Comments (1)

By Mathias Klang, August 13, 2009 11:36 am

Det blev för en kort stund drömmen för varje narcissistisk tonårsbloggare (och en hel del äldre) att sitta och skriva om ingenting på sin blogg och tjäna stora pengarna. Drömmens sinnebild var den poänglösa bloggen blondinbella där den blonda bloggaren skrev om hennes alldagliga vardag och skröt om millionomsättning.

I en kort artikel skriver Dagens Nyheter om sanningen bakom bluffen – låga intäkter och ett nätverk av företag vars ända syfte ser ut att dra mynt av ett kändisskap utan innehåll.

…i en intervju med DI Weekend, [hävdade blondinbella] att hon drar in mellan 300.000 och 400.000 kronor i månaden i annonsintäkter. Vidare har hon sagt att hon sponsras av företag som vill att hon nämner deras produkter i bloggen. Situationen har gått så långt att Blondinbella granskats för av konsumentombudsmannen (KO), att bryta mot marknadsföringslagen.

Men nu ser det ut som att den unga bloggaren tagit i lite i överkant. Omsättningen för det förlängda räkenskapsåret som började den 16 augusti 2007 och slutade den sista december 2008 är totalt 433.000 kronor. Det är 26.000 kronor per månad. Bolaget har haft en anställd och personalkostnaderna uppgår till knappt 200.000 kronor, enligt bokslutet.

Vinsten efter skatt är 113.000, knappt 7.000 kronor i månaden. Bra fickpengar för en 18-åring. Men knappast de miljonvinster…

Det hela handlar om att puffa upp sin image att ge sken om att något är mycket större än det är i verkligheten. Kanske för uppmärksamhet, kanske för att dra till sig sponsorer men bubblor (innehållslösa sfärer med en tunn hinna) spricker alltid i slutet.

Comments Off

By Mathias Klang, April 24, 2009 10:20 am

I en underhållande krönika om fildelning och stöld i dagens DN inleder Fredrik Strage med:

En vän laddade ner Depeche Modes nya album ”Sounds of the universe”. När han lyssnat på skivan blev han så besviken att han raderade den. Sedan bestämde han sig för att ge den en ny chans och laddade ner den igen. Men när han insett att ”In chains” var det svagaste öppningsspåret på en Depeche-platta någonsin raderade han återigen skivan i vredesmod. Nu funderar han på att ladda ner den illegalt för tredje gången. ”Men då ska jag slänga den direkt”, säger han. ”De jävlarna förtjänar att få sin musik stulen flera gånger.”

En liknande tanke fanns i seriestrippen Pondus där hårdrockaren Pondus laddar ner flera exemplar (digital paradox här) av Celine Dion för att orsaka henne ekonomisk skada. Mårten Shultz reder ut begreppen om nedladdning och stöld i digitala miljöer, där han inleder med

Det har stört mig att man i fildelningsdiskussionen försökt föra in upphovsrättsbrottet under stöldrubriken. (Se här , här och här.) Det passar inte in där. Upphovsrätten är inte en äganderätt. Det är fjantigt att ens påstå det. Men ändå framhärdar många med att göra just det, att hävda att upphovsrätten är en äganderätt och att den som gör intrång i upphovsrätten stjäl.

Och slutligen vill jag peka på en välskriven summering om kopplingarna mellan fildelning och inkomstbortfall i skivindustrin The supposed link between unrestricted file-sharing and declining CD sales på The Liquid Culture Notebook.

Massor av intressant läsning över helgen.