Via Jardenberg kommer nyheten att en tysk domstol har beslutat att användare som har öppna trådlösa nätverk kan straffas. Men det som är intressant är att domstolen inte har någon speciellt högt ställt krav på säkerhet utan
The court also limited its decision, ruling that users could not be expected to constantly update their wireless connection’s security — they are only required to protect their Internet access by setting up a password when they first install it. via German court orders wireless passwords for all – Yahoo! News.
Bakgrunden är att en musiker kunde bevisa att en öppen trådlös nätverk hade används för nedladdning av en låt utan lov. Problemet var att nätverkets ägare kunde bevisa att han var på semester. Domstolen kom fram till att ägaren, trots att han var beviserligen bortrest skulle bötas till att betala €100.
Jardenberg lägger fram ett lösningsförslag till den här utvecklingen
Jag har sedan länge döpt alla min nätverk till iPredia och lämnat dem öppna. Funderar på om det kan vara en idé att vi kommer överens om att ett icke-öppet ipredia-nätverk har lösenordet 1000000000 (tio siffror, borde funka för de flesta WEP-varianter)
Nej detta ska inte handla om “varför jag bloggar” eller twittrar eller någon annan form av navelskådande som var otroligt populärt för några år sedan. Det finns naturligtvis få som använder med sociala medier som inte någon gång stannar upp och tänker – varför gör jag detta? Det är naturligtvis ganska lätt att ifrågasätta sin deltagande när många i ens omgivning ifragasätter vad man gör.
Ifrågasättandet är inte heller en åldersrelaterad inställning som man först skulle kunna tro. När en 18-åring i min omgivning fick reda på att jag bloggade kom frågan blixtsnabbt med en förvånad tonfall: Varför? Jag hade levt i tron att det fanns en ålderströskel men detta var en ung, trendig, uppkopplad kille.
Igår var jag på dataföreningen och höll en lite workshop i sociala medier jag var för snabb i praktikan och insåg att det som var självklart krävde tid – även för tekniskt kunniga människor. Men hur var inget problem. Fast den återkommande frågan var varför. Varför ska jag/vi som individ, företag, förening hålla på med detta? Varför kommentera på andras inlägg? Varför twittra, varför retweeta, varför, varför, varför…
Under deras frågor låg idén att jag som föreläsare, akademiker har ett medial behov men de som företagare (i verkligheten) saknar behovet att vara mediala. Det finns ingen profit alltså inget värde. De kunde se en kundvårdsvinkel i det hela och menade att det skulle vara bra att kunna komma i kontakt med rätt människor på storföretagen.
Men jag var tvungen att göra dom besvikna där. Jag försökte förklara att det handlade inte om nätverk inte om att kontakta rätt människor det handlar om en dialog, en konversation. Om personalen på företagen inte är intresserade av att konversera som kan inte företag lyckas inom sociala medier. Jag gav exemplet @sj_ab som är SJ på twitter – de brottas med flera problem men främst lojalitet till företaget och kontorstider – det är ingen som känner att SJ är egentligen med i samtalet.
I en konversation vet din samtalsparter om du är intresserad. Vi ser hur tankarna far någon annanstans och blicken flackar. Även på twitter. Om du inte är ärlig så kommer du att uteslutas. Om du är uppriktigt intresserad av dialog då funkar sociala medier. Annars är det en pr katastrof – SJ har potential att misslyckas totalt i sin mest lyckad form är det en glorifierad telefonväxel. Klart att du kan prata med växeltelefonisten men… varför?
Timmarna gick och vi var tvungna att sluta och jag kände att det var viktigt att försöka summera eller överföra en sanning. Svårt. Jag rekommenderade dem att testa allvarligt, arligt i två månader. Att lägga ner tid på att bygga relationer och delta i konversationer sedan utvärdera. Men om de kom fram till att det inte var intressant skulle de lägga ner det helt.
Twitter är som en cocktail party. Du är antigen där eller inte. Är du där och samtalar öppet kan du bli berusad och berikad. Du kan ställa dig i ett hörn utan att prata med andra – men då blir du bara full.
Alla försök till reglering för med sig oavsiktliga eller oplanerade konsekvenser. Ibland kan det till och med uppstå konspirationsteorier som menar att de oförutsedda konsekvenserna var inte bara oförutsedda utan även avsiktligt planerade av vissa grupper i samhället eftersom det kan tyckas märkligt att beslutsfattare inte kunde förutse konsekvenserna.
Några av konsekvenserna av IPRED lagstiftningen är att användningen av bredband sjunk drastiskt och det blev ett ökad intresse i anonymiseringstjänster. Det var knappast oväntat att fildelningen skulle sjunka en kort period tills folk känner sig trygga igen.
Det borde även varit ganska tydligt för alla att anonymiseringstjänster skulle breda ut sig och blir relativt rumsrena – vilket innebär att de som använder sig av anonymitet för allvarligare saker än fildelning (just nu verkar lagstiftaren “glömt” att det finns allvarligare saker än upphovsrätt) får en större mängd tjänster att välja emellan.
Men en lite sidoprojekt som växer som jag vet inte om någon kunde förutse är ipredia (läs om bakgrunden till idén på Opassande). Ipredia bygger på två grundläggande idéer. Dels irritationen att folks rädsla för ansvar via IPRED gör att de stänger sina trådlösa nätverk och därmed gör det svårt för andra att “låna” uppkoppling under kortare eller längre perioder. Dessutom bygger det på tanken att ansvaret för fildelning inte kan begränsas till ägaren av nätet om det inte går att bevisa att det var ägaren som faktiskt fildelade.
Irritationen förstår jag eftersom jag har själv använt mig av andras nät när jag reser – och i gengäld låter mitt vara öppet för folk i samma situation. Enkel vänlighet? Hoppet att slippa juridiskt ansvar förstår jag men vet inte om det kommer att vara en hållbar argumentation – vi får se.
Ipredia är därför ett försök att hjälpa de användare som vill öppna upp sina nätverk. Tipset är även att man döper om sina öppna nät till just ipredia för att göra dom lättare att hitta. Samtidigt blir det en manifestation eller en protest mot lagen. På wikin kan man läsa:
Ipredia.se är wikin för dig som vill dela med dig av din trådlösa internetanslutning till dina medmänniskor. Din internetanslutning kan då användas av andra och du kan använda andras internetanslutning när du inte når ditt eget.
Det är enkelt. Ge ditt trådlösa nätverk SSID-namnet Ipredia och stäng av all kryptering.
Detta är en intressant oanad konsekvens av lagstiftning och det ska bli intressant att se vilken effekten blir. Just nu finns det även en karta där användare uppmuntras till att lägga upp sina ipredia nät för att visa sitt stöd.
fildelning, integritet, internet, Ipred, kommunikation, reglering, risk, upphovsrätt
| 
Ipred, ipredia, konsekvenser, nätverk, oanade, oförutsedda, reglering, trådlösa nät, upphovsrätt, wifi
Igår var jag i Oslo. Under dagen behövde jag kolla mail. Jag hittade ett kafé utanför centrum köpte en cortado och kopplade upp mig på någon grannes vänlighet. Detta har jag gjort på massor av resor till exempel Dubrovnik, Bombay, Ljubljana, Stockholm, San Francisco och London. Ibland har jag stått på parkeringsplatser ofta på kaféer, mest minnesvärd var i badkaret i Bombay – men aldrig betalt.
I gengäld har jag aldrig haft ett slutet nät i mitt eget hem. Jag inbillar mig att jag bjuder en ensam resenär kontakt med yttervärlden, hem, arbete och familj. Naturligtvis kanske det är någon snål granne som väljer att inte betala eget bredband men än så länge har jag inte märkt någon kvalitéskillnad.
Nu när IPRED träder ikraft imorgon måste jag fatta ett otrevligt beslut. Jag kan bli ansvarig för det som andra gör. Om andra väljer att öppet ladda ner på mitt nät, utan min vetskap, kan jag bli ansvarig för deras handlingar. Därför uppstår frågan om jag ska medvetet stänga mitt nät. Ganska enkelt val om fokus ligger enbart på mitt kommande ansvar men hur skall jag göra när jag reser?
När jag reser vill jag kunna koppla upp mig och kontakta hem, vänner och arbete. Men om jag stänger mina nät innebär inte detta att jag tycker det är ok om andra gör det? Resultatet blir en värld där hotellen kan ta saftigt betalt (och det gör de) för att kolla mail. En otrevlig världsbild.
fildelning, internet, Ipred, upphovsrätt
| hotel, Ipred, nätverk, öppet, resande, trådlös, upphovsrätt, wifi
Comments Off 
Themocracy