Vännen Cyberlaw är en av Sveriges ursprungliga bloggar kring teknologi och juridik har varit tyst alldeles för länge. Därför var det enormt kul att se att Kalle bloggade nyligen om en intressant försök till att öka tillgängligheten till klassisk musik genom att befria den från upphovsrättens begränsningar. Cyberlaw skriver om ett spännande projekt på Kickstarter:
De samlar in pengar genom Kickstarter, vilket innebär att man inte ger dem pengar direkt utan lovar att ge dem pengar om de lyckas samla in tillräckligt många löften för att projektet ska bli av. Når de målet inom den utsatta tiden dras den summa man lovat från kreditkortet, annars betalar man inget.
Det är inte ovanligt att bloggare går igenom skrivtorka men det är alltid kul när en bekant röst kommer tillbaka från tystnaden. Välkommen hem Cyberlaw!
Bono är en musiker med stor samvete solidaritet och engagemang men jag blev besviken på hans debattartikel i New York Times där han bland annat hyllar en total övervakning av Internet för att stödja “…the young, fledgling songwriters who can’t live off ticket and T-shirt sales…” Han lyckas till och med exemplifiera på hur det kunde ske med system såsom “…not to mention China’s ignoble effort to suppress online dissent, that it’s perfectly possible to track content.”
Man kan bara anta att Kinas försök betecknas som ignoble för deras syfte inte passar Bono. Medans hans övervakning skulle vara för ett gott ändamål. Att skydda de svaga musiker som inte kan leva på sin merchandising. Men vänta lite… om systemet som Bono förespråkar skulle gynna musiker – skulle den kunna skilja på nybörjare och megastjärnor.
Bono skriver ödmjukt och trevligt men i grund och botten handlar det om stöd för en total övervakning för att säkerställa upphovsrättens efterlevnad. Det som är tragiskt är att i konflikten mellan upphovsrätten och integritet skall utgången vara given.
Under 2006 blev Warner Media Group (WMG) den första stora medieföretaget att bilda en strategisk relation med YouTube. De lanserade en affärsmodell som byggder på användargenererat innehåll. Det såg riktigt bra ut.
Men …
Samarbetet med YouTube krävde att royalties betalades utifrån antalet vyer som videoklippen med musik från WMGs artister fick. Och detta blev ett problem. Förhandlingen mellan WMG och YouTube bröt samman i december 2008. YouTube-klipp som innehöll WMG musik blockerades helt och ersättas med ett meddelande om upphovsrättsintrång.
Användarna var inte glada (och är fortfarande inte glada). Vilket bevisar att när man skapar en verksamhet baserat på öppet innehåll… då är det ganska viktigt att inte irritera dina fans, dina konsumenter och producenter på en gång.
WMG borde fattat att man inte kan börja tillåta användning för att sedan dra tillbaka medgivande utan att göra en hel hög med verbala användare riktigt sura. Här är en trevlig YouTube historisk hyllning till WMG Story!
Warner Music Group might be getting back with Youtube, but they need to get back with the users as well. See what YouTube users had to say to WMG. In the aftermath of the WMG story several important questions remain open:
What can we learn from the WMG saga?
Who owns what?
What is original?
Who gets paid?
Who gets to make the rules?
Who does the copyright law serve?
Be heard! Respond, rate and comment.
This invitation is also a tribute to users, who have spoken their minds (and continue to do so). The playlist of WMG related videos (those featured and several others) is available at: http://www.youtube.com/view_play_list…
Music: www.JonathanCoulton.com
Animation: Creative Commons Australia – www.creativecommons.org.au/animations
British Library meddelar att de har börjat släppa delar av deras ljudarkiv med världs- och traditionell musik online & utan kostnad.
