När Oscar Wilde var i New York fotograferades han av Napoleon Sarony. Sarony sålde kopior på bilder på kändisar och blev upprörd när ett annat företag började sälja kopior på ett av hans bilder på Oscar Wilde (nr 18).
Sarony stämde till domstolen och inledde en spännande diskussion om fotografier skulle kunna ses som konstnärligt skapande eller bara någon mekanisk reproduktion utan skyddsvärde. Läs mer om detta i mitt senaste inlägg i Stjärnkikarna
A photograph is a moral decision taken in one eighth of a second, or one sixteenth, or one one-hundred-and-twenty-eighth. Snap your fingers; a snapshot’s faster. Salman Rushdie
Norska Digi.no skriver om normännens beroende till sociala medier att det är oftast män som tillbringar alltför mycket tid med sociala medier och att upp till sex procent av alla nätanvändare är i riskzonen för att kunna definieras som beroende.
- Av norske internettbrukere er 1 prosent avhengig av å være sosial på nettet. Det vil si at de bruker fem timer eller mer på sosiale medier. I tillegg er 5,2 prosent i risikogruppen, sier forsker Petter Bae Brandtzæg ved SINTEF til Vårt Land.
Problemet är att all beteende kan räknas in till beroendet av sociala medier vilket till slut gör det svårt att förstå vad det handlar om. I september förra året skrev Aftonbladet en artikel med rubriken ”Är du en Hemnet-knarkare”? där de beskrev det nya bostadsberoendet som underlättas av teknologi: “Tittar du dagligen på bostadssajter – utan flyttplaner? Styr fingrarna automatiskt in på hemnet? Då kan du ha drabbats av det nya bostadsberoendet”.
Men risken är att det som skapas är en delning mellan acceptabel och oacceptabel teknikanvändning där nästan allt online är inte acceptabel. Ingen som alltid måste läsa och höra nyheter beskrivs som beroende men att ha koll på sociala medier ingår i tveksamma beteendemönster. Att veta för mycket om flera fotbollslags uppbyggnad, positionering och regelbundet försöka spå framtida vinster räknas som en sund sportintresse. Att intressera sig på samma nivå för saker bostäder, vänner, online auktioner, bildsajter eller youtube – räknas som osunt asocialt.
Det handlar inte om sjukligt beteende. Det handlar om samhällets definition av mental hälsa och normalitet. Eller som Salman Rushdie skrev i Grimus: “A man is sane only to the extent that he subscribes to a previously-agreed construction of reality.” Fast detta bygger nog mer på Foucault’s Madness and Civilization där han argumenterar att oresonable människor bör avlägsnas från samhället.
Stig Roland Rask kritiserade jämförelsen i Aftonbladet mellan onlinebeteende och substansmissbruk eftersom det förringar verkligt missbruk utan att tillföra något till debatten. Tomas Lindroth från Wireless Practice väljer ett mycket mer intressant begrepp för ett sådant beteende:
Jag beskriver samma fenomen, att upprepade gånger besöka en webbsida, kolla e-posten, uppdatera Facebook, som en form av Online-tics.
Naturligtvis föredrar jag begreppet tics före beroende men det kan vara att jag helt enkelt inte klarar av att acceptera min sjukdomsbild.
Comments (2) 
Themocracy