Comments (1)

By Mathias Klang, October 27, 2010 9:32 am

Dagens Nyheter skrev igår att fildelning ökar igen:

Var femte svensk ägnar sig åt fildelning. Andelen har ökat det senaste året, från 17,6 procent 2009 till 20,0 procent i år. Det framgår av den dagsfärska rapporten ”Svenskarna och internet 2010” från World Internet Institute.

Att fildelningen ökar är inte konstigt. Det handlar om att stora delar av vårt kulturella utbud (från Lady Gaga till obskyr indisk film) finns tillgängligt för nedladdning utan kostnad och mer eller mindre utan att behöva vänta.

Med tanke på att vi lever i en värld som kräver omedelbar tillfredsställelse kommer den system som tillfredställer detta alltid vinna. Detta är den marknad eller eko-Darwinism som vi har matats med sedan barnsben. Det som har hänt är att barriärer mellan kund och produkt har försvunnit. Genom digitalisering och bredband förändrades leveransvillkoren till slutkunden. Vi behöver inte nästan inte vänta, vi behöver absolut inte åka till handlaren, vi är inte beroende av mellanhändernas välvilja eller prissättningar. Vi har snabba uppkopplingar och digitala filer – vem kan leverera dom snabbast?

Det som händer är att vissa företag inte vill anpassa sina affärsmodeller till den verklighet som vi lever i och ropar efter skärpt lagstiftning, mer övervakning och strängare bestraffningar för att skydda sina affärsmodeller med artificiella barriärer nu när de fysiska barriärerna är borta. Felet är att det vi upplever inte är en misslyckad affärsmodell utan en brist på fantasi. En brist på att nyttja de fördelar som nätet bär med sig.

Det finns affärsmodeller som tänker “rätt” som har använt sin fantasi och kunnande för att se vad det är som kunder vill ha. Inom musik kan det vara att man levererar på fysiska och digitala versioner på sina produkter. Eller att man “ger bort” stora delar av sin produktion. När detta sker skriker de fantasilösa – hur ska vi överleva? och sedan skriker de – utan oss dör kulturen!

Utan er dör kulturen? Seriöst? Kultur kom före upphovsrätt. Kultur har funnits så länge människan funnits. Kultur kommer finnas så länge vi finns. Några kommer vinna några kommer att förlora. Ingen är oundviklig för kulturen.

Hur ni ska överleva? Använd de marknadsregler som verkligheten tvingar på oss. Erbjud inte saker som marknaden inte vill ha. Tillfredställ kunden så kommer denne betala för sig. Om du dinosaurlikt klänger fast vid en annan verklighet (och det är din rätt) så förvänta inte att kunderna ska vara kvar hos dig. Jag blir ledsen när de stora bok och skivaffärerna försvinner – men verkligheten är att de inte behövs längre. Nostalgiskt minns jag posten, televerket, mjölkmannen (jag bodde utomlands), reklamfri tv, tiden före reality-TV osv osv… Men nostalgi kan inte innebära att alla dessa fenomen ska skyddas från “verkligheten” de var olönsamma eller oförsvarbara.

Fildelning är oundvikligt så länge ett vettigt alternativ finns. Men fildelning är inte problemet, fildelning är lösningen.

Comments (1)

By Mathias Klang, June 30, 2010 11:15 pm

Öppen data är ytterligare ett steg i en mer komplicerad verkligehet. Mycket viktigt att ta del av men svårt att greppa. Nu har  Open Data Commons släppt en ny licens, deras Open Data Commons attribution license (ODC-By). Ansvarig är Jordan Hatcher, ordförande för Open Data Commons Advisory Council. Han skriver:

Thanks to everyone for their feedback on the licenses and their help with the project. We can now announce a new license to the Open Data Commons family, the ODC Attribution License (ODC-BY) license. This is a database specific license requiring attribution for databases. This makes ODC-BY similar to the Creative Commons Attribution license, but is built specifically for databases. As a legal tool that only requires attribution, it complies with the Open Knowledge Definition, the Open Knowledge Foundation’s standard around defining the rights behind what something means to be “open”.

ODC-BY licensens hemsida är här och en enklare förklaring finns här. Slutgiltiga licenstexten är här. Open Knowledge Foundation bloggen skriver

It is sometimes suggested that there isn’t a real difference in terms of “openness” between share-alike (SA) and non-commercial (NC) clauses — both being some restriction on what the user of that material can do, and, as such, a step away from openness.

