ha kontakt i communities är integriteten.

Det intressanta med undersökningen är att de har även undersökt vad föräldrarna tycker. De verkar positiva till att barnen och lärarna är vänner online.

Enligt tabellen nedan så tycker både elever och föräldrar i högre utsträckning än lärarna själva, att lärare borde finnas närvarande i dessa kanaler.

Jag har full förståelse att lärare inte vill vara vänner – framför allt om de är själva online för sina egna privata nöjen. Samtidigt har jag lite svårt att förstå att barn & föräldrar är så positiva till att barnen & lärare är vänner. Föräldrarna känner sig antagligen trygga i att delegera ansvaret för barnens online aktivitet till lärarna – men jag har cyniska misstankar bakom elevernas intresse för lärarnas liv utanför skolans murar.

Just nu diskuteras dessa och liknande frågor på olika ställen. Från Wales kommer nyheten att lärarnas fackförening Nasuwt ilsknade till när Welsh General Teaching Council försökte komma med riktlinjer för lärarnas beteende i sociala medier. The Guardian rapporterar:

The teaching union Nasuwt is mightily fed up with an attempt to tell teachers how to behave themselves on Facebook, Twitter and other social networking sites.

The Welsh General Teaching Council has got right up Nasuwt’s nose by issuing a code full of platitudes, telling teachers to “conduct their relationships with pupils professionally and appropriately both in school and out of school” and base their relationship with pupils on trust and respect.

Comments (1)

By Mathias Klang, August 6, 2010 9:20 am

En kvinna i USA misstänkte att hennes man var otrogen och började leta efter bevis på Facebook för att bekräfta sina misstankar. Hon hittade betydligt mer än otrohet. Hennes man hade inte bara varit otrogen, han hade dessutom gift sig med en annan kvinna och lagt upp över 200 bröllopsbilder på Facebook!

Click. And there it was, the stuff of nightmares for any spouse, cuckolded or not. Wedding photos. At Walt Disney World, no less, featuring her husband literally dressed as Prince Charming. His new wife, a pretty blonde, was a glowing Sleeping Beauty, surrounded by footmen.

“I was numb with shock, to tell you the truth,” says France, an occupational therapist from Westlake, a Cleveland suburb. “There was like an album of 200 pictures on there. Their whole wedding.”

Tvegifte är en märklig företelse men att vara så offentlig med informationen måste räknas som direkt klantigt eller kanske bara elakt? Gör Facebook oss dummare?

Comments Off

By Mathias Klang, July 29, 2010 8:47 am

Dagens stora nätnyhet är att datan från 100 millioner Facebook användare har samlats och sprids nu online, bland annat kan den laddas ner från The Pirate Bay.

Inte oväntat så beskriver många i media detta som någon form av dataläckage. Det skulle vara helt ok så länge Facebook hade all data och delade med sig av materialet till sina affärskontakter. Dessutom är det få som klagar att datan finns tillgängligt när de vill titta på det själva. Därför undrar man vad är problemet? Detta är en oundviklig händelse.

Detta är inget läckage. Ron Bowles skrev ett program som samlade ihop all data som inte doldes av facebookanvändarens integritetsinställningar anledningen till att han gjorde detta var för att illustrera integritetsriskerna inom sociala medier (BBC).

Det som har hänt är viktigt eftersom det illustrerar återigen faran med att lägga ut information via sociala medier. Den information man lägger ut blir tillgänglig och kan användas av andra. Men den här typen av information är relativt ointressant. Eller rättare sagt är bara början. Det som är intressant är vad man gör på Facebook: vem man är vän med, vem man slutar vara vän med, vilka grupper man går med, vilka grupper man lämnar, vad man själv skriver, vad man väljer att tycka om osv osv (tex kopplingen mellan Amazon & Facebook). Alla dessa preferenser skapar en otrolig bild på vem användaren är. Vi oroar oss för att detta skall användas i marknadsföringssyfte. Men marknadsföring är trubbigt. Det är för dyrt att analysera människor på den här nivån bara för att sälja en produkt. Det är mycket mer kostnadseffektivt att skapa användargrupper och rikta sin kommunikation till dom (ta bara den otroligt lyckade Old Spice reklamkampanjen).

