Comments Off

By Mathias Klang, February 15, 2011 1:36 pm

Don Norman är en insiktsful designforskare som har skrivit fantastiska böcker som The Design of Everyday Things & Emotional Design: Why We Love (or Hate) Everyday Things. För några dagar sedan skrev han den kritiska inlägget I Have Seen the Future and I am Opposed. Först trodde jag att det skulle handla om att Norman hade ställt sig till den växande strömmen av teknokritiker (se tex nya böcker från Lanier, Keen, Carr) men det var inte lika trubbigt. Det handlade om en situation han hade hamnat i på en konferens där nätet inte funkade och han vågade inte använda mobilen på grund av kostnaderna. Han skriver (min fetstil):

I can no longer function by myself. When my smartphone becomes stupid, I too become stupid. Just as I am reliant on technology and the skills of others to clothe, house and feed me, I am reliant on my technology for my intelligence. My phone translates foreign languages, provides maps and directions, recommends restaurants and tells me the news of the day. It lets me communicate with friends around the world and in general, allows me to function. All my knowledge depends upon access to communication services: my email, my calendar, my maps and guidebooks. But all of this is at the mercy of the service provider.

Vi har alltid varit beroende av andra människor för mat, kläder, transport och tusen andra vardagssaker som bara funkar utan att vi ifrågasätter dom – så vad är det som är nytt nu?

Det som är intressant är just detta att vi är beroende av enskilda prylar för en hel hög med sysslor som förr hade krävt flera prylar. Idag har våra telefoner blivit det vanligaste prylen vi använder för att twittra, söka information, kolla kalendern, kolla vädret, vaknar med väckarklockan, läser nyheter (bara några exempel).

Det vi gör är att vi lägger alla våra ägg i samma pryl. När prylen inte funkar eller begränsas av olika anledningar (blir stulen, får slut på batteri eller när vi åker utomlands) inser vi helt plötsligt hur beroende vi är av vår infrastruktur. Häromdagen satt jag på Köpenhamns flygplats och irriterade mig över att de ville ha 40 Euro för att jag skulle använda nätet. Det var en kostnad som jag inte var beredd att ta. Min smartphone var handikappad och min dator var mycket mindre användbart.