This is not true. A meaningful distinction can be drawn between share-alike and non-commercial clauses (or any other clause that discriminates against a particular type of person or field of endeavour), with the former being “open” and the latter being not “open”.

This distinction is important. It has relevance, for example, as to why Open Data Commons should not provide NC licenses but will provide a share-alike one. As well as to Creative Commons whose set of licenses includes both share-alike and non-commercial options. As such, not all CC licenses are open and CC licenses are are not all mutually compatible. This is something of an irony as it means that Creative Commons provide a set of licenses that don’t, in fact, result in a commons.

Comments (2)

By Mathias Klang, June 28, 2010 10:09 am

Fick ett mail som frågade om jag skulle kunna hålla ett seminarium om “digitalt offentlighetsprincip” till hösten. Eftersom det är en spännande fraga blev jag glad över tillfället att utreda frågorna kring digitalisering – kommunikation – offentlighet vidare.

Min rubrik blev: “Offentlighetsprincipen i en digital verklighet” och jag snickrade ihop en kort innehåll:

Offentlighetsprinciperna är ett av våra mest centrala principer men den är baserad på föråldrad teknologiuppfattning. Teknikutvecklingen ställer offentlighetsprincipen på sin spets och utmanar oss att studera två helt motstridiga frågeställningar: Har vi för lite eller för mycket öppenhet och insyn för den samhälle som vi idag lever i. Genom digitalisering och internet utvidgas medborgarens möjlighet att tillämpa offentlighetsprincipen på en nivå som aldrig Chydenius kunnat ana. Finns det en tidpunkt där teknikutvecklingen kan göra offentlighetsprincipen föråldrad i en demokratiskt rättsstat? Samtidigt är det viktigt att utreda vad en utvidgad offentlighet i en digital miljö egentligen bör omfatta. Innebär vår teknikutveckling en sådan samhällsförändring att offentlighetsprincipen bör utvidgas till att omfatta områden som tex rätten att granska offentlig källkod?

Vad anser ni? Finns det en punkt där tekniken gör offentlighet till ett misstag? Bör staten har rätt till någon form av integritetsskydd? Är öppenhet alltid en övernorm som är god? Exempel som obduktionsbilder från Arboga-målet kanske ställer vissa delar av offentlighetsprincipen på sin spets.

Sedan är frågan om öppenhetsprinciper kanske bör sträckas längre för att omfatta rätten att granska offentlig källkod. Med tanke att programvara räknar ut våra pensioner och enklare beslut fattas av beslutsstödsystem – men vem skapar dom? Hur återanvänds koden? Vilka principer har använts i skapandet av koden osv osv…

Comments (1)

By Mathias Klang, June 27, 2010 4:01 pm

Ett etablerat sätt att få människor att rösta igenom lagstiftning är att måla upp hot-bilder. Här är en fantastisk exempel på en kanadensisk minister som går till angrepp mot s.k. upphovsrättsexperter. Hör man på vad han säger låter det som om endast experter som håller med honom bör få tilltalas upphovsrättsexperter och förekomma i media och online.

Underhållande och skrämmande. En kul citat:

Those people out there who try to pretend that they are copyright experts and they want to amend copyright in a meaningful way, don’t be fooled by some of these people. They don’t believe in any copyright.  They don’t believe in individuals’ right to protect their own creations.

Michael Geist, som är en av dessa falska experter (enligt Ministern), skriver om Ministerns tal samt lägger ut hela texten på hans blog i ett inlägg titulerad James Moore’s Attack on Fair Copyright. Geist är upphovsrättsjurist och tror på upphovsrätt men är inte övertygad över ACTA fördraget eller det sätt som fördraget har arbetats fram.

Comments (4)

By Mathias Klang, June 27, 2010 11:22 am

Tor från Upphovsträtan skickade mig tips om detta.

Amerikanska föreningen ASCAP (American Society of Composers, Authors and Publishers) har tydligen bestämt sig för att Creative Commons är skadligt för deras medlemmar.

Creative Commons är ett system där skapar kan välja att dela med sig av sina verk. Systemet är helt frivilligt och upphovsmannen ger inte bort några rättigheter. Märklig positionering från ASCAP som nu verkar till och med vilja bekämpa licenssystemet.