Nej det som skrämmer är att informationen skall användas politiskt. Att någon grupp skall helt plötsligt definieras som ovälkomna eller oönskade och bestraffas på något sätt. Under förra århundradet var “straffades” bland annat judar, kommunister & homosexuella för ingen annan anledning än att de tillhörde en grupp som blev oönskad i samhället. Dvs att människor var oskyldiga spelar ingen roll. Under vår egen tid är terrorbekämpning en godkänd anledning att ta bort rättigheter utan att individer har bevisligen gjort något fel.

Teknikens roll. Har du någonsin funderat på komplexiteten i att identifiera och transportera alla Europas judar?

Anyone with three or four Jewish grandparents was to be exterminated without exception… unless their grandparents had converted prior to January 18, 1871. All persons of recent Jewish ancestry were to be exterminated in lands controlled by Germany. (Wikipedia – The Holocaust)

Utan nätet, utan datorer är detta en administrativ mardröm. Men det fanns teknik. I boken IBM and the Holocaust (se även Wikipedia sidan) beskriver Edwin Black IBMs hålkortsmaskiner möjliggjorde kostnadseffektiv utrotning och hur “Mankind barely noticed when the concept of massively organized information quietly emerged to become a means of social control, a weapon of war, and a roadmap for group destruction….”

Och hålkort är ju primitivt jämfört med Facebook.

Comments Off

By Mathias Klang, July 28, 2010 11:05 am

I New York har en domstol slängt ut en fall av nätmobbing

Bakgrund från Techdirt: En grupp studenter skapar en privat Facebookgrupp som bland annat används för att mobba en annan student. Av domen framgår typen av material som spreds och domaren menar att:

A reasonable reader, given the overall context of the posts, simply would not believe that the Plaintiff contracted AIDS by having sex with a horse or a baboon or that she contracted AIDS from a male prostitute who also gave her crabs and syphilis, or that having contracted sexually transmitted diseases in such manner she morphed into the devil.

Eftersom det är osannolikt att en läsare skulle tro att något av detta var sant fanns det ingen grund för stämningen som riktades mot Facebook och föräldrarna till mobbarna. Men domstol avskrev allt med motiveringen att trots kommentarerna på Facebook var

“puerile attempts by adolescents to outdo each other,” and while they displayed “an utter lack of taste and propriety, they do not constitute statements of fact,” even though they made some factually false assertions.”

Domen (läs hela här) och Techdirt-artikeln visar en stor kulturell skillnad i hur mobbing och ansvarsfördelning uppfattas i USA jämfört med Sverige. I USA lägger man stor fokus på att läsaren skulle kunna tro att det som skrevs var sant i Sverige hade inte detta vägt lika tungt.

Comments Off

By Mathias Klang, July 28, 2010 9:21 am

En misstänkt massmördare har tillfångatagits i Filipinerna med hjälp av bilder på Facebook (BBC News). Det är inte första gången Facebook används för att fånga kriminella men det är första gången en såpass grov brottslighet kan ha stoppats genom Facebook.

Samma fråga som ställs när tex vårdpersonal lägger ut information som är sekretessbelagd kan ställas här: Är människan helt enkelt dum eller har tekniken en roll som gör att alla vill sprida information även om det är direkt skadligt?

Trots alla smarta kriminella i Hollywoodfilmer är antagligen inte kriminella överdrivet smarta men att som kriminell vara aktiv inom sociala medier måste vara ovanligt korkat. Samtidigt misstänker jag att tekniken spelar en viktig roll i spridandet av information som är skadlig för spridaren. Den stora frågan är: Är det dumhet eller tanklöshet?

My Dunce av kmakice (CC BY NC SA)

Comments (8)

By Mathias Klang, May 21, 2010 9:59 am

Eskilstuna Kuriren skriver

En 57-årig man, anställd på en skola i Katrineholm, har polisanmält att han utsatts för förtal. Elever på skolan har bildat en Facebook-grupp i syfte att sprida osanningar om mannen, enligt anmälan.

