På väg till Uppsala och ska prata om företagshemligheter. Var mycket tveksam till att tacka ja till detta. Ny arena, skum ämne och annorlunda kultur. Sedan kom nästa slag: ingen powerpoint. Abstinens och panik. Tänkte mycket på det kollegan Lennart tjatar om – måste lära mig att säga Nej.
Men samtidigt kunde jag inte låta bli. Självklart har jurister i större grupper en annorlunda kultur och naturligtvis är jag ingen expert på lagen om företagshemligheter. Men det är just därför jag kan bidra. Och nya arenor måste intas för att deras nyhetsvärde skall försvinna.
Min roll är att prata om sociala medier i relation till företagshemligheter och jag har fyra viktiga delar som jag vill få fram.
1. Innovation, som vetenskap, kräver kommunikation
2. Tekniken lockar oss till tanklös informationsspridning
3. Läckage av små detaljer
4. Lösning? (lagen ej preventiv)
Vad menar jag?
Innovation, som vetenskap, kräver kommunikation
Nyligen satt jag tillsammans på Humanistdagen med Christopher Kullenberg som sa det brutalt enkelt. En tanke som inte delas är antigen introspektion eller självterapi. Ny kunskap kräver kommunikation. Drömmen eller myten om den instängda uppfinnaren är falsk. För att utveckla nya idéer krävs kommunikation. Inom vetenskapen kan vi se hur behovet (och begäret) efter kommunikation ständigt driver fram nya vetenskapliga journaler (och konferenser och nätverk).
Vetenskapliga journalernas historia ströcker sig tillbaka till 1665 när både den franska Journal des sçavans och den engelska Philosophical Transactions of the Royal Society började regelbundet publicera sina resultat (wikipedia). Idag indexerar Web of Science över 10 000 vetenskapliga tidskrifter. Antal vetenskapliga böcker som ges ut ökar hela konstant.
Dels beror detta på det vetenskapliga meriteringssystemet ”publish or perish” men även på behovet och möjligheten till kommunikation.
Kommunikation är dessutom ett mänskligt behov och egenskap. Sätter man ihop (fysiskt eller virtuellt) två engagerade fackmän – så pratar de och delar sin kompetens. De bildar och utbildar varandra. Jag satt en gång mitt emot två affärsmän på väg hem från en konferens. Till min förtret pratade de engagerat och oavbrutet i två timmar uteslutande om sitt område… tillverkning och försäljning av plastpåsar.
En stärkt lag om företagshemligheter får inte verka negativt mot innovation och kommunikation. Att lagstifta mot mänsklig handlande skapar osäkerhet, nonchalans och till slut förakt mot lagen. (Ska jag nämna fildelningsproblematiken?)
Tekniken lockar oss till tanklös informationsspridning
Egentligen tror jag inte på idén att teknik är neutral. Teknik är fylld av värderingar och tankar. Inbäddad med utvecklarnas tankar om rätt och fel, användarnas känslor, bruk och missbruk samt samhällets värderingar. Men det är bekvämt att se tekniken som ett ting. Neutral och passiv.
Jag ska avgränsa mig till att ta upp två artefakter från dagens kommunikationsteknik: Mobiltelefonen och sociala medier.
Det var egentligen länge sedan mobiltelefonen slutade vara en telefon. Egentligen kan man fundera på om den någonsin har varit en telefon. Mobiltelefonen är en dator som härmar en telefon – den härmar många andra saker: mejlprogram, ordbehandlare, tv-skärm, kalender… och inte minst kamera.
Idag har ”alla” en kamera i fickan. Och många vet hur de ska använda den. En grupp vet till och med att när någonting händer så ska man ta fram en kamera först, och hjälpa sedan. När en kollega till mig skar upp handen var det naturligt för honom att ta en bild och sprida den. När cyklisten Lance Armstrong skadade sig gjorde han detsamma. Sjukhus vittnar att många patienter (främst killar) har svårt att låta bli att ta fram mobilen och ta några bilder. Att dokumentera och sprida är normen idag.
Sociala Medier är samlingsbegreppet för dialog. Information skall inte vara passiv. Den skall kommenteras och spridas. Två vanliga gränssnitt till sociala medier är Facebook och Twitter. Dessa företag finns för att samla data om användare. För att göra detta gör de allt för att underlätta och locka oss att sprida information i korta konsisa budskap. Det är nästan som om tekniken hetsar oss till denna delning av information. En oanvänd mobiltelefon är enbart en samling komponenter. En o-uppdaterad Facebookprofil är ingenting.
När tekniken lockar oss så svarar vi.
När chefen för Norska Warner läste på twitter att en ung kille (läs kund) var sur pga iTunes inte tillät honom att lagligt betala och ladda ner den musik han ville ha svarade han surt: ”Då syns jeg du skal stjele den, så kan du skryte av prosessen på drittungebloggen din etterpå. Vil jo ikke at du skal være sint.” (Att inte förstå ny media)
Och igår tog en manlig sjuksköterska i Borås en bild på en nedsövd patient och laddade upp bilden på Facebook. Flera kollegor kommenterade bilden positivt. Ingen verkade komma på att detta kunde vara en kränkning av patientens integritet eller sekretess och ett självklart brott mot personalens tystnadsplikt. (Sjuksköterska spred patientbild på Facebook)
Listan med exempel är deprimerande lång.
Läckage av små detaljer
Ytterligare en faktor som tekniken lockar oss till är läckage av små obetydliga detaljer. Vem som träffar vem, någon som jobbar på nya ställen, inköpsresa till nya orter osv osv. Betydelselös, banal information som en lag om företagshemligheter knappast kan ta hänsyn till. Men idag med hjälp av sökmotorernas lagrings- och indexeringsförmåga kan man ”klistra ihop” mängder av betydelselösa detaljer för att dra slutsatser om företagens agerande. Lagen blir och är ett trubbigt instrument.
Lösning
Lagen är och förblir ett trubbigt instrument. Den är inte en effektiv preventativ verktyg. Den måste kompletteras med åtgärder för att förebygga skador innan de sker. Personal måste ges en gedigen uppfostran, utbildning & insikt i vad som är rätt och fel i dessa avseenden. Kom ihåg – det handlar inte om att skapa en brutal policy om icke-kommunikation. Det är inte produktivt. Det skapar dålig stämning och förhindrar den nödvändiga kommunikationen. Arbetsgivaren kan aldrig förlita sig på att personalen vet eller bör veta vad de säger och gör online. Sjuksköterskan bevisar detta.
Naturligtvis kan juridiken agera med fiktiva instrument (som bonus pater familias) som alltid agerar rätt och enkelt kan bedömas när han avvikit från den standard omvärlden har rätt att kräva – men i den verkligheten finns inte denna fader. Det som finns är människor som måste påminnas och uppmuntras att göra rätt.
Tack.