Posts tagged: teknik

Call for Papers GikII VI

comments Comments Off
By , February 18, 2011 5:01 pm

GikII VI, FREEDOM, OPENNESS & PIRACY?
26-28 June 2011
IT University
Göteborg, Sweden

Call for papers
Is GikII a discussion of popular culture through the lens of law – or is it about technology law, spiced with popular culture? For five years and counting, GikII has been a vessel for the leading edge of debate about law, technology and culture, charting a course through the murky waters of our societal uses and abuses of technology.

For 2011, this ship full of seriously playful lawyers will enter for the first time the cold waters of the north (well, further north than Scotland) and enter that land of paradoxes: Sweden. Seen by outsiders as well-organised suicidal Bergman-watching conformists, but also the country that brought you Freedom of Information, ABBA, the Swedish chef, The Pirate Bay and (sort of…) Julian Assange. We offer fine weather, the summer solstice and a fair reception at the friendly harbour of Göteborg.

So come one, come all… Clean your screens, look into the harder discs of your virtual and real lives, and present your peers with your ideas on the meaning of our augmented lives. Confuse us with questions, dazzle us with legal arguments, and impress us with your GikIIness. If you have a paper on (for example) regulation of Technology & Futurama, soft law in World of Warcraft, censoring social media & Confucius, the creative role of piracy on latter day punk or plagiarism among the ancient Egyptians – We are the audience for you (for a taste of past presentations see http://www.law.ed.ac.uk/ahrc/gikii/).

Application process

Please send an abstract not exceeding 500 words to Professor Lilian Edwards (Lilian.Edwards@strath.ac.uk) or Dr Mathias Klang (klang@ituniv.se). The deadline for submissions is 15 April 2011. We will try to have them approved and confirmed as soon as possible so that you can organise the necessary travel and accommodation.

Registration

As with previous years, GikII is free of charge, and therefore there are limited spaces available, so please make sure you submit your paper early. Priority is always given to speakers, but there are some limited spaces available for students and non-speakers. Registration will be open shortly at http://www.law.ed.ac.uk/ahrc/gikii/

Sociala medier riktlinjer, policies och råd

By , January 24, 2011 2:01 pm

Håller på att roa mig med att läsa olika kommuners riktlinjer för Sociala Medier och har samlat in från Katrineholm, Sundbybergs Stad, Hammarö, Region Skåne, Linköping, Karlstad, Rättvik, Norrköping, Trelleborg, Kumla, Tyresö, Kalix, Lidingö Stad & Ystad. Saknas din kommun? Skicka gärna tips!

Ett av frågorna de första frågorna som uppstår är hur man ska uppfatta skillnader mellan riktlinjer, policy och råd? Sedan är det intressant att se på hur de olika dokumenten skiljer sig åt. Jag skulle nästan vilja göra en analys av deras val av typsnitt men det faller utanför syftet med arbetet.

Målet är att se hur olika kommuner försöker reglera en ny kommunikationsteknologi i relation till en etablerad regelverk.

GikII till Göteborg

comments Comments Off
By , November 23, 2010 1:26 pm

Goda nyheter!! Jag har fått mer att göra :)

Nästa år kommer konferensen GikII 2011 hållas här i Göteborg mellan 26 – 28 juni. GikII beskriver sig själv

The first GikII event in September 2006 established itself as the first workshop in the world where the worlds of law, technology and popular culture came together. We want to discuss whether geek law exists; by the end of the workshop we had created it. Topics covered at the first workshop included surveillance strategies in the novels of Harry Potter;  how to avoid building open source killer robots; whether we need a new legal regime for the regulation of virtual property; copyright law, anime, fansubs ; comparative pornography law, TRIPS and Japanese manga; virtual world governance; the law of entropy and old computers; technophobia and technophilia; and much much more.

Hur kan man inte älska en konferens där artiklar som dessa presenteras:

Brilliant Börjesson

comments Comments Off
By , November 3, 2010 10:10 pm

Under Martin Börjesson‘s föreläsning kommer idéer och kommentarer snabbt och tungt. Anteckningarna blir därefter…

Martin börjar direkt med att förklara att han inte tänker använda teknik under föreläsning och sedan går in i rasande fart med att börja med det spännande 14-talet. Intresset för 14-talet är dels uppfinningar men även att det var där vi börjar organisera oss: företaget, dubbel Italiensk bokföring, böcker, land/nation, universitet, kapital och utlåning. Men några hopp kör han snabbt vidare till uppfinningarnas 18-talet med medföljande tillväxt och kris. Allt detta med en ketchup effekt på 19-talet.