Vi snackar inte om någon liten samling. Det handlar om c.a 28,000 inspelningar (c.a 2000 timmar) av
…singing, speaking, yelling, chanting, blowing, banging, tinkling and many other verbs associated with what is a uniquely rich sound archive. (The Guardian)
Än en gång visar detta att British Library är en av Europas koolaste och mest framstående av de kulturinstitutioner som anstränger sig för att dela med sig av sitt material. Tyvärr finns det en stor nackdel och det är att de har begränsat friheterna till att gälla inom UK.
Det känns som om det var ett tag sedan fildelning var dagens diskussion men idag rapporterar Dagens Nyheter att Ifpi (International Federation of the Phonographic Industry) börjar jaga fildelarhubbar. Det är egentligen lite konstigt att fildelarhubbar som direct connect är fortfarande stora med tanke på att lagstiftningen (och domstolarnas tillämpning) är mycket tydligt. Innan Pirate Bay rättegången inte var torrent tekniken diskuterade i rätten – fildelning var en fråga om hubbar. Juristen från Ifpi kommer med en snygg liknelse:
- Direct connect har funnits länge men är fortfarande stor. Det är lite av fildelningens Volvo 740, som går och går och det är fortfarande mycket upphovsrättsskyddat material som delas över DC, säger Magnus Mårtensson, jurist på Ifpi.
I vår iver att utveckla och implementera ny teknologi glöms ibland gamla beprövade metoder bort. Nackdelen är vår fokusering på ny teknik gör att användning av “gammal” eller low-tech hamnar under radarn. Därför är det intressant att Ifpi visar att de är medvetna om reell användning och behovet att inte enbart se på de nya flashiga.
Men nackdelen med Mårtenssons liknelse är att gamla bilar får leva vidare och utvecklas. När de inte längre tillverkas kommer amatörerna in och börjar bygga, vårda, utveckla, kärleksfullt och kreativt. Gamla bilar är en del av vår gemensamma förflutna som vi har en absolut rätt att bevara och utveckla. Varför kan inte liknande villkor gälla för digitala produkter? Om någon tillvaratar en bortglömd gammal låt från femtiotalet och omsorgsfullt vårdar och bearbetar den till en ny uppskattad skepnad – varför måste det vara ett intrång värre än en raggarbil? Hur har det ena blivit en symbol för brottslighet online medan det andra symboliserar konservatism, kärlek, tålamod och kreativitet?
Magnus Uggla har tagit bort sin musik från Spotify på grund av den ofördelaktiga avtalet. Har skriver en lång argumentation på hans blog som avslutas med det övertydliga men roande:
Och en sak är säker. Jag blir hellre våldtagen av Pirate Bay än rövknullad av Hasse Breitholtz och Sony Music och kommer därför att lyfta alla mina låtar från Spotify i väntan på en hederlig nättjänst.
Från Magnus Ugglas blogg 12 augusti 2009
Naturligtvis är detta stora nyheter: Aftonbladet, Expressen, SVD, Nyheter24, IDG, SydSvenskan. Det är språkligt intressant att inga av de engelskspråkiga källorna som jag tittat på vill översätta rövknullad (Torrentfreak, The Local) vilket får hans slutcitat att verka helt mesigt: rather raped than shafted?
Finding a great image online elicits a little thrill, but it can be tricky – if you’re looking for a pic to pop into a presentation or illustrate a Web page, you need to know if you’re allowed to use that photo, and how you can use it. Today, Yahoo! Image Search is launching a Creative Commons license filter that allows you to simply and quickly find images that are available for reuse.
För några dagar sedan meddelades att Jamendo har fler än 20 000 musikalbum licensierade under olika Creative Commons licenser.
Look at it this way and you’ll understand why we’re the first to be impressed with the figures: it will have taken jamendo 3 years to gather 10,000 albums, and then just under one year later, that number has doubled!
It’s pretty safe to say we’re going strong. And even safer to say it’s all thanks to you: artists, members and everyone contributing to spread the word of free music!
Det ser ut som om Alexander Kuprijanko på Sydsvenskan är först ut med en scoop om STIM och Creative Commons licenser. STIM har ändrat i sina medlemsvillkor och tillåter användning av Creative Commons licens för icke-kommersiella ändamål.