Techdirt skriver

Now it appears they’re stepping things up to stage two: they’ve sent around fundraising emails that specifically ask for money to fight Creative Commons, EFF and Public Knowledge. What’s amusing (but really sad) is that this proves that the rhetoric out of ASCAP about protecting “artists’ rights” is bunk. Creative Commons does nothing whatsoever to undermine artists’ rights. It merely offers them more options for how they choose to license their works. It’s the sort of thing that ASCAP and the rest of the music industry should embrace. In fact, when confronted, many of these organizations often make the point that they have no problem with Creative Commons, and they’re happy if artists choose to use CC licenses.

Det som är uppenbart är att ACAP känner sig hotade – och det kanske de är. Digital teknik, nätet och licenssystem har gjort flera människor till skapare av material som innan låg under deras kontrol. Idag finns mängder (millioner?!) fotografer, författare, musiker, filmskapare mm som frivilligt ger bort sitt material på olika sätt. Detta är inte en hot mot ASCAPs medlemmar men det är ett hot mot ASCAPs intäkter.

Det är ytterligare ett exempel på ett affärsmodell som kämpar för att behålla sin plats i samhället. Eftersom den är hotad av teknisk utveckling så kräver de att artficiella (oftast juridiska spärrar skapas).

Comments (12)

By Mathias Klang, June 19, 2010 2:08 pm

Sunt Förnuft – Kritiken här menar på att världen fungerar helt utan problem och sedan kommer licenser och skapar en oro och förvirring. Alltså licenserna behövs inte, de komplicerar en befintlig verklighet.

Gruppen som uttalar sig på detta sätt brukar vara de som vanligtvis tar vilka bilder de vill och använder till sina presentationer eller annan material. På ett sätt sympatiserar jag med deras hållning. Det var bättre förr när vi inte visste vad vi gjorde. Men nackdelen är att det vi gjorde var fel i upphovsrättslig mening.

Comments (6)

By Mathias Klang, June 17, 2010 12:46 pm

På kort tid har det kommit två kritiska blogginlägg kring begreppet Free Culture. I maj kom ASMP and Lessig (10/5 – 2010) och en månad senare Lessig: Another Error Becomes Clear in “Free Culture” (10/6 – 2010)

I deras kritik av Free Culture pekar de ut just Lawrence Lessig som den största problemet, ASMP and Lessig skriver:

The idea of “free” content and “free culture” is very much his personal responsibility. His past writings and lectures indicate he did intend exactly what he has achieved culturally, to the detriment of small creative businesses. See the wikipedia entry on the Free Culture movement, and this video of Lessig himself at copybyte.com/z/w4 .

Kritikerna angriper Lawrence Lessigs bok Free Culture: How Big Media Uses Technology and the Law to Lock Down Culture and Control Creativity (2004) den finns tillgänglig som nedladdningsbar pdf licensierad under en Creative Commons BY-NC licens.

I sin bok och i flera föreläsningar (bland annat i Sveriges riksdag) använder sig Lessig av exempel från doujinshi amatörer som skapar egna utvecklade berättelser från populära manga teckningar. En sub-gren av detta skapar remixade musikvideor genom att blanda manga teckningar med populärmusik sk AMV (Anime music video).

Den andra kritiska artikeln Another Error påpekar att nu har Manga skaparnas förening börjat stämma de som skapat AMV eller andra produkter utan lov

Those authors and publishers, it turns out, do not feel it is okay. A Japanese comic association with thirty-six different members has joined with other Asian and American publishers to thwart what they call the “rampant and growing problem” of copycat comics that violate the authors’ and publishers’ rights. Publishers Weekly reports that the problem has grown from a small movement of fans circulating among friends to “heavily trafficked, for-profit Web sites that host thousands of pirated manga editions and offer them for free to readers.”

Argumentet är: Eftersom de har börjat stämma, betyder det att Lessig har fel. Har Lessig fel så är Free Culture fel. Det finns en hel del logiska brister i argumentationskedjan.

Men det största felet med deras argumentation är att de övervärderar Lessig.