Till detta kommer en utvecklingsteori med att statsvetare och ekonomer börjar använda sig av naturvetarnas s-kurva = tillväxt och stagnation. Frågan som ställs är vad händer med tillväxten? (1) krasch, (2) plana ut, eller (3) extern faktor kommer in som förändrar grundvillkor. Tekniken är en sådan grundläggande förändring i villkoren.

Två huvudfaktorer som har skapat ett avbrott i s-kurvans självklara nedgång är teknik & människan. Teknik innehåller en enorm tillväxt i kommunikationsteknologin som skapar först en förväntad effekt men sedan utvecklas till att vara överallt och “försvinna” från vår syn – just denna osynlighet skapar en samhällsförändring. Tekniken “sipprar in” eller vi förlänger oss själva till att vara beroende av tekniken som en självklarhet. Efter detta är samhällsförändring naturligtvis självklart.

Individuell adoption av verktyg som sker på en masskultur nivå skapar ett samhälle där vi alla bidrar till utveckling av organisationer och samhälle. En människa på Facebook är ointressant men som helhet är det en maktfaktor. En enklare exempel är hur TV fungerande som nation och sedan till jorden som helhet. Boken skapade sverigebild som fylld av röda stugor – men TV skapade en global världsbild med idéer och bilder från andra kulturer.

Dessa ändringar påverkar oss och våra behov. Martin introducerar Maslows behovstrappa. De fem behoven är enligt Maslow (1 är längst ner i trappan & 5 i toppen)

  1. kroppsliga behov
  2. behov av trygghet
  3. behov av kärlek och gemenskap
  4. behov av uppskattning
  5. behov av självförverkligande

Men Maslow har fel idag. Eller har mindre relevans i vår samhälle. Nu när vi har tekniken och människan i symbios är den femte nivån kanske viktigare än de andra.

Cyborgen är en ny organisationsmodell. Romerska armens organisationsform och järndisciplin skulle inte fungera om de hade samma informationsflöde. Idag är pengar inte den ultimata motivationen som det tidigare var. Vi vill inspireras till handling.

Konsekvenser av detta är en omorganisering. Mobiltelefonen skapar nya sociala strukturer eller raserar sociala barriärer. Istället för att kontakta hierarkin googlar man till svaret eller rätt människa. Detta skapar en anti- hierarki och en horizontalisering av samhället. Vi pratar med människor som har liknande världsbilder och inte uppåt eller neråt i hierarkin.

På en samhällsnivå drabbas “traditionell” reglering eftersom folket kan organisera sig genom teknik. Frågan är hur skulle samhället kontrollera teknologin som vi alla använder. Samtidigt “kontrolleras” vi av tekniska begränsningar som finns inbyggda i vår teknik. Dessa tekniska begränsningar får sociala återverkningar. Tex maxlängden på YouTube film eller möjlighet att maila alla i större Facebooksgrupper. Frågor och diskussioner utbryter!

Enkela tingens teknikisering

By , November 2, 2010 11:39 pm

Vi vill vara moderna och kan vi inte vara moderna kan vi åtminstone lägga till teknik till gamla vanliga ting. Spisar blir touchscreen, offentliga toaletter styrs av rörelsedetektorer och vi upplever början på knapparnas nedgång. Allt detta är så vanligt att det knappt är något man tänker på. Förutom för vissa människor som inte kan interagera med denna tekniknivå och står maniskt viftade på offentliga toaletter för att få vattnet att rinna…

Men en plötslig reflektion (motiverad av detta segment av Big Bang Theory där teknik & löpning står i fokus) över min egen teknikglädje fick mig att stanna upp. Att löpa är kanske det enklaste av träningsformer – men inget är för enkelt för att kompliceras. Och jag inser att jag är ett offer för kulten av teknikisering när jag efter min löptur ägnar tid åt att föra in data i träningsprogrammet som sedan bildar statistik och kan visa löpbanan på kartor

Vackert men poänglöst – kan det vara konst?

