Washington Post har en intressant rapport om flera föreläsare på olika universitet som förbjuder laptops i föreläsningssalar
Professors have banned laptops from their classrooms at George Washington University, American University, the College of William and Mary and the University of Virginia, among many others.
Anledningen som tas upp är att studenternas concentration knappast ökar genom att de har enkel tillgång till uppkopplade datorer under föreläsningen.
Det vore allt för enkelt att peka ut dessa föreläsare som bakåtsträvande ludditer som känner sig hotade av ny teknik. Universiteten som det handlar om har länge haft datorer och trådlösa nät och det kan vara ett utryck för en uppriktigt oro att experimentet med datorer i föreläsningssalarna kanske inte var så lyckad.
I olika omgångar har jag varit med om diskussioner kring studenterna tekniktillgång och oftast uppfattas (hånas?) de som uttrycker oro för studenternas koncentration som teknikfientliga. Allt ses som en utmaning för föreläsaren – att vara mer intressant än hela nätet.
Men är inte detta att ställa frågan på fel sätt? Borde inte föreläsarens roll att underlätta inlärning stödjas snarare än kompliceras? Visst finns en hel del fördelar för studenternas tillgång till nät men är dessa fördelar lika stora under en föreläsning?
One recent semester, Siebert tracked the grades of 17 student laptop addicts. At the end of the term, their average grade was 71 percent, “almost the same as the average for the students who didn’t come at all.”
Sieber believes that those students, in turn, divert the attention of the students behind them, a parabolic effect she calls the “cone of distraction.”
Men kritiken handlar inte enbart om nätets lockelser. Även om nätet stängs av finns risker med datorer:
Even when used as glorified typewriters, laptops can turn students into witless stenographers, typing a lecture verbatim without listening or understanding.
Självklart kan man inte tvinga fram intresse och engagemang men det är en steg i rätt riktning att begära att folk tittar bort från sina skärmar. Men handlar detta om att kränka studenterna autonomi och intelligens? Borde det inte vara i deras intresse att vara uppmärksamma? Självklart, men någonstans bör lärare ha ett ansvar att hjälpa till i läroprocessen.
Hur gick diskussionerna hos oss när vi införde trådlöst överallt? Jag protesterade och kallades luddite (nja nästan) och till slut valde jag att ge det en chans. Och jag störs inte av att studenter försöker göra 12 saker samtidigt som jag föreläser – de flesta verkar lyssna. Men någonstans inom mig känner jag att det var fegt att släppa dom som inte lyssnar.