Enligt Brottsbalken (5 Kapitel)

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Men det är mer komplicerad än att bara tillämpa regelverket i digitala miljöer – även om förtal online är detsamma som förtal offline. I slutet av sin intressanta Magisteruppsats Förtal på Internet (Lunds Universitet 2009) skriver Ola Norbäck:

Jag anser alltså att vi i Sverige har ett otydligt och föga ändamålsenligt skydd mot förtal och kränkningar på Internet. Istället för att förlita oss på bestämmelser från 60-talet så bör vi enligt mig se över hur väl vår straffrättslagstiftning egentligen är anpassad för den tekniska utveckling som samhället har genomgått. Danmark och Finland har anpassat sin lagstiftning till Internet och det finns i dessa två länder straffbestämmelser som på ett direkt sätt tar sikte på gärningar som innefattar förfaranden med olika meddelanden och bilder som kränker privatlivet.

På en nivå håller jag naturligtvis med Norbäck men samtidigt måste samhällets uppfattning av vad som är integritet och förtal anpassas till den verklighet som nu råder. Det handlar inte bara om att förlita sig på bestämmelser från 60-talet utan även att inse att vår verklighet är idag helt annorulunda efter 50 år av teknisk utveckling. Detta innebär inte att allt ska tolereras men samtidigt är det vanligare i ett öppet samhälle att vi drabbas av saker som vi inte vill höra, se eller uppleva.

Comments Off

By Mathias Klang, May 21, 2010 8:09 am

Det har varit mycket kritik mot Facebook och deras enormt dåliga integritetsregler – Och mitt upp i allt detta kommer nyheten att Google samlat in användardata men färre människor är kritiska till Google – som dessutom lyckas avsäga sig någon form av ansvar “no harm, no foul”.

Det är intressant att se hur lite Facebook/Google intresserar sig etiskt för dessa frågor. De är båda företag som är stolta över sin storlek och totala marknadsdominans men någon ansvar för användare vill de inte erkänna. All teknik formar människan och därför är det uppenbart att en dominant teknik formar oss mer.

Ett värdefullt inlägg i diskussionen är Danah Boyds Facebook and “radical transparency” (a rant)

What pisses me off the most are the numbers of people who feel trapped. Not because they don’t have another choice. (Technically, they do.) But because they feel like they don’t. They have invested time, energy, resources, into building Facebook what it is. They don’t trust the service, are concerned about it, and are just hoping the problems will go away. It pains me how many people are living like ostriches. If we don’t look, it doesn’t exist, right?? This isn’t good for society. Forcing people into being exposed isn’t good for society. Outting people isn’t good for society, turning people into mini-celebrities isn’t good for society. It isn’t good for individuals either. The psychological harm can be great. Just think of how many “heros” have killed themselves following the high levels of publicity they received.

Comments (2)

By Mathias Klang, May 20, 2010 12:09 pm

Aftonbladet berättar idag om ny liten Facebookrelaterad “skandal”. Denna gång handlar det om en lärare i juridik som är mycket öppen om hennes negativa känslor inför sin arbetsgivare, arbete, lön, studenter och staden där hon tvingas arbeta. Lite underhållande är att hon som jurist borde veta om de regler som finns för lojalitet till arbetsgivaren och förhållandet mellan myndighet och medborgare men det verkar enligt Aftonbladet inte hindra henne.

Den kvinnliga läraren ska rätta elevernas promemorior och återkommer till dessa vid upprepade tillfällen. ”Jag mår dåligt av att läsa skiten, inte bara lider eller tycker att det är tråkigt”, skriver hon vid ett tillfälle. En annan dag ger hon sig in i en längre konversation och jämför eleverna med de på en annan arbetsplats.

”Är konfunderad inför pm-rättning och betygssättning på annan ort. Hur viktigt och vanligt är tingsmeritering idag? Får man anställning objektivt på betyg eller utifrån betyg i relation till lärosäte? Jag själv har samma måttstock oavsett var jag sitter, även om den är formad i Uppsala, utifrån uppsalastudenternas kunskaper och förutsättningar. Om jag är den ende på marknaden som likställer xxx-studenter med uppsalastudenterna i betygsättningshänseende är det jag som, med hänsyn till likhetsprincipen, skall ge upp”, skriver hon vid ett tillfälle.