Naturligtvis kan man säkert hitta flera goda anledningar för datainsamling och kartbilder men för min del (och jag misstänker att jag inte är ensam) handlar det om ett intresse för att samla in och lagra min data men datan sällan/aldrig används efteråt. Detta är ett tecken på teknikisering – dvs ett onödigt användande av teknik för teknikens skull.

Hur ska man se på den här typen av teknik? Är det enbart ett överflödsfenomen eller kan man se något djupare i det? Självklart kan jag motivera min kärlek för, och användning av, teknik men det är intressant att vara medveten om hur mycket teknik finns i livet för teknikens egen skull.

Suget efter det nya

comments Comments Off
By , August 16, 2010 9:43 am

Det pratas alldeles för lite om vår begär efter nya prylar och tillverkarnas ansvar för hetsen kring nya prylar. Framförallt pratas det alltför lite vara våra gamla prylar tar vägen och hur de påverkar miljön. New York Times har en vacker men oroande bildserier A Global Graveyard for Dead Computers in Ghana

Se den.

Är Free Culture farligt?

By , June 17, 2010 12:46 pm

På kort tid har det kommit två kritiska blogginlägg kring begreppet Free Culture. I maj kom ASMP and Lessig (10/5 – 2010) och en månad senare Lessig: Another Error Becomes Clear in “Free Culture” (10/6 – 2010)

I deras kritik av Free Culture pekar de ut just Lawrence Lessig som den största problemet, ASMP and Lessig skriver:

The idea of “free” content and “free culture” is very much his personal responsibility. His past writings and lectures indicate he did intend exactly what he has achieved culturally, to the detriment of small creative businesses. See the wikipedia entry on the Free Culture movement, and this video of Lessig himself at copybyte.com/z/w4 .

Kritikerna angriper Lawrence Lessigs bok Free Culture: How Big Media Uses Technology and the Law to Lock Down Culture and Control Creativity (2004) den finns tillgänglig som nedladdningsbar pdf licensierad under en Creative Commons BY-NC licens.

I sin bok och i flera föreläsningar (bland annat i Sveriges riksdag) använder sig Lessig av exempel från doujinshi amatörer som skapar egna utvecklade berättelser från populära manga teckningar. En sub-gren av detta skapar remixade musikvideor genom att blanda manga teckningar med populärmusik sk AMV (Anime music video).

Den andra kritiska artikeln Another Error påpekar att nu har Manga skaparnas förening börjat stämma de som skapat AMV eller andra produkter utan lov

Those authors and publishers, it turns out, do not feel it is okay. A Japanese comic association with thirty-six different members has joined with other Asian and American publishers to thwart what they call the “rampant and growing problem” of copycat comics that violate the authors’ and publishers’ rights. Publishers Weekly reports that the problem has grown from a small movement of fans circulating among friends to “heavily trafficked, for-profit Web sites that host thousands of pirated manga editions and offer them for free to readers.”

Argumentet är: Eftersom de har börjat stämma, betyder det att Lessig har fel. Har Lessig fel så är Free Culture fel. Det finns en hel del logiska brister i argumentationskedjan.

Men det största felet med deras argumentation är att de övervärderar Lessig.

Ingen enskild människa är ansvarig för utvecklingen inom Free Culture. Lessigs roll är som förgrundsgestalt är överdriven. Det handlar inte om en enskild människa som teoretiserar fram handlande. Lessig beskriver det som sker. Han är en budbärare som visserligen kan inspirera andra men han är knappast upphovsman till den enorma kreativitet som nätet släpper in i våra liv.

Men frågan kvarstår är Free Culture farligt?

Tveklöst kan jag svara med en otvetydlig: Absolut! Men det beror på vem det skulle vara farligt för?

Ett exempel. En lokal fotograf säljer en bild till en lokal förening som använder den i sin nyhetsbrev. Varje gång tidningen vill använda bilden betalar de fotografen (hur mycket och hur ofta de betalar beror naturligtvis på avtalet). Föreningen har alltid haft alternativet att gå ut och ta en egen bild men väljer ofta av bekvämlighet att betala istället. På fotosajten Flickr finns idag c:a 140 millioner bilder licensierade under Creative Commons licenser. Föreningen väljer att ta en av dessa bilder kostnadsfritt och sluta betala fotografen. Självklart har fotografen förlorat en intäkt. Men det är inte Free Culture som skapat intäktsförlusten. Tekniken har möjliggjort digitala bilder, nätet underlättat sökning och spridning.