Ingen enskild människa är ansvarig för utvecklingen inom Free Culture. Lessigs roll är som förgrundsgestalt är överdriven. Det handlar inte om en enskild människa som teoretiserar fram handlande. Lessig beskriver det som sker. Han är en budbärare som visserligen kan inspirera andra men han är knappast upphovsman till den enorma kreativitet som nätet släpper in i våra liv.

Men frågan kvarstår är Free Culture farligt?

Tveklöst kan jag svara med en otvetydlig: Absolut! Men det beror på vem det skulle vara farligt för?

Ett exempel. En lokal fotograf säljer en bild till en lokal förening som använder den i sin nyhetsbrev. Varje gång tidningen vill använda bilden betalar de fotografen (hur mycket och hur ofta de betalar beror naturligtvis på avtalet). Föreningen har alltid haft alternativet att gå ut och ta en egen bild men väljer ofta av bekvämlighet att betala istället. På fotosajten Flickr finns idag c:a 140 millioner bilder licensierade under Creative Commons licenser. Föreningen väljer att ta en av dessa bilder kostnadsfritt och sluta betala fotografen. Självklart har fotografen förlorat en intäkt. Men det är inte Free Culture som skapat intäktsförlusten. Tekniken har möjliggjort digitala bilder, nätet underlättat sökning och spridning.

Naturligtvis finns grupper som har byggt upp sin verksamhet exklusiva ensamrätter – oftast med stöd av upphovsrätten – men nu har tekniken skapat ett alternativ för andra att konkurrera med grupperna. I en konkurrens kommer vissa att förlora. Men att gråta för att det var mer lönsamt förr är knappast meningsfullt.

Marknaden för smedar, is-leverantörer, tvatterier och skrivmaskinstillverkare (minns ni den Svenska företaget Fokus som var världsledande inom kontorsmaskiner?) är inte som den var förr. Vem gråter för dom? Nostalgisk kan du gärna få vara men att använda lagstiftning för att förhindra teknikens potential är knappast önskvärd ur en samhällelig perspektiv.

I den iver att förhindra fildelning håller lagstiftare runt om i världen på att skärpa till upphovsrättslagstiftningen och försöker till och med täppa till de områden av tillåten användning som lagen medger.

Det som är tragiskt med den kritik som artiklar som de 2 ovan representerar är en idé att Free Culture är skadlig för skapande, kreativitet och kultur eftersom många “amatörer” är med och agera inom områden som tidigare var enbart till för proffsen. Men detta är att försöka jämföra äpplen och paron. Amatör/proff konflikten är intressant i sig. Läs The Cult of the Amateur: How Today’s Internet Is Killing Our Culture av Andrew Keen är en intressant bok som går till hård till kritik mot amatörer eftersom de tar död på proffsens levebröd. Men Free Culture bygger på en vilja och infrastruktur av skapande, öppenhet, access och delande.

Free Culture är inget nytt, det uppfanns inte av Lessig och kan inte förhindras utan att göra våld på individers rättigheter. Det som är nytt är den skala med vilket material produceras och sprids idag. Detta är en kulmen av mängder av små och stora tekniska utvecklingar. Som kan delas in i tre olika grupperingar:

• Digitalisering: gör skapande billigare & enklare
• Moores Law: gör utrustningen billigare
• Nätet: gör mass kommunikation möjlig för individer

Men genom att fokusera på upphovsrätt och skadligheten med Free Culture kan vi försöka “glömma” verkligheten och försöka förhindra den verklighet som redan har etablerats. Grupper som idag vill utnyttja upphovsrätten för att skapa och upprätthålla artificiella monopol bör betraktas som tragiska figurer och inte berömmas för sin kreativitet.

Detta beteende är skadligt, teknik- och framtidsfientligt och det är dags att tänka om.

Comments (1)

By Mathias Klang, June 15, 2010 10:26 pm

Imorgon bjuder Telecomix till en konferens om kryptering, nätverkssäkerhet och darknets med inslag av effekter av teknikanvändning, kontroll och informationspolitik. Konferensen kommer att äga rum på Torg Svart (våning 4 på IT-universitetet) under 16 – 17 juni. Fokus på andra dagen kommer vara mer tillämpningsinriktat och praktiskt hur användare skall nyttja programvara för access och publicering online.

Jag kunde bara hitta en preliminär schema online

13:37: Telecomix Crypto Munitions Bureau opens the meeting: Telecomix Agents will be presenting the conference together with the Theory and Practice of the Fractal Cipherspace.