Just nu är det begränsad till icke-kommersiella ändamål men Ingrid Herrström på STIM säger:
Allting kommer ju att bli mer och mer flexibelt. I framtiden kommer det säkert att bli så att man kan exkludera vissa rättigheter överhuvudtaget även om man är ansluten till Stim
Update: Jag intervjuades av DN för nyheten som vanligt klipptes ett samtal ihop till några rader. Inte fel, men udda.
Om upphovsrättsindustrin fortsätter att försöka övertala sig själv och omvärlden att deras upphovsrättsliga affärsmodell fortfarande kan fungera i en teknisk värld… så kommer de fortfarande misslyckas.
När Danger Mouse (han som släppte den omtalader/ökända/lysande The Grey Album) fick reda på att EMI inte kunde tänka sig att släppa hans senaste skiva Dark Night Of The Soul på grund av upphovsrättsliga konflikter väljer han att nu släppa en tom CD-r-skiva med omslag och uppmaningen att ladda ner musiken och bränna det på skivan. (DN)
A spokesperson for the producer said: “Danger Mouse remains hugely proud of Dark Night of the Soul and hopes that people lucky enough to hear the music, by whatever means, are as excited by it as he is.”
He added that the album, which comes with a limited edition, “100+ page book” of David Lynch photographs inspired by the music “will now come with a blank, recordable CD-R”.
“All copies will be clearly labeled: ‘For Legal Reasons, enclosed CD-R contains no music. Use it as you will,’ ” a spokesperson for Danger Mouse said. “Due to an ongoing dispute with EMI, Danger Mouse is unable to release the recorded music for Dark Night Of The Soul without fear of being sued by EMI.”
Påminn mig… musikindustrins roll är att:
(a) sprida musik…
(b) förhindra spridning av musik…
Fredrik Söderling skriver idag i DN i en artikel med namnet Nedladdare villiga att betala för nätmusik och jag instämmer de flesta är nog villiga att betala för en tjänst som är stabil, som fungerar och som tillåter att musik som har köpts kan lyssnas på när användaren vill. Dvs på iPoden i gymet, mobiltelefonen på bussen och datorn på jobbet. Men hur intresserad är vi att betala för icke-fungerande lösningar?
Om inte kunderna får det dom vill ha av industrin så kan faktiskt inte industrin klaga när kunderna uteblir. För några år sedan såg jag en skylt i en affär som meddelade att butiken skulle läggas ner. Det roliga med skylten var att det var kundernas bristande intresse som var felet! Jag som gick förbi utan att handla var ansvarig för att deras fina affärsidé inte höll. Ibland kan jag känna att det är detta som upphovsrättsindustrin håller på med.
Ge mig en fungerande lösning så köper jag den!
I artikeln citeras STIMs kommunikationschef Susanne Bodin
- Vi är inte intresserade av vem som laddar ner utan vad som laddas ner. Alla miljoner användare som anlitar Last Fm och Spotify har ett slags musikrapportering i sina datorer, sådana applikationer är etablerade i dag. Vill man vara laglig är man säkert intresserad av att rätt musikskapare får betalt när deras verk laddas ner, säger Susanne Bodin.
Räkneverket i datorn ska inte mäta något annat än musik.
Jag vill vara laglig. Men jag vill inte installera saker på min dator som jag inte kontrollerar. Ofta måste jag och det finns flera exempel på hur kundernas tillit har svikits av företag och myndigheter. Någon sådan räkneverk vill jag inte ha.
Jag stödjer upphovsrättshavarens rättigheter – inklusive rätten att få betalt. Men jag värnar om min rätt till integritet. Jag betalar gärna för en fungerande lösning – men den ska fungera för MIG. Detta är inte egoism, detta är marknadsekonomi.
Comments (2) 
blog, musik, open access
| 
cyberlaw, fri, klassisk, musik, upphovsrätt 
Themocracy