Naturligtvis finns grupper som har byggt upp sin verksamhet exklusiva ensamrätter – oftast med stöd av upphovsrätten – men nu har tekniken skapat ett alternativ för andra att konkurrera med grupperna. I en konkurrens kommer vissa att förlora. Men att gråta för att det var mer lönsamt förr är knappast meningsfullt.

Marknaden för smedar, is-leverantörer, tvatterier och skrivmaskinstillverkare (minns ni den Svenska företaget Fokus som var världsledande inom kontorsmaskiner?) är inte som den var förr. Vem gråter för dom? Nostalgisk kan du gärna få vara men att använda lagstiftning för att förhindra teknikens potential är knappast önskvärd ur en samhällelig perspektiv.

I den iver att förhindra fildelning håller lagstiftare runt om i världen på att skärpa till upphovsrättslagstiftningen och försöker till och med täppa till de områden av tillåten användning som lagen medger.

Det som är tragiskt med den kritik som artiklar som de 2 ovan representerar är en idé att Free Culture är skadlig för skapande, kreativitet och kultur eftersom många “amatörer” är med och agera inom områden som tidigare var enbart till för proffsen. Men detta är att försöka jämföra äpplen och paron. Amatör/proff konflikten är intressant i sig. Läs The Cult of the Amateur: How Today’s Internet Is Killing Our Culture av Andrew Keen är en intressant bok som går till hård till kritik mot amatörer eftersom de tar död på proffsens levebröd. Men Free Culture bygger på en vilja och infrastruktur av skapande, öppenhet, access och delande.

Free Culture är inget nytt, det uppfanns inte av Lessig och kan inte förhindras utan att göra våld på individers rättigheter. Det som är nytt är den skala med vilket material produceras och sprids idag. Detta är en kulmen av mängder av små och stora tekniska utvecklingar. Som kan delas in i tre olika grupperingar:

  • Digitalisering: gör skapande billigare & enklare
  • Moores Law: gör utrustningen billigare
  • Nätet: gör mass kommunikation möjlig för individer

Men genom att fokusera på upphovsrätt och skadligheten med Free Culture kan vi försöka “glömma” verkligheten och försöka förhindra den verklighet som redan har etablerats. Grupper som idag vill utnyttja upphovsrätten för att skapa och upprätthålla artificiella monopol bör betraktas som tragiska figurer och inte berömmas för sin kreativitet.

Detta beteende är skadligt, teknik- och framtidsfientligt och det är dags att tänka om.

Bin Laden finns inte på facebook

By , June 5, 2010 6:47 am

Datalagring. Hör på ordet, smaka på den, försök att få den att rulla av tungan. Det gör den inte. Den faller ut som en klick kall gröt. Oaptitligt, ointressant. Lika spännande som detaljerna i våra hemförsäkringar. Problemet är att lagring av data handlar om kontroll över medborgare. Datalagring handlar om din frihet.

Och det handlar inte om någon överdriven integritetskänslighet. Sedan jag klev ut på nätet har jag spridit mer av min personliga data än genomsnittet – trots att jag har varit väl medveten om riskerna. Men det har varit mitt val att sprida informationen – och jag är kritiskt till plattformernas (google, facebook mm) tvivelaktiga rätt att använda min data – det är ingen rättvis byteshandel.

Visst kan lagrad data eventuellt användas för att fånga en korkad terrorist eller en klantig barnporrgubbe men ingen tror väl att terrorister skriver vi ska bomba något i öppna mail? Allvarligt? Terrorister må vara dumma, elaka, hänsynslösa, trångsynta… men knappast helt korkade. En revisor i twittrade ut sin frustration och hotade att spränga Robin Hood flygplatsen (trodde namnet var ett skämt men inte), en student i Göteborg skrev i sin tentångest på facebook att han skulle bomba tentasalen. Proffs (om man kan säga som om terrorister eller barnpornografer) gör inte sådant. Bin Laden finns inte på facebook.