14:37: Agent Felix Atari talks about the Internet and AFK tunnels

The act of tunneling has gone through a socio-political change in recent years. It is no longer associated with closed groups, sect-like behavious and hiding away from the mainstream. This talk will argue that developing tunneling technology is the very prerequisite for remaining open at the surface and feature an exposé from dark nets to sunny mexican pirate markets.

15:37: Agent Kugg talks about the security of PPTP

Many larger VPN companies use PPTP for securing their customers. Kugg will talk about PPTP and show some de-anonymisation weaknesses for different setups. These techniques are actually used by government and private agencies to identify individuals using VPN.

16:37: Presentation of the svartkast technology

raccoon from the GHS munitions factory presents the svartkast technology and how to deploy cipherspace nodes in existing infrastructure. The svartkast can be used to create secure and completely decentralized (owner-free) channels of communication to be used in situations where freedom of speech is critical, and in situations where it is impossible to interact with the ordinary Internets without having a traceable origin. Example scenarios are during war-time, in regimes that throttle the Internet connectivity (Iran, China). Usage of svartkast, or similar technology, is however definitely not limited to these circumstances. Everyone has the right to communicate freely, without corporations and authorities surveilling our correspondence.

17:37: panel discussion about hidden societies

Cyphernetics is the study of how organizations, actions and reactions can be constructed in environments where it is impossible to deduce the state of the entire system. This differs from traditional cybernetics, where the state of the entire system is supposedly known by a meta-agent. We discuss how to organize as secret societies using cipherspace, as well as how to organize in secret societies outside cipherspace.

Comments (6)

By Mathias Klang, June 15, 2010 1:09 pm

Verkshöjd är en central begrepp inom upphovsrätten – det handlar om en tröskel som skapandet måste klättra över för att uppnå den skydd som lagen ger. Efter verkshöjd erhåller upphovsman ensamrätt till sitt verk. Och inom upphovsrättslig utbildning behandlas begreppet på fullt allvar.

Men problemet är att juridiken inte är ett system som lever sitt eget liv (som vissa jurister verkar ibland tro). Juridiken måste inse att den är situerad i en kulturell komplex och därute i komplexiteten blir verkshöjd ett svår begrepp att utreda.

Wikipedia skriver

…Verkshöjd är ett mått på ett verks originalitet, individualitet och dess självständighet.

Verkshöjd innebär att ett verk inte ska ha kunnat framställas av någon annan, oberoende av den förre. Verkshöjden inbegriper inte idéerna, motivet eller innehållet i ett verk, utan dess unika form, uttryck och gestaltning.

Men vad händer när vi kommer ute i komplexiteten:

(via Cyberlaw) I 2004 stämde Universal Music Publishing AB och Peter Lundblad Silja Line eftersom de hade använt texten “Ta dig till havet, vi gör dig till kung” i sin marknadsföring. Universal och Lundblad menade att detta var en upphovsrättsligt intrång i låten “Ta mig till havet”. Naturligtvis anspelade Silja på låten och snyltade på någon annans arbete MEN det som Universal och Lundblad argumenterade var:

Melodititeln “Ta mig till havet” och textraden “ta mig till havet och gör mig till kung”, är väl genomarbetade verk som är individuellt särpräglade och självständiga dvs. originella. De är var för sig verk i upphovsrättslagens mening.

Det är sista meningen som är problematiskt eftersom det innebär att “Ta mig till havet och gör mig till kung” är ett verk i upphovsrättslagens mening och kan förhindra “Ta dig till havet, vi gör dig till kung”. När så korta meningar kan ha självständig verkshöjd kan upphovsrätten användas för att begränsa annan språklig användning. Hur skulle detta kunna användas i twitter-sammanhang?

Nästa exempel handlar om konstnären Dan Wolgers som fick en bötesstraff på 60 dagsböter à 40 kr från Tingsrätten. Wolgers signerade det oöppnade kuvertet med domen och sålde det för 20 000kr (Wikipedia). En vanlig oöppnad fönsterkuvert från en myndighet kan knappast var skyddad enligt upphovsrättslagens idé om verkshöjd – men samhället kan definiera det som konst och göra juridikens text betydelselös.