Naturligtvis kan jag som lärare sympatisera och ha en viss förståelse för de tunga villkor många nyanställda ställs inför men kommentarer som “”Slut på kaffe. Äckligt bröd. Inget arbetsrum, inte ens en nyckel. Ingen dator. Ou est l’embarasse de richesse?” lär knappast göra henne till månadens anställd.

Sveriges Radio skriver att läraren vid Örebro Universitet nu är avstängd från undervisning.

Comments Off

By Mathias Klang, May 13, 2010 5:42 pm

Via Technollama kommer en länk till ett tal av Eben Moglen (ordförande för Software Freedom Law Center) på ISOC-NY som behandlar “Freedom in the Cloud: Software Freedom, Privacy and Security for Web 2.0 and Cloud Computing” och diskuterar riskerna med applikationer som Facebook. Hans analys är brutal:

The human race has susceptibility to harm but Mr. Zuckerberg has attained an unenviable record. He has done more harm to the human race than anybody else his age. Because he harnessed Friday night, that is, ‘Everybody needs to to get laid,’ and turned into a structure for degenerating the integrity of human personality and he has to remarkable extent succeeded with a very poor deal, namely ‘I will give you free web-hosting and some PHP doodads and you get spying for free all the time’. And it works. How could that have happened? There was no architectural reason. Facebook is the web with, ‘I keep all the logs, how do you feel about that.’ It’s a terrarium for what it feels like to live in a Panopticon built out of web parts. And it shouldn’t be allowed. That’s a very poor way to deliver those services. They are grossly overpriced at ’spying all the time’, they are not technically innovative. They depend on an architecture subject to misuse and the business model that supports them is misuse. There isn’t any other business model for them. This is bad. I’m not suggesting it should be illegal. It should be obsolete. We’re technologists we should fix it.

Som sagt brutalt ärligt analys!

Facebook har fått mycket intressant kritik för sin inställning till integritet och användargenererad data. New York Times har försökt illustrera grafiskt hur komplext de nya integritetsinställningar är.Det räcker inte heller att bara lämna Facebook – datan kvarstår (Läs Zimmer om vad som händer med data när man lämnar).

Värt att nämna i sammanhanget är den intressanta diasporaförslaget en projekt som vill skapa en anti-facebook en integritetsvänligare form av socialt nätverkande.

Comments (3)

By Mathias Klang, May 4, 2010 1:26 pm

TV4 och Aftonbladet skriver om en manlig sjuksköterska som poserade intill/bakom en nedsövd patient och tog en bild. Sedan lade han upp bilden på Facebook och hans kollegor kommenterade bilden. Ingen verkade komma på att detta kunde vara en kränkning av patientens integritet eller sekretess och ett självklart brott mot personalens tystnadsplikt. TV4 skriver

Comments (3)

By Mathias Klang, April 27, 2010 8:49 am

Att sociala medier har radikalt ändrat mängden personlig data som finns tillgänglig online är knappast någon nyhet. Det finns en hel del röster som uttrycker oro inför hur vår nya interaktion med sociala medier krymper integritetsskyddet och gör den verkningslös. Men om vi skulle komma fram till att integritet är en värde som måste skyddas hur förhåller sig lagstiftning till sociala medier?

Den lagstiftning vi har att laborera med är Personuppgiftslagen (en hjälpsam broschyr om lagen ges ut av Regeringskansliet Behandling av personuppgifter – Information om personuppgiftslagen). Personuppgiftslagen (PUL) har till syfte att “…skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter” (1§). Personuppgifter är: “All slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet” medans behandling beskrivs som “Varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter…” (3§).

Genom detta ser man att PUL är tillämplig på sociala medier som till stor del behandlar personuppgifter om författaren och andra.

Vad krävs för behandling?

Nyckelbegreppet inom PUL är samtycke. För att behandla personuppgifter krävs samtycke (10§). Genom att basera rätten att behandla på samtycke stärks individers autonomi och självbestämmande. Den information som sprids av författaren om författaren själv är legitim personuppgiftsbehandling eftersom författaren måste anses ha gett sitt samtycke. Hur är det med information som författaren skriver om andra? Tweets och facebookuppdateringar som nämner andra – eller bilder som identifierar andra?

