Vad ska man göra på möten? En intressant exempel på en kulturkrock mellan traditionell mötesordning och ny teknik (i form av sociala medier) har kommit fram från Uppsala.
Miljöpartisten Maria Gardfell använder Facebook och Twitter på Gatu- och trafiknämndsmöten i Uppsala. Nu har en diskussion uppstått mellan henne och moderaten Liv Hahne. Hahne menar att det är olämpligt att hon twittrar/facebookar. Se inslag. Gardfell menar att det blev en hotful stämning men kommer att fortsätta att informera från möten. Hahne säger att det inte var något hotfullt utan hon sa bara “nu får vi akta oss för vad vi säger för Maria sitter på facebook”.
Det är även intressant att en diskussion har utvecklats om det är överhuvudtaget lagligt att använda sociala medier under sammanträden som inte är öppna för allmänheten. Hahne menar (enligt Nyhetskanalen) att det inte är tillåtet men Uppsalas jurist uttrycker sig mer försiktigt att situationen är oklart.
Det som är intressant är frågan VARFÖR inte allmänheten får vara närvarande på möten. Om anledning är att uppnå en effektiv mötesordning då påverkar inte sociala medier. Om anledning är att bevara sekretess finns naturligtvis anledning till att man inte ska kommunicera allt – fast det kan inte vara anledningen till ett totalt förbud.
För mer om twitters påverkan på öppenhet i möten
Twitter och sanningen bakom leendet & ReTweetens makt
I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver Henrik von Sydow & Per Schlingmann att Moderaterna byter linje i upphovsrättsfrågan och lägger fram tre reformer av dagens upphovsrätt. Det handlar inte om en revolution eller ens en storartad reform. Men det är en absolut intressant förtydligande.
Sverige borde införa ett standardförfarande genom vilket upphovsmän kan välja att frivilligt korta ned eller avskaffa sin upphovsrätt. På detta sätt skulle de upphovsmän som önskar, enklare kunna sprida sina verk till den ”intellektuella allmänningen”…
I de fall där det är oklart vem som är upphovsman och rättighetsinnehavare kan vi tala om så kallade föräldralösa verk. I ett oklart rättsläge skulle staten med förhållandevis enkla medel kunna bidra till att tydliggöra när upphovsrätten gäller och när den inte gör det genom att införa ett registreringsförfarande. Det skulle kunna vara ett nätbaserat standardförfarande som måste genomgås för att få använda föräldralösa verk…
Vi ska verka för att en ursprungslandsprincip för rättighetsklarering införs. Har rättigheter klarerats i ett land ska tjänsten också kunna erbjudas i alla andra medlemsstater. Det ger Sverige och svenska företag bättre förutsättningar för att vara basen för tjänsteinnovation på hela den europeiska marknaden.
Självklart behövs det mer än detta. Och alla kommer skrika att detta är inte tillräckligt (det är det inte heller) men innan vi kommer dit är det tid för en kort paus för att slås med häpnad att förändring håller faktiskt på att ske här och nu.
Några tidiga kommentarer kommer från Nicklas Noterar, Johan Westerholm, & Magnihasa.
BBC rapporterar att Iran har blockerat tillgång till facebook. Blockeringen är en förberedelse inför det kommande presidentvalet (12 juni). Motiveringen är att förhindra anhängare till Mir Hossein Mousavi från att använda sajten i presidentkampanjen.
Samtidigt rapporterade Nyheter24 i november förra året att Iran blockerade fem miljoner internetsidor vars innehåll bedömts som omoraliskt och samhällsfientligt (bland annat Facebook och YouTube)
– Fienden försöker angripa vår religiösa identitet genom att utnyttja internet, sade rådgivaren Abdolsamad Khoram Abadi till dagstidningen Kargozaran.
– Internet ställer till med sociala, politiska, ekonomiska och moraliska skador och skadar samhället mer än satellitnätverket, säger han till nyhetsbyrån Mehr.
I ett land med 21 miljoner internetanvändare är det ett stort bakslag för regimkritiker som via bloggar gjort sina röster hörda. Sedan ett par år har operatörerna tillhållits att spärra tillgång till hemsidor som behandlar politiska frågor, mänskliga rättigheter eller kvinnofrågor.
