“[Migrationsminister] Tobias Billström säger att regeringen av princip inte svarar på frågor där Wikileaks är källan. Vad är det för princip? Är det en princip som innebär att ledande politiker alltid ska bestämma om de gillar källan för att kommentera? Knäsätts den kommer ingen politiker att behöva svara på en enda fråga de ogillar framgent. Som princip måste den vara ny, eftersom ministrar tidigare svarat på frågor om Wikileaks och där Wikileaks varit källan.”
Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hultén i en debattartikel i dagens Aftonblad.
Att vägra svara för att man inte uppskattar källan är en tunn ursäkt för en folkvald….
En FlashMob är (enligt Wikipedia)
En flash mob är när en grupp människor plötsligt samlas på en offentlig plats, och där gör någonting oväntat en kort period och sen skingras direkt efter. Enligt termens korrekta beskrivning organiseras flash mobs via internets sociala medier, virala emejl eller telekommunikation. Termen Flash mobs korrekta beskrivning inkluderar dock inte evenemang som är organiserade av PR-byråer, protester och reklamevenemang arrangerade av företag, vilka blivit allt mer vanliga under senare år.
Nu har Julian Assange arresterats av engelsk polis och twitter håller på att gå på högvarv. Hashtaggen #wikileaks rullar i en sådan hastighet att den knappt går att läsa. Men det som man kanske fångar upp är länken till http://www.justiceforassange.com/ (se text nedan)
På första sidan finns en text om en protest idag kl 13:30 utanför Westminister Magistrates Court. Och detta upprepas på Twitter. Men nu undrar jag vad är frågan? Handlar det om en Flashmob eller har det enbart blivit en mob? Namnet på sidan heter justice for assange – vari ligger orätvisan i det som har skett idag? Om något så följs lagen. De som verkar ropa om orättvisa verkar anse att det ska till någon form av särbehandling eller bättre behandling av Assange.
Help us Defend Julian Assange!
PROTEST Today Westminster Magistarte’s Court meet 13:30
http://www.guardian.co.uk/media/201…
Julian Assange, the founder of WikiLeaks, is expected to appear in a UK court today after his lawyers said he would meet police to discuss a European arrest warrant from Sweden relating to alleged sexual assaults.
As the legal net continued to close around the whistleblowers’ website and the US attorney general, Eric Holder, said he had authorised “a number of things to be done” to combat the organisation, Assange appeared to be reconciling himself to a lengthy personal court battle to avoid extradition to Sweden.
Jennifer Robinson, a solicitor with Finers Stephens Innocent, which represents the Australian freedom of information campaigner, told the Guardian: “We have a received an arrest warrant (related to claims in Sweden). We are negotiating a meeting with police.”
Another lawyer representing Assange, Mark Stephens, added: “He has not been charged with anything. We are in the process of making arrangements to meet the police by consent, in order to facilitate the taking of that question and answer that is needed. It’s about time we got to the end of the day and we got some truth, justice and rule of law.” [...]
Tydligen kritiserar man inte Assange utan mothugg. Låt mig förtydliga:
Självklart är det märkligt och fel att Assange jagas på den nivå han gör för de brott han anklagas för. Men ska vi glömma att han är anklagad för ett brott? Att det finns en brottsoffer som inte heter Assange. Självklart håller jag med att Assange bör åtnjuta den skydd som vilken annan publicist och stödjer RSF
Reportrar utan gränser, RSF, uttrycker i ett uttalande på sin hemsida på lördagen upprördhet över hur Wikileaks jagas efter de senaste publiceringarna och oro över extrema uttalanden angående frontfiguren Julian Assange från amerikanska myndighetspersoner. (Dagens Nyheter)
Men det är nödvändigt att separera Assange som person från yttrandefrihet online. Genom att agera på sättet de har gjort, genom att Wikileaks går från att vara en neutral infrastruktur för informationsspridning till att bli en egen maktfaktor. Genom att att lämna samhällsnyttan för egennyttan – skapas ett intresse och legitimitet för regeringar att diskutera begränsningar av tryck och yttrandefrihet.
Menar jag att Assange/Wikileaks skulle offras på det publicistiska altaret för nät-yttrandefrihetens skull? Nej.
Det som jag ifrågasätter är mannens motiv och ledarstil som har fått flera medarbetare att lämna organisationen. En ledarstil som har fått stödorganisationer att känna sig tvungna att avsluta sin stöd. Med stor makt kommer stor ansvar och det som syns är en brist på ansvar i en jakt på makt.
Det handlar inte om att informationen som har spridits inte skulle spridits. Det handlar om hur det sprids. Om man ser på konflikterna inom Wikileaks förstår man att det är inte självklart att alla ville att informationen skulle spridas när det gjordes. När det gäller information om kriget fanns information som utsatte civila för fara. Informationen måste spridas men att utsätta civila för fara är inte lika självklart.