Det kan tänkas att andra har samtyckt till att vara med i en tweet. Men det är knappast troligt. Samtycke beskrivs i PUL som “Varje slag av frivillig, särskild och otvetydig viljeyttring genom vilken den registrerade, efter att ha fått information, godtar behandling av personuppgifter som rör honom eller henne” (3§). Det är knappast troligt att den som twittrar om en gemensam lunch har först inhämtat samtycke.

Problemet är att uppgifter som sprids i tweets skulle eventuellt anses vara harmlösa uppgifter eller som Datainspektionen skriver lite trendigt om ändringar som infördes 2007: personuppgiftslagen – PuL 2.0

Lättnaderna innebär att många av hanteringsreglerna inte längre behöver tillämpas på viss hantering av personuppgifter … Lättnaderna gäller för vardaglig ostrukturerad behandling av personuppgifter som löpande text i ordbehandlingssystem, löpande text på Internet, …

Eftersom individer sprider enorma mängder data över nätet har man infört en idé om så kallade harmlösa personuppgifter som kan spridas utan att först inhämta samtycke. Men det är naturligtvis inte enkelt att uppfatta vad som är harmlöst. Datainspektionen försöker hjälpa till:

Harmlös information får publiceras på Internet utan den registrerades samtycke. Vad som är harmlös information måste bedömas från fall till fall. Utgångspunkten bör vara hur den registrerade kan uppleva publiceringen. Tänk på att inte alla har samma uppfattning om vad som är integritetskänsligt! Om du är osäker är det en god regel att inhämta samtycke.

Härligt pragmatiskt och luddigt.

Ett av de grundläggande problemen med PUL är att man ser tre olika nivåer på personuppgifter, känsliga, “vanliga”, harmlösa. Men det är otroligt svårt att definiera var gränserna går mellan uppgifter. Dessutom kan man genom att samla harmlösa personuppgifter få fram information om vanliga eller känsliga personuppgifter. För även om det grundläggande datan består av harmlösa datamängder kan man genom relativt osofistikerat analys räkna ut en hel del om andra. Jag presenterade lite tidiga resultat av en pilotprojekt som handlar om detta under Vetenskapsfestivalen förra veckan.

Foto: 232: Hiding from the Hidden…. av assbach (CC BY NC SA)

Lösningar?

Om ni nu antar att detta är ett problem. Vad är lösningen? Via BoingBoing rapporteras att Amerikanska senatorn Charles Schumer vill gräva i problematiken:

More at CNET, and here’s the press release from Schumer’s office. Snip:

These recent changes by Facebook fundamentally change the relationship between the user and the social networking site. Previously, users had the ability to determine what information they chose to share and what information they wanted to keep private. Recent policy changes are fundamentally changing that relationship and there is little guidance on what social networking sites can and cannot do and what disclosures are necessary to consumers.

Problemet är att för att kunna skapa ordning i detta kaos krävs att lagstiftaren tar en modig ståndpunkt. Modiga ståndpunkter är riskabla och vinner inte alltid röster. I detta fall skulle det handla om att begränsa individerna autonomi för att säkerställa deras integritet. En svår avvägning.

Comments Off

By Mathias Klang, April 7, 2010 9:30 pm

Det finns mer än en konflikt inbyggd i föräldrar/barn relationen. Ett av dessa måste vara konflikten mellan barnens rätt till integritet och föräldrars behov av att övervaka deras beteende. Situationen blir inte bättre när beteendet som skall övervakning är barnens handlande online.

Men varför utreda gråzoner när det finns klara övertramp? En förälder i Arkadelphia, USA har “hackat” sin 16 åriga sons Facebook-konto, ändrat hans lösenord och “…posted things that involve slander about his personal life.” En handlande som, om det stämmer, måste anses vara en klar övertramp av barnens integritet.

Sedan i en “only in America” handling har sonen reagerat med att vända sig till rätten och anmäler henne för kriminell trakassering som enligt Arkansas lagstiftning är:

A person commits the offense if with purpose to harass, annoy or alarm another person without good cause, he engages in conduct or repeatedly commits acts that alarm or seriously annoy another person.

Mor och son möts i rätten den 12 maj.

(via Slashdot)