Lockar anonymitet fram otrevlighet?
Comments (4) Det finns många teorier men inga konkreta svar till varför online diskussioner blir otrevliga, brutala och råa men det är nästan en lag i sig själv att diskussioner online blir ofta (alltid?) otrevliga. Redan 1990 lade Mike Godwin fram en observation som sedan formulerades om till en internet lag som fick namnet Godwins Law “As an online discussion grows longer, the probability of a comparison involving Nazis or Hitler approaches 1.”
Och det handlar inte “bara” om otrevliga ord – det är inte ovanligt med direkta hot. Mest utsatta är kvinnor online och kvinnliga bloggare som inte orkar är nästan en genre i sig. Se till exempel Sexual Threats Stifle Some Female Bloggers (Washington Post April 2007) eller Lisa Magnusson när hon skriver om innehållet i sin inbox:
Det fascinerar mig faktiskt att det finns så många – läs: gubbar – som inte fattar hur debila och efterblivna de är. Har de ingen familj som kan säga dem ett sanningens ord? Har de inga vänner, bekanta, kollegor som kan läxa upp dem? Vårdpersonal? Konsumkassörskor? Folk på busshållplatsen? Jag förstår inte den där totala världsfrånvändheten.
Naturligtvis är det inte teknikens “fel” men det är intressant att kommunikation via nätet förvandlas till en trist form av dialog baserad på anonymitet och personagrepp. Men det finns bättre och sämre diskussioner.
En bättre variant är den spännande och intressant debatt mellan Karen Armstrong (författare till bland annat A History of God) och Sam Harris (författare till bland annat Letter to a Christian Nation). Det började med Karen Armstrong i en artikel Think Again: God i Foreign Policy där hon kritiserar dagens mest framträdande ateister
So-called new atheists such as Richard Dawkins, Sam Harris, and Christopher Hitchens have denounced religious belief as not only retrograde but evil; they regard themselves as the vanguard of a campaign to expunge it from human consciousness. Religion, they claim, creates divisions, strife, and warfare; it imprisons women and brainwashes children; its doctrines are primitive, unscientific, and irrational, essentially the preserve of the unsophisticated and gullible.
I nästa nummer svarade Sam Harris i ett brev The God Fraud där han biter tillbaka med argument och ironi.
In her article (“Think Again: God,” November 2009), Karen Armstrong discovers that Richard Dawkins, Christopher Hitchens, and I have mistaken “fundamentalism” for the totality of religion. (Sorry about that.) But do Richard and Christopher really hold religion responsible for “all human cruelty”? That is a surprise. I hadn’t realized that they were idiots.
Karen Armstrong får möjlighet att besvara brevet och inleder med
It is clear that we need a debate about the role of religion in public life and the relationship between science and religion. I just wish this debate could be conducted in a more Socratic manner. Socrates, founder of the Western rationalist tradition, always insisted that any dialogue must be conducted with gentleness and courtesy, and without malice. In our highly polarized world, we really do not need yet another deliberately contentious and divisive discourse.
Här är människor som kanske håller helt olika åsikter i sakfrågan men de framträder öppet med sina namn, presenterar sina argument och även där inser man att det kommer slag som är bara publikfriande och trista. Visst finns det lite underhållningsvärde men det är inte elegant och det för sällan debatten vidare. Genom att inleda sin replik med krav på respekt och artighet påminner Armstrong hur en debatt skall föras.
Themocracy