Diskussionen om teknologin styr oss eller om vi styr teknologin är ständigt återkommande och det är inte så konstigt men tanke på hur människor trycker gränserna till användning av teknologi och teknologins etikiska implikationer.
Konstnären Stelarc har letat i tio år för att hitta en läkare som var beredd att operera in en tredje öra i hans arm (The Guardian).
Konstnärern Stelios Arcadiou även känd som Stelarc (foto: Murdo Macleod)
Örat är “odlad” av mänsklig brosk han skriver:
What characterises all the projects and performances is the notion of the prosthetic.. The prosthesis seen not as a sign of lack, but as a symptom of excess. Rather than replacing a missing or malfunctioning part of the body, these interfaces and devices augment or amplify the body’s form and functions.
Bevisar bara att vi kommer att testa allt som går att göra med teknologi. Inga etiska spärrar hindrar detta.
Engaget skriver att Kazuhiro Taniguchi vid Osaka University har utvecklat en metod för att kontrollera iPoden utan att använda fingrarna. Hörlurarna innehåller infraröda sensorer och mäter rörelser i innerörat. Olika ansiktsuttryck skapar olika kommandon – till exempel kan man starta eller stoppa musiken genom att sticka ut tungan.
Så långt är allt underhållande men produkten har även andra tillämpningsområden. Till exempel kan den räkna ut bärarens sinnestillstånd genom ansiktsuttrycken. Uppfinnaren menar att programmet kan sedan bedömma om användaren är tillräckligt lycklig och anpassa musiken därefter.
Självklart har denna lösning roliga tillämpningsområden. Den har även praktiska tillämpningsområden för rörelsehidrade. Men det är lite oroväckande att maskinen skulle börja bedömma användarens sinnestillstånd. Steget är naturligtvis inte långt förrän våra känslor blir föremål för lagring och efterhandsbearbetning.
Hur långt sträcker sig utvecklarens ansvar?
artefakt, informationsteknologi, integritet, övervakning, pryl
|
ansikte, ansvar, engaget, inneröra, ipod, känsla, kazuhiro taniguchi, öra, utvecklare