En sista exempel handlar om Duchamps pissoar (via The Guardian). Orginalet slängdes bort men Duchamp valde att skapa flera. Tre stycken “orginal” finns. Sedan finns 12 replika. Men nu har det kommit fram att det kan finnas flera:

But now another four have jumped out of the woodwork. Duchamp’s collaborator on the 1964 replicas, Arturo Schwarz, has revealed – with brilliant vagueness – that “three or four” others were made at the time of the edition, but, as they were flawed, they weren’t included and weren’t signed. However, they do still exist. He said, airily, that he gave a couple away.

Kan en osignerad pissoar vara konst?

Det som finns kvar är att inse att det finns ingen verkshöjd ute i den komplexa verkligheten. Juridikens abstrakta förklaringsmodell försvinner i konstens pragmatiska värld. Synd bara att vi försöker lära ut begrepp som saknar betydelse i verkligheten.

Comments (2)

By Mathias Klang, June 10, 2010 10:31 pm

Den Kanadensiska upphovsrättsjuristen och ACTA-spanaren Michael Geist summerar den kraftfulla kritik som den Indiska regeringen riktade mot ACTA-avtalet vid World Trade Organization möte i veckan i en post med den talande rubriken: India Comes Out Swinging Against ACTA at WTO han skriver:

The India position, which may well reflect the views of other ACTA-excluded countries, demonstrates that ACTA is emerging as a contentious political issue that extends well beyond civil society and business groups concerned with the agreement.  Countries excluded from the ACTA process have to come to recognize the serious threat it represents both substantively as well as for the future of multilateral organizations.

This growing concern from countries such as India represents a major new pressure point on the ACTA discussions.  The notion that ACTA countries could negotiate an agreement that would ultimately be used to pressure non-ACTA countries to conform without attracting opposition from those very countries was always unrealistic.  If the April ACTA round of talks was marked by the mounting pressure for greater transparency, the late June ACTA round of talks will undoubtedly have developing country opposition as its core concern.

Läs hans analys här.

Comments (3)

By Mathias Klang, June 9, 2010 8:47 pm

Idag har varit en spännande och givande seminarium om CC-licenser och fotosamlingar på på Stockholms Stadsmuseum. Kajsa Hartig från Nordiska museets Fotosekretariatet var organisatören bakom dagen som samlade presentationer från Wikimedias Lennart Guldbrandsson, Stefan Högberg från Regionarkivet i Göteborg berättade om deras Wikipedia samarbete & bokprojektet och Liam Wyatt, Wikipedia Australien som pratade om hans projekt som wikipedian på British Library.

Efter den förmiddagen fortsatte vi med rapporter från svenska museivärlden. Kajsa Hartig inledde med några allmänna tankar och en presentation med problem och möjligheter. Ann-Sofi Forsmark (Stockholms stadsmuseum) & Lennart Ploom (Stockholms Stadsarkiv) berättade om deras steg i implementering av CC licenser för att öka öppenhet och access till Stockholm stads material. Johanna Berg från Riksantikvarieämbetet berättade om användning av CC-licenser i K-Samsök och Jonas Hedberg berättade om implementering av CC-licenser på Nordiska museet. Mitt bidrag var att presentera var licenserna var på väg och en liten utredning kring skillnaderna mellan det upphovsrättsliga skyddet för fotografiska bilder och verk.

Under hela dagen fanns möjligheter till frågor och diskussioner. Själv gick jag därifrån fullmatad med spännande projekt och en förståelse för hur otroligt långt museer och arkiv i Sverige har kommit med digitalisering och öppenhet. Imponerand och hoppfull..

Comments (3)

By Mathias Klang, June 5, 2010 6:47 am

Datalagring. Hör på ordet, smaka på den, försök att få den att rulla av tungan. Det gör den inte. Den faller ut som en klick kall gröt. Oaptitligt, ointressant. Lika spännande som detaljerna i våra hemförsäkringar. Problemet är att lagring av data handlar om kontroll över medborgare. Datalagring handlar om din frihet.

Och det handlar inte om någon överdriven integritetskänslighet. Sedan jag klev ut på nätet har jag spridit mer av min personliga data än genomsnittet – trots att jag har varit väl medveten om riskerna. Men det har varit mitt val att sprida informationen – och jag är kritiskt till plattformernas (google, facebook mm) tvivelaktiga rätt att använda min data – det är ingen rättvis byteshandel.

