Comments (2)

By Mathias Klang, January 11, 2012 12:34 pm

Jag blev intervjuad om, och ställde mig kritisk till, att Göteborgspolisen skulle använda sig av Facebook som en kommunikationskanal mellan myndigheten och medborgare. Av naturliga skäl blev mitt inslag nerkortad för att passa in i formatet men jag har egentligen fem bekymmer med myndighetsnärvaro på Facebook – och detta gäller särskild polisen med tanke på deras ställning.

Inget av denna kritik handlar om polisens spanings- eller övervakningsarbete i sig.

En Facebooksida för polisen kan naturligtvis användas för att skicka ut allmän information (lås dörren, tänk på ficktjuvar osv) men kommer även att skapa en ökad möjlighet till kommunikation. Detta innebär att medborgare (och andra Facebookanvändare) kommer att skicka information till Polisen via deras Facebooksida. Även om polisen menar att sidan inte skall användas till detta så kommer inte vi läsa regelverket utan vi kommer att berätta saker till dom genom denna kanal.

1. Infrastruktur: FRA, PUL & förtal
All information som skrivs på Facebook skickas till servrar i USA. Detta innebär att all information som någon användare väljer att delge polisen via Facebook hamnar på servrar i USA. Informationen tas inte bort, den raderas inte även om den raderas av polisen eller användaren som skickade materialet.

FRA-lagen har gett Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att bedriva signalspaning på kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser. All kommunikation via Facebook passerar Sveriges gränser och omfattas därför av FRA-lagen.

Personuppgiftslagen (PUL) behandlar all slags behandling av personuppgifter och sätter speciellt vikt på behandling av känsliga personuppgifter. Information rörande brott och kriminalitet faller in under begreppet känsliga personuppgifter. Naturligtvis finns undantag för myndighetsutövning inom PUL eftersom lagstiftningen inte skall kunna agera som ett hinder för tex polisarbete. Men det som är bekymmersamt är frågan om det är nödvändigt att polisen tar risker med personlig data och samarbetar med utländska privata företag för att samla in data (se mer nedan punkt 3).

Förtal. ”Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning.” Självklart kan inte förtalsbrottet (BrB 5 kap) förhindra vanlig polisär arbete men det är värt att ställa frågan kring hur information som kommer in till polisen via Facebook kommer användas av Facebook (se mer nedan punkt 3).

2. Statens regleringsansvar
När myndigheter bygger sin kommunikation på utländska, privata aktörers infrastruktur är det viktigt att överväga vilka konsekvenser dessa handlingar får. Här ser jag tre problem (a) resursfrågan (b) exklusivitet (c) användaravtalet.

Resursfrågan handlar om att skapa ytterligare en kanal som måste övervakas. Dessa resurser tas från andra aktiviteter. Därför måste en resursfördelningsavvägning göras.

Exklusivitet: För att medborgare (och andra) skall kunna nyttja denna tjänst som polisen upprättar måste de i sin tur gå med i Facebook. Detta innebär i förlängningen att staten i princip agerar försäljare åt ett privat företag.

Användaravtalet: För att kunna använda Facebook krävs att man accepterar en lång och invecklat serie användaravtal. Dessa avtal är svåra att läsa, inte lätta att förstå och ändras utan förvarning eller meddelande.

Regelverket som existerar mellan svenska myndigheter och befolkning är demokratiskt utarbetat och transparent genomförd. Men om vår kommunikation till våra myndigheter går genom privata aktörers avtal riskerar vår demokratiska öppna kommunikation förvridas och missbrukas.

3. Facebooks användande av data
Facebook finns för att samla data om Facebookanvändare. Det finns ingen altruism eller samhällsnytta. Facebook använder all data som samlas in för att bygga profiler över oss och återskapa den världsbild som de tror vi vill ha (detta är en betydligt allvarligare diskussion än jag får plats med här – jag rekommenderar Eli Parisers bok The Filter Bubble) Dessutom säljer Facebook vår data till andra företag och organisationer samt lämnar ut det till myndigheter.

4. Amerikanska statens tillgång till data
Genom Electronic Communications Privacy Act (1986) kan amerikanska myndigheter ta del av material som ligger ”i molnet” dvs på Facebook, gmail och andra servrar om det är äldre än 180 dagar eftersom det anses som övergivet. Detta innebär att allt du skrev på Facebook för mer än 6 månader sedan är öppet för amerikanska myndigheter. Jämför detta med skyddet för information som du lagrar i hemmet eller på din dator – där krävs en husrannsakningsorder.

5. Säkerhet
En sista punkt handlar om säkerhet. Självklart förväntar jag mig att polisen har säkra system men deras kommunikation via Facebook kan inte bli säkrare än Facebooks infrastruktur. Naturligtvis förväntar jag mig att polisen är varsamma och kloka med sina lösenord men hur är det bland användare som kommunicerar med polisen. En liten sak kanske men bör inte myndigheter tänka på även detta.

Comments (1)

By Mathias Klang, October 28, 2010 3:17 pm

Dagens seminarium kring offentlighetsprincipen i en digital verklighet på CEFOS är avklarad och var en spännande möte. Eftersom det var mest statsvetare i rummet hade frågorna en helt annan vinkling än det jag är van vid vilket gjorde detta till mer än en presentation av en del av min forskning utan en värdeful diskussion. Möten som denna gör det tydligt hur viktigt det är med ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.

Mina slides finns som vanligt online:

Diskussionerna kretsade mycket kring makt och makthavare – vem har makt, vem som kommer ha makt i en alltmer digitaliserad värld. En perspektiv som jag inte fick med i presentationen men som togs upp i diskussionerna är den påverkan den privata aktören har på öppenhet och tillgänglighet i digitala miljöer.

