Saker jag kommer att sakna
Comments Off Saudade är en fantastisk men svåröversatt koncept från Portugisiska här är Aubrey Bells förklaring från boken In Portugal (1912).
Vague and constant desire for something that does not and probably cannot exist, for something other than the present, a turning towards the past or towards the future; not an active discontent or poignant sadness but an indolent dreaming wistfulness.
Det jag menar här är en längtan för det som kommer att försvinna. Men jag ska börja med det uppenbara. Jag är en webbmänniska. Utan nätet skulle mitt arbete, forskning och många av mina intressen inte vara relevanta, eller ens möjliga. Trots detta förbehåller jag mig rätten att sakna saker som sakta tynar bort – i en stor del tack vare denna teknik vi vill ha, beundrar och litar på.
Bokhandlar med mer än bästsäljarna. Bokhandeln har varit döende en tid. Det drabbades hårt när nätet slog mot dess monopolistiska ställning men har förvandlat sig till själv till en popupplevelse. Mer kaffe och utställningshall än bokhandel. Tyvärr med mindre kunskap och lager. Vissa har turen att leva i städer i engelsktalande länder. Städer med Mega Bookstores som ger illusionen av bredd (och de är underbara). Men sett ur ett litet språk stat som Sverige är det lätt att se första hand minskningen av bokhandeln och bokmarknaden. Dagens Svenska Dagblad innehåller en intressant analys av Svenska bokmarknaden.
Några tror att om marknaden vill ha en bok kommer den publiceras. Problemet med detta är att den stora marknaden som krävs vill ha bästsäljare. Och smalare arbeten kommer att försvinna, så har det alltid varit men det ökar. Tidigare trodde jag att bokantikvariat skulle lösa problemet men de kommer så småningom att sluta med vad marknaden producerar.
Språk dör ut i en skrämmande takt. De är små udda språk som de flesta av oss aldrig kommer att höra och nu aldrig får en chans till. Med dem dör deras kulturella betydelse och potentiella inverkan på världen. Det här är sorgligt, på samma sätt när kulturer dör ut. Det är tråkigt, men sånt är livet. Uppenbarligen är de mindre språken dömda att försvinna. Svenskan kanske kommer att vara ett minne blott. Svenska, danska och norska kan nästan betraktas som dialekter av varandra men även då vi talar om en befolkning på mindre än 20 miljoner. Men frågan som jag inte har sett är: hur många språk kan en globaliserad värld kan stödja?
Tidningar! Så småningom försvinner hela konceptet att sitta vid frukostbordet med en tjock, välskriven, argumentativ, utbildande, kulturell artefakt av pappersark fyllda med världen försvinna. Kan inte hjälpa det, jag älskar cellulosa baserade nyheter. Nyheten jag kan få någon annanstans, men ack, formatet, formatet.
Verkliga gammaldags onödigt stora, överdekorerad biografer. Vad säger jag? Dessa är sedan länge borta.
Böcker med döda människors brev. Att läsa dessa är en form av voyeurism som kommer att vara borta för alltid. I stället har vi romanen skrivna som tweet eller textmeddelande. Vem vill ha det? Hjälpa mig? Allvarligt, det måste vara pga det är nytt och trendig? Eller är detta bara en föga uppskattad konstform som jag är för dum för att fatta?
Dödtid den här är rakt från Telegraphs lista på 50 saker som Internet kommer att döda. “När var du senast tillbringat en timme funderar världen ut genom ett fönster, eller läst en god bok? Internets utnyttja vår uppmärksamhet är obeveklig och allt svårare att motstå.”
Att Resa till främmande lokala kulturer. Redan innan webben fanns större butiker överallt. H&M och MacD i varje hörn. Butikerna skapar en enig stil och kultur överallt. Dödar lite av charmen med resandet. Detta är ett gammalt klagomål men det blir inte bättre när webben sprider trenderna.
Pennor och anteckningsböcker. Visst finns de fortfarande. Kvalitets anteckningsböcker dödades nästan av moleskine vågen. Sedan kom en hel ny generation av coola pennor och block. Tyvärr är det bara dödsryckningar. Pennor och kvalitetsblock förvandlas till sällsynta oanvända gåvor. Då och då återkommer de för korta revivals som modeaccessoarer.
Snigelpost. Jag är gammal nog att ha skickat och tagit emot faktiska brev. Handskrivna med innehåll av och om människor. Nu är det bara marknadsföring, räkningar och tidningar som kommer i brevlådan.
–
För de av er som har ett teoretiskt intresse. Den oundvikliga utvecklingen jag menar är inte teknisk determinism i den bemärkelsen att vi är slavar under tekniken utan mänskliga val. Men jag följer Langford Winner (Autonomous Technology) idéer att människor fattar beslut frivilligt varje dag men sett som helhet är det som ett fiskstim som går oundvikligen framåt tillsammans. Endast i sällsynta fall kan en enskild individ förändra teknik. Därför kan tekniken som deterministisk.
Themocracy