Visst kan lagrad data eventuellt användas för att fånga en korkad terrorist eller en klantig barnporrgubbe men ingen tror väl att terrorister skriver vi ska bomba något i öppna mail? Allvarligt? Terrorister må vara dumma, elaka, hänsynslösa, trångsynta… men knappast helt korkade. En revisor i twittrade ut sin frustration och hotade att spränga Robin Hood flygplatsen (trodde namnet var ett skämt men inte), en student i Göteborg skrev i sin tentångest på facebook att han skulle bomba tentasalen. Proffs (om man kan säga som om terrorister eller barnpornografer) gör inte sådant. Bin Laden finns inte på facebook.

Men det är kanske rätt att revisorn och studenten ska åka fast? Självklart ska man inte kunna hota att spränga offentliga byggnader även på skämt. Men det handlar om mål och medel. Det handlar om proportionalitet. Att lagra allas data, att behandla alla som kriminella, i syfte att fånga småfiskarna är inte ok. Potentialen för missbruk är enorm. Ungefär här brukar folk slänga fram två motargument:

1. Systemet skall byggas med säkerhetsspärrar mot missbruk
2. Den som har inget att dölja har inget att frukta

1. Detta argument bygger på okunskap och en övertro på teknik och samhälle. En sanning om system (tekniska eller samhälleliga) är att de kommer att missbrukas. Sociala, juridiska & arbetsmässiga regler kring integritet hindrade inte att vårdproffs (som visste bättre) la ut patientbilder och kommenterade bilderna på facebook. Eller att ett stort antal poliser begick dataintrång för att få titta på Anna Lindhs akt. Det handlar inte om nödvändigtvis om elaka människor. Men system kan aldrig ha tillräckliga spärrar.

2. Detta argument är egentligen bara en “catch phrase“. Något som upprepas som om det betyder något. Listan med motexempel kan göras lång så jag väljer fyra hemska förintelsen, Birmingham Six, svenska terrorister, Sverige hjälper CIA att skicka asylsökande till Egypten för tortyr. Att vara oskyldig är knappast något försvar mot staten – även när den har goda intentioner.

Tillbaka till datalagring. Genom att spara mängder av trivial data skapar staten en fantastisk kontrollinstrument. Ingen data kan förhindra att brott begås men det kan eventuellt göra det enklare för staten att straffa individer som gör fel (även om de är oskyldiga eller staten är ond). Exempel med de terroranklagade svenskarna både de här och de här är talande. Vanliga människor som inte gjorde något olagligt utpekades av en minst sagt hysterisk USA för att vara terrorister – på otroligt lösa eller obefintliga grunder. Resultatet är att de har lidit kroppsliga, ekonomiska och sociala skador på grund av snälla Sverige. Sverige menade inte illa – vi bara gjorde illa.

Det finns en sista argument som folk inte ofta uttalar högt – den är pinsam och egoistisk – “det händer inte mig”. Det här är inget försvar eller argument. De flesta brottsoffer går knappast runt och tror att något kommer hända dom – för då hade de agerat annorlunda. Det kan vara låga odds att det händer dig men chansen att du vinner på lotto (eller annan spel) är mindre men de flesta köper gärna en lott.

Så läs nu det finstilta. Var en medborgare. Delta i demokratin. Innan den försvinner.

Henrik Alexanderson har sammanställt en läslista för oss:

• Ars Technica: EU may monitor searches under guise of child porn prevention
• Engadget: EU Written Declaration 29 wants you to think of the children, hand over all your search results
• Johannes Forssberg på Expresens ledarsida: “Vi är inte pedofiler!”
• SR P3 Nyheter: Integritetskränkande att spara google-sökningar
• Europaportalen: Borgerligt stöd till Google-registrering får (M)-kritik
• Rick Falkvinge (pp): Barnporr används som rivningskula mot det öppna samhället
• Anna Troberg (pp): Rättfärdighetens riddare är pinsamt lata och blinda
• We Rebuild Interfax: Smile29, or the trick that went awry
• CUF-ordföranden Magnus Andersson: Hands off my Google search
• Sagor från livbåten: Hands off my Google search!
• Opassande: En lite guide till datalagringsdirektivet