Ytterligare en fråga var hur individer och myndigheter kan/bör agera. De framtida scenario kan ses i utopiska eller dystopiska synsätt. I utopin kommer informationsöverflödet göra att människor får en ökad förståelse för hur komplext verkligheten är – att myndighetsutövaren är en mångfaceterad människa – dystopin är att komplexiteten inte erkänns utan misstag fortsätter och vi lever i världar där privat/offentligt flyter ihop men vi är ansvariga som om vi alltid är myndigheter.

Comments Off

By Mathias Klang, January 14, 2010 6:40 pm

Lotta Edholm skriver i Svenska Dagbladet att utgångspunkten i informationspolitik är att

…alla allmänna handlingar och alla data som kommunen producerar och som inte berör enskilda individer, med tiden ska vara tillgängliga via internet.

Egentligen tycker jag att information skall vara tillgängligt och stödjer offentlighetsprincipen. Men samtidigt undrar jag om det kan finnas för mycket tillgänglighet? Egentligen bör det inte finnas några risker så länge informationen “inte berör enskilda individer”. Problemet är att jag ser risker att s.k. harmlös information skulle kunna missbrukas.

Det är en sak om privata företag samlar in information eftersom min interaktion med dom är “frivilligt” men interaktionen med en myndighet är sällan frivillig på samma nivå. Fast det är kanske bara överdriven oro?

Comments (2)

By Mathias Klang, December 16, 2009 12:29 pm

En av effekterna av offentlighetsprincipen är att gränserna mellan privat/offentligt inom myndigheter alltid har varit intressanta att utreda och det blev inte lättare med teknologi. När mailen kom till myndigheter uppmanades anställda att använda olika adresser för privat och offentlig kommunikation. Egentligen rekommenderas det fortfarande men alla inser att det är nästan omöjligt. Hur gör man när man ber en kollega om hjälp i en fråga och föreslår att man kan diskutera det över en öl på after-worken? Helt plötsligt är det som lät enkelt, otroligt komplext.

Eller vad sägs om Kammarrättsdomen som fastslog 1998 att cookiefiler inte var offentliga handlingar. Det var Sveriges Radio Sjuhärad som ville titta på Borås kommunalråds cookies med stöd av offentlighetsprincipen medan kommunen ansåg att cookies inte är upprättade handlingar i lagens mening.Kammarrätten fann att cookien enbart förvaras hos myndigheten som ett led i teknisk bearbetning för någon annans räkning och utgör inte en allmän handling. Därför ska den inte lämnas ut. Samtidigt kom Kammarätten i Sundsvall fram till motsatsen.

De cookie-filer, handlingar, som AA begärt att få ta del av är således att anse som allmänna handlingar hos kommunstyrelsen som AA äger rätt att ta del av…

Året därpå kom Regeringsrätten fram till (RÅ 1999 ref. 18) att Datalagrade meddelanden, s.k. cookie-filer (I) respektive global/historikfiler (II), hos kommunala tjänstemän har ansetts som allmänna handlingar. Därmed var den frågan löst.

I USA håller de på att brottas med varianter av dessa frågor vilket visar att det inom ämnet fortfarande finns olösta frågor. I ett fall om den anställdes integritet och sms (SMS Privacy Case) kom Kaliforniens Court of Appeals fram till att arbetgivaren inte har rätt att läsa sms meddelanden som en anställd tagit emot på utrustning han fått av arbetsgivaren.

Judge Kim McLean said he “had a reasonable expectation of privacy in the text messages,” which were sent over a department-issued Arch Wireless pager. However, Judge McLean added that the “extent to which the Fourth Amendment provides protection for the contents of electronic communications in the Internet age is an open question.”The city, however, supported its stance against Officer Quon. In a filing, the city’s attorneys said: “To warrant Fourth Amendment protection, a government employee’s expectation of privacy must be one that society is prepared to consider reasonable under the operational realities of the workplace.” They maintain the city should not have to pay for the officer’s messages, which was used for “personal and highly private communications.”

Men detta har nu överklagats och är på väg till Kaliforniens Supreme Court.

I en annan privat/offentlig dilemma har etiska kommittén (Judicial Ethics Advisory Committee) tillhörande högsta domstolen i Florida (Florida Supreme Court) fastslagit att det är etiskt fel av domare att bli facebookvän (eller kopplas i annan social media) med en jurist som kan i framtiden agera i en rättssak inför domaren. Gamla vänner är tillåtna och det är inte otillåtet att äta lunch med domare. Men Facebook verkar för farligt.

Comments (2)

By Mathias Klang, March 27, 2009 9:41 am

Före 2000 när nätet var nytt och spännande fanns en stark diskussion om egovernment och edemocracy som för det mesta skrevs som e-demokrati på svenska vilket i och för sig är märkligt eftersom government och democracy är knappast synonymer. Av olika anledningar dog diskussionen. Min egen teori är att makthavare blev oroliga när användare började använda teknologin på innovativa sätt.

När staten så e-demokrati menade man egentligen inte makt åt folket utan snarare att de ville sänka sina förvaltningskostnader. Hur jag än försöker känns inte deklaration via sms som demokrati. Jag skrev en del om detta i min avhandling om någon vill läsa vidare.

Men sedan Obama kom in i vita huset har diskussionen åter väckts om användning av teknologi inte enbart till förvaltning utan även till kommunikation. Filmer på YouTube, bilder på Flickr, Twittrande och annat spännande har varit självklara och innovativa kommunikationsinslag.

En av det spännande projektet som nu ska avslutas är Open for Questions där användare har kunnat ställa frågor och utrycka sina åsikter och det blev ett stort gensvar 92 935 människor ställde 104 033 frågor. Kan Obamas nya kommunikationsförsök vara ett meningsfullt sätt att engagera människor och en revival för e-demokrati?