Förhoppning om epost
Comments Off Nicklas Lundblad skriver om hur man ska hantera en växande inbox. Detta är inget nytt fenomen men jag håller med Nicklas att problemet blir inte bättre. Information overload i termer av saker som måste göras kan inte lösas genom filter (Clay Shirky har fel: It’s not information overload. It’s filter failure).
Nicklas skriver alltid intressant men det som jag tyckte var speciellt viktigt var hans idé om de sjunkande förhoppningarna:
De sjunkande förhoppningarna. I dag skickar vi epostbrev med en ganska hög förhoppning om svar, och vi känner oss litet förorättade om inget svar kommer. Men jag känner redan att jag justerat mina förväntningar ganska ordentligt. Om jag i dag skickar ett “kallt” brev till någon som inte känner mig, eller som har anledning att bry sig om just mina frågor, ja, då tror jag att chansen att få svar är runt 50%. Men den borde vara lägre, och jag kan se ett scenario där vi helt enkelt inte förväntar oss svar alls på sådana brev. Och nog vore det inte helt orimligt?
Instämmer helt men jag ser även att allt handlar om perspektiv. För de som inte upplever detta problem är det otroligt svårt att få de att inse (1) deras förväntningar är alldeles för höga, (2) deras krav är för höga, och kanske (3) de är inte relevanta i min värld.
Vi löser alla våra arbeten på olika sätt och alla uppgifter är inte lika roliga. Trots att jag har många kommunikationskanaler upplever jag inte att detta är problemet (något som jag tidigare trodde skulle vara mitt problem) men det är just översvämningen på den gamla stofilen epost som är tyngst (förresten hur många gånger har vi inte läst att epost är ute eller död?)
För min del är lösningen hamsterarbete. Att sitta under regelbundna tider och maniskt rensa inboxen. Det är ett tungt och slitsamt jobb som görs med full vetskap att som en hamster i ett hjul kommer jag ingenstans.
Themocracy