Imorgon ska jag hålla ett seminarium med rubriken Offentlighetsprincipen i en digital verklighet på CEFOS (Centrum för forskning om offentlig sektor) mellan 13:15-15 antagligen i konferensrum Pilen (våning 3, Pilgatan 19A)
Redan i juni skrev jag denna lite osammanhängande abstrakt:
Offentlighetsprincipen är ett av våra mest centrala principer men den är baserad på föråldrad teknologiuppfattning. Teknikutvecklingen ställer offentlighetsprincipen på sin spets och utmanar oss att studera två helt motstridiga frågeställningar: Har vi för lite eller för mycket öppenhet och insyn för den samhälle som vi idag lever i. Genom digitalisering och internet utvidgas medborgarens möjlighet att tillämpa offentlighetsprincipen på en nivå som aldrig Chydenius kunnat ana. Finns det en tidpunkt där teknikutvecklingen kan göra offentlighetsprincipen föråldrad i en demokratiskt rättsstat? Samtidigt är det viktigt att utreda vad en utvidgad offentlighet i en digital miljö egentligen bör omfatta. Innebär vår teknikutveckling en sådan samhällsförändring att offentlighetsprincipen bör utvidgas till att omfatta områden som tex rätten att granska offentlig källkod?
Det är alltid lika spännande när man ska omformulera sina tankar inför en ny grupp. Oftast undrar jag vad de tror att de ska höra?
Fick ett mail som frågade om jag skulle kunna hålla ett seminarium om “digitalt offentlighetsprincip” till hösten. Eftersom det är en spännande fraga blev jag glad över tillfället att utreda frågorna kring digitalisering – kommunikation – offentlighet vidare.
Min rubrik blev: “Offentlighetsprincipen i en digital verklighet” och jag snickrade ihop en kort innehåll:
Offentlighetsprinciperna är ett av våra mest centrala principer men den är baserad på föråldrad teknologiuppfattning. Teknikutvecklingen ställer offentlighetsprincipen på sin spets och utmanar oss att studera två helt motstridiga frågeställningar: Har vi för lite eller för mycket öppenhet och insyn för den samhälle som vi idag lever i. Genom digitalisering och internet utvidgas medborgarens möjlighet att tillämpa offentlighetsprincipen på en nivå som aldrig Chydenius kunnat ana. Finns det en tidpunkt där teknikutvecklingen kan göra offentlighetsprincipen föråldrad i en demokratiskt rättsstat? Samtidigt är det viktigt att utreda vad en utvidgad offentlighet i en digital miljö egentligen bör omfatta. Innebär vår teknikutveckling en sådan samhällsförändring att offentlighetsprincipen bör utvidgas till att omfatta områden som tex rätten att granska offentlig källkod?
Vad anser ni? Finns det en punkt där tekniken gör offentlighet till ett misstag? Bör staten har rätt till någon form av integritetsskydd? Är öppenhet alltid en övernorm som är god? Exempel som obduktionsbilder från Arboga-målet kanske ställer vissa delar av offentlighetsprincipen på sin spets.
Sedan är frågan om öppenhetsprinciper kanske bör sträckas längre för att omfatta rätten att granska offentlig källkod. Med tanke att programvara räknar ut våra pensioner och enklare beslut fattas av beslutsstödsystem – men vem skapar dom? Hur återanvänds koden? Vilka principer har använts i skapandet av koden osv osv…
e-demokrati, informationsteknologi, infrastruktur, internet, kommunikation, kultur, yttrandefrihet
| 
chydenius, demokrati, fri, offentlig, offentlighetsprincipen, öppen, pplive, samhälle
En av effekterna av offentlighetsprincipen är att gränserna mellan privat/offentligt inom myndigheter alltid har varit intressanta att utreda och det blev inte lättare med teknologi. När mailen kom till myndigheter uppmanades anställda att använda olika adresser för privat och offentlig kommunikation. Egentligen rekommenderas det fortfarande men alla inser att det är nästan omöjligt. Hur gör man när man ber en kollega om hjälp i en fråga och föreslår att man kan diskutera det över en öl på after-worken? Helt plötsligt är det som lät enkelt, otroligt komplext.
Eller vad sägs om Kammarrättsdomen som fastslog 1998 att cookiefiler inte var offentliga handlingar. Det var Sveriges Radio Sjuhärad som ville titta på Borås kommunalråds cookies med stöd av offentlighetsprincipen medan kommunen ansåg att cookies inte är upprättade handlingar i lagens mening.Kammarrätten fann att cookien enbart förvaras hos myndigheten som ett led i teknisk bearbetning för någon annans räkning och utgör inte en allmän handling. Därför ska den inte lämnas ut. Samtidigt kom Kammarätten i Sundsvall fram till motsatsen.