Varför fattades då beslutet att sprida information som utsätter individer för fara? Kanske fattades beslutet utifrån ett utilitaristiskt perspektiv? Den totala samhällsnyttan är värd vissa individers olycka? Att någon irakier eller afghan är den kostnad vi får acceptera? I så fall är Wikileaks inte bättre än den “fiende” de påstår sig bekämpa. Och här ligger nästa problem. Wikileaks styrka är att de strävar efter öppenhet och sanning. När de anser sig att bekämpa en fiende då har målet förflyttats på ett obehagligt sätt.
När striderna kring Assange har lagt sig och kanske Wikileaks finns kvar – då är det viktigt att vi fortfarande har en yttrandefrihet online. Någon annan kan kämpa för Assange – jag vill försöka se till att vi har en yttrandefrihet kvar efter Assange-fallet.
Egentligen är jag trött på att världen blir chockerad över kabelgate. Är det någon som egentligen blir chockerad över sanningen att politik på internationell nivå handlar om en byteshandel och småaktig skvallrande? Politiker som blir upprörda över de läkta informationen har svårt att bevisa reell skada utan vad det handlar om är att skitiga affärer kommer till ytan och dåliga överenskommelser blir tillintetgjorda… Och ingen diplomat har rena händer.
En fantatisk exempel på detta är när Wikileaks cabelgate avslöjar det som många misstänkte att US står bakom skrivandet av spaniens nya skärpta upphovsrättslagstiftning. Frågan är nu om den spanska lagen kommer rösta igenom nu när det är så tydligt att någon annan stat har gjort deras hemläxa.
Annars har jag svårt med Wikileaks. Jag störs att en sådan god idé drivs av en maktfullkomlig människa som har så stor behov av att medialiseras. Projektet Wikileaks skadas av att Assange är den han är. Wikileaks går över gränsen när Assange lägger sig i politiken genom att mena att Clinton bör avgå – det kanske hon borde och det har Assange rätt att tänka – men han skadar bara Wikileaks projektet.
Sedan hela hans personliga beteende och martyrskapet som han försöker skapa orkar jag inte ens kommentera. Om det är någon som borde avgå så är det kanske Assange – för Wikileaks skull.
Genom Farmor Gun & Michael Kronas understreckare (i SvD hade igår) väcktes frågan
…med Wikileaks väcks ett antal synnerligen adekvata frågor som rör makten över agendan, den dagordning som länge styrt mediernas nyhetsjournalistiska intentioner och innehåll. För en utgivare kanske detta inte är det mest intressanta, snarare huruvida de uppgifter som kommer ut är sanna eller inte. Men för ett demokratiskt samhälles medborgare och för upprätthållandet av en stark rättsstat, är det definitivt av intresse att diskutera frågor som till exempel: vilka syften ligger bakom publiceringarna? Varför kommer de just nu?
Naturligtvis ligger det ett syfte bakom publiceringen men jag är mer fokuserad på sista frågan: Varför kommer de just nu? Svaret på frågan bygger en hel del på vad man vill mena med just nu. För min del är just nu inte den här dagen/veckan/månaden den nu vi söker efter. Den nu vi bör söka efter är nutiden. Dvs den tekniska stadium som vi har nu uppnått.
För mig finns svaret till frågan varför nu beroende på den teknik som vi har. Detta kan tyckas vara ett utslag för teknologisk determinism (wikipedia: theory that presumes that a society’s technology drives the development of its social structure and cultural values.), och på sätt och vis är det. Kritiken mot teknologisk determinism är att den övervärderar tekniken och människan bestämmer över strukturer eller kultur – inte tekniken). Vi är autonoma aktörer inte robotar som styrs av teknik.
Fast är vi det? De flesta av oss fattar beslut om vilken teknik vi använder men inte att välja bort tekniken helt. Vissa väljer bort vissa tekniska lösningar men eftersom de lever i en värld omringade av andra teknikanvändare är deras val att utelämna tekniska applikationer mindre effektfullt. Att inte vara med på i sociala medier är ett beslut som undermineras av andras användning av sociala medier. De som inte är med blir med genom sina vänner och resten av samhället. Alla andras teknikanvändning och fokus gör det nästintill omöjligt att vara utanför.
En bättre teori är autonomous technology av Langdon Winner. Han menar att människan inte är helt kontrollerad av vår teknik dvs vi har möjligheter att besluta. Problemet är att det sker inte någon enskild beslut utan tusentals små vardagliga beslut – fattade av miljoner av individer. Tillsammans ger detta skenet av en ostyrbar samhälle kontrollerad av tekniken.
Tillbaka till frågan om varför just nu. Svaret är att det sker nu på grund av vår teknik – det sker för att vi kan göra det. Liksom fildelning som sker för att det är den mest kostnadseffektiva, lättanvända lösningen sker Wikileaks på grund av vi tror på öppenhet och lever i en teknologisk samhälle. Det sker för att det kan ske. Skrämmande enkelt.
Comments Off 
Themocracy