Förvirrande men kontentan är att Iran censurerar internet (för mer om internetcensur läs Enemies of the Internet) av politiska skäl.
Hur ska man reagera till gårdagens debattinlägg i SvD från Annie Johansson där
Centerpartiet föreslår en särskild integritetsbalk där all integritetsskyddande lagstiftning ska samlas. Partiet vill också värna rätten att vara anonym på internet och stärka möjligheterna till skadestånd om det allmänna allvarligt kränkt en persons integritet. Förslagen ingår i ett nytt program som partiet ska fatta beslut om på partistämman i Örebro i helgen, skriver Annie Johansson, integritetspolitisk talesperson (C).
Att samla all lagstiftning till en balk är mer en organisatorisk fråga (läs mer om detta hos Mark Klamberg Är ingeritetsbalk lösningen?) och skapar inte mer eller mindre integritet men det är en markering att integritet är viktig och bör prioriteras. Men sedan blir det lite förvirrande:
Vi är övertygade om att öppenhet föder öppenhet. Kränkningar av den enskildes personliga integritet ger effekter i motsatt riktning och innebär en negativ spiral som för oss allt längre från det öppna, fria samhälle vi eftersträvar.
Rätten att vara anonym online leder till ett öppnare samhälle? Sedan följer en rad organisatoriska idéer med några få innovationer. Men det mesta i programmet saknar egentligen någon ny skydd. Ta till exempel det “nya” idén att grundlagskydda integriteten? Det finns redan i grundlagen.
Sedan 1995 är den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) svensk lag (SFS 1994:1219). Ett stadgande har införts i regeringsformen som anger att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. (www.manskligarattigheter.gov.se).
Integritetsskydd finns i artikel 8. Tyvärr ger inte grundlagen något skydd i praktiska situationer men det ser bra ut på papper.
Kritik om att den nya integritetsivern inte verkligen menat har redan kommit (Opassande Nu börjar det dofta valtider). Egentligen vill jag inte vara kritisk till förslaget. Det är positivt att något läggs fram överhuvudtaget men det saknas ett reellt grepp. Mitt bland alla vackra ord så lämnas man med frågan – men vad ska göras? vad ska förändras? hur utgör dessa förändringar en positiv ökning i skyddet för den personliga integriteten?
Förra veckan (20/3) skrev Calandrella om ungdomspartiernas upphovsrättsåsikter och detta gav mig en intressant uppslag till den kommande kursen Det Sårbara IT-Samhället. Att inom kursens ram hålla en debatt bland ungdomspartierna där de ska få presentera och debattera deras syn på framtidens reglering av teknologi (med en trolig fokus på upphovsrätt och fildelning). I mailet frågade jag:
Under kursen skulle jag vilja hålla en debatt om reglering av teknologi. Med största sannolikhet kommer detta fokusera på reglering av fildelning. Eftersom kursen löper över hela höstterminen så finns det gott om tillfällen för debatten. Skulle det vara intressant för er att delta?
Positiva svar har redan kommit från Charlie Weimers (Kristdemokratiska ungdomsförbund), Maria Ferm (Grön Ungdom), Amelia Andersdotter (Ung Pirat), Frida Johansson Metso (Liberala ungdomsförbundet), Magnus Andersson (Centerpartiets Ungdomsförbund).
Inget svar ännu från Ung Vänster eller Socialdemokratiska Ungdomsförbund…
Uppdatering: Moderata Ungdomsförbundet mailade idag och är intresserade av att vara med.
politik
| 
Amelia Andersdotter, Centerpartiets Ungdomsförbund, Charlie Weimers, debatt, fildelning, Frida Johansson Metso, grön ungdom, Kristdemokratiska ungdomsförbund, Liberala ungdomsförbundet, Magnus Andersson, Maria Ferm, Moderata Ungdomsförbundet, p2p, politik, Socialdemokratiska Ungdomsförbund, ung pirat, upphovsrätt
På kort tid har både David Bollier och James Boyle kommit med nya böcker som undersöker olika perspektiv av public domain vilket är ett svårtolkad begrepp på svenska eftersom de flesta länder i Europa har ingen juridisk motsvarighet till amerikanska public domain. Samtidigt om fokus ligger enbart på den juridiska beskrivningen eller bristen på en sådan så missar man den rika och viktiga kulturella egenskapen av public domain.