Men det är kanske rätt att revisorn och studenten ska åka fast? Självklart ska man inte kunna hota att spränga offentliga byggnader även på skämt. Men det handlar om mål och medel. Det handlar om proportionalitet. Att lagra allas data, att behandla alla som kriminella, i syfte att fånga småfiskarna är inte ok. Potentialen för missbruk är enorm. Ungefär här brukar folk slänga fram två motargument:

  1. Systemet skall byggas med säkerhetsspärrar mot missbruk
  2. Den som har inget att dölja har inget att frukta

1. Detta argument bygger på okunskap och en övertro på teknik och samhälle. En sanning om system (tekniska eller samhälleliga) är att de kommer att missbrukas. Sociala, juridiska & arbetsmässiga regler kring integritet hindrade inte att vårdproffs (som visste bättre) la ut patientbilder och kommenterade bilderna på facebook. Eller att ett stort antal poliser begick dataintrång för att få titta på Anna Lindhs akt. Det handlar inte om nödvändigtvis om elaka människor. Men system kan aldrig ha tillräckliga spärrar.

2. Detta argument är egentligen bara en “catch phrase“. Något som upprepas som om det betyder något. Listan med motexempel kan göras lång så jag väljer fyra hemska förintelsen, Birmingham Six, svenska terrorister, Sverige hjälper CIA att skicka asylsökande till Egypten för tortyr. Att vara oskyldig är knappast något försvar mot staten – även när den har goda intentioner.

Tillbaka till datalagring. Genom att spara mängder av trivial data skapar staten en fantastisk kontrollinstrument. Ingen data kan förhindra att brott begås men det kan eventuellt göra det enklare för staten att straffa individer som gör fel (även om de är oskyldiga eller staten är ond). Exempel med de terroranklagade svenskarna både de här och de här är talande. Vanliga människor som inte gjorde något olagligt utpekades av en minst sagt hysterisk USA för att vara terrorister – på otroligt lösa eller obefintliga grunder. Resultatet är att de har lidit kroppsliga, ekonomiska och sociala skador på grund av snälla Sverige. Sverige menade inte illa – vi bara gjorde illa.

Det finns en sista argument som folk inte ofta uttalar högt – den är pinsam och egoistisk – “det händer inte mig”. Det här är inget försvar eller argument. De flesta brottsoffer går knappast runt och tror att något kommer hända dom – för då hade de agerat annorlunda. Det kan vara låga odds att det händer dig men chansen att du vinner på lotto (eller annan spel) är mindre men de flesta köper gärna en lott.

Så läs nu det finstilta. Var en medborgare. Delta i demokratin. Innan den försvinner.

Henrik Alexanderson har sammanställt en läslista för oss:

Personvernøkende Teknologi og Identitetsforvaltning

comments Comments Off
By , May 20, 2010 9:44 pm

Den norska förening för digitala rättigheter EFN arrangerar en spännande föreläsning kring ämnet Personvernøkende Teknologi og Identitetsforvaltning med Thomas Olsen. Thomas Olsen försvarade sin avhandling “Personvernøkende identitetsforvaltning” i mars 2010 (läs om avhandlingen här och här)

TID: Torsdag 27. mai 2010 kl. 18:30
PLATS: Lille auditorium, Informatikkbygningen, Gaustadalléen 23, 1.etg.

Allt blir inte bättre med IT

By , April 28, 2010 7:23 am

Dagens Metro har en artikel med rubriken “Twittra med i gudstjänsten” som handlar om att streama gudstjänster och twittra in sina böner. Anders Tingström som är projektledare för kyrkans närvaro på andra webplatser (Metros titel är svårbegriplig) säger: Vi öppnar för mer aktiva gudstjänster. Lite googlande fick jag fram att kyrkans tekniksatsning naturligtvis har pågått ett tag nu. i augusti förra året hade Metro detta

Be en bön till Gud — via webben, och länka gärna din och andras böner till twitter eller facebook. Det är Svenska kyrkans nya modell för att få uppmärksamhet inför kyrkovalet. Kampanjen inkluderar också bön i mobiltelefonen (max 160 tecken), bio- och tv-reklam och annonser i dagspress.

Det är ibland svårt att stanna upp och tänka när man är mitt i stormen men det finns tecken på tänkande själar (hehe!) Jaktlunds Marginalanteckningar skriven av en twittrande men tveksam präst reporter med förflutet som pastor som tänker om hur det skulle vara om prästen twittrade ut sin predikan

Det kanske egentligen är helt naturligt, som ett sätt att utvidga kyrkan och få den att nå ut till fler? Att inte bara vara närvarande för dem som är där i kyrkan utan även för dem som inte är det – som ett slags reporterroll för allmänheten? Men finns det inte en risk att bli splittrad, att tappa fokus på den Gud man är där för att göra tjänst inför?