De cookie-filer, handlingar, som AA begärt att få ta del av är således att anse som allmänna handlingar hos kommunstyrelsen som AA äger rätt att ta del av…
Året därpå kom Regeringsrätten fram till (RÅ 1999 ref. 18) att Datalagrade meddelanden, s.k. cookie-filer (I) respektive global/historikfiler (II), hos kommunala tjänstemän har ansetts som allmänna handlingar. Därmed var den frågan löst.
I USA håller de på att brottas med varianter av dessa frågor vilket visar att det inom ämnet fortfarande finns olösta frågor. I ett fall om den anställdes integritet och sms (SMS Privacy Case) kom Kaliforniens Court of Appeals fram till att arbetgivaren inte har rätt att läsa sms meddelanden som en anställd tagit emot på utrustning han fått av arbetsgivaren.
Judge Kim McLean said he “had a reasonable expectation of privacy in the text messages,” which were sent over a department-issued Arch Wireless pager. However, Judge McLean added that the “extent to which the Fourth Amendment provides protection for the contents of electronic communications in the Internet age is an open question.”The city, however, supported its stance against Officer Quon. In a filing, the city’s attorneys said: “To warrant Fourth Amendment protection, a government employee’s expectation of privacy must be one that society is prepared to consider reasonable under the operational realities of the workplace.” They maintain the city should not have to pay for the officer’s messages, which was used for “personal and highly private communications.”
Men detta har nu överklagats och är på väg till Kaliforniens Supreme Court.
I en annan privat/offentlig dilemma har etiska kommittén (Judicial Ethics Advisory Committee) tillhörande högsta domstolen i Florida (Florida Supreme Court) fastslagit att det är etiskt fel av domare att bli facebookvän (eller kopplas i annan social media) med en jurist som kan i framtiden agera i en rättssak inför domaren. Gamla vänner är tillåtna och det är inte otillåtet att äta lunch med domare. Men Facebook verkar för farligt.
informationsteknologi, infrastruktur, integritet, kommunikation, kultur, web2.0
| facebook, myndighet, offentlig, offentlighetsprincipen, privat, sms
Erik Borglund pratar om arkivens betydelse i en digital verklighet. Han börjar med en kort social historik.Riksarkivet startades 1618 och krigsarviket 1805.
Arkivvetenskap startades som utbildning första gången 1986. Tyvärr kopplas arkiv starkt ihop med kultur. För mycket kufiska människor med vita handskar och pergament. Arkiv har sin grund i modern demokrati. Men de grundläggande frågorna är vad ett dokument är. Och hur skapar man en vettig balans mellan integritet och öppenhet. För svenskar den rättsliga grunden offentlighetsprincipen.
Enligt Cecilia Magnusson Sjöberg Vad som sparas till arkiv och vad som inte hamnar i arkivet. Stor öppenhet = torftiga arkiv, liten öppenhet = rika arkiv socialt beteende anpassar sig till lagstiftningens krav man sparar det som man förväntas spara men kanske inte mer.
Det finns offentliga arkiv (tex på statlig eller kommunal nivå) och privata arkiv av stort intress (arkiven hos storföretag).Lagen pratar om handling eller dokument. Men på engelska finns termen record översättes ineffektivt med dokument men en bättre term arkivinformation som kan beskrivas med: “Lagrad information som uppstår i, för och genom en organisations verksamhet eller som når organisationen utifrån som effekt av dess verksamhet” (Kjölstad 1999).
Det ställs tyngre krav på record än på dokument. Dokument/handling kan vara ofullständiga utan problem men en record som är felaktig eller ofullständig är trasig. Men allt detta är relativt enkelt när man jämför det med de problem som digitala medier ställer till. Exempel som politikers sms, geo-data & massan av “överflödig” metainformation. Förr var den här typen av information betydelselös men idag har vi datorkraften att samla och analysera information och skapa något av värde.
Det som är intressant att man bör skilja på informationsvärde (dvs informationen) och det processuella värdet dvs handlingarna i sin kontext. Det sistnämnda är kritiken som riktats mot Google books projektet av chefen för Franska Nationalbiblioteket Jean-Noel Jeanneney i boken Google and the Myth of Universal Knowledge. Mycket av den information som vi har är omringad av en hel mängd processuell information som krävs för att göra informationen begriplig.
Vad innebär detta om myndigheter ger sig ut på sociala medier? Hur ska de hantera de alternativa dokumentflöden? Hur ska sådan material samlas, lagras och framförallt hur kan det processuella värdet bevaras när kontexten är extremt flyktig och finns någon annanstans än hos deltagaren.
Comments Off 
Themocracy