David Bollier har nu skrivit Viral Spiral: How the Commoners Built a Digital Republic of Their Own. Boken är en gedigen historisk redogörelse för hur den fria kulturrörelsen (Free Culture) har vuxit. Bollier intervjuar tekniker, jurister, artister, musiker, vetenskapsmän och innovatörer för att få deras insikt i public domain diskussionen. Naturligtvis kan man ladda ner boken som pdf.
Nästa författare, James Boyle, är en av de tyngsta namnen inom public domain. Hans tidigare bok Shamans, Software, and Spleens kan lade grunden både för Boyles erkända storhet och för den efterkommande diskussionen inom public domain och commons. Boyle är kanske inte lika medial som de mer välkända namnen men hans argument är fantastiskt väl underbyggda och hans texter har en längre hållbarhet. Hans nya bok är The Public Domain: Enclosing the Commons of the Mind och finns som pdf för nedladdning här. Boyle förklara anledningen till varför han lämnar bort pdf till boken i en video av Jesse Dylan och motiverar det förläggarens ekonomiska argument i en kort artikel.
Boyle utgår naturligtvis från en amerikansk verklighet men tolkar en problematic som är tillämpbar i alla rättssystem. Hans argument handlar om riskerna för alla som uppstår när vi implementerar lagar som stänger tillgången till vår gemensamma kultur och historia. De flesta upphovsrättsliga argument om ägande eller icke-ägande framstår som tämligen endimensionella när de möter Boyles djup.
Per Gudmundson skriver om medlemsantalet i politiska ungdomsförbund på SVDs ledarredaktionsblog och konstaterar att de är inte stora. Han skriver “Det är närmast förbluffande hur små – mycket mycket små – de politiska ungdomsförbunden är.”
Politikerbloggen listar ungdomsförbundens storlek:
1. MUF (5 313 medlemmar). Statsbidrag: 826 576 kronor, överskott från Svenska Spel: 2 116 034 kronor.
2. KDU (3 441 medlemmar). 586 283 kronor resp. 1 500 884 kronor.
3. SSU (2 040 medlemmar). 461 700 kronor resp. 1 181 952 kronor.
4. Ung Pirat (1 284 medlemmar). 372 400 kronor resp. 953 344 kronor.
5. Grön Ungdom (1 205 medlemmar). 372 400 kronor resp. 953 344 kronor.
Gudmundson har helt rätt förbunden är mycket små, samtidigt som de får generösa bidrag för deas arbete. Om man delar bidragen med medlemsantal får man: Grön Ungdom 1100 kr/medlem, Ung Pirat 1032 kr/medlem, SSU 805 kr/medlem, KDU 606 kr/medlem, MUF 553 kr/medlem.
Även med det lägsta beloppet per medlem är det enkelt att se att de är mycket pengar per medlem. Gudmundson ger perspektiv genom att peka på andra ungdomsorganisationer medlemsantal där överaskande nog har Sveriges Frimärksungdom 2972 medlemmar! Detta i mejlens gyllene epok.
Gudmundson väljer att inte dra några egentliga slutsatser eftersom siffrorna talar för sig själva men han kunde tydligen inte låta bli att kommentera Ung Pirat:
Medlemskap i Ung Pirat är gratis och löses enkelt med ett musklick på webben. Det resulterar i ett statsbidrag på cirka en tusenlapp per klick. Tidernas smartaste webscam, säger jag.
Verkligen hårda ord “Tidernas smartaste webscam” vad är han egentligen arg på? Att kritisera statlig finansiering till politiska ungdomsförbund överlag är intressant – mycket pengar för liten utdelning. Men att jämföra Ung Pirat med bedrägeri för att de går sist med i ett märkligt, befintligt system är direkt fel.
Andra tycker: Mattias Bjärnemalm, Projo, Anna Troberg och erold
bedrägeri, internet, politik, webscam
| bedrägeri, grön ungdom, kdu, muf, per gudmundson, politik, ssu, ung pirat, ungdomsförbund, webscam
Comments (0) 
Themocracy