Ibland måste man bara inse att man har en produkt som folk inte vill ha. Det spelar ingen roll hur mycket teknik vi lastar på för att dölja hur illa budskapet säljer. Det är naturligtvis så att aktivitet döljer undan det som borde vara uppenbart för alla involverade. Er affärsidé är passé och ni har enbart överlevt pga privilegier och världslig makt. Oavsett hur mycket iPhones ni pyntar er budskap med så är det slutet av slutet.

Kan inte låta bli att presentera Stephen Fry igen – bara för att han är genial och vältalig och brutalt ärlig.

Doktorsavhandling om fri programvara

comments Comments Off
By , April 26, 2010 9:28 pm

Krzysztof Siewicz har skrivit färdigt sin doktorsavhandling inom fri programvara. Avhandling har titeln Towards an improved regulatory framework of free software: protecting user freedoms in a world of software communities and eGovernments och handlar just om reglering av fri programvara.

En kort abstrakt:

The thesis is concerned with the protection of users of Free Software. “Free Software is available together with the rights to use, develop, and distribute it.” The Free Software Definition specifies the exact scope of these rights (called “user freedoms”). The thesis presents a reconstruction and an analysis of the model of the current framework that regulates the protection of the freedoms. The reconstructed framework consists of rules that enable users to exercise their freedoms, as well as the rules that limit or restrict users in exercising them (so-called “inefficiencies”). The main operational practices are analysed in the world of software communities and in the world of eGovernments. Properly organized communities are able to minimize many inefficiencies materially. eGovernments are able to affect how the inefficiencies of the current framework impact user freedoms. Whether eGovernments improve the protection of user freedoms depends on what type of an eGovernment is introduced (open or closed eGovernements). All in all, it follows from the given analysis that the freedoms are not sufficiently protected under the current framework. Given that finding, the thesis proposes improvements that should be implemented into the current framework so that the freedoms are adequately protected.

Avhandling är licensierad under en Creative Commons Attribution-NoDerivatives licens och finns att ladda ner i fulltext men omslaget är separat. Jag har bara hunnit skrolla igenom pdf:en och avhandlingen verkar vara intressant och väldisponerad.

Vi förstår inte teknologi

By , April 26, 2010 6:29 pm

Vi älskar teknologi, vi längtar efter teknologi, men vi förstår inte teknologi. Bland saker som vi har övertalats till att vi behöver är HDTV, mobil internet & surftelefoner. Det som roar mig är alla de funktioner som finns i min egna tekniska prylar som jag inte vet finns, inte använder eller inte förstår.

från XKCD

Fast det är inte alltid vår fel att teknologin är för komplex. Donald Norman har forskat kring detta och skrivit den underhållande och intressanta boken Design of Everyday Things där han skriver om (bland annat) psykologin bakom bra/dålig design och vikten av användarcentrerad design.

Är tristess viktig?

By , March 12, 2010 10:41 am

Har vi det mindre tråkigt idag? Genom vår mobila teknik har vi fått mer undanflykter från tristessen och vi kan (nästan) alltid göra något annat än att bara stå och glo. Men går något förlorad när tristessen försvinner? Läs mitt gästinlägg på Stjärnkikarna Tristess som kreativt verktyg

Föreläsare förbjuder laptops

By , March 10, 2010 5:37 pm

Washington Post har en intressant rapport om flera föreläsare på olika universitet som förbjuder laptops i föreläsningssalar

Professors have banned laptops from their classrooms at George Washington University, American University, the College of William and Mary and the University of Virginia, among many others.

Anledningen som tas upp är att studenternas concentration knappast ökar genom att de har enkel tillgång till uppkopplade datorer under föreläsningen.

Det vore allt för enkelt att peka ut dessa föreläsare som bakåtsträvande ludditer som känner sig hotade av ny teknik. Universiteten som det handlar om har länge haft datorer och trådlösa nät och det kan vara ett utryck för en uppriktigt oro att experimentet med datorer i föreläsningssalarna kanske inte var så lyckad.

I olika omgångar har jag varit med om diskussioner kring studenterna tekniktillgång och oftast uppfattas (hånas?) de som uttrycker oro för studenternas koncentration som teknikfientliga. Allt ses som en utmaning för föreläsaren – att vara mer intressant än hela nätet.

Men är inte detta att ställa frågan på fel sätt? Borde inte föreläsarens roll att underlätta inlärning stödjas snarare än kompliceras? Visst finns en hel del fördelar för studenternas tillgång till nät men är dessa fördelar lika stora under en föreläsning?

One recent semester, Siebert tracked the grades of 17 student laptop addicts. At the end of the term, their average grade was 71 percent, “almost the same as the average for the students who didn’t come at all.”

Sieber believes that those students, in turn, divert the attention of the students behind them, a parabolic effect she calls the “cone of distraction.”

Men kritiken handlar inte enbart om nätets lockelser. Även om nätet stängs av finns risker med datorer:

Even when used as glorified typewriters, laptops can turn students into witless stenographers, typing a lecture verbatim without listening or understanding.

Självklart kan man inte tvinga fram intresse och engagemang men det är en steg i rätt riktning att begära att folk tittar bort från sina skärmar. Men handlar detta om att kränka studenterna autonomi och intelligens? Borde det inte vara i deras intresse att vara uppmärksamma? Självklart, men någonstans bör lärare ha ett ansvar att hjälpa till i läroprocessen.

Hur gick diskussionerna hos oss när vi införde trådlöst överallt? Jag protesterade och kallades luddite (nja nästan) och till slut valde jag att ge det en chans. Och jag störs inte av att studenter försöker göra 12 saker samtidigt som jag föreläser – de flesta verkar lyssna. Men någonstans inom mig känner jag att det var fegt att släppa dom som inte lyssnar.

iPhone som symbol

By , January 6, 2010 10:57 am

Mitt bland de positiva diskussionerna kring iPhone kom Strand Consultants med en analys av iPhone användare. I analysen jämfördes iPhone användare med offer som sympatiserar med sina våldsmän.

When we examine the iPhone users’ arguments defending the iPhone, it reminds us of the famous Stockholm Syndrome – a term that was invented by psychologists after a hostage drama in Stockholm. Here hostages reacted to the psychological pressure they were experiencing, by defending the people that had held them hostage for 6 days.

De presenterar en lista med dåliga bortförklaringar som användare kommer med för att bortse från iPhonens brister som är onekligen intressant. Sedan är jämförelsen med Stockholmssyndromet antagligen överdriven. Men det är intressant hur en produkt med flera av de brister som iPhone uppvisar kan vara så åtråvärd.

Irritationen över bristerna är nog inte vad det handlar om. iPhonen verkar bli en symbol för ett beteende som inte uppskattas av de som inte tycker om, misstolkar eller förstår beteendet. Tanya Gold spyr lite galla över iPhone användare i The Guardian:

Now, we have the iPhone and, since Christmas has come, burped its contempt and gone, many more former humans are infected. They are easy to spot and easy to pity. They have a rectangular wound in their hand. They cannot look up, or down, or in your eyes – they look only at the wound. They seem confused – sometimes happy and giggling, sometimes withdrawn and empty. It is as if Steve Jobs™ has kidnapped them, implanted something terrible, and returned them – as iZombies.

It is not the phone itself that I object to, even though its name suggests that if you do not own one, you do not deserve the personal pronoun.

Har iPhone-bashing börjat på allvar? Eller är det bara exempel på skribenter som letar efter något stort att kritisera? Hur kommer vi att tolka iPhonen i framtiden? Det som fascinerar mig mest är de grupper av användare som egentligen inte är “webbiga” längtar efter eller skaffar iPhone – de vill bara ha en snygg telefon. Kanske samma grupp som köper en sportbil för att åka till Konsum.

När “alla” skaffar en iPhone (eller vilken pryl som helst) förlorar den sin symbolvärde. Ingen beskriver mobiltelefoner nedlåtande längre. Alla förväntas ha en – det har inget social status att göra. iPhonens symboliska grupptillhörighet är på väg att ta slut. Då behöver vi börja undersöka prylen på allvar och se dess effekter på samhället. Spännande.

Disclosure: Har inte iPhone men har regelbundna attacker av ha-begär efter en.

How To Get Rid Of Stretch Marks Fast

Panorama